Leif Elinder skriver:

I sin intervju med Jeffrey Sachs hos Judge Napolitano gör Sachs något som blivit allt mer sällsynt i västvärldens offentliga samtal: han kopplar samman makt, ekonomi, underrättelsetjänster och krig – och pekar på strukturer snarare än bekväma syndabockar.
Han avfärdar idén om att USA:s och Israels agerande i Mellanöstern är en rad improviserade reaktioner på plötsliga ”hot”. I stället beskriver han ett långsiktigt strategiskt mönster där militär dominans, regimskiften och permanent instabilitet blivit politiska verktyg. Krig framstår inte som ett misslyckande – utan som ett planerat utfall.
Från avskräckning till dekapiteringslogik
Kärnan i Sachs analys är att säkerhetspolitiken glidit från klassisk avskräckning till dekapiteringsstrategi: hot om förstaslag, riktade mord, sabotage och psykologisk krigföring. Iran, Hizbollah och Hamas behandlas inte som politiska aktörer att förhandla med, utan som noder i ett system som ska slås ut.
Detta är inte defensivt. Det är en eskalerande logik som tvingar motparter att överväga preventiva svar. När diplomati ersätts av hot blir krig inte ett misslyckande – utan en kalkylerad risk.
Det dolda nätverket – bortom demokratisk kontroll
Sachs går längre än de flesta genom att beskriva ett informellt maktnätverk där underrättelsetjänster, militärindustri, finansintressen och politiska karriärer flyter samman. Avgörande beslut fattas inte öppet i parlament eller kongresser, utan i slutna kretsar där ansvar sällan kan utkrävas.
Här uppstår en obekväm men nödvändig fråga:
Om krigspolitiken inte längre är demokratiskt förankrad – vem representerar den då?
Protester som vapen – regimskifte som hantverk
Detta mönster blir tydligt när man ser hur ”folkliga uppror” instrumentaliseras. USA har öppet erkänt sitt stöd till destabiliserande protester i Iran. Missnöjet i landet var verkligt – manipulationen var systematisk.
Den tidigare brittiske diplomaten Alastair Crooke visar hur våldsamma protestgrupper inte uppstod spontant, utan tränades och understöddes via västerländska NGO-strukturer och underrättelsetjänster, med ett tydligt syfte: att skapa kaos och bana väg för extern intervention. Legitima sociala krav förvandlades till geopolitisk ammunition.
När opinionen inte räcker till skapas händelser. Provokationer, falskflagg-operationer och ”okända gärningsmän” används för att rättfärdiga eskalering. Narrativ, bilder och hashtags levereras färdigpaketerade till västerländska medier inom minuter. Det är inte journalistik. Det är informationskrig.
Mord som utrikespolitik
I denna logik blir politiskt mord ett normaliserat verktyg. General Qassem Soleimanis avrättning var inget undantag – det var ett budskap. Ledarskap kan elimineras. Samma metod har tillämpats i Gaza, Libanon, Syrien och Irak: kapa toppen och hoppas att kroppen kollapsar.
Iran kollapsade inte. Det anpassade sig.
Moralisk dubbelbokföring
Sachs är tydlig: Israels säkerhet används återkommande som retorisk sköld för amerikansk geopolitik. Samtidigt tillämpas en moralisk dubbelstandard där folkrätt, proportionalitet och civila liv väger olika beroende på vem som bombar. När regler blir selektiva upphör de att vara regler.
Här sammanfattar Noam Chomsky dilemmats kärna:
Framgång i kampen för mänskliga rättigheter står och faller på trovärdighet. Vår primära plikt är att i första hand anmärka på våra egna ledare – de vi är ansvariga för.
FIRE-perspektivet: det verkliga hotet
Det verkliga hotet är inte Iran, Hamas eller Hizbollah.
Det är normaliseringen av krig som styrmedel – bortom offentlig debatt, bortom ansvar, bortom eftertanke.
Hannah Arendt påminde oss om att ondska ofta uppstår när människor slutar tänka. Sachs visar hur detta tänkandets vakuum i dag har institutionaliserats.
Slutsats
Om USA och Israel fortsätter på denna väg ökar inte säkerheten – den urholkas. Varje ”förebyggande” angrepp, varje riktad likvidering, varje kringgående av diplomati driver världen närmare ett storkrig som ingen längre kan kontrollera.
Att peka på detta är inte illojalt.
Det är en demokratisk skyldighet.
Leif Elinder
Barnläkare (Sverige, Australien, Nya Zeeland)
Samhällsdebattör
FIRE – Freethinking, Internationally Recognized Experts
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.







Är det den gamle amerikanske domaren ANDREW Napolitano det rör sig om?
