Jonas Sjöstedt banerförare för USA:s krigspolitik i partiledardebatten

45
7054

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel som är aktuell, eftersom Jonas Sjöstedt senare tyvärr inte framfört någon annan uppfattning.


Jag hörde litet av partiledardebatten 16 oktober 2019.

Där framgick bland annat (i inlägg kl 11.24-11.26) att Jonas Sjöstedt instämmer i att Ryssland är riktigt aggressivt, vilket även Liberalerna hävdade i debatten.
På fråga från Liberalernas debattör (Johan Persson) om Venezuela menar Jonas Sjöstedt att valet av Maduro som president var ojust. Han menar att ett nytt val måste hållas och att Venezuelas regering har vanskött landet grovt. Problemen i Venezuela sägs bero på att Venezuela regering fört en mycket dålig politik ur humanitär och politisk synvinkel.
Inte ett ord om kritik av USA:s politik och sanktioner.

* Jonas Sjöstedt sa att han gärna skriver en artikel om Venezuela tillsammans med Liberalen…

Jonas Sjöstedt talar i denna fråga som en kopia av John Bolton, Mike Pompeo och Donald Trump.

Jag inleder med en diskussion om Venezuela, sedan följer Syrien och Ryssland.


 

Presidentval i och sanktioner mot Venezuela.

I. Presidentvalet.
* Enligt närmare 200 valobservatörer från olika länder gick presidentvalet i Venezuela i maj 2018 av god kvalitet.

Venezuela har haft över 20 fria val på 20 år – betydligt fler än t.ex. Sverige där 85 % uppger att de saknar politiskt inflytande mellan valen enligt Demokratiutredningen.

”Maduro omvaldes som president i Venezuela söndagen den 20 maj. Han fick 5,8 miljoner av de 8,6 miljoner avlagda rösterna (67%), vid ett valdeltagande på 46 procent. Hans närmaste utmanare, Henri Falcon, fick 1,8 miljoner röster. Processen övervakades av ca 200 internationella valobservatörer från ett 30-tal länder. Bland observatörerna fanns Spaniens tidigare premiärminister Zapatero, som kommenterade: ”Jag hyser inga tvivel om valprocessen. Det är ett avancerat och automatiserat valsystem.” En annan observatör var Ecuadors förre president Rafael Correa som skrev: ”De venezolanska valen fortskrider fullt normalt.”

Stor valseger för Maduro i valet i Venezuela. Vad skriver media?
Val i Venezuela och USA.

Maduro. Bild på hans Twitterkonto.

Det låga valdeltagandet på knappt 50 %, som i ett ordinärt kongressval i USA, är en svaghet, frammanat bl.a. av högerns partiella bojkott. Maduro fick 31 % av rösterna från de röstberättigade medan t.ex. Trump fick 26 % av de röstberättigas röster 2016 vid ett valdeltagande på drygt 50 %.

* Men västerländska media framställde valet som bristfällig eller som en total bluff ledd av en diktator, i sämsta. New York Times skriver på valdatumet att valen är en ”tävlan som kritiker säger var uppgjort i hans (Maduros) favör).” Huffington Post skriver dagen efter att ”en röstning förkastad som en fars och som cementerar autokrtin i det krisdrabbade OPEC-landet.”

* Dock har jag inte sett några belägg eller fakta som stödjer denna bedömning.

Internationella valobservatörer vid presidentvalet i Venezuela i maj 2018 har skrivit till Federica Mogherini, High Representative of the EU for Foreign Affairs and Security Policy, om stora problem med EU:s uttalande om valet i Venezuela. venezuelaanalys.

Du kan läsa hela EU-deklarationen EU:s uttalande om valet i Venezuela.

Detta uttalande av EU är nästan ironiskt med tanke på att EU hotar att stödja den självutnämnde Guaido om inte den demokratiskt valde Maduro går med på att utlysa nyval inom 8 dagar! Helt i linje med kvaliteten på EU:s kritik av presidentvalet.

EU skrev ”Större hinder för deltagande av oppositionspolitiska partier och deras ledare, en obalanserad sammansättning av riksdagsvalet, fördröjda valförhållanden, talrika rapporterade oegentligheter under valdagen, inklusive rösträtt, stod i vägen för rättvisa och rättvisa val”.

Valobservatörer tillbakavisar sakligt EU:s synpunkter:
Valobservatörer: EU:s kritik av högklassigt presidentval i Venezuela är falsk.

En jämförelse mellan valen i Venezuela och i USA finns här Demokratiska val i Venezuela och USA?

II. USA:s sanktionspolitik mot Venezuela.

I en artikel i The Independent säger FN-rapportör FN-rapportören de Zayas, som besökt Venezuela bland annat:

Amerikanska sanktioner är olagliga och kan utgöra ”brott mot mänskligheten” enligt internationell rätt. Han kritiserar USA för att engagera sig i ”ekonomisk krigföring” mot Venezuela, som han menar skadar ekonomin och dödar venezuelaner. USA och Storbritannien stöder Juan Guaido, som utsåg sig själv. Europas ledare vill ha fria och rättvisa val. Ryssland och Turkiet är Maduros viktigaste anhängare. FN-rapportör: Sanktionerna mot Venezuela dödar människor och förstör ekonomin.
Independent: Venezuela crisis: Former UN rapporteur says US sanctions are killing citizens
Margot Wallströms på offensiv för demokratin och mot demokratiskt valde Maduro i Venezuela. Hyckleri i kvadrat?

Enligt en rapport från Center for Economic and Policy Research (CEPR) har de ekonomiska sanktioner som Trump-administrationen har genomfört mot Venezuela från och med 2017 medfört att tiotusentals människor förlorar sina liv.Rapporten. Rapporten är skriven av ekonomerna Mark Weisbrot och Jeffrey Sachs.

Den sistnämnde blev världsberömd som ung ekonom som hjälpte till med den snabba, skadliga övergången från socialism till kapitalism i Ryssland en gång i tiden. Sedan har faktiskt Jeffrey Sachs framträtt med olika ganska progressiva uttalanden. CEPR är ett amerikansk forskningsinstitut.

Den har två vinnare av Nobels ekonomiska pris bland sina rådgivare, Robert Solow och Joseph Stiglitz, där återigen särskilt den sistnämnde framträtt som kritiker av den neoliberala kapitalismen och av globaliseringen. Centret finansieras av stora fackföreningar i USA, som AFL-CIO och United Steelworkers. Men tar också emot pengar från stiftelser som Ford Foundation, Rockefeller Family Fund och Kellogg Foundation.

”Sanktionerna berövar venezuelaner livräddande läkemedel, medicinsk utrustning, mat och annan viktig import”, säger Mark Weisbrot. ”Detta är olagligt enligt lagar i USA och enligt internationell rätt och avtal som Förenta staterna har undertecknat. Kongressen bör svara och stoppa detta. ”Ansvaret för Venezuelas kris läggs rutinmässigt på Venezuela”, säger Jeffrey Sachs.

Men det är mycket mer än så. Amerikanska sanktioner är avsiktligt inriktade på att förstöra Venezuelas ekonomi och därigenom leda till regimförändring. Detta är en inhuman och olaglig verksamhet som medför stort lidande för befolkningen i Venezuela.

Studien visade att:
* Sanktionerna har medfört mer än 40 000 dödsfall 2017-2018.
* De har lett till att mat och läkemedel blir mindre tillgängliga, ökad risk för sjukdom och ökad dödlighet.
* I augusti 2017 ledde de till ett dramatiskt fall i all produktion, vilket drabbade hela den civila befolkningen.
* Om sanktionerna fortsätter 2019 kommer de nästan säkert att orsaka ytterligare tiotusentals nya onödiga dödsfall.
* Omkring 80 000 personer med HIV har inte fått den nödvändiga medicinen från 2017.
* 16 000 människor som behöver dialys får inte det.
* 16 000 får inte de nödvändiga cancermedicinerna.
* 4 miljoner med diabetes eller högt blodtryck får inte insulin eller medicin mot högt blodtryck.

