Kampen mot USA-imperialismen – vilka kan vi liera oss med?

28
3059

Denna artikel är ytterligare ett bidrag till bloggen av Ulf Karlström.


Vilka är de stora, globala hoten i vår tid? Det är lätt att lista minst 20-talet allvarliga hot/problem, där vi knappast ser några snabba lösningar. Under ett sådant stormmoln av kriser/problem skyms lätt sikten, och vi tappar fokus. Många skulle idag nämna fattigdomen i delar av världen, den växande klyftan mellan de superrika och alla andra, vilket tycks vara grunden för de stora migrantströmmarna, och hoten från de stora klimatförändringarna från 2050 och framåt.

Klimathotet går knappast att förneka, även om det kan dröja ett par decennier innan det slår in med full kraft.

Men vad har det med dagens migrantströmmar att göra? Ungefär 65 miljoner uttrycker önskan att flytta till Europa. Vad beror det på? Idag knappast på klimatförändringar. Svaret kan faktiskt brytas ned till några få faktorer. Krig, förberedelser för krig, hot om krig, ekonomisk krigföring, stöd till s k rebeller (läs: terrorister) och annan undergrävande verksamhet av oberoende stater, t ex aktuella Libyen, Syrien, Jemen och Venezuela.


Och vem skapar huvuddelen av dessa krig och allvarliga konflikter? Anders Romelsjö och jag gav 2013 ut boken ”USA som världspolis” och inget parti eller organisation har kommit ens i närheten av ett vederläggande av vår slutsats – det är USA, eller med en mer vetenskaplig term, USA-imperialismen, som är orsak till huvuddelen av världens elände.

Och den stat som bär USA-imperialismen är en historiskt våldsimpregnerad sådan, med världens idag största krigsindustri (SIPRI-data), största krigsmakt (antal fartyg, flygplan, stridsfordon, missiler, och spionagekapacitet). Det är en ohygglig maktapparat, med budskapet ”Send the Marines”. Det senare bär förre försvarsministern Mattis syn för sägen, bl a med erfarenhet från Afghanistan och Irak.

Så mycket – det mesta? – av välmenande och behjärtansvärd biståndshjälp t ex från europeiska stater har bokstavligen brunnit upp i alla krig initierade av USA och dess vasaller. Ett litet exempel: I förra Gazakriget så bombade Israel sönder ett kraftverk, levererat av ASEA. Krävde Sverige staten Israel på ersättning? Jag tror läsaren inser svaret.

Av detta kan vi – relativt enkelt – dra slutsatsen att USA-imperialismen måste skadas, begränsas och delvis avväpnas, kort och gott krympas. Hur skall det kunna ske, mot bakgrund av den styrkeposition jag tidigare redovisat i artikeln? Det framstår i förstone som motsägelsefullt eller kanske ogörligt.

En hegemon – som USA-imperialismen – går sällan varsamt fram, och trampar inte sällan vasallerna på tårna. Det gör ont, men vasallerna biter ihop. Både en och flera gånger, men till slut börjar vasallerna undersöka andra vägar, t ex försöka undvika slaveriet under dollarn som handels- och reservvaluta. Och den dagen det sker, tappar också USA-imperialismen farten.

USA:s skuldberg, i form av statspapper och handelsunderskott, kan inte fortsätta att årligen rullas framåt. FED:s sedelpressar – idag elektroniska – blir delvis obrukbara, såvida som man inte låter hyperinflation – och kaos internt i USA – råda.

Andra stater, eller grupper av stater, som t ex BRICS och allierade, kommer delvis att ersätta den gamla hegemonen, och en multipolär värld skapas. Den rymmer problem och pontentiella splittringar men är ändå mångfalt bättre än den unipolära ordningen under världspolisen USA.

Och om Kina övertar USA-imperialismens roll som hegemon? Det vet vi inget om, även om en risk föreligger. Emellertid får denna potentiella risk inte hindra oss att arbeta för en multipolär, eller i det sämre fallet, en bipolär världsordning.

Hur skall vi då förmå opinionen att orientera lilla Sverige i en sådan världsordning? Vi måste söka samarbete med nya grupperingar, vilkas skäl vi inte alltid delar; mer om det nedan. Och vi måste – tillsammans med andra krafter – bryta Sveriges roll som liten vasall till USA-imperialismen. De senaste, tydliga exemplen på svenskt kryperi är:

– Uppslutningen i hetsen mot Ryssland (det nya kalla kriget)

– Kryperiet för Nato (värdlandsavtalet, de ständiga övningarna med Nato och köpet av vapensystemet Patriot från USA.

