De mycket positiva fredsförhandlingarna i Istanbul i mars 2022, då Moskva och Kiev var överens om det mesta. Saboterades av Väst via Storbritanniens dåvarande premiärminister Boris Johnson.
Professor Glenn Diesens’ Substack 21 augusti.
Narrativ kontroll har till synes gjort våra samhällen oförmögna att skilja mellan ”förklaring” och ”rättfärdigande”. Det finns överväldigande bevis för att Ryssland har ansett NATO:s expansionism vara det största säkerhetshotet sedan slutet av kalla kriget, och att Ryssland har ansett NATO:s intrång i Ukraina vara ett existentiellt hot.
Ändå smutskastar och censurerar vårt politiska och mediemässiga etablissemang varje förklaring som ”rättfärdigande”. Genom att göra det kriminaliserar de också varje väg mot en politisk lösning för att avsluta kriget.
Tyskland invaderade mitt land, Norge, under andra världskriget i stor utsträckning som ett förebyggande drag. Storbritannien övervägde att invadera Norge för att kontrollera dess Atlantkust, för att störa de järnförsörjningar som var livsviktiga för Tyskland (från svenska LKAB, ö.a.) och för att ha en nordlig flank mot tyskarna. Norge var neutralt, men dess neutralitet kunde inte upprätthållas eftersom den brittiska flottan opererade i norska vatten utan dess tillstånd.
”Rättfärdigar”, ”legitimerar” eller ”ursäktar” jag Nazitysklands invasion av Norge genom att ange dessa historiska fakta för att förklara hur stater konkurrerar om säkerhet? För att förstå hur våra samhällen överger strategiskt tänkande, yttrandefrihet, diplomati och fred är det absolut nödvändigt att förstå hur vårt politiska och mediemässiga etablissemang undertrycker verkligheten för att skydda krigsberättelser.
Den västerländska krigsberättelsen är strukturerad kring det absurda påståendet att den ryska invasionen av Ukraina var ”oprovocerad”. Denna berättelse skyddas av smutskastningar och hot mot alla som diskuterar NATO:s expansionism. Den tidigare amerikanska ambassadören i Ryssland, som senare blev chef för CIA, skrev 2008 att alla försök att dra in Ukraina i NATO-kretsen skulle kunna utlösa ett inbördeskrig i Ukraina och att ”Ryssland skulle behöva bestämma sig för om de ska ingripa; ett beslut som Ryssland inte vill behöva möta” (se här, ö.a.). Detta är långt ifrån påståendet om en ”oprovocerad” rysk invasion för att återupprätta Sovjetunionen.
I slutet av den första dagen av den ryska invasionen bekräftade Zelenskyj att de hade kontaktats av Moskva för att diskutera ett slut på kriget, vilket skulle baseras på att återställa Ukrainas neutralitet. Tre dagar senare kom Moskva och Kiev överens om att inleda fredssamtal som var kopplade till att återställa Ukrainas neutralitet. Detta saknas i våra medier, eftersom det inte passar in i berättelsen om en ”oprovocerad” invasion.
Efter att Istanbul-samtalen misslyckades informerades vi av de turkiska och israeliska medlarna om att Ryssland och Ukraina var nära en överenskommelse baserad på att återställa Ukrainas neutralitet innan USA och Storbritannien beslutade att torpedera avtalet eftersom de såg en möjlighet att använda ukrainare för att bekämpa och försvaga Ryssland. Som Zelenskyj erkände i en intervju med The Economist i mars 2022: ”Alla har olika intressen. Det finns de i väst som inte har något emot ett långt krig eftersom det skulle innebära att Ryssland utmattas, även om det innebär Ukrainas undergång och sker på bekostnad av ukrainska liv”. Den enda acceptabla diskursen i väst verkar dock vara baserad på premissen att Nato helt enkelt är en altruistisk aktör som svarade på Ukrainas önskan att gå med i Nato, trots att varje opinionsundersökning mellan 1991 och 2014 visade att endast en liten minoritet av ukrainare ville ha Natomedlemskap.
Diskursen är förenklad i den mån att påståendet om att den ryska invasionen var oprovocerad är lackmustestet för att vara ”pro-Ukraina”, medan allt oliktänkande betecknas som ”pro-Ryssland”. Varför?