Dessa sanktioner kallas för kollektiv bestraffning i Genève- och Haagkonventionerna och räknas som krigsförbrytelser. Sanktioner dödar. Vi vet detta från tidigare krig, från Irak och Syrien, och nu också från Venezuela. Detta borde vara den stora politiska frågan idag. Alla de politiker som vill framstå som humanister och demokrater borde skarpt protestera.

Men Sveriges regering stödjer dessa dödliga sanktioner, liksom dödliga sanktioner i bland annat Syrien. Utrikesminister Margot Wallström menar att det senaste presidentvalet i Venezuela inte var korrekt. Men det var ett bra genomfört val enligt de närmare 200 valobservatörerna från 30 länder. EU har kritiserat valet. Men vägrade sända valobservatörer, och EU:s kritik har helt demoliserats av valobservatörer. protestera? Ingen svensk ledande politiker har protesterat. Och brister i val rättfärdigare INTE sanktioner!

USA:s sanktioner har dödat tiotusentals människor i Venezuela. Margot Wallström spär på – hur många barn har du dödat Margot?

III. Något om utvecklingen i Venezuela.
Hugo Chavez styrde Venezuela från 1999 till 2013.
Under dessa år mer än halverades fattigdomen och den extrema fattigdomen.
Analfabetismen utrotades.
Miljoner människor fick medicinsk behandling för första gången.
Fri utbildning infördes.
Det skedde en stor investering i bostadsbyggande för de fattiga.
Folk fick gratis vacciner genom statliga program.
Antalet studenter i högre utbildning ökade från c:a ,5 till c:a 2 miljoner.
Under Chávez upplevde Venezuela den näst starkaste fattigdomsminskningen i regionen, från 49% till 25% från 1999 till 2013. Enligt FN var Venezuela landet i världen med den tredje största utvecklingen inom mänsklig utveckling från 2006 till 2011.


Sjöstedts syn på kriget i Syrien och på Ryssland.

Jag har sedan länge noterat att partiledaren Sjöstedt:
– i viktiga utrikespolitiska frågor sluter upp bakom USA:s krigföring och demoniseringspolitik av bland annat Ryssland och Syrien som leder kamp mot terrorismen i världen;
– tror att man kan omvandla EU inifrån; Ska Vänstern bygga ett bättre EU?
– i praktiken godkände den kapitalistvänliga politiken som S genomför år C, L, M – och SD.

Vidare har jag noterat skillnaden mellan hans politik och den politik och utmärkta insatser av medlemmar i V, som jag möter på basplanet.

Låt mig påminna med utdrag från mina bloggartiklar och andra artiklar om Sjöstedts och V:s utrikespolitiska ställningstaganden:

Syrien:
* I december 2018 ville Jonas Sjöstedt att angriparen USA stannar kvar i Syrien, liksom hökarna i Pentagon, försvarsminister Mattis, senator Lyndon Graham och andra. Jonas Sjöstedt beklagar att USA avbryter angreppskriget mot Syrien.

Jonas Sjöstedt säger inget om att:
1. Kriget är ett sedan länge planerat angrepp av USA mot Syrien. Vem startade kriget i Syrien?
2. Kurderna sedan flera månader strider i USA:s intresse för att splittra Syrien och hoppas på en egen stat. Vem startade kriget i Syrien?
3. Syriens regering har erbjudit kurderna ökat självstyre.
4. Syrien tillsammans med Ryssland och Iran var och är huvudkraften för att besegra terroristerna, fast kurderna också gjort en insats.
5. USA genast måste upphöra med sitt angreppskrig
6. USA genast måste lägga ned sina illegala baser i norra Syrien.
7. Starka belägg finns för att kemgasattackerna i Syrien utförts av USA-stödda “White Helmets” (“Vita hjälmarna”)
8. Sverige, övriga EU och USA genast måste upphöra med sina illegala hårda sanktioner mot Syrien, som gör stor skada enligt FN
9. Sverige måste ge sitt stöd Syriens nationella självständighet
10. Sverige måste uttala tydligt att Syriens befolkning själv måste få bestämma sin framtid, i linje med FN-resolutioner.
Kommer USA att lämna Syrien?

Detta är tyvärr ingen överraskning.

Jag hörde i oktober 2016 statsminister Löfvén, Mp-språkröret Fridolin, f.d. försvarsministern Karin Enström (M) och Jonas Sjöstedt (V) tala vid ett möte på Wallenbergs lilla torg i Stockholm. Talen var närmast identiska – förutom att en av talarna framförde USA-hökarnas förslag om att inrätta en flygförbudszon, vilket särskilt skulle gynna terroristerna. Det var Jonas Sjöstedt.

Och detta var inget ”olycksfall i arbetet”. Ledarskribenter i Flamman har framfört en bedömning som i viktiga avseenden påminner om angriparen USA.

Flammans Syrienbild är Trumps
Flamman förleder om Syrien som vanligt
Vänsterpartiets ledning stödjer USA:s linje om Aleppo och Syrien, som tyvärr gynnar terrorismen

Fyra V-märkta debattörer kritiserade V:s officiella Syrienpolitik juli 2018.
Flamman: Dags för en översyn av Vänsterpartiets Syrienpolitik!

 

Ryssland och Sovjetunionen.

30/7 2017 skrev jag ”Jonas Sjöstedt tweetade i diskussion med annan person:
”Sverige hotar ingen, Ryssland angriper grannar och stöder slaktaren Assad.”

Jag svarade med två tweets:
”Du har helt fel Jonas. Syrien bedriver en legal kamp med legalt stöd av Ryssland mot slaktarna i terroristorganisationer, stödda av bl.a. USA- huvudangriparen och främste slaktaren. Syrien behandlar terrorister väl, har tagit steg mot demokrati.
Ryssland angriper inte grannar. Däremot stödjer Sverige, USA, EU den fascistinfluerade statskuppen mot folkvald president i Ukraina 22/2 2014. Du delar din världsbild med USA-imperialisternas propaganda i denna fråga liksom då det gäller Syrien. En skam för V!”
Jonas Sjöstedt fördömer Ryssland och Sovjetunionen.

* Inget beröm för Rysslands Mellanösternpolitik med legalt stöd till Syrien för dess kamp mot USA-stödd terrorism och för nationell självständighet.

Han har kritiserat Sovjetunionen, det första försöket att bygga socialismen i ett land, på ett sådant som påminner om CIA:s och Pentagonhökarnas.Jonas Sjöstedts grova kritik av Sovjetunionen.

Sammanfattningsvis: V:s partiledare Jonas Sjöstedt förespråkar en proimperialistisk politik. Är det inte hög tid för V:s medlemmar och sympatisörer att få bort Sjöstedt som partiledare och vrida V-ledningens politik 180 grader till att bli antiimperialistisk?

Expressen skriver SVT-expert: Talas om att Sjöstedt ska avgå.

Relaterat.