– Ynkligheten att inte underteckna FN-resolutionen mot kärnvapen, till följd av påtryckningar från USA.

– Uppställningen bakom USA i försöken att bojkotta det stora, kinesiska IT-företaget Huawei, hycklande anklagad för spioneri, medan vasallerna kniper käft om superspionorganet National Security Agency

– Uppslutningen bakom EU-vasallerna att erkänna en av USA ditsatt presidentdocka i Venezuela, beslagta guld och kontanter från Venezuela.

Lars Bern är en aktiv opinionsbildare, med hemsidan Anthropocene.live och Swebbtv.se. I juli förra året på Jinge kommenterade jag hans verksamhet, både mycket kritiskt, men även med uppskattning. Råder stor oordning inom svensk borgerlighet?

Bern är en svuren motståndare mot det han kallar Globalismen eller Globalisterna, och EU, som Bern ser som ett redskap för Globalisterna. Denna del av Berns samhällskritik kan jag som marxist skriva under på. Bern rör sig i ett politiskt fält, som inte är lätt att definiera, men beröringspunkter med högeropportunism finns. Bern framstår dock som icke-opportunistisk, till skillnad från (SD), som röstade för värdlandsavtalet med Nato 2017 och vars EU-kritik inte är trovärdig.

Frågan är därför hur vi kan samarbete med Lars Bern och hans likasinnade? I vilka former bör det ske och hur pass stark ställning har Bern inom svensk borgerlighet. Vi bör minnas det viktiga – och kanske på marginalen avgörande stöd – vi fick 2003 i folkomröstningen mot Euron från gruppen borgerliga nationalekonomer och deras anhängare. Det är dags att ”vänstern” breddar sin lilla skara och samarbetar med utrerat borgerliga grupper, i kampen mot dagens Hegemon, i den helt avgörande och viktigaste politiska frågan: Bryt sönder den unipolära världsordningen.

Föregående artikelHotet från EU – bara Swexit gäller
Nästa artikelÄr krig mellan Ukraina och Ryssland sannolikt?
Ulf Karlström
Ulf Karlström var för omkring 50 år sedan ordförande i DFFG, De Förenade FNL-Grupperna, en av Europas då starkaste antiimperialistiska rörelser. Han har varit med i styrelsen för Folkrörelsen Nej till EU. Han är filosofie doktor i limnologi och driver Macoma miljöutredningar. Ulf spelar teater och tävlar som historieberättare.

28 KOMMENTARER

  1. Frågan är inte hur vi ska samarbeta med Lars Bern. Enbart tanken är klentrogen. Lars Bern är borgerlig och kapitalist – och svuren fiende till kommunismen. Han är konservativ och gillar Reagan och Thatcher. Frågan är egentligen hur Ulf ens kom på tanken som marxist att börja fundera i dom tankebanorna! Frågan är hur vi ska bekämpa sådana som Lars Bern och andra borgare och kapitalister inte samarbeta med dom!

    • ”Frågan är egentligen” hur Sovjetunionen kom på att bedriva – ett bra – samarbete med de kapitalistiska och imperialistiska stormakterna USA, Storbritannien och Frankrike mot den tidens mest aggresiva imperialism – nazi-Tyskland

    • Kerstin,
      Tänk dig för nu. Nu stänger du alla dörrar och skulle Maduro göra det samma just nu i Venezuela är han garanterat förlorad. Lyssna på Anders och tänk en gång till vad som är strategiskt kan vara det mest fördelaktiga för framtida framgång.

  2. Glöm bara inte att Bern i praktiken är SD propagandist, med påklistrad vänsterframtoning. I all sin, ofta mycket bra, kritik av svensk politik lämnas SD utanför och blir då det enda obefläckade alternativet.
    Det är rent bedrägeri, fast i en mer sofistikerad form än vad man normalt ser.
    Det betyder inte att man inte kan samarbeta i enstaka sakfrågor, men bockfoten finns där och den lär inte försvinna i brådrasket.

    Förvillare, desinformatörer, bedrägare och fejkspridare översvämmar nätet i dessa dagar, inte minst på den här bloggen. Jag ser inget fel i att släppa fram dom, men dom bör också avslöjas och bemötas på det sätt dom förtjänar. Så även Lars Bern.