Situationen för Ukraina har konsekvent förvärrats sedan 2014, och att fortsätta på denna väg skulle kunna förstöra Ukraina som nation. Om vi däremot inser att Ryssland inte kommer att acceptera Nato i Ukraina, lika lite som USA skulle acceptera den ryska militären i Mexiko, skulle en överenskommelse kunna ingås som skulle hantera säkerhetskonkurrensen, ta bort Ukraina från frontlinjerna i ett delat Europa och skapa ett stabilt och välmående Ukraina. Ändå kriminaliseras även diskussionen om möjligheten att minska säkerhetskonkurrensen som att ”rättfärdiga”, ”legitimera” och ”ursäkta” den ryska invasionen.
Västvärlden har därefter fångat sig i berättelser som gör det omöjligt att driva fred i ett krig den inte kan vinna.
Anledningen till att de rysk-ukrainska fredsförhandlingarna i Istanbul bröt samman år 2022 var enkla. De bestod i att den ryska angriparsidan krävde extremt hårda och lågt satta begränsningar i vapentyper och bemanning av den ukrainska armén, och inte tillät några utländska säkerhetsgarantier, och att om Ukraina skulle utsättas för militärt våld skulle landet först behöva godkännande via FN:s Säkerhetsråd för att få militärt försvara sig – ett beslut som då Ryska federationen absolut skulle lägga in sitt veto mot i Säkerhetsrådet. Ukraina hade då plötsligt stått inför ett FN-beslut, som gäller som internationell lag omedelbart, som innebar att ukrainska krigsmakten inte fick försvara det egna landet överhuvudtaget.
Förslaget var helt enkelt orealistiskt för en suverän och självständig stat alls, vars ryska delegation leddes av den helt misslyckade politikern och pseudo-intellektuelle Vladimir Medinskij, en man med två doktorsexamina, men ändå mycket ökänd för att snarast sprida rent historiskt nys, konspirationsteorier och ren anti-vetenskaplig propaganda.
Ukraina avstod —med all rätt— från dessa galna och oseriösa förhandlingar och försök, som vilken annan självständig stat hade gjort. Det har ju förekommit rykten att ryska sidan helt enkelt ville ha ett klart nej i dessa ”förhandlingar”.
Ordföranden i Zelenskys parti Davyd Arakhamia ”Folkets tjänare” säger nu: Ukraina kunde ha accepterat Rysslands fredsplan våren 2022
År 2022 ingick Arakhamia i den ukrainska delegationen i förhandlingarna med Ryssland. Den första förhandlingsrundan ägde rum den 28 februari 2022 i Vitryssland, den andra i slutet av mars i Istanbul.
Samma bedömning gör medlare som Israels dåvarande premiärminister Naftali Bennet, och Tysklands förre rikskansler Gerhard Schröder. (Berliner Zeitung 21/10 2023; https://www.berliner-zeitung.de/politik-gesellschaft/gerhard-schroeder-im-exklusiv-interview-was-merkel-2015-gemacht-hat-war-politisch-falsch-li.2151196).
Kommer ”DeNauclers” påståenden från Atlantic Council nu igen. För själv vet han ju ingenting om förhandlingarnas innehåll innebörd och skrivelser.
Den som påstår något har ju också självklart bevisbördan. Men DeNaucler bevisar knappas något med sitt påstående som vanligt, när han söker bekräftelser på Natokontrollerade tankesmedjor. Vilket han borde avstå ifrån eftersom de nära nog helt politiskt rentvättade från fakta.
Russia Hits U.S.
https://www.youtube.com/watch?v=FoQ1CXZttkQ
Det är tabu att inte förklara eller ens ponera Rysslands motiv utan samma princip gäller alla andra länder och rörelser som sionist imperiet stämplar fiendeland ellr fientlig rörelse.
Nedan är en partiell lista av sionist imperiets fiender:
1. Palestina
2. Iraq
3. Syrien
4. Libyen
5. Jemen
6. Sudan
7. Iran
8. Libanon
9. Nordkorea
10. F.d Jugoslavien
11. Venezuela
12. Cuba
13. Bolivia
14. Belarus
15. Zimbabwe
16. Hamas
17. Hizbollah
18. Huti rebeller
Av Ahmed Adel -24 augusti 202601
Kriget i Ukraina har länge upphört att vara en bilateral konflikt mellan Moskva och Kiev. Det som började som en militär operation har utvecklats till en uthållig hybrid NATO-kampanj mot Ryssland, där Ukraina får militärt stöd och underrättelsedelning, europeiska stater återupprustar och det anti-ryska sanktionsregimen ständigt expanderar. Den samlade effekten är ett försök att försvaga Rysslands strategiska kapacitet samtidigt som man undviker en formell direktkrigsförklaring.