Globala fack fördömer stöd till Guaidó, och FN kritiserar USA:s sanktionspolitik mot Venezuela.
Valobservatörer: EU:s kritik av högklassigt presidentval i Venezuela är falsk.
Se och hör manifestationen till stöd för Venezuela!
Svenska media ger Trumps bild av Venezuela.
Öppet brev för fredlig demokratisk lösning i Venezuela överlämnas till utrikesminister Wallström.
USA och Venezuelas svarta guld Varför händer det som händer i Venezuela?
Kom till manifestation för
Varför elstopp i Venezuela?
Venezuela: Om matleveranser och om USA:s och Guadiós plan för utländsk intervention.
Fem före detta premiärministrar från Karibien kritiserar USA:s “hjälp” till Venezuela.
Många stater sluter i FN upp bakom Venezuela
Häv svältblockaden mot Venezuela!
Venezuelas olja livsviktig för USA.
Regeringens utrikespolitiska deklaration: Har utrikesministern basal kunskap i demokrati? Bör hon avgå?
FN-rapportör: Sanktionerna mot Venezuela dödar människor och förstör ekonomin.
EU-parlamentet läxar upp världen om rättsstatsprincipen, och förstör därefter lagligheten i Venezuela.
USA:s säkerhetsrådgivare John Bolton: Vi ska störta regeringen och ta hand om Venezuelas olja.
Hur Agenda hanterar Venezuela osakligt och nonchalant.



Politik

Föregående artikelChilenare i Europa genomför en aktionshelg under mottot ”Piñera till Haag”
Nästa artikelEU anser att Taiwan är en del av Kina – förstås…
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

45 KOMMENTARER

  1. Ja jösses. Sjöstedt cementerar uppfattningen att vi i Sverige har ett enpartisystem. Att olika fraktioner fördrar olika namn i sin drängtjänst åt imperialismen har mycket liten praktisk betydelse.

    Som du skriver så finns det många kloka personer i V, men om dom fortsätter att låna ut sig till imperialismen så måste man på allvar ifrågasätta dom även dom.

    Men, hur fan skall vi lyckas ändra på detta?

    Ibland känns det som om Donald Trump är den störste antiimperialisten i västvärlden och det trots att större delen av det han säger och gör är rena vansinnet. I internationella frågor står han iallafall klart till vänster om Jonas Sjöstedt.
    ”The United States has spent EIGHT TRILLION DOLLARS fighting and policing in the Middle East. Thousands of our Great Soldiers have died or been badly wounded. Millions of people have died on the other side. GOING INTO THE MIDDLE EAST IS THE WORST DECISION EVER MADE…..
    — Donald J. Trump (@realDonaldTrump) October 9, 2019”
    Världen är galen!

  2. Gav upp han direkt när han blev partiledare. Man förstod direkt vad mesig han var direkt och att han saknade ryggrad i dessa frågor. Han har blivit värre dessutom. Men inte bara han måga i toppen har samma åsikter.

    Jonas Sjöstedt vågar bara kritisera länder som är PK att kritisera typ Iran, Syrien, Venezuela, Ryssland och ofta hårdare och med mer hat än tex Carl Bildt någonsin gjorde.

    Röstar man på Vänsterpartiet för att man är emot krig. Då är man allt nyttig idiot.

  3. Ja, detta är ju ett exempel på vänsterns dikeskörning! Man hjälper alltså de stenrika globalisterna och bankirerna i deras agenda med att berika sig själv och öka sin makt. Vänstern av idag är en kamporganisation för den ekonomiska eliten i världen och som vanligt fattar de inte att de utnyttjas! Klassiskt exempel på nyttiga idioter…Inte ens när sanningen kommer fram om t ex Syrien så kan flumvänstern ändra åsikt! Och det är ju därför som arbetarna helt lämnat V och flyttat över till SD och M sedan länge. Fast om detta begriper Sjöstedt inget…

  4. Var skall exempelvis progressiv folk/ungdom mm nu vända sig som är emot Trump och USA krig när nu falsk vänster (Jonas Sjöstedt) vill att USA skall fortsätta och föra krig i Mellan Östern. Vi har fått det paradoxala situationen att Vänstern(Jonas Sjöstedt) angriper Trump från höger och önskar ett krigsaktiviteter från USAs ”never ending war” fortsätter.

    • Meddelandet lyder ” Dear The Saker,

      The American Jewish Congress opposes the U.S. decision to withdraw troops from Syria and strongly condemns Turkey’s actions in Syria against the Kurds. In addition to endangering a U.S. ally, the Kurds, it also poses a great threat to Israel and to the region’s stability overall. Israel shares a border with Syria and is affected by what happens within Syria.

      Syria has become a hotbed of Hezbollah and Iranian activity, which poses a direct threat to Israel; as a result of this decision, Turkey, Iran and Hezbollah win while Israel loses. Ultimately, the impact of this decision may come to outweigh President Trump’s historic actions in support of Israel. Regional stability and the security of our allies must be paramount for U.S. policy in the Middle East.

      Jack Rosen
      President
      American Jewish Congress”

      Läs gärna också Även Israel stödjer kurderna – dessvärre också IS.

  5. Något om mer Amerikanska judars kongress.
    Under det senaste århundradet har den amerikanska judiska kongressen en lång och rik historia av att kämpa för allas rättigheter och friheter, i tron ​​att judar är säkrare i ett samhälle som aktivt skyddar alla dess medborgares rättigheter. Sedan starten har den amerikanska judiska kongressen engagerat sig i en ständig kamp för lika rättigheter för alla amerikaner oavsett ras, religion eller nationella förfäder. Våra grundare inkluderar sådana som den hyllade fysikern Albert Einstein, Supreme Court Justice Louis Brandeis och Rabbit Stephen S. Wise. Jack Rosen är den nuvarande presidenten för den amerikanska judiska kongressen.

    https://ajcongress.org/
    https://www.youtube.com/watch?time_continue=54&v=KFpXeE2n-qY

    Getting Involved on Behalf of the Jewish Community | American Jewish Congress – YouTube
    Visit our website at: http://www.ajcongress.org/ Like us on Facebook: https://www.facebook.com/AmericanJewi… Follow us on Twitter:
    http://twitter.com/AJCongress
    http://www.youtube.com

    • Är det genom att erkänna quislingen Juan Guaido som American Jewish Congress kämpar för allas lika rättigheter? Är det inte samma organisation som aktivt sprider lögner om BDS rörelsen (boycott, divest, sanction)? Ljuger inte denna kongress om att Iran har kärnvapen? Stödde inte denna organisation förstörelsen av Irak? Och nu beklagar den att USAs söner och döttrar inte dör för israels räkning i Syrien. Ingår allt detta i ”en lång och rik historia av att kämpa för allas rättigheter och friheter”?

      https://ifamericansknew.org/us_ints/warforisrael.html

  6. Jag mailade V:s Facebookssite. V svarar ”Tack för ditt meddelande, Anders. Jonas Sjöstedt redogjorde för Vänsterpartiets uppfattning. Vi noterar att du inte håller med om den.”

    Jag svarade vänligt ”Vänsterpartiets ledning förespråkar en proimperialistisk politik i dessa frågor, som M och Mike Pompeo.”

  7. ”Vi noterar att du inte håller med om den.” Ojdå, Förkrossande logik i argumentationen också!!

    V behöver antagligen splittras och sannolikt åka ur riksdagen, innan någon vänster värd namnet kan formeras i vårt land. Trist, men troligen ofrånkomligt.
    Goda krafter finns både i K och V, men något måste fösa ihop dom. Stalinismen och proletariatets diktatur behöver vädras ut för gott, liksom övertron på parlamentarismen. Inre stridigheter pågår i K, vi får se vad det leder till och utan att veta det så gissar jag att det finns ett utbrett missnöje med imperialistkramandet i V.
    Det måste nog fan bli sämre innan det kan bli bättre.

