EU och euron krossar Italiens ekonomi.
Pål Steigan 4 maj.
Red.: Se även länk nederst till annan artikel i ämnet, som även behandlar Frankrike.
Italien har förlorat två decennier. Italienarna tjänar mindre i reala termer idag än de gjorde för 20 år sedan.
Kommer politikerna någonsin att erkänna att införandet av euron i Italien var ett episkt misslyckande, eller kommer de att fortsätta låtsas som att ingenting har hänt?
Italiens ekonomiska stagnation
Italien har upplevt mycket låg eller ingen tillväxt i real BNP per capita och reallöner sedan mitten/slutet av 1990-talet/början av 2000-talet. Detta kallas ofta ”förlorade decennier” eller ”förlorat kvartssekel”. Landet hade stark tillväxt tidigare (särskilt 1950-80-talen, ”il miracolo economico”), men minskade efteråt. Läs: Italian economic growth and the Euro..
Euron infördes som beräkningsenhet 1999 och som fysisk valuta 2002. Före euron använde Italien liran, som devalverades flera gånger för att hålla sin export konkurrenskraftig (särskilt mot starkare valutor som D-marken). Efter euron förlorade landet denna förmåga, och dess konkurrenskraft berodde mer på produktivitet, arbetskraftskostnader och reformer.
Efter införandet av euron kunde Italien inte längre devalvera för att kompensera för högre inflation eller låg produktivitetstillväxt.
Reallönerna i Italien ligger runt nivån i början av 1990-talet eller något lägre, medan de har stigit i de flesta andra västländer.
Alberto Bagnai (ekonom, tidigare senator för Lega) är en av de ledande kritikerna. Han menar att euron är en ”stark” valuta som passar Tyskland, men att den har gjort italiensk export mindre konkurrenskraftig genom att ta bort möjligheten till devalvering av liran. Detta har lett till en förlust av marknadsandelar, lägre produktivitet och stagnation. Han har skrivit böcker som Il tramonto dell’euro och menar att Italien skulle vara bättre betjänt av nationell valutasuveränitet. Bagnai ser eurozonen som dysfunktionell och förutspår problem på grund av bristande konvergens.
Thomas Fazi ser Italiens ekonomiska stagnation som ett direkt resultat av Maastrichtfördraget, införandet av euron och det nyliberala ramverket för EU-systemet. Han beskriver det som en ”organisk kris” i det italienska kapitalistiska systemet efter Maastricht – en djupgående systemkris som påverkar ekonomin, politiken, samhället och legitimiteten.
Fazi ser euron som den främsta orsaken till stagnationen. Italien hade god tillväxt och inkomstkonvergens med andra europeiska länder fram till början/mitten av 1990-talet. Efter Maastricht (1992) och införandet av euron (1999/2002) avstannade denna utveckling, och landet har upplevt två ”förlorade decennier” av låg eller negativ real tillväxt i inkomst per capita, produktivitet och industri. Fazi citerar studier som uppskattar enorma förmögenhetsförluster för Italien på grund av euron (t.ex. tiotusentals euro per capita i förlorade möjligheter).
Euron eliminerade möjligheten till valutadevalvering (som Italien tidigare använde med liran för att upprätthålla konkurrenskraften), medan strikta finanspolitiska regler (åtstramningar), primärbalansöverskott och ECB-politik låste landet i en deflationsspiral. Detta ledde till skadad efterfrågan, låga investeringar, industriell nedgång (upp till 25 % förlust) och hög arbetslöshet, särskilt bland unga och i söder. Fazi kallar det en ”planerad deflation” och en självförstärkande dödsspiral där svag tillväxt utlöser högre ränteskillnader och mer tryck.
Fazi argumenterar för att lösningen kräver att man återfår nationell suveränitet (monetär och finanspolitisk), och att eurozonen/EU i sin nuvarande form inte kan reformeras till Italiens fördel. Han har skrivit böcker som The Battle for Europe och bidragit till analyser som ser Italiens kris som ett exempel för hela eurozonen.
Relaterat.
Tyskland har tjänat mycket på euron medan Italien och Frankrike har tappat enormt.
Tyskland ville ursprungligen inte ha euron. Landet var istället en motvillig deltagare i en stor politisk kompromiss. Tyskland gick med på den gemensamma valutan i utbyte mot Frankrikes godkännande av den tyska återföreningen i slutet av kalla kriget.
Euron var i grunden en fransk idé. Efter Berlinmurens fall 1989 var Frankrikes president François Mitterrand oroad över det plötsliga framväxandet av ett enat, ekonomiskt dominerande Tyskland i hjärtat av Europa. Mitterrands villkor för att stödja en ovillkorlig tysk återförening var att Tyskland måste knyta sin ekonomiska framtid till resten av Europa. Genom att ersätta D-marken med en gemensam europeisk valuta strävade Frankrike efter att hålla den tyska ekonomiska makten förankrad inom en gemensam europeisk ram
The Euro Devastated Southern Europe and Greece Is Proof
https://www.armstrongeconomics.com/international-news/europes-current-economy/the-euro-devastated-southern-europe-and-greece-is-proof/
Att länder som förr Grekland och nu Italien har allvarliga problem beror på ländernas belåningsgrad (Italien är skuldsatt till nästan 200% av sin bruttonationalprodukt) och när Euron infördes i Grekland och senare Italien visade det ju sig att dessa länder fört vad som kallas just ”dubbel italiensk bokföring”; d.v.s. med en nationell valuta kunde mycket gömmas och döljas.
Det var i själva verket Euro-införandet som drog ned byxorna på de grekiska gömda självförvållade ekonomiska bekymren.
Som unionsländer är samtliga i EU (förutom det danska undantaget) skyldiga att införa Euro-valutan. Även Sverige måste införa Euron såsom Europafördragen stipulerar. Det kommer gälla även Storbritannien då en majoritet av britterna inser schabrakmisstaget att lämna Europa-samarbetet och nu önskar, i en strulig omvärld, att ånyo bli medlemmar i unionen.
De senaste valen i bl.a. Nordirland visade intressant att väljarnas vilja på den brittiska exklaven på Irland är i majoritet att ön Irland skall gå med i både Republiken Irland, och just det europeiska samarbetet på nytt.
Men av en hel del undersökningar så har flera länders företagssektor fått 10-35% högre omsättning just med införandet av Euron. Så den har sina positiva och negativa fördelar.
Nu har Euron blivit världens näst starkaste valuta som det handlas med, och det behöver vi alla i Europa. Nästan alla ekonomiska specialister som förr var mot införandet av Euro i Sverige, är numera för. Att införa Euron skulle ge Sverige som liten ekonomi en stort strategisk fördel i världshandeln; lika naturligt som när vi införde kilo- och metersystemen.
Folk glömmer bort, eller vill inte kännas vid, att euron är en del av ’eu’projektet som är rotchildrockefellers första regionala ’new’worldorder försök ((Aldo Moro vägrade delta i globalisternas avindustrialisering av Italien (och fick ”hembesök” av en viss kissinger inkl vakter..”Club of Rome” och ”Comitte of 300″/John Coleman), och vi vet vad som hände därefter)). Ett experiment som, om det faller väl ut för parasiterna, ska implementeras över hela världen. Egentligen är det ju ett 3000årigt old world order fariseeiskt kontrollsystem för att epsteinrotschildnomenklaturan ska överleva i sitt bisarra vulgära levnadssätt, ett amoraliskt system de vägrar överge och med varje till buds stående medel tänker normalisera. Normalisera amoralen, och sedan är det lätt att ta över resterna.
Svårt för normala att inse, förstår det, men det är likväl så det är.
Efter WWI har tankesmedjor växt fram efter de tidigare hemliga sällskapen nu med mer vetenskaplig systematik. Jag insåg att samma tankesmedja Aspen Institute var inblandad både med att medverka till att organisera förstörelsen av Irans Industri på 1970-talet då Shahens modernisering undergrävdes av US/UK mfl och att även ha medverkat till att finansiera den Gröna rörelsen i Tyskland för att förstöra deras tillgång till Kärnkraftverk. Aspen finansierade eljest svaga miljögrupper så att de blev en inflytelserik sabotör av Tysklands industrivärld. Detta är genomgående vad US/UK har ägnat sig åt mot många länder speciellt alla utanför väst men som exemplet visar även i väst. Eftersom en hel hoper tankesmedjor figurerar är det inte bara Aspen. Det är en Nolltillväxtagenda det handlar om. Enda sättet för US/UKs typ av ekonomiskt system att behålla dominansen: Hindra andra från att utvecklas och från att använda effektiv energi som US/UK inte kan monopolisera. Det är först på senare tid som fattiga länder har börjat göra verksamt motstånd med hjälp av Ryssland och Kina som producerar kärnreaktorer för export. Men ännu har inte så många såna reaktorer sålts.
Why the Euro Was Built to Fail (And Who Knew It)
https://www.youtube.com/watch?v=sVOrt8SfiTU