    • Jag håller fullständigt med dig, Anders! Det verkar som om han har läst på om vänstern, och ställer sig nu på Maduros sida i Venezuela – trots att han är Trumpfanatiker. Vad läsarna av Lars Berns artikel om Venezuela inte inser är att det just precis vad vi inom vänstern säger.

      • Jag följer inte Lars Bern, men gick in på hans hemsida och såg en artikel från 5/2 om Venezuela som inleds ”Västvärldens moraliska upplösning illustreras tydligt av det pågående försöket att störta den legitima regimen i Venezuela. USA förbereder en attack på ytterligare en regim som vägrar underordna sig den angloamerikanska oligarkins ekonomiska intressen. Efter andra världskriget har vi sett detta ske i en lång rad länder och alltid har man försökt ge sken av att sprida demokrati och frihet. Resultatet har nästan alltid blivit det rakt motsatta – diktatur, kaos och död samt okontrollerbara flyktingströmmar.” Kunde i stort sett ha stått i SKP:s Riktpunkt, förutom att man kanske skippat ordet ”moraliska” Är inte Macron ett större problem än Maduro?

        • Jag skrev en kommentar på den sidan, och undrade om han hade blivit marxist, och länkade till den här sidan. Men när jag sa att han stöttade Maduro så förnekade han det bestämt.

          Nja, första meningen skulle inte jag ha skrivit, och jag vet inte om jag har sett en sådan mening i Riktpunkt. Den meningen är väldigt diffus. Vad menar han med västvärlden? Och den moraliska upplösningen? Menar han att kapitalismen är under upplösning i västvärlden? Eller anser han att det är någonting annat som är under upplösning? Han är skicklig på att föra fram ett diffust budskap som alla tycks hålla med om – trots ingen vet vad han menar. Alla tror att han menar det de själva anser.
          Bern är borgare och kapitalist. Och han är antikommunist. Han står på kapitalets sida. Han har inga som helst problem med att arbetare här i Sverige eller internationellt får det sämre.
          Bara för att vi är överens i några få frågor så gör det honom inte till marxist, eller att vi – SKP, KP, VP och andra – tar ställning för borgerligheten och kapitalet. Jag vet inte om det stämmer med dig, Anders Romelsjö och Ulf Karlström, ni tar ställning för borgerligheten i utrikespolitiken (Kina och Ryssland).
          Bara för att jag är antirasist så är jag inte liberal för det. Du anför på sätt vis ett argumentationsfel, Guilt By Association, för att du och Ulf vill att vänstern ska liera sig med Bern och andra som han.
          Faktum är att det är Lars Bern som har avviket från hans egen ideologi. Inte jag eller SKP. Och han blev nog lite paff när jag länkade Lenins artikel ’Imperialismen som kapitalismens högsta stadium’ till honom. För han blev lite kort i tonen!

    • Jag gillar din kommentar. Det är precis som när verkligheten inte stämmer med kartan är det fortfarande kartan som gäller. Det viktigaste är man är trogen den idealiserade världsbilden. Så talar en sann kommunist! 🙂

          • Nu pratar vi om människor klasse och där ser vi en stor förändring i fredligheten kontra krigiskheten i och med ägandets uppkomst vid neolitikum.
            Vad jag däremot inte ser är någon koppling mellan din kommentar och det du kommenterade. Vad är det som inte stämmer? Det behöver du allt förklara.

  3. Jag har under lång tid följt Berns blogg, han kan på ett nyanserat sätt beskriva världsläget som få andra när det gäller usa:s roll i världspolitiken . Jag håller helt med Anders att när det gäller att öka förståelsen här hemma för vad usa håller på med borde vi försöka bredda oss och berätta vad vi ser oavsett vad vi har för politiska uppfattningar. I frånvaro av en kritisk mediakår blir det extra viktigt eftersom det finns snart sagt ingen riktig kritik av det som våra politiker håller på med. Människor behöver och efterfrågar en bred och allsidig information som de inte får idag av public service. Vi skulle helt enkelt behöva en ny teve-kanal som levererar nyheter och textade dokumentärer från olika läger. För att kunna delta i val eller på andra sätt kunna utnyttja vår demokratiska rätt måste vi ha information som är allsidig och att vi inte får den är frustrerande. Margot Wallströms uppträdande i Venezuela t.ex är ju helt sjukt, att hon trots detta går iland med det beror ju på att Sveriges media sas har krattat manegen.
    Skulle vi haft journalister av Lars Berns kaliber hade det inte skett.