      • Catarina.
        Det i grunden sunda begrepp som innebär att arbetarklassen har den avgörande makten under socialismens period. Dessvärre kom begreppet att förvandlas till partiets diktatur i Sovjetunionen och t.om. till en enda persons diktatur. Orsakerna är flera, men det lilla proletariat som fanns i bondelandet Sovjetunionen decimerades kraftigt genom inbördeskriget och kriget mot Nazityskland. I dess ställe trädde kommunistpartiet. Någon reell kontroll underifrån eller någon verklig makt för arbetarklassen blev omöjlig och som alltid när överheten inte utsätts för folklig kontroll så tar den över helt. Vi ser samma sak hända här i västvärldens ”demokratier” nu när arbetarrörelsen är krossad och den rika 1% äger och styr över både industri, media och politiker. Media i väst är idag ”Pravda” i repris, fast med många olika namn.

        Proletariatets diktatur är sedan dess synonymt med partiets diktatur och ett mörkt kapitel i mänsklighetens historia.

        • Anders Åberg  du skriver “men det lilla proletariat som fanns i bondelandet Sovjetunionen decimerades kraftigt genom inbördeskriget och kriget mot Nazityskland”. Menar du med andra ord, att industrialiseringen av unionen fram till andra världskriget och som fortsatte efter andra världskriget och som gjorde Sovjet till världens näst största industrination,  sköttes av bönder och inte av arbetare? 

          • Catarina.
            Ja. Rysslands efterblivenhet var ett av dom stora problemen för bolsjevikpartiet. Många trodde inte att socialismen var möjlig att genomföra i så utpräglat bondeland och kanske visade sig det vara en helt korrekt iakttagelse. Historien gav dock inte några andra val än att försöka genomföra socialismen eller bli slaktade av dom vita och deras imperialistiska vänner i väst.

            I princip hela arbetarklassen och armen bestod av bönder och bondpojkar. Sannolikt var klassmedvetenheten på en mycket låg nivå och något som kan kallas medvetna arbetare en sällsynthet. Dom som ändå var det och gick i spetsen för kampen stupade till stor del i inbördeskriget och WWII.
            Kvar blev partiet, byråkratin och inte minst Stalin.

          • Sven-Eric.
            Ingen har väl givit ett ansikte åt hur begreppet ”proletariatets diktatur” manifesterade sig självt i praktiken så som Stalin. Hans brutala diktatur stod helt utanför vanliga arbetares kontroll, likafullt kallades den proletariatets diktatur.

            Skall vi någonsin lyckas forma någon slags vänster i Sverige, så måste den ta tydligt avstånd från sådant och istället stå upp för demokrati och yttrandefrihet.
            Frågan om yttrandefriheten seglar snabbt upp som den kanske viktigaste frågan idag, jämte klimatet och freden, nu när överheten agerar på ett liknande auktoritärt sätt mot oliktänkande som kommunistpartiet gjorde i Sovjetunionen. Några rena avrättningar har vi inte sett än, men fallet Julian Assange är på väg åt det hållet.

  8. På Jacques Doriots tid gällde det Sovjetunionen.
    Under Jonas Sjöstedts tid är det (kapitalist) Ryssland som finns på den beryktade östfronten.

    Det är bra märkligt att så många kommunister hamnar i famnen på finanskapitalet.
    I Doriots fall känns det som om att den personliga ambitionen vida överskred den betydande intellektuella kapaciteten. Den modige strebern blev ett fnask.
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Jacques_Doriot (Inte ord om Wormsbankens avgörande roll i den artikeln eller i den på engelska, kolla den på franska. PPF skapades på anmodan av Wormsbanken och finansierades av tre banker.)
    Doriot nämns inte ens i Nationalencyklopedin (på papper).

    Vad som ledde till Jonas Sjöstedts intellektuell härdsmälta törs jag inte ens spekulera om, men att så många ”gröna”- och vänsterledare visar sig ha blivit förvandlade till det anglosaxiska finanskapitalets torpeder är bortom trist.

  9. När skall alla förstå att det handlar inte om vänster höger. Det handlar om dom som vill/kan sko sej på andras bekostnad.
    Om du som politiker kan få typ 50-60 000 kr i månaden när medellönen är 30 000 kr i månaden, så självklart följer du direktiven från partiledningen …som följer nån annans direktiv. Du kan aldrig nå partitoppen om du är emot partiet i en endaste fråga.
    Därför finns det ingen demokrati, det finns i Sverige enbart demokratur. Sjöstedt hör till samma svikare som alla partiledare innan och nu, dom ser efter sitt eget bästa. Dom är dagens aristrokater

  10. Anders Åberg….när man läser det här ”Sovjetunionen införde rätt till arbete, rätt till pension och semester, fri sjukvård och skola och utbyggd barnomsorg. På välfärdsområdet var Sovjet ett pionjärland.
    Enastående framgångar som sagt, men samtidigt stora och med tiden avgörande brister, där byråkratiseringen och det demokratiska underskottet är de sammanlänkade huvudfelen.
    Byråkratismen var ett arv från tsarismens efterblivna Ryssland, men genom hela sin historia lyckades Sovjetunionen aldrig komma till rätta med problemet, som tvärtom förvärrades efterhand.
    Kulturrevolutionen var ett försök till åtgärd – den nya sovjetmänniskan skulle vara vaccinerad mot byråkratism, var det tänkt – men utan demokratiska institutioner, som gjorde folkflertalet delaktigt i politik och samhällsförvaltning, bet inte receptet. Det gav nya karriärister och byråkrater istället.
    Resultatet blev också de administrativa metoder som gick helt överstyr under den så kallade Jezjovsjtjinan 1937-1938, under massrepressionens år, då hundratusentals oskyldiga människor hamnade i Gulag eller dömdes till döden.
    När vidden i överdrifterna upptäcktes fick den ansvarige NKVD-chefen Jezjov själv plikta med livet och 100 000 oskyldigt dömda frigavs. Men det var till föga tröst för de oskyldigt avrättade.
    Någon devot Stalinbeundrare kanske tycker att denna kritik är övermaga, satt i relation till omständigheter och andra framgångar, men då vill jag påpeka att Stalin själv hävdade det demokratiska underskottet som avgörande brist, inte minst i kampen mot byråkratin, och att han i samband med diskussionen om den nya författning som antogs 1937 förordade omfattande demokratiska reformer, däribland val med konkurrerande listor. Men utan att lyckas.
    Den store och egenmäktige Stalin fick upprepat stryk i sin demokratiska strävan, något som bör stämma både Stalins vänner och fiender till eftertanke. Stalin var vare sig så stor eller så egenmäktig som myterna om honom påstår.”( Proletären, om Sovjetunionens fall Anders Carlsson) så kan man inte låta bli att undra, är Stalin lika demoniserad som ordet ”kommunist”…av dom som har enormt stort intresse av det, dvs de inte ens 1%-en, tänker också på att man ibland hör från Ryssland att de äldre som varit med under Stalins tid tyckte om honom.

  11. Anders Åberg, förresten, en kommentar till…”Den centraliserade, statsägda ekonomin som etablerades i Sovjetunionen under slutet av 1920-talet och början av 1930-talet är idag stigmatiserad som ’stalinistisk’, men var en fullständigt rättrogen implementering av originalet i Kommunistiska manifestet”, skriver den allt annat än stalinistiske ekonomen Paul Cockshott, medförfattare till den på svenska utgivna boken ”Planhushållning och direktdemokrati”.(Anders Carlsson i Proletären) tror du inte att det är just det som egentligen måste till för att vi ska klara klimatförändringarna? Dessutom, jag har ofta tänkt på hur västs medier samfällt har demoniserat Saddam Hussein, Ghadaffi, Milosevitj, al Assad m fl…för att rättfärdiga sanktioner och krig mot deras länder. Är det inte samma sak som har hänt med Stalin?