Honom skulle jag om jag vore progressiv vänsterperson akta mig väldigt noga för.
Han ger ofta långa pro-propagandaintervjuer för den ryska högerextremistiska miljön kring det av amerikanska FOX skapade ryska mediekonglomeratet Tsargrad och dess monarkistiske ägare Konstantin Malofejev, och som dessutom rör sig kring den fascistiske imperialisten Aleksandr Dugin.
Om jag vore Global Politics skulle jag av seriösa samvetsskäl avstå från att ha att göra med den verkliga brun-svarta ryska högern i alla avseenden. Jag ser ofta på rysk propaganda-tv och denne Napolitano ger ofta underliga översatta intervjuer där. Han förstår inte ett ord ryska och tjänstgör tyvärr som dum okunnig medlöpare, en slags klassisk ”tovarisjtj Begun”…
Men om du menar att Napolitano är budbäraren här? Jag fick för migdet är Jeffrey Sachs analys….
Jag följer ofta Judge Napolitanos intervjuprogram ”Judging Freedom”, och vad jag kan se så är inriktningen geopolitisk analys med vinklingen för fred och mot hegemonisk stävan av främst USA. Han har gäster som T.ex. Ray McGovern, Larry Johnsson, Michel Hudson, Scott Ritter Pepe Escobar. Det du skriver Johan verkar komma från din egen fantasi.
Sanningen har ingen vänster eller höger sida. Vänster-höger är dimridån är just för att dölja sanningen om vilka som egentligen styr väst. Det är hela poängen med Sachs
Sant, det handlar om sk upsters och downsters..höger-vänster är ett instrument uppfunnet för att folk ska slåss sinsemellan, och inte mot dom som orsakar allting..the whoos
👍
pz
Nä nu pratar du i nattmössan. Höger och vänster har uppstått ur ett samhälle uppdelat i klasser. Vänstern uppstod ur förtrycket mot arbetarklassen och högern är de som blir rika på vanligt folks arbete.
Klassamhället har vi levt med i olika former sedan den neolitiska revolutionen, då begreppet egendom plötsligt blev viktigt. Högern/överklassen har i princip regerat sedan dess. Vänstern uppstod på allvar först efter industrialismen då en stor arbetarklass formerades. Innan dess handlade det mest om lokala uppror mot brutala jordägare och slavägare.
Högern har inget med sk överklass att göra lika lite som vänstern har med arbetarklass att göra. Det är semantik för få människor att inordna sig i en schimär skapad av egendomsinnehavarna. Så har det alltid varit, men inte säkert det alltid kommer så förbli. Det beror på hur mycket människan är villig att förstå att det mesta handlar, om inte allt, om programmering, manipulering och lurendrejeri från sk maktens/upsters sida. Vänstern har sin överklass i ”avantgardet”.., högern har sin i ”råkapitalismen”. Bägge är två sidor av samma mynt som det står Kontroll på. En semantisk fint för att vi ska tro något annat, än hur ’makten’ konstruerar omvärlden. Vi ska komma ihåg att folket måste koncentrera sig på att skaffa bröd på bordet med de små medel de tillåtits tjäna, medan den, då och idag, missbrukande ’makten’ fokuserar på total kontroll över allt och alla via de medel de stulit.
Visst är det på riktigt att arbetarklassen började organisera sig och förändra sina villkor. Det var ett skifte i mental inställning, som hette duga (något vi måste göra igen, speciellt i ljuset av epsteinfilerna och vad ”de däruppe” har för planer för världen..), och något ”makten” (de har bara så mycket makt, som vi ger dom) inte kunde stoppa eftersom de gått för långt i missbruket av folket (fattigdom, barnarbete, slaveri, ignorans kring sjukdomar etc..kort sagt som idag, fast på en annan nivå).
Så istället för att slå ner på det (Ådalsskjutningen ett exempel på misslyckande) så lät de det växa till en viss omfattning, och sedan slukade de konceptet (se på korrupta ’facket’ idag) utan att folket visste att Upsters stod bakom. Och så fick ’makten’ kontroll igen, via anpassning. För det är ju så de gör, omgrupperar och anpassar sig, utan att det märks. De går aldrig h2h mot omgivningen eftersom de är rädda för mängden av oss (därför den dolda avfolkningskampanjen), mer än när de är i panicmode, och då sker det via vapenmakt (dca avtalet är en förberedelse för truppinsats, om protesterna mot ’makten’ blir för omfattande. Dessa ockupationstrupper svarar inte inför någon lagstiftning, inte svensk och heller inte inför den haverererade washingtonska lagstiftningen).