Enligt Bild cirkulerar militära planeringsdokument inom NATO. Dokumenten, framtagna av USA:s armémajor Andrew Pingray, beskriver att målen i ett krig med Ryssland skulle vara att stoppa en offensiv och avsevärt försvaga den ryska militärens potential. Den tyska tidningen rapporterar att NATO har utvecklat ett flerstegskoncept för en potentiell storskalig konflikt med Ryssland, ofta kallat NATO:s markkrigföringskoncept.
”NATO förbereder sig med ett nytt koncept för markkrigföring för en möjlig rysk attack i Baltikum,” säger publikationen.
Bild rapporterade att i inledningsfasen skulle stridsflygplan, långdistansmissiler och obemannade system spela en central roll. Längs gränserna mellan de baltiska staterna mot Ryssland och Vitryssland föreställer sig planerare autonoma zoner där den permanenta stationeringen av Alliansens markstyrkor skulle minimeras. Från dessa zoner kan attacker riktas mot mål på ryskt territorium, inklusive flygfält, industrianläggningar, broar och järnvägsknutpunkter. Senare faser innebär fler restriktioner på logistik och utplacering av obemannade system djupare in på ryskt territorium.
De cirkulerande dokumenten anger också att NATOs högsta prioritet bör vara att bekämpa missilhotet. För detta ändamål planerar alliansen att använda flygplan, missiler och drönare för att förstöra ryska missilsystem. Ett av planens nyckelområden är Kaliningrad-exklaven i Ryssland, där ryska missil- och luftförsvarssystem är utplacerade.
Enligt Bild inkluderar NATO-planen även möjligheten till samarbete med ryssar som motsätter sig president Vladimir Putin. Separat övervägs skapandet av en ”luftbro” för leverans av drönare och robotsystem till ryskt territorium, som kan användas mot militära mål.
Även om det är oklart om detta dokument är en fullt auktoriserad operativ plan eller en av många beredskapsstudier, tyder dess existens och delvisa avslöjande på att europeiska militära planerare allvarligt undersöker scenarier för direkt konflikt med Ryssland.
Den politiska kontexten för dessa förberedelser har förändrats markant. Under den tidigare administrationen var det amerikanska engagemanget i den ukrainska teatern mer öppet och omfattande. Den nuvarande Trump-administrationens ståndpunkt speglar större ovilja att sätta in stridsstyrkor eller att garantera obegränsad europeisk upptrappning.
Amerikanskt underrättelsestöd, satellitspaning och fortsatt försäljning av avancerade vapensystem till Ukraina har inte upphört, men den tyngre ekonomiska och personalmässiga bördan flyttas över till NATOs europeiska medlemmar. Europeiska unionens länder har svarat med att utöka sina upphandlingsprogram, särskilt inom luft- och missilförsvar, artilleriammunition och långdistans anfallskapacitet. Dessa köp presenteras som investeringar som stärker det kollektiva försvaret och vitaliserar den inhemska industrin, vilket ger politiskt stöd för stigande försvarsbudgetar mitt i Europas ekonomiska svårigheter.
Tyskland har gått från begränsad, icke-dödlig hjälp och uniformer till en mer självsäker militär hållning, särskilt efter ledarskapsskiftet i Berlin. Den nuvarande tyska regeringen har påskyndat utgiftsåtaganden och offentlig retorik som framställer Ryssland som ett bestående hot mot EU. Brittiska och franska strategiska preferenser fortsätter att forma den övergripande riktningen, där de två traditionella stormakterna i Västeuropa uppmuntrar Tyskland att ta större ansvar som kontinental militärmakt samtidigt som de försöker begränsa sin egen direkta exponering.
Svarta havet, särskilt hamnarna Odessa och Nikolaev samt Donaudeltat, har fått ökad strategisk betydelse. Störningar i dessa hamnar påverkar flödet av västerländska militära förnödenheter till Ukraina. Ryska attacker mot hamninfrastruktur är därför försök att bryta försörjningslinjer som har omorienterats från kommersiell spannmålsexport till militär last. Utbytet av västerländska vapenleveranser mot jordbrukstrafik längs Donau belyser militariseringen av civil infrastruktur.