    • Catarina.
      Ja, man kan fråga sig om ens någon enskild person i världshistorien har blivit så demoniserad som Stalin. Se bara på alla fantastiska siffror om hans offer. 50 miljoner, 20 miljoner! ingen siffra verkar vara för orealistisk eller för skrattretande för att spridas i västvärldens propagandamedia.
      Enligt dom som hävdar att dom hämtar sina siffror från öppnade ryska arkiv så verkar den högsta av dom hamna på ca 800 000, i sig ofattbart skrämmande, men en sanslös skillnad gentemot propagandan. Arkivens trovärdighet under personkultens tid kan dock ifrågasättas, men även med det beaktat så framstår västpropagandan som direkt skrattretande.
      I det här oseriösa debattklimatet blir Anders Carlssons bok en rent befriande läsning, i det att den tillför logik och normal rimlighet till diskussionen.

      Ingen, Anders Carlsson inräknad, försöker dock släta över att Stalin de facto var en brutal diktator med många brott på sitt samvete. Att en sådan person ens fick chansen att nå partiets absoluta topp, förklaras bäst med just frånvaron av folklig kontroll underifrån och det yttre hotet i kombination med partiets centralistiska tankar och idéerna om proletariatets diktatur.

      Hur man bäst hanterar klimatfrågan är komplicerat. Vi kan se att det är profithungern som skapar problemen, men vi kan samtidigt se hur marknadsekonomin är klart mer effektiv i att åstadkomma teknisk förnyelse. Länder styrda av kommunist eller socialistpartier har heller inte mycket att skryta med i frågan. Kuba är ett undantag där, men det är nog mest beroende på låg grad av industrialisering.

      Något som ser ut som en sanning är dock att klimatfrågan knappast kan vänta på en, som det ser ut, oerhört avlägsen socialistisk revolution. Den måste hanteras just nu, i realtid. Klimatfrågan hänger också intimt ihop med fredsfrågan och frågan om försvar av yttrandefriheten. Dessa frågor måste vi kämpa för idag och kanske görs det bäst genom att hantera dom som sakfrågor, utan omedelbara krav på byte av ekonomiskt system.

  12. Många kapitalistiska länder har varit fruktansvärda diktaturer, ändå får inte ordet kapitalist en stämpel att vara lika med diktatur. Vilket däremot ordet kommunism får. Väldig svartmålning av ordet kommunism.
    En av Norges national poeter och författare Arnulf Överland, var kommunist och hyllade Sovjet innan 2:a världskriget, när han tyckte att Sovjet utvecklades åt fel håll. gick han ur partiet. Erfarenheterna av 2:a världskriget förvandlade honom till nationalist.
    Han fick stora påtryckningar för att han skulle ta avstånd från att han varit kommunist. Han vägrade att göra det och sa ” Jag säger som Pilatus, det jag skrev det skrev jag”.
    Han har skrivit många dikter om tiden då nazi-Tyskland ockuperade Norge. Han som inte var militär fick en stark drift att göra något, och åkte till England och utbildade sig där till stridspilot och flög över Tyskland där han blev nedskjuten och tillfångatagen och tillbringade sin tid där i koncentrationsläger. Han blev fri genom Wallenbergs vita bussar och kunde återvända till Norge.
    Genom en känd dikt ”Du må ikke sove” lärde jag känna honom i litteraturhistorien i skolan.
    Han skrev många kampdikter år 1941, några rader ur ”Våre menn”
    Du som förrådde landet, tro aldrig det blir ditt!
    Endast de som gav sin frihet, kan göra Norge fritt!
    Spärr hundratusen inne, slå ned till siste man,
    och ge din tyske herre, det folketomma land!
    Vår dag vill en gång komma, nu väntar vi på den.
    Och alla landets fängelser är fyllda av våra män.

    ”Kommunism är en politisk ideologi. Kommunism betyder ordet “gemenskap” och det kommer från latin. Det kommunismen går ut på är att ha ett samhälle som är lika för alla, det vill säga ett socialistiskt samhälle. Sedan när de har kommit så långt så vill de ta bort staten och ha ett klasslöst samhälle. Wikipedia 2019”
    Inför valet 2022 kommer ordet kommunism sägas i varje debatt och vid varje tillfälle, och som om själva ordet vore något förfärligt.

  13. Anders, först…du skriver ”men vi kan samtidigt se hur marknadsekonomin är klart mer effektiv i att åstadkomma teknisk förnyelse” är den? Sovjetunionen lyckades ex åka först ut i rymden med sin sputnik och skickade också upp den första människan dit….Och sen med tanke på vad Viviann Månsson skrev om ”kapitalistiska länder har varit fruktansvärda diktaturer, ändå får inte ordet kapitalist en stämpel att vara lika med diktatur.” Är du beredd att skriva under på att de amerikanska presidenter som startat krig ute i världen och infiltrerat i olika länder så att 20 miljoner människor dödats sedan Andra Världskriget, och 70-80 miljoner befinner sig på flykt,att dom iså fall är lika goda kålsupare som Stalin eftersom du skriver: ”att Stalin de facto var en brutal diktator med många brott på sitt samvete”? Är du det?

    • Catarina.
      Kina är det tydligaste exemplet på skillnaden i effektivitet mellan marknadsekonomi och planekonomi och den är dramatisk.
      Sovjetunionen blev bra på vissa saker som det satsades extra hårt på, men i övrigt var deras tekniska utveckling långt efter västvärldens.

      Kapitalistiska länder har visat upp sig i både demokratiska och diktatoriska varianter. Socialistiska länder har konsekvent varit mer auktoritära. Lärdomarna av detta ger oss dessvärre inget klart besked på kopplingen mellan ekonomiskt system och demokratiska rättigheter.

      Att USA sedan WWII varit världens värsta massmördare och i praktisk mening den enda internationella gangsterstaten råder det inget som helst tvivel om. Det här har blivit ännu värre i våra dagar och nu verkar USA på fullt allvar vilja provocera fram krig med både Kina och Ryssland.
      USA med sin perverst överdimensionerade krigsindustri, överhetskontrollerade media i hela västvärlden och alla lydiga knähundar, som t.ex. Sverige, utgör idag ett akut hot mot mänsklighetens överlevnad på planeten Jorden.
      Inget av detta frikänner dock Stalin från det han gjorde mot sin egen befolkning och i det avseendet var han klart värre än någon av USA;s alla psykopatiska krigarpresidenter.

      Stalin är dock idag en tämligen ovidkommande figur och vi bör istället göra vad vi kan för att fokusera debatten på dom verkliga hot som formligen väller in över oss.

      • Tillväxten i Kina var mycket god även under planekonomin. Utdrag ur 2 artiklar:

        Vad säger statistiken?
        * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i  kapitalistiska Indien till 9,8 år. Hur bra eller usel var egentligen utvecklingen i socialistiska Sovjet och Kina?

        Jag påminner om en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch år 2012

        ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

        Mao Zedong noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.

        Det råder ingen tvekan om att genomsnittlig livslängd under flera årtionden varit längre i Kina än i Indien. I genomsnitt levde människor i Kina drygt nio år längre än i Indien under perioden 1950-2010. De som bodde i Indien förlorade oerhört många levnadsår jämfört med hur det skulle varit om de haft samma förbättring av livslängden som i Kina.

        Beräkningar grundade på befolkningsstatistik för Kina och Indien visar att under åren 1950-2010 förlorades fem miljarder levnadsår i Indien eller 85 miljoner per år. Statistiken finns att ladda ner från FNs hemsida och beräkningarna finns redovisade i denna artikel.