    • Visst så är det och Berns artikel om Venezuela är alldeles utmärkt och naturligtvis värd att uppmärksammas.
      Den samlade kontentan av det han skriver och hans kommentarsfält är dock likafullt att det handlar om att beskriva SD i en alldeles oförtjänt positiv dager, men har man bara det i bakhuvudet så kan man absolut liera sig med honom i enskilda frågor. Hade SD stått upp för sitt snack om utträde ur EU så hade det varit möjligt där med. Alternativet, att göra en Sjöstedt, framstår ju mest som rena sandlådan.

      • Lars Bern nämner inte SD och diskuterar inte svensk politik. Vänstern ägnar för mycket arbete åt socialkonservativa, främlingsfientliga/-negativa SD (liksom C,L, v, S) och alltför lite åt kampen mot kapitalismen. Alltmedan SD växer. Med ökat stöd för antikapitalistiskt politik kommer intresset för SD sannolikt att minska hos arbetarklassen.

        • Bern diskuterar svensk politik ideligen. Han har massor av inlägg om det på sin blogg och dom jag har läst mynnar nästan alltid ut i skarp kritik mot alla partier utom SD och väldigt ofta är tillvägagångssättet att helt enkelt inte nämna SD.

          Vänstern har verkligen all anledning att ta striden mot dom socialkonservativa. Dom har gjort större insteg i arbetarklassen än vad vänstern någonsin har gjort. Att så många arbetare röstar på högern är oroande, men också ett tecken på att socialdemokratins grepp börjar släppa på arbetsplatserna. Kanske är dom arbetare som röstar på SD rentav dom som reagerar starkast på skrotningen av välfärden och som således borde vara vänsterns primära målgrupp. Om det stämmer så är kampen mot högerpopulisternas bedrägeri den viktigaste frågan av alla på dagordningen. I den kampen får man också med sig systemkritiken på köpet.
          Att passivt låta högerpopulismen, med hjälp av MSM, fortsätta att utmåla sig som det enda alternativet till nyliberalismen i svensk politik måste vara ett av dom största taktiska misstag vänstern kan begå.

        • ”Vänstern ägnar för mycket arbete åt socialkonservativa, främlingsfientliga/-negativa SD (liksom C,L, v, S) och alltför lite åt kampen mot kapitalismen.”

          Hej Anders
          Jag tror varje idealist har sin drivfjäder och ditt fokus har jag uppfattat ligger främst i kampen mot ”USA-imperialismen” som sedan 60-talet varit en klassisk måltavla för den radikala vänstern. Men även mot ”kapitalismen” som faktiskt råkar vara den liberala marknadsekonomi vi levt i sedan den industriella revolutionen. Marknadsekonomin har varit dynamisk och ändrar sig hela tiden och kan även anpassas till aktuell politik. Det är ju inte så värst länge sedan vi ansågs ha en ”blandekonomi” eller hur? Jag upplever marknadsekonomin blivit anpassad även till de sociala rörelserna och då kunnat erhålla viss acceptans. Jag ser marknadsekonomin idag så gott som självklar men kämpa du så gott du kan mot den därför det finns många fel och brister i marknadsekonomin att just peka på. Det är ungefär så jag ser på saken. Kapitalism är det minst dåliga alternativet.

  4. Vi måste komma ihåg att SD är ett sionist vänligt parti. Den agenda den driver är för att söndra och avläsa och därmed säkra styrande eliter makt. I vår tid alla rörelser som att bort fokus från eliten, dess makt bas (bankir och mediamonopol) bör betraktas som elitens fotsoldater. Lars Bern fattar hur spelet är upplagd, medan bokstavsvänster och bindesträck sexuella identiteters anhängare springer galoscher efter spöken. Vill man ändra samhället till det bättra börjar man med att ta ifrån bankirvampyrer makten att skapa pengar från intet. Resten följer därav.

    • Ett prakt exempel är Venezuela. Här ser man hur ”The same Zionists who control the media also control the western money machines, i.e. the FED, Wall Street, the BIS (Bank for International Settlement, the so-called Central bank of central banks), the European Central Bank, the Bank of England and the banks of London. The western public, armchair warriors, all the way to caviar socialists, believe these lies. That’s how our unqualified brains apparently work.”