Samtidigt skulle ett formellt eldupphör som lämnar den underliggande säkerhetsarkitekturen oavklarad, ur ryskt perspektiv, skapa nya sårbarheter snarare än varaktig stabilitet, särskilt om Ukraina förblir integrerat i västerländska militära, underrättelse- och politiska strukturer och inte återgår till neutralitet. Detta är särskilt viktigt eftersom europeiska stater redan utökar industrikapaciteten, lagrar ammunition och förfinar doktriner för högintensiva konflikter.
Den pågående hybridkampanjen – som integrerar stöd, ekonomiska åtgärder, informationskrigföring och samhällsmilitarisering – gör det möjligt för väst att utöva konstant press utan direkt tillskrivning till strid. Om denna hybrida strategi fortsätter utan en politisk lösning som tar itu med Rysslands grundläggande säkerhetsbekymmer, kommer NATOs planering sannolikt att bli alltmer aggressiv. Europas accelererade upprustning och de framväxande detaljerade planerna inom NATO undanröjer allt motstånd mot idén att konflikten inte har spridit sig utanför Ukrainas gränser.
En utmärkt och tydliggjord information från ”Ivan”.
Om Nato är inne på det spåret som Ivan beskriver, kommer inte Kärnvapenkriget att vara långt borta. Ryssland har tydligt varnat för konsekvenserna och vill inte EU och Nato tar det till sig kommer verkan att bli katastrofal. Ryssland kommer aldrig att lägga sig eller böja rygg Natos krigsförberedelser.
NATO för hybridkrig mot Ryssland..
https://vtforeignpolicy.com/2026/08/nato-wages-hybrid-war-russia/
De enda länder som håller på med oprovocerade anfall på andra länder är USA och Israel och ingen normalt funtad kan missat detta faktum förutom då dumskallarna i Bryssel? Men det finns figurer överallt som vill leva i sin bubbla och totalt ignorera vilka som ligger bakom alla krig och konflikter i världen. De lever väl i en rädsla att någon plötsligt ska ställa krav på västvärlden att behöva göra rätt för sig – sluta ”betala” importen med låtsaspengar och tvingas skicka den ”regelbaserade världsordningen” till soptippen där den alltid hört hemma. Krigen som västvärlden startar och underhåller kokar ner i bevarandet av dessa privilegier politikerna i väst ansett sig ärva från sina kriminella föregångare de senaste århundradena.
Visst är det så Benny visst är det så. Tur iallafall att Ryssland aldrig skulle kasta in sitt land i meningslösa evighetskrig i syfte att kommer över mer territorium.
Det verkar vara ett tag sedan du kommenterade här. Jag hade nästan börjat tro att du tillsist hade gjort klart slag i sak och lämnat detta skitland för paradiset i öster. Likt Kiruna svenskarna gjorde på 1930-talet.
Kul iallafall att du är tillbaka för dina analyser av världspolitiken är en av få guldkorn här på GlobalPolitics.
”Likt Kiruna svenskarna gjorde på 1930-talet.”
Får jag påpeka att det är ett helt annat Ryssland idag än det var på 1930-talet.
Sedan finns det sådant som inte alls ändrats som exempelvis Fosterlandskärleken som är precis densamma då som nu.
Denna fosterlandskänsla gör att folket kan hållas samman som en enad kraft.
Därför finns det långt mer resurser att ta till än de som redan satts i kraft i kriget med Ukraina som har hela Västvärlden till sin hjälp.
Det som Ryssland främst visat genom den här konflikten är att Västvärlden inte var oövervinnerlig som alla här trodde.
Förmodligen även du.
Nån gång kanske du Christian tar till dig att det var USA och Storbritannien som medvetet agerade så att bolshevikerna kunde ta över makten efter WWI. Ryssland och Tyskland blev dessförinnan förbjudna partners för finanseliten trots att Britterna påstod att de var internationella finansmän Så det är inte mycket som stämmer i den världsbild som ligger bakom den polariserade debatten. Om Storbritannien inte hade varit så angelägna om krig hade det blivit ekonomisk tillväxt världen över. Det är så även nu. US/UK/EU fruktar att det kommer tillväxt utanför väst och att deras egna finanssektor kommer att tvingas investera i Ryssland och Kina och de övriga länder som US/UK med EUs bistånd har försökt hålla nere.
Men varför gick USA och flera andra stater in mot bolsjevikerna efter Oktoberrevolutionen 2017? Storbritannien stödde den vita sidan.