        Det råder heller ingen tvekan om att det var olikheterna i politik som var huvudorsak till skillnaderna. Andelen extremt fattiga var och är större i Indien. Otillräckliga insatser mot kastsystemet och den skeva förmögenhetsfördelningen är viktiga faktorer för det. Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse

        ———————————————————————————————————————————————————

        Enligt en annan källa var tillväxten ännu högre under planekonomins tid i Kina:

        Även enligt siffror från Deng Xiaoping-regimen ökade industriproduktionen med 11,2% per år från 1952-1976 (med 10% per år under den påstådda katastrofen under Kulturrevolutionen). År 1952 uppgick industrins andel till 36% av bruttovärdet av den nationella produktionen i Kina. År 1975 utgjorde industrin 72% och jordbruket 28%. Det är ganska uppenbart att Maos, påstått katastrofala, socialistiska ekonomiska politik, banade väg för den snabba (men in-egalitära och obalanserade) ekonomiska utvecklingen under tiden efter Mao.”

        Dödade Mao verkligen flera miljoner människor i Det Stora Språnget?

        • Anders.
          Nu blev det lite äpplen och päron här. Att ta ett land ur absolut kaos och fattigdom är inte riktigt samma sak som att bli världens största ekonomi och innehavare av kanske den mest avancerade teknologin vi någonsin sett. Många tror t.om. att Kina har passerat USA i modern vapenteknologi.

          Kinas avancerade teknologiska och ekonomiska utveckling har tveklöst skett under marknadsekonomin.

          Om vi bortser från det som ser ut som ett påfallande demokratiskt underskott i Kina, så kan det vara så att Kina har hittat det bästa sättet att administrera en modern ekonomi. Frisläppande av all den kreativitet och entreprenörsanda som finns i det privata företagandet kombinerat med hård statlig styrning av alla rikemän som försöker skaffa sig politisk makt. Det ser iallafall ut att fungera bättre än både planekonomins byråkrati och nyliberalismens destruktiva vanvett.

          • Det stämmer att Kinas enorma utveckling skett först under planekonomi, gradvis inom jordbruket, den dominerande sysselsättningen. Men Kina släppte sin atombomb 1964 och var först i världen med en slags variant av syntetiskt insulin ungefär samtidigt.

            Ingen vet förstås hur utvecklingen de senaste 40 åren skett under fortsatt planekonomi. Avgörande betydelse har nog varit statens betydande kontroll över ekonomin. En marknadsekonomi under ovanlig statlig planering. Kina slår nu ned på självständighetssträvanden av storbolag som Alibaba.

      • Det här är ju rätt intressant, Anders Åberg. Vad exakt menar du att Stalin ”gjorde mot sin egen befolkning”?

        • Sven-Eric.
          Dom 800 000 offren kanske…..eller kanske det som Anders Carlsson tar upp i sin utmärkta bok om Stalins förvisande av Krims tatarer till Sibirien.
          Exemplen lär kunna mångfaldigas.

          Jag vill dock ännu en gång påpeka hur irrelevant diskussionen om Stalin är när vi står inför det som mycket väl kan vara uppladdningen inför tredje världskriget.

          • Hmmm, Anders…det var du som började: ”Stalinismen och proletariatets diktatur behöver vädras ut för gott, liksom övertron på parlamentarismen.” Är det inte så att Stalin behöver få rätta proportioner. Åtskilliga presidenter och ledare ute i världen har sett till att miljontals människor har mördats i anfallskrig, kupper och inblandningar i andra länder, och då för att försämra levnadsvillkoren för majoriteten av dessa länders invånare. Stalin och kommunisterna i Sovjetunionen kämpade för att förbättra sovjetmänniskornas villkor, och det stod från första stund under enormt hot från övriga världen, vilket ex anfallskriget mot Sovjet visade. Med andra ord, de verkade under enormt tryck, och självklart begicks många misstag, men det går inte att jämföra med ex det som USA:s presidenter gjort. Det spelar ingen roll om det är människor inom landet eller utanför landet som mördas, det är människor. Den propaganda som sprids i Sverige och i världen är att kommunism är lika farlig som nazismen, och nästan automatiskt kopplas kommunismen ihop med Ryssland och “Stalins brutala diktatur” som du kallar det. Och det om något hotar världsfreden.

          • Dags då, Anders Åberg, att som anglo-sachsarna säger ”set the record straight”.

            För det första var Stalin ingen diktator i den meningen att hans ord var lag. Det är en myt. Han var tvärtom omstridd och fick inte alltid sin vilja igenom.

            För det andra försökte Stalin ända från mitten av 1930-talet fram till sin död 1953 införa en form av socialdemokratiskt styre med allmänna och hemliga val med deltagande även av tidigare fientliga grupperingar och att frånta kommunistpartiet rätten att direkt styra landet. Den striden förlorade han mot lokala partiledare.

            För det tredje var det NKVD-chefen Jezjov som var ansvarig för massdödandet 1937-1938 och inte Stalin. Nytt arkivmaterial har visat att Stalin först i oktober 1938 fick hela vidden klart för sig om Jezjovs framfart. Jezjov försökte sen att ta makten med en kupp på revolutionsdagen den 7 november 1938. Den avvärjdes genom att Jezhovs hejdukar greps i tid. Den 23 november 1938 tvingades Jezhov avgå från sin post (ytterst motvilligt) efter ett möte i Kreml med Stalin och Vorosjilov. Den 3 januari 1939 krävde Stalin i ett brev till statsåklagaren Vysjinskij en offentlig rättegång mot de NKVD-män som förföljt oskyldiga människor. Den rättegången blev inte av. Anledningen oklar. Jezjov syntes sista gången offentligt den 21 januari 1939 i samband med 15 års-dagen av Lenins död. Den 29 januari 1939 fick Stalin i sin hand en rapport från Malenkov, Beria och Andrejev. I den anklagades NKVD i allmänhet och i synnerhet Jezjov personligen för att ha förföljt och dödat helt oskyldiga människor samtidigt som han skyddat verkliga konspiratörer. Hård kritik riktades också mot statsåklagarämbetet som anklagades för att ha sett mellan fingrarna för Jezjovs excesser.

            För det fjärde så kan nämnas om dödstalen under den här epoken. Antalet avrättningar under Jezjovs framfart 1937-1938 utgör 85,3 procent av alla avrättningar under Stalin-epoken. Räknar man bort den, kriget mot kulakerna i början av 1930-talet och krigsåren på 1940-talet så är antalet avrättade under den här tiden inte fler än i dagens Kina. Värt också att notera att antalet individer som berördes av det sovjetiska kriminalvårdssystemet under Stalin-tiden i andel av hela befolkningen är lägre än motsvarande i dagens USA.

          • Jag menar att den här artikeln är intressanta i denna diskussion Vem var Stalin? Ett utdrag:

            Den gängse bilden av Stalin beskriver honom som hänsynslös, bedräglig, hemlighetsfull, manipulativ, paranoid och maktgalen. En pendang till denna nidbild är personkultens gudabild, som beskriver Stalin som alltigenom genial och allvetande, som en övermänniska utan fel och brister.

            Sedan de sovjetiska arkiven öppnats framträder – enligt Carlsson – dessbättre en mer nyanserad bild, som motsäger såväl demoniseringen som gudabilden och som gör det möjligt att förstå Stalins komplexa roll och ställning i sovjetsystemet.

            Den lyssnande Stalin
            Carlsson citerar den amerikanske “revisionistiske” historikern John A. Getty som i kapitel 5 (Stalin as Prime Minister: Power and the Politburo) i samlingsvolymen Stalin – A New History (Sarah Davies och James Harris, Cambridge University Press, 2005) framhållit att en källa till Stalins auktoritet ända från hans tidigaste dagar var hans förmåga att arbeta i kommittéer: att lyssna, att moderera, att jämka, att styra upp diskussionen mot ett konsensus.

            Stalins kontorsloggbok visar att han ständigt satt i möten med olika konstellationer av människor, som ofta stannade i flera timmar. De tyder inte på en ensam och isolerad diktator som fattade beslut utan diskussion och utan att konsultera andra.

            Bilden av en lyssnande Stalin bekräftas av en lång rad personer som var med på dessa möten. Den långvarige politbyråmedlemmen Anastas Mikojan ger följande beskrivning (citaten är hämtade ur Carlssons bok, men jag har angivit ursprungskällan):

            ”Stalin aktade sig för att inleda mötena så att ingen skulle påverkas av hans uppfattning innan man redogjort för sin egen” (Montefiore, The Red Tsar, p.50).

            [caption id="attachment_94736" align="alignleft" width="300"] cmp3.10.3.3Lq4 0xad6b4f35[/caption]

            Den legendariske generalen Georgij Zjukov, som ofta arbetade tillsammans med Stalin under andra världskriget, ger följande bild:

            ”Arbetsstilen var som regel saklig och lugn. Alla kunde uttala sin mening. Stalin behandlade alla lika – strikt och officiellt. Han hade förmåga att lyssna uppmärksamt när någon rapporterade sakkunnigt till honom. Själv var han fåordig och tyckte inte om pratsamhet hos andra… Sammanträdena öppnade han utan några inledande ord. Han talade tyst och ledigt, och bara om det väsentliga i varje fråga. Han var lakonisk och formulerade sina tankar klart. Under de långa krigsåren blev jag övertygad om att Stalin inte var en sådan människa, som man inte kunde ställa frågor till och tvista med och vidhålla sin egen bestämda uppfattning gentemot. Om någon påstår motsatsen, kan jag säga direkt, att dessa påståenden är falska” (Zjukov, Georgij: Minnen och reflektioner. Progress Moskva/Fram Stockholm 1988, band 1 sid 321.)

            Kommentar:Boken skrev flera år efter Stalins död, då Chrustjov demoniserat Stalin.

            Apropå Georgij Zjukov skall sägas att hans biograf Geoffrey Roberts instämmer med Getty vad gäller Stalins förmåga att arbeta i grupp:

            ”Enligt mångas förmenande var Stalins sätt att styra sina generaler lika viktiga i sammanhanget som den enskilda generalens talang, skicklighet och bedrifter. Genom att använda sin ledarstil och auktoritet för att hålla samman en grupp starka och ofta tvistande personligheter lockade han fram deras bästa egenskaper som individer i ett kollektiv och krävde lojalitetsband som höll i vått och torrt”. Roberts, Geoffrey: Stalins general Georgij Zjukov. Historiska media, Lund 2012, sid 340.

            En liknande bild ges av Andrej Gromyko, som arbetade nära Stalin under de internationella konferenserna i slutet av andra världskriget och som senare var utrikesminister 1957–85:

            ”Vad var mest slående med Stalin vid första anblicken? I varje situation lade man först märke till att han var en tänkande man. Jag har aldrig hört honom säga något som inte var relevant för den fråga som diskuterades. Han tyckte inte om inledningar, långa meningar eller mångordiga tal. Å andra sidan var han tålmodig med människor som på grund av bristande utbildning hade svårt att uttryck sina tankar klart. … Han talade tyst, ibland nästan mumlande. Hans tal hade en originell stil. Hans tänkande bestod av exakt formulerade idéer på ett högt plan.… I sitt beteende var Stalin alltid korrekt. Det var aldrig någon familjär förtrogenhet eller klappar på axeln. . . . Även när han var arg, vilket jag sett, överskred han aldrig några gränser och han svor knappt” (Andrei Gromyko: Memories. Hutchinson, 1989, sid 99-101).

            Inom politbyrån hade Stalin framförallt en sammanhållande och medlande roll, där hans förmåga att lyssna, jämka och ena var hans styrka. Ledarskapet var fortsatt med nödvändighet kollektivt. Påståendet om en ”personlig diktatur” motsägs, enligt Carlsson (s. 250) alltså av tillgängliga fakta.

            [caption id="attachment_94728" align="alignleft" width="750"] Det fanns en förbluffande god personkemi mellan Josef Stalin och Winston Churchill. I bakgrunden skymtar den amerikanske toppdiplomaten Averell Harriman.. Bild från artikel på Knut Lindelöfs blogg.[/caption]

          • Sven-Eric.
            ”set the record straight”! Ingen, inte ens du kan genomföra en sådan uppgift Sven-Eric. Allt vi kan göra är att försöka bedöma sannolikheten i alla olika påståenden, även dom som skrevs ner i dom sovjetiska arkiven. Misstanken att även arkiven friserades under personkultens tid är definitivt inte långsökt. Sannolikheten i att Stalin inte skulle ha noterat hur alla hans politiska fiender försvann är oerhört liten. Nästan hela Lenins gamla gäng rensades ut och många avrättades som ”nazistiska agenter”, vilket i sig är högst osannolikt att dom var. kvar blev iallafall Stalin med oinskränkt makt.
            Att han var en lyssnande person eller att han kanske aldrig svor som Anders R. skriver ändrar inte på detta. Att han inte kunde styra varje detalj i det jättelika landet, som både en del av hans anhängare och hans belackare påstår är ju en självklarhet och den illustreras bra i Carlssons bok.

            I Zjukovs memoarer framgår också mycket tydligt hur Stalin alltid hade det sista ordet, även om han med tiden och efter en del rejäla misstag lärde sig att lyssna bättre på generalernas expertis.

            Man kan bygga vilka slott man vill av alla motstridiga uppgifter om den tiden, men om någon är ute efter att försöka upprätta Stalins heder, så kommer det med stor säkerhet att misslyckas.

            Anledningen till att jag nämnde det var just att vänsterns tröskande av Stalin är otroligt kontraproduktivt och verkligen behöver vädras ut.
            Nu har jag ägnat mig åt tröskandet själv ett tag här och det kan möjligtvis ha varit ett misstag, så därför få det räcka om Stalin nu för min del.

            Vi står nu inför en accelererande process från överheten av att avskaffa yttrandefriheten och att knyta upp hela västvärlden till det döende amerikanska imperiets försök att starta krig mot Ryssland och Kina. Vår egen regering spelar med i detta vanvett och vänstern gafflar om Stalin!
            Så ser inte vägen framåt ut mina vänner. Vi måste släppa den gamla skåpmaten nu och fokusera på verkligheten. Kommunismen är stendöd och arbetarrörelsen har i all praktisk mening krossats av överheten.
            Nu står vi inför hotet om det tredje världskriget. Domedagsklockan har aldrig varit så nära tolvslaget som nu.
            Knappt några folkliga organisationer finns kvar som motkraft. Vad fan skall vi göra är frågan som vi måste ta tag i.

        • Jo, Anders Åberg, jag kan ”set the record straight”.

          För det första är det inte frågan om att bedöma någon ”sannolikhet”. Vem bestämmer vad som är sannolikt? Det handlar om att värdera de BEVIS som finns i form av primärkällor, inget annat.

          ”Misstanken att även arkiven friserades under personkultens tid är definitivt inte långsökt.” Det där är ett häpnadsväckande påstående. Inte ens de mest rabiata antikommunistiska forskare som finns har kommit med ett så otroligt korkat påstående. Vad skulle man ha för intresse av att ”frisera arkiven”? Det där är på Robert Conquest-nivå om ens det! För övrigt var Stalin en svuren fiende till personkulten.

          ”Nästan hela Lenins gamla gäng rensades ut och många avrättades som ”nazistiska agenter”, vilket i sig är högst osannolikt att dom var.” De som dömdes i Moskvarättegångarna 1936-1938 var skyldiga till i vart fall det de erkände sig skyldiga till. Är det nåt ämne jag kan så är det just de här rättegångarna. Bevisen för deras skuld (sovjetiska och icke-sovjetiska) är överväldigande. Det finns inte ett enda bevis på motsatsen!

          ”I Zjukovs memoarer framgår också mycket tydligt hur Stalin alltid hade det sista ordet”. Naturligtvis, han var ju överbefälhavare. Vad är det för konstigt med det?

          ”Man kan bygga vilka slott man vill av alla motstridiga uppgifter om den tiden, men om någon är ute efter att försöka upprätta Stalins heder, så kommer det med stor säkerhet att misslyckas.” Det är inte frågan om att upprätta någons ”heder” utan att fastställa den historiska sanningen – hur obekväm den än må vara för vissa.

          ”Anledningen till att jag nämnde det var just att vänsterns tröskande av Stalin är otroligt kontraproduktivt och verkligen behöver vädras ut.” Det är inte vänstern som gör det utan högern. De drar ALLTID fram Stalin-kortet och vänstern hukar sig i stället för att bemöta högerlögnerna med FAKTA. Dessa fakta finns där, Anders Åberg, och de försvinner inte – hur mycket du än sticker huvudet i sanden och vill att de ska försvinna.

          • Sven-Eric.
            Du jobbar uppenbarligen hårt för att upprätta Stalins ära och det står dig naturligtvis fritt, men det du kallar fakta ät bara åsikter.

            Varför man eventuellt skulle frisera verkligheten under en pågående personkult kan nog dom flesta räkna ut..
            Jag hade oturen att en gång läsa boken ”Stalin den stålhårde ledaren” som gavs ut i Sovjetunionen 1947 och den boken illustrerar väl hur det skrevs om Stalin på den tiden. Att idag tvärsäkert påstå att det aldrig spred sig till arkiven är knappast seriöst. Varken du eller jag kan veta detta med säkerhet.
            Jag har dessutom varit medlem i det parti som gav ut detta pekoral på svenska och som lade mycket energi på att tröska Stalin. Vad jag vet så har dom fortfarande med sig detta, även om dom kanske inte kan sägas tjata om det längre.

            Du är lika tvärsäker på att dom som dömdes i Moskvarättegångarna var skyldiga. Du är nog ganska ensam om den ståndpunkten idag och även här är tvärsäkerhet påfallande oseriös. Du motsäger dessutom dig själv där du tidigare kallade detta för ”Jezjovs framfart 1937-1938”.

            Att Stalin var överbefälhavare är det som är konstigt Sven-Eric. Han hade ingen militär kompetens. Att samma person är både nationen högste politiske ledare och överbefälhavare säger väl det mesta om maktstrukturen i personkultens Sovjetunionen.

          • USA:s president är överbefälhavare också. Stalin hade hela tiden nära samarbete och möten med de ledande generalerna och lyssnade på dem. Framgår tydligt av den ledande generalen Zjukovs memoarer. Stalin lär ha haft mycket höga tankar om Zjukov.

          • Nej, Anders Åberg, jag ”jobbar inte hårt för att upprätta Stalins ära”. Jag jobbar för att upprätthålla den historiska sanningen, inget annat!

            Jag väntar fortfarande på en förklaring till vad du menar med ”frisera arkiven”. Det är ett påstående som har absolut NOLL verklighetsförankring. Vi kan som exempel ta Gulag. De rapporter som finns i arkiven om lägren var till för att ge ledningen exakt information om vad som pågick i lägren in i detalj. De var inte till för att lura godtrogna västerländska forskare 70-80 år senare!

            Jag är till etthundra procent övertygad om de åtalades skuld därför att det är vad BEVISEN säger. Dyker det upp nya bevis så måste man givetvis ompröva tidigare ståndpunkter. Det är skillnaden mellan dig och mig. Du är totalt fastlåst vid gamla dogmer och helt oförmögen att frigöra dig från det. Sen det är med Jezjov. Exakt på vilket sätt skulle det vara ”motsägelsefullt”?

            Då det gäller Stalin som överbefälhavare så räcker det med att citera de ledande militärerna långt efter Stalins död. De är eniga om att misstag begicks men att överlag var han en god överbefälhavare som lyssnade på sina generaler och inte hade några problem att ändra uppfattning om han kunde övertygas om att han själv hade fel.

          • Anders R.
            Att samma struktur återfinns hos efterkrigstidens värsta massmördare USA och dessutom även fanns i Nazityskland ger inga pluspoäng till Stalin.

            USA och gamla Sovjetunionen har dock ytterst lite gemensamt.
            I USA köper dom stora företagen sig den president dom vill ha. Dom företagen är b.la. dom oerhört mäktiga vapentillverkarna. Anledningen till allt ovett President Trump fick i västvärldens media grundar sig sannolikt i vapentillverkarnas missnöje med att han inte startade några nya profitabla krig åt dom och i dessa företags inflytande över media, även här i Sverige.

            Sovjetunionens hårda styre grundade sig inte i imperialistisk erövrarlusta, utan snarare i västvärldens ständiga försök att slå ihjäl denna utmaning mot deras välde. Hade Sovjet staten fått utvecklas i fred så hade säkerligen situationen sett helt annorlunda ut.

  14. Anders, i medierna hörs att länder och oljebolag projketerar för oljeborrning i Arktis, trots att en i det närmaste helt enig forskarkår säger att vi måste låta det fossila bränslet stanna kvar i marken. Och varför fortsätter dom då att försöka få upp mer olja? Jo, helt enkelt dom behöver energi för tillväxtens skull, ingen tillväxt-ingen kapitalism…Är det inte självklart att en produktion som ägs av oss alla gemensamt, och som vägleds av vetenskapen, har större förutsättningar att på ett rättvist och vetenskapligt sätt klara klimatförändringarna än en produktion som ägs av ett ytterst litet fåtal och som styrs av krav på vinst- och tillväxt? Sen är det ju en annan sak, att det inte låter sig göras att byta ett ekonomiskt system från den ena dagen till andra. Det måste få ta tid, och kommer att ta tid…Måtte vi bara hinna innan kapitalismen hinner ställa till med ett fruktansvärt kaos på jorden, med miljontals klimatflyktingar, hungersnöd och efterföljande krig….Den gode Marx hade rätt ” det finns en oöverbygglig klyfta mellan kapitalismen och själva livets naturlagar” som Naomi Klein skriver i sin bok ”I lågor”.

  15. Jo, Anders, du skriver ”och vänstern gafflar om Stalin!” Du skriver också:
    ”Nu har jag ägnat mig åt tröskandet själv ett tag här och det kan möjligtvis ha varit ett misstag, så därför få det räcka om Stalin nu för min del.” Var nu ärlig, du både startade och ägnade dig åt tröskandet av Stalin…. SvenErik skriver ”Det är inte vänstern som gör det utan högern. De drar ALLTID fram Stalin-kortet och vänstern hukar sig i stället för att bemöta högerlögnerna med FAKTA.”…och resutatet blir att ”socialism/kommunism= Stalin” , nu när vi så väl behöver få med oss alla för en värld som ”ägs av oss alla gemensamt”, inte bara för hotet om världskrig utan också i högsta grad när det gäller klimatförändringarna. Du skriver ”Vad fan skall vi göra är frågan som vi måste ta tag i.” Det sjävklara svaret måste bli, att vi alltid måste försöka utgå ifrån FAKTA som Sven Erik skriver….hur ska människor annars få förtroende för oss?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here