Larry C. Johnson 4 april på Sonar21
Jag säger motståndare istället för fiende. Herr Khamenei och det iranska folket är inte USA:s fiender. De attackerade inte oss den 28 februari, vi attackerade dem… Och vi gjorde det medan iranierna var engagerade i god tro-förhandlingar, eller så trodde de det. Irans nya ayatolla delar något gemensamt med president John F. Kennedy och president George H.W. Bush… Han är en stridsveteran.
Sedan 1960 har USA bara haft två presidenter som faktiskt stred i ett krig… I fallet med Kennedy och Bush var det andra världskriget. Jag medger att Kennedy spelade en nyckelroll i att underblåsa Vietnamkrigets lågor, men innan han mördades skulle han enligt uppgift sätta stopp för USA:s roll. George H.W. Bush övervakade den första invasionen av Irak 1991, men han såg åtminstone till att USA begränsade sig till att driva ut Irak från Kuwait.
Resten av gänget, de som drog in USA i efterföljande onödiga krig, hade noll stridserfarenhet. Donald ”Bone Spurs” Trump undvek att tjänstgöra i Vietnam. (År 1968 beviljades Donald Trump medicinsk dispens från värnplikten i Vietnamkriget efter att man hade diagnostiserat benutskott i hans hälar, vilket gjorde att han slapp militärtjänst. Döttrarna till dr Larry Braunstein, en fotvårdsspecialist i Queens, hävdade 2018 att diagnosen var en ”tjänst” till Fred Trump, Donalds far, som var deras fars hyresvärd. ö.a.)
Han var för rik för att behöva bry sig om att tjänstgöra i armén eller marinkåren… Bara ännu en lyckosam son:
Jag tycker att det är viktigt att det amerikanska folket förstår att Mojtaba Khameni var en 17-årig pojke från en privilegierad familj – ungefär som Baron Trump – som ignorerade sin far, tog värvning, stred i frontlinjen i kriget med Irak och blev sårad. Han vet absolut vad kriget kostar.
Mojtaba Khamenei (fullständigt namn: Mojtaba Hosseini Khamenei, född 8 september 1969 i Mashhad, Iran) är den andra sonen till den avlidne högste ledaren ayatolla Ali Khamenei. Han tjänstgjorde som tonåring i Islamiska revolutionsgardet (IRGC) under de sista åren av Iran-Irakkriget (1980–1988). Bara en påminnelse… USA spelade en avgörande roll i att hjälpa Irak att attackera Iran genom att tillhandahålla de kemikalier som används för att tillverka kemiska vapen och genom att förse den irakiska generalstaben med underrättelser.
Mojtaba gick med i IRGC omkring 1987 (vissa uppgifter säger 1986) efter att ha avslutat gymnasiet, vid ungefär 17 års ålder. Han kom från en privilegierad familj och kunde på grund av sin ålder ha stannat hemma. Men han valde att kämpa för sitt land mot en fiende som hade inlett ett anfallskrig mot Iran på uppdrag av Förenta staterna.
Detta var under krigets senare skeden, när Iran genomförde offensiver och mötte irakiska motattacker. Han tilldelades Habib ibn Mazahir-bataljonen (även stavat Habib bin Muzahir eller Habib Ibn Mazaher) inom den 27:e Mohammad Rasulullah-divisionen av IRGC:s markstyrkor. Denna enhet bestod till stor del av ideologiskt engagerade volontärer och opererade på västfronten. Bataljonens namn hänvisar till en följeslagare till Imam Hussein från slaget vid Karbala, vilket återspeglar den religiösa martyrkänslan som är vanlig i IRGC-enheter.
Mojtaba upplevde verkliga strider. En berättelse nämner att han ”försvann” vid ett tillfälle under återtagandet av Mehran (en gränsstad som bytte ägare flera gånger). Detaljer om specifika stridsroller, skador eller utmärkelser är fortfarande begränsade. Offentliga uppgifter tyder på att han deltog i flera IRGC-operationer, inklusive:
Operation Mersad (1988), krigets sista stora slag, som innebar att avvärja en irakiskstödd Mujahedin-e Khalq (MEK) invasion i Iran.