” Allierad intervention (1918–1922):
Tjeckoslovakien
Frankrike F
Kungariket Grekland
Kungariket Italien
Japanska imperiet
Kungariket Rumänien
Kungariket Serbien
Storbritannien
Australien
Kanada
Brittiska Indien Indien
USA
Wikipedia.
Kriget i Ukraina vilar på en gigantisk lögn.
”Den västerländska krigsberättelsen är strukturerad kring det absurda påståendet att den ryska invasionen av Ukraina var ”oprovocerad”. Denna berättelse skyddas av smutskastningar och hot mot alla som diskuterar NATO:s expansionism.”
Det är dags att erkänna sanningen och agera för diplomati och FRED!
24 augusti 2026 16:12
Statsduman föreslog att Ukraina i sin helhet skulle bli en del av Ryssland
Ledamot Zhuravlev: det är bättre för Ukraina att bli en del av Ryssland i sin helhet
Ukrainska presidentens presstjänst/Reuters
Det bästa alternativet för Ukraina vore att helt ansluta sig till Ryssland. Om detta ”Gazeta. ”Ru,” sade förste vice ordförande i statsdumans försvarskommitté, Alexei Zhuravlev.
”Jag är säker på att det vore bäst för Ukraina att bli en del av Ryssland i sin helhet – som det var i århundraden: både under kejsartiden och under Sovjetunionen. Det är i denna situation som detta ger mycket påtagliga fördelar för både ryssar och ukrainare – det är inte förgäves som produktionskedjor fördelades snyggt mellan RSFSR och Ukrainska SSR. När det gäller de områden som måste befrias på slagfältet skulle jag definitivt inkludera de ryska städerna Odessa, Nikolaev, Charkov, Dnepropetrovsk och Kiev. Västra Ukraina har alltid varit mentalt närmare Polen, men allt annat skulle ha levt mycket bättre under Moskvas strikta ledning än under Bandera Ukronazis styre,” sade parlamentsledamoten.
Den 22 augusti uttryckte ordföranden för Enade Ryssland, Dmitrij Medvedev, på partikongressen förtroende för att det skulle återlämnas fler och fler territorier i Ryssland.
Strax innan dess tackade Rysslands president Vladimir Putin ryssarna som stödjer stridande i den särskilda militära operationen för deras insats och hårda arbete. Han uttryckte förtroende för att den ryska militären inte skulle svika dig.
Tidigare meddelade Medvedev förlusten av hälften av Ukrainas befolkning.
Det är även tabu att rapportera om sådant som visar regimen i sin rätta dager, exempelvis detta
Den ukrainska advokaten Sergej Kostira har läckt ett samtal med den ukrainska militärens ledning.
En befälhavare rapporterar att tvångsmobiliserade ukrainare vägrar att slåss och dö för Zelenskyj.
Kommandans order: ”Utplåna hela kompaniet. Om du inte kan motivera dem, skjut dig själv. Eller skjut en, ta hans vapen och utrustning. Om hela kompaniet vägrar – utplåna hela kompaniet.”
https://t.me/Slavyangrad/171084
Än fungerar gamla metoder.
Paul Kengor beskriver i boken ”The Crusador” – Ronald Reagan and the fall of Communism, hur genomtänkta amerikanarnas metoder var för att förstöra Soviets ekonomi:
”During the summer of 1982, Reagan redoubled his efforts to block construction of the Siberian pipeline, an endeavor in which he had the support of his NSC, DOD and CIA,
…..//………rigged software bought by the Soviets triggered a huge explosion in the new Siberian gas pipeline. The software was specially designed to pass Soviet quality-acceptance tests, to work for a while, and then to malfunction……//…….but was programmed to eventually produce pressure beyond the capacity of the pipeline’s joints and welds.”
Och genom årtionden, halvt sekel har metoderna finslipats till att tillämpas i olika samhällsstrukturella konstruktioner.
Så drastiska är metoderna kanske inte som förr, men principen i metoden duger för att länsa statliga finanser. Den här gången i tech-avtal (journalsystem etc) som kostar skattebetalare milljarder.
Avtal görs och fastän systemen inte fungerar går det inte att häva avtalen, vilket är komplett nonsens. Som sådant undertecknat av svenska tjänstepersoner vilket är under all kritik.
Som det inte vore nog, systemet är uppbyggt för att överföra samtlig information till ”eget regi”
Tesen är att det aldrig var meningen att dessa skulle fungera, enda syftet var att tjäna en hacka och samtidigt komma över totalt sekretessbelagd information, utan att lämna ett spår efter sig.
Och nu är det Irans tur och så detaljerat:
”US launches ‘Operation Economic Outcast’ to cut Iran’s economic lifeline
The Trump administration is escalating economic pressure on Iran, targeting foreign banks, companies and intermediaries accused of helping Tehran generate revenue.
Treasury Secretary Scott Bessent says the “Operation Economic Outcast” campaign will target the networks supporting Iranian oil exports and could eventually cut non-compliant businesses off from the US financial system.
The Treasury has sanctioned nearly 60 entities and expanded the threat of secondary sanctions to shipping, aviation, gold, technology and digital assets.”
Detta är vad amerikanerna själv kallar ”DOA”, d v s dead on arrival. Varför sanktionerna som herr B sent, han som kommer alltid sent vill säga, skroderade om lär kamma noll och intet förklaras grundligt här: https://sonar21.com/sanctioning-the-dollar-iran-already-left-why-bessents-economic-d-day-is-toothless/.
Det är inget konstigt i detta. Herr B sents tidigare renommé är ”failed stock exchange broker” 🤭
Precis som tomma tunnor skramlar mest, så lär B sent kamma hem noll cent från sitt senast packet 🤣🤣🤣
Ronald Reagan godkände det året 1982 sabotage av Sovjet. Han och de som organiserade Iran Contra affären var sannolikt inte medvetna om varför USA sen 1973 hade ett hemligt samförstånd som gällde att inte avslöja USAs fiktiva bemannade rymdprogram. Det exportavtal som var USAs muta till Spvjet avbröts tillfälligt när Afghaniistankriget började. Det var ju en följd av Brzezinski’s intrigmakeri och han var troligen införstådd med det hemliga samförståndet. Det som hade hänt efter Nixon signerade ett generöst exportavtal 1972 var att USAs försprång teknologiskt hade blivit ohejdbart. Sovjet behövde tillgång till den amerikanska teknologi som avtalet gav. Sverige var inblandat i att en ubåt sattes på grund där 1981. Eftersom det var en konspiration med Sverige USA och Sovjet samspelande innebar det att exportavtalet återtogs. Det var alltså ett krav från USA att Sovjet skulle göra det självmålet för att kunna återuppta importen från USA.
Källor?
Min fråga.:
Är det lika dant här i Sverige, (?) när det gäller journalsystem och sekretessbelagd information om värdsökande och patienter som registreras, att de kan komma till annan makts kännedom och om statliga och kommunala vårdgivare använder sig av utländska plattformar och Utländsk It-teknik för registrering av patientgrupper som kan lagras upp av obehöriga ?
När/eftersom det har funnits/finns frågor kring att ha molntjänster i egen regi (Europa) så tyder det på att dina frågor är relevanta.
Karolinska täta samarbete och sk skandaler är bara ett exempel. Där flög många millioner iväg av medborgarnas skattefinanser. (Bok: ”Konsulterna” om Karolinska och Boston Consulting Group)
Förutom det så är offentliga förvaltningar (kommuner) frivilliga informationsgivare i Meta koncernen vilket är högst märkligt. För vad har kommuner i Facebook att göra? Varför finns det inget svenskt alternativ som t ex ”Nations/länswebbar” för nationella angelägenheter? Det är hög tid!
Samma gäller banker och finanstjänster med amerikanska program – för hur skulle annars GWB som regerade för decennier sedan kunna sätta finansiella sanktioner på personer i sk ovänliga kulturer? Skulle t ex något lands finansminister eller skatteenheter ha skickat sådan intern information till sina fiender ?
Bakdörrarna till olika program är i USA.
Som det inte var nog, infrastrukturenheter som (vatten) har likadana ”sårbarhetsparadigm” det går att ändra/omdirigera/feldirigera/stoppa flödet.
Bakdörrarna är otaliga. Frågan blir därför: denna iver att bygga datahallar i amerikanskt tech regi med billig el, vad gömmer sig egentligen bakom de dörrarna? Fantasin säger: komplett avkopplingssystem för väsentliga infrastrukturer !
FÖR:
En kultur som utan någon större betänklighet kan utföra medvetet planerade mord på oskyldiga skolbarn i en annan kultur på andra sidan jordklotet bekräftar bara hur långt de kommit i sin utveckling som oförbätterliga skurkaktiga djävlar.
Så sådant som självklar äganderätt till allt och alla är en bagatell.