Till syvende o sist är det här ett fortgående krig mot folket, från en ytterst komprometterad och malevolent ’makts’ sida, samtidgt som folket är övertygat om att ’makten’ är benevolent. Och här ligger problemets kärna, illvillighet vs välvillighet. Folket (80%) är övertygat om välvillighet från Upsters sida, medan ’makten’ skrattar åt vår naivitet, och har illivillighet i sikte. Det är ingen lös konspirationstes, det vet vi efter epsteinfallet ooch att de inte vill ha fred (se wallenbergs uttalande igår om att ”vi är inte redo för fred”..och bonniers som pumpar ut skräpet ((och ’svt’ kontrollerat av desamma, avantgardet)).
Visst finns det enstaka som är goda, mycket välvilliga, men de är inte många just nu och det är vår uppgift att identifiera dom. Annars kommer vi fortvara som downsters. Tills vi inte vill det längre. De har bara så mycket makt som vi tillåter dom ha, eller är medvetna om att vi gett dom..
pz
Du skrev ”De har bara så mycket makt som vi tillåter dom ha” Det var bra skrivet, men det slog samtidigt undan benen på det mesta av ditt övriga resonemang.
Vi, i det här sammanhanget organiserade vanliga människor, som med kraften av just organisation kan sätta gränser för överheten, är i all praktisk mening, både nu och historiskt, arbetarrörelsen. En verkligt demokratisk rörelse bland arbetarklassen, alltså styrd av demokratiska beslut i rörelsen, definieras som vänster och det finns absolut ingen som helst anledning att sprida förvirring om det.
Att arbetarrörelsen har tagits över av icke demokratiska högerkrafter, som kallar sig socialdemokrater, är en framgångssaga för överheten.
Där finns en avgörande lärdom att inhämta. Överheten, som det är mycket rimligt att kalla höger, har överlistat vänstern.
”Vi” har som du skriver varit naiva inför maktens ”välvillighet” och om vi vill komma framåt så måste vi lära oss att genomskåda det bedrägeriet.
Istället för att skapa språklig förvirring här, vilket jag anser att du gör, så bör vi analysera vad som verkligen är vänster och höger.
Det går att göra synnerligen enkelt. Höger är de som står för överhetens intressen och vänster är de som står för folkets intressen.
Både höger och vänster kan se olika ut, beroende på omständigheterna, men generellt sett fungerar den definitionen.
Omständigheterna varierar som sagt, men i princip råder ett permanent krigstillstånd mellan verklig, demokratisk vänster och högern.
I Sverige hade vi under några år efter kriget en slags dubbelmakt, eller kanske snarare ett vapenstillestånd, mellan höger och vänster.
Grunden för det var Sovjetunionens seger över nazismen och överhetens rädsla för att arbetarrörelsen skulle bli kommunistisk och helt enkelt expropriera dess rikedomar.
Med hjälp av den femtekolonn som kallas socialdemokratin löste högern detta problem utan öppen vapenmakt.
Detta är inte en fråga om gott eller ont, utan om grundläggande ekonomiska intressen.
I dagens Kina verkar dessa intressen ha balanserats av en stark stat och lite åt det hållet upplevde vi, som jag redan har beskrivit, även i Sverige under ett antal år.
Att beröva språket etablerade beskrivningar av dessa olika intressen är dock helt poänglöst och vi bör lägga vår energi på viktigare saker.
👍
här är t.ex ett program med Jeffrey Sachs: https://www.youtube.com/watch?v=shnuuGS66L0
Högerextrem hör vi ofta både när det stämmer och när det överanvänds. I vår tid har det gått inflation i det även om det inte enbart kommer från notoriska Rysshatare.
I utvecklingen på senare år i världen ser vi en politisk kultur i väst av att normalisera mord som politisk metod. Kulturen står inte klassisk Maffia efter, mord har normaliserats i takt med nomenklaturans moraliska förfall. Man skyr inga medel för att berika sig med pengar och makt. Folkmord upprör inte ens svenska makthavare längre.
Våra makthavare är t.o.m så dumma i huvudet att de inte har en aning om att även de utgör en aktiv del av ”nomenklaturan”.
Den kännetecknas av ideliga offentliga lögner och propaganda, samt att styra informationsflöde och sekretess genom medierna.
Medvetandet om att allt offentligt tillkännagivande har syftet att påverka andra, botar det mesta av dårskapen som offentliggörs.
Om vi i Sverige hade haft en helt annan regim än den som styr nu, hade det med säkerhet låtit helt annorlunda än för närvarande i det offentliga rummet, särskilt om vi sått utanför EU-kretsen.
Numera är det ju ”EU:s gemensamma utrikes säkerhetspolitik” som kommer ut genom våra medier, eftersom Sverige har förbundit sig att följa detta regelverk och inte kan avvika utan att orsaka trovärdighetskris i Unionen.