Operation Beit ol-Moqaddas 2, 3 och 4 (del av en serie offensiver som syftar till att återta territorium).
Operation Valfajr 10 (Gryning 10), en stor iransk offensiv 1988.
Mojtabas tjänstgöring i Habib-bataljonen hjälpte honom att bygga varaktiga personliga och institutionella band inom IRGC. Många kamrater från denna period steg senare till högre positioner inom Irans säkerhets-, underrättelse- och militärapparat (inklusive personer som Hossein Taeb, som ledde IRGC:s underrättelsetjänst, och andra med anknytning till Qassem Soleimanis krets). Dessa krigstida relationer ses allmänt som en del av hans inflytande i Irans hårdföra och säkerhetsnätverk.
Efter att kriget slutade 1988 med Irans accepterande av en FN-vapenvila, skiftade Mojtaba fokus till religionsstudier i Qom och tog senare på sig roller bakom kulisserna. Han har upprätthållit starka kopplingar till IRGC och Basij (där han enligt uppgift innehade en befälsroll under senare år), men hans krigstida tjänstgöring framhävs ofta i iranska berättelser som bevis på hans revolutionära meriter.
Till skillnad från Donald Trump, som bara känner till krig genom filmerna han tittar på, lärde sig Mojtaba Khamenei i ung ålder krigets fasor och de uppoffringar det innebär. Ha det i åtanke under de kommande dagarna.
Donera gärna med Swish till 070-4888823.
Till de stora ”militära mysterierna” hör nog det illegala (även här!!) irakiska anfallskriget mot Iran från Iraks president Husseins sida mot Iran året 1980. Det knäckte inte det helt isolerade Iran.
Irak hade dessutom, helt unikt i kalla kriget, fullt stöd från både de amerikanska Förenta staterna och från Sovjetunionen. Samtidigt!
Irak, med detta massiva internationella stöd i ryggen, knäckte faktiskt inte Iran på långa vägar, för vars religiösa hårdföra regim undertecknad inte har mycket etiskt och humanistiskt för i någon mån – men Iran hade – och har idag- de facto den internationella lagen i båda dessa konflikter (Irak-Iran-kriget 1980-1988) och det israelisk-amerikanska illegala kriget av år 2026.
När korkskallen Trump och hans husse, herr N i Jerusalem, inledde detta krig har de nog tagit vatten ovanför huvudet.
Frågan man måste ställa sig: hur länge kan ”den arabiska gatan”, som folkopinionen ibland kallas i arabvärlden, gå med på att amerikaner och israeler bombar och förstör en av regionens urgamla kultur- och islamska länder?
Betänk att när de gamla grekerna och den grekisk-makedonske kung Alexander den Store erövrade Asien in mot dagens Afghanistan, som väl då hette Baktrien, så mötte denne en av världens störste härförare, Alexander den Store, antikens Napoleon, just perserna i denna region. De fanns där redan då, och sedan länge. Medan Saudiarabien bildades på 1920- och 30-talen. Efter Kristus, alltså…(!)
Ingen kan påstå att ett kulturland med flera tusen års av traditioner och historia som Persien, plötsligt nu med en massa amerikanska örlogsfartyg som åker omkring som britternas gamla kanonbåtsdiplomati mot det urgamla Kina, eller amerikanernas militära örlogshot att öppna upp Japan, båda på 1800-talet; kan påstå att dessa urgamla antika länder liksom skulle utgöra dessa regioners största bråkstakar och ”de mest destabiliserande länder” i regionerna de levt och verkat i under åtminstone 3 500 eller 4 000 års historia. Det är ju ett absurt antagande. Det är måhända de oinbjudna våldgästande besökarna som är de sanna ”destabiliserande orsakerna”?
Iranier, afghaner, vietnameser, irakier – dessa var en gång ”djävlar och råttor i människohamn” som ”stora hot”, d.v.s. de hindrade en konstant erövrings- och plundringsvåg av såväl britter och amerikaner, och försvarade bara sina fäders jord och risfält.
Det denna region behöver är en ren uttömning på alla dessa amerikanska örlogsupptåg, som nu hållit Persiska viken i en frusen, olöst konflikt i alltför många decennier – utan framtida lösningar naturligtvis, det amerikanska standardreceptet – att de helt enkelt måste lämna närvaron i Persiska viken.
Det är den enda humanitära och rationella åtgärden. Länderna i regionen måste få börja lita på, upprätta uppriktiga kontakter och förtroenden mellan varandra; precis som Europas alla konfliktfiender efter 1945 faktiskt började ha direkta nya relationer och kontakter. Vi började lita på varandra, utan nazisters och amerikanska förkläden.
Varför skulle denna process inte kunna fungera i den Persiska vikens grannskap? Som just nu hålls av amerikanerna i djupfryst, olösligt konfliktfiendeskap.
Vi måste anta, faktiskt, att det är Washingtons alla galna tankesmedjor och militära hökar, liksom den amerikanska vapenexportindustrin faktiskt VILL HA DET SÅ.
Status quo ger amerikanska vapenexportinkomster, Amerika kan härja diplomatiskt och militärt i regionen, och konflikten hålls vid liv. Vad bra! Men bara för Washington.
Det finns ett femte hjul och en femtekolonn i denna region. Den heter Washington, den mest onödiga, överflödiga och mest aggressiva faktorn i regionen.
Det har till och med de flesta européer insett sedan ganska länge.
Den Persiska viken måste för fredens skull de-amerikaniseras! Dess framtid måste bli post-amerikansk. Någon annan framtidsversion i fred finns helt enkelt inte.
Du Johan har inget till övers för den religiösa aspekten av deb islamistiska regimen i Iran. Jag påminner åter om att det var US/UK mfl i västimperiet som förde den regimen till makten. Ett av motiven var att förstöra Shahens framgångsrika industrialisering. Västimperiets liberaler anser inte att länder utanför väst ska kunna utvecklas. De ska behandlas med djungelns lag så att de förblir där. En annan del av motivet var att förstöra Sovjets relationer till Iran. Brzezinsky fanns med i bilden.
WATCH: Russian President Vladimir Putin Attends Orthodox Easter Mass in Moscow Cathedral | AC15
Citerar:
”De attackerade inte oss den 28 februari, vi attackerade dem… Och vi gjorde det medan iranierna var engagerade i god tro-förhandlingar, eller så trodde de det. Irans nya ayatolla delar något gemensamt med president John F. Kennedy och president George H.W. Bush… Han är en stridsveteran”
Tyngdlagen är tydlig: allt landar i olika amerikanska ägandereferenser med en osannolik jämförelse med så olika presidenter där den ena dör medan han försöker hindra krigseskalation och den andre som fungerade som amerikanska vapenindustrins och finanskapitalets buktalardocka.
Att påklistra vapenskrammel på en företrädare som är sitt lands enade enhet vad avser mänsklig existens är onekligen bevis för att fler och fler från denna krigskultur påminner mer om trasiga fågelskrämmor än kraxande kajor. Sekulariseringen är onekligen porten till fattigdom.
Sekulariseringen? Skrev Du verkligen rätt ord?!!
Världens rikaste, mest välmående, längst levande, fria och lyckligaste folk och nationer är sekulariserade; Danmark, Finland, Holland, Sverige, Norge, Spanien (som har Europas bästa livskvalité i europeiska index numera, och är rusande sekulärt långt bort från Francos fascistiska och katolska ultrakonservatism). När den katolska fanatismen havererade i Spanien och Portugal åren 1974-1975 steg de här länderna fort från fattigdom till välstånd. Religion har en unik förmåga att göra gamla kulturnationer bakåtsträvande och just fattiga.
Skribenten Stridsveteraner har i vilket fall som helst statistiken sannerligen emot sig…
Krig som inkorporerar religion har en tendens att bli mycket både långlivade och svårlösta; vi kan bara se på Afghanistan, Pakistan-Indien, Israel-Palestina/Arabvärlden o.s.v.
Vilket djupt religiöst STYRT land i världen av idag kan idag slå europeiska sekulära länders välståndsstatistