Imperialismen och Belarus

Nedan återges en insändare som publicerats i Sydöstran.

Imperierna, såväl USA som EU, plågas av inre spänningar. I ett sådant läge är det taktiskt lämpligt att driva på motsättningarna till yttre fiender. Då tenderar folk att sluta upp bakom sina härskareliter.

Så har propagandan mot de utpekade huvudfienderna Kina och Ryssland förstärkts med obevisade anklagelser om förgiftning av oppositionella och manipulation av allmänna val. Samtidigt flyttar Nato fram robotbatterier och tanks till gränsen mot Belarus och siktar på regimskifte för att kunna avancera till Rysslands gräns och därmed skotthåll till Smolensk.

USA har tidigare infört olagliga ekonomiska sanktioner mot Belarus. Förevändningen är tragikomisk: USA åberopar en ”nationell nödsituation” då Belarus utgör ”ett extraordinärt hot mot Förenta Staternas säkerhet”!

Icke inblandning i staters inre angelägenheter är en hörnsten i internationell rätt och i FN-stadgan. Men såväl USA som EU har sedan upplösningskrigen i Jugoslavien ansett sig kunna nonchalera aggressionsförbudet.

De har, med användande av falska lögner, bombat och förstört Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen och initierat statskupper, i namn av färgrevolutioner, mot folkvalda ledare i bland annat Ukraina, Venezuela, Bolivia och Hongkong.

Imperiernas definition av diktator är en ledare som inte lojalt lyder order och som därför bör störtas. Den flerfaldigt folkvalda Nicolás Maduro är således diktator men inte den ärftliga monarken i Saudiarabien. Han är nämligen den största köparen av vapen från USA och vilar på väldiga energitillgångar.

Belarus ledare Lukashenko utmålas som diktator trots att han fick 80 procent av rösterna i presidentvalet och inga konkreta belägg för valfusk lagts fram. Valobservatörer från OSS rapporterade att valet säkerställde att medborgarna fritt kunde uttrycka sin vilja.

Redan innan valet hävdade ledande politiker i Väst att valfusk förekom. Men även den oppositionsstödda övervakningsorganisationen Golos rapporterade faktiskt att Lukashenko vann med 61,7 procent vilket tyder på ett stort folkligt stöd.

EU kräver Lukashenkos avgång med den ominösa formuleringen att ”Belarus tillhör Europa”. EU-ledarna vill inte göra skillnad på EU och Europa. Så har vi den paradoxala situationen att s.k. diktatorn Lukashenko inte räds nyval men att konstitutionen då måste ändras, medan s.k. demokraterna i EU och USA kräver att han ska avgå i strid med konstitutionen, alltså en statskupp!

Exemplet Ukraina visar vad som väntar om imperialisterna segrar och nyliberalismen genomförs i Belarus. Låg arbetslöshet, offentligt ägda bostäder, nästan ingen hemlöshet och fri vård och utbildning avlöses av utförsäljning av den nationella ekonomin, social nedrustning, extrema klyftor, misär och kaos.

Till det ska läggas en kraftigt ökad risk för krig i vårt närområde.

Sverige riskerar att dras in genom värdlandsavtalet med Nato som förvandlat vårt land till en frontstat.