      Vidrae ”Last week, Washington confiscated about US$ 23 billion Venezuela’s reserve money in US banks, blocked them from use by the legitimate Maduro government, and, instead, handed them to their US-appointed, puppet, never elected, “president”, Juan Guaidó. Likewise, the Bank of England withheld 1.2 billion dollars’ worth of Venezuelan reserve gold, refusing to respond to the Maduro Government’s request to return the gold to Caracas.”

      http://thesaker.is/venezuela-the-straw-that-breaks-the-empires-back/

    • Också perukpresidenten bidrar med sitt till USAs slutgiltiga förfall. Således är denne en oväntad kamrat i kampen mot imperiet.

      ”It is clear that the Trump Administration with these stupid actions of dishing out sanctions left and right, punishing allies and foes alike, if they deal with Russia, Iran, or Venezuela – and this special blunt regime change aggression in Venezuela, nominating a 35 year old US puppet, trained in the US by CIA as Venezuela’s new ‘interim president’, confiscating Venezuela’s reserve assets in New York and London, stopping importing petrol from Venezuela and punishing anybody who imports Venezuelan oil – except, of course, Russia and China. The ‘might’ of the US stops short of interfering in these non-dollar deals. With these and more ridiculous actions and military threats – Washington is actually not only isolating itself, but is accelerating the fall of the US economy. Ever more countries are seeking alternative ways of doing business with currencies and monetary systems other than the dollar-based fraudulent SWIFT, and eventually they will succeed. All they need to do is joining the China-Russia-SCO system of transfer in their local currencies and the currencies of the eastern SCO block – and dedollarization is moving a step further ahead. Dedollarization is the key to the end of the US (dollar) hegemony, of the US economic supremacy. The arrogant Trump, plus the impunity of the unfettered diabolical and outright dumb Bolton-Pompeo-Abrams approach of military threats and intimidations, may just make Venezuela the straw that breaks the Empire’s back.” 8från the saker)


      Nu ska vi allesammans sjunga: https://russia-insider.com/en/repeat-after-me-protests-venezuela-good-protests-france-bad/ri26217

  5. Kommentar till artikeln kampen mot USA-imperialismen- vilka kan vi liera oss med?”
    ”USA:s skuldberg, i form av statspapper och handelsunderskott, kan inte fortsätta att årligen rullas framåt. FED:s sedelpressar – idag elektroniska – blir delvis obrukbara, såvida som man inte låter hyperinflation – och kaos internt i USA – råda”.
    https://www.rt.com/business/451325-debt-record-22-trillion/
    On Tuesday, 2019-02-12 the US Treasury Department published the daily statement showing outstanding public debt standing at $22.01 trillion. ($22,012,840,891,685.32)
    It is projected to continue rising by a trillion each year over the next decade.
    Amerikanska statsskulden har stigit över 22 triljoner dollar. Det beräknas fortsätta öka med en biljon varje år under det närmaste decenniet. Skulden har ökat med 2,06 triljoner sedan president Donald Trump tog sitt uppdrag i januari 2917.

  6. För att vi i grunden ska komma framåt med ett anti-imperialistiskt och fredsskapande organiserande av olika politiska och andra parter, krävs att det finns en klar ledning med en ideologi, organisation och kunskap som grundar sig på en modern klassanalys.
    En klassanalys är inget man snyter ur näsan utan kräver förstås ett ingående studium av det samhälle där vi nu befinner oss, de senaste decenniernas historia, längre tillbakablickar och studier av den ekonomiska politikens snabba förändring. Dagens klassgränser och möjlighet till allianser mellan olika grupper är så himmelsvitt annorlunda än det gamla tänkandet om arbetarklass (industri-, transport-, bygg-, lantarbetare), medelklass (alla kontorsanställda) och en överklass av i huvudsak kapitalägare. Vilka är presumtiva vänner i kampen mot kapitalet och och världsherraväldet?
    Men vi kan förstås inte vänta på att ett så stort arbete ska bli klart utan måste börja söka vägar till organisering redan idag. Då måste vi betänka alla samarbetspartners efter deras praktik, inte efter deras ord om sig själva.
    Det behövs något liknande en folkfront för fred och mot utarmning av folket.
    Och vi behöver den nu!
    Näst bäst är att börja skapa detta nu.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here