Detta innebär i stort att medierna i hela unionen inte kan ha någon avvikande mening i utrikespolitiska spörsmål, sammanhang, som avviker från de central program som propaganda ministeriet som EU har beslutat eller fastställt som rådande. De bedriver ett infernaliskt , politiskt informationskrig gentemot allmänheten som är svårt att värja sig emot.
I stort sätt samtliga MSM-blaskor publicerar sedan länge helt okritiskt från ”TT” men ingen tar på sig uppdraget att kontrollera sanningshalten i det publicerade materialet eller varifrån uppgifterna kommer.
”TT” är ingen källa, utan ett propagandameddelande. Ungefär som De Nauclers påståenden.
”Alla väntar på ett krig, det tredje världskriget, och det är redan igång… Det är ett krig driven av perversa galningar. De som medvetet försöker hindra människor från att bli mänskliga. Och mot vem utkämpas detta krig? Mot dem som strävar efter mänsklighet. Detta är det tredje och sista världskriget.” V.M. Zaznobin.
google översättning
Trump gör sitt bästa att skaffa sig så många fiender som möjligt. Hans våld mot Venezuela, Iran, hans hot mot Kuba och Grönland, hans enorma problem på hemmaplan, hans tullar och sanktioner mot alla, hans vägran att släppa Epstein-filerna… Till och med USA:s europeiska marionetter börjar tvivla på honom. Men han har en riktig vän. Benjamin Netanyahu. Trump gör sitt bästa för att uppfylla alla de mål som Guds utvalda folk har. Och vad är målet? Att orsaka kaos på den här planeten och sedan erbjuda en lösning. En lösning som passar dem. Som de gjorde i Syrien, till exempel. Först finansierade de ISIS och sedan när dessa började mörda kristna i Syrien, ”hjälpte” Israel kristna. (Israel vill ha deras mark). Kristna i Syrien betraktar Israel är sin frälsare.
Sant
Det är faktiskt den fruktansvärt föråldrade amerikanska ekonomin som är i djupa problem. Precis som det mesta här i de obundna staterna är all viktig ekonomisk statistik en lögn – BNP, arbetslöshet, inflation etc. Funktionell arbetslöshet är minst 25 procent. Vår REGIM bryr sig ingenting om oss. De flesta amerikaner lider av skulder och brist på sjukvård, dyra bostäder, INGEN anställningstrygghet och har i genomsnitt inte mer än cirka 10 000 dollar i besparingar och det är förmodligen för högt. Men ja, Ryssland har problem. Skratta mig i röven. USA är en stor lögn med perversa och kriminella som oligarker och “ledare”.
It is actually the horribly antiquated US economy that is in deep trouble. Just like most things here in the Untied States, all of the major economic statistics are a lie – GDP, unemployment, inflation, etc. Functional unemployment is at least 25 percent. Our REGIME cares nothing about us. Most Americans suffer from debt and lack of healthcare, expensive housing, NO job security, and have, on average, no more than about $10,000 in savings and that is probably too high. But, yeah, Russia is in trouble. Laugh my ass off. The US is one big lie with perverts and criminals as oligarchs and “leaders”.
Detta inlägg är skrivet av en som bor i USA och som ser förfallet med egna ögon på MoA! Och det är väl här vi har förklaringen till varför presidenter i USA hellre håller på med utrikespolitik för på hemmaplan finns inget att göra utan bara att konstatera att ekonomisk ruin närmar sig!
Leif Elinder avslutar sin artikel med: “Att peka på detta är inte illojalt.
Det är en demokratisk skyldighet.”
jag måste då påpeka att jag läste i Skolinspektionens rapport 2012:9, som visserligen har några år på nacken men…
Där berättas vad medborgarkompetens (som skolan ska fostra till i sitt värdegrundsarbete) innebär. Bl a innebär det “tilltro till politiker och politiska institutioner”. Så det är bara att konstatera att artikelförfattaren saknar medborgarkompetens, precis som undertecknad…
Vi ska alltså fostras till att tiga och internalisera lögner.
Inget blir förvirrat, om man undviker perspektivet höger-vänster. Allt blir glasklart om man ser det ur ”haves” and have not”, upsters-downsters. Höger-vänster är det horisontella perspektivet the whoos vill hålla oss på, så vi inte ska rikta blicken vertikalt
pz
Arbetarrörelsens perspektiv var, innan den kapades av sossarna, helt uppenbart både vänster och vertikalt.
”haves” and have not” är bara ett annat sätt att beskriva klassernas kamp och dessutom då ett sätt som ingen har hört talas om tidigare.
Du snurrar till begreppen alldeles i onödan här pz. Varför inte koncentrera sig på det viktiga istället?
För mig blir det glasklart som sagt, och det leder också till…det viktiga; vem som har blåst oss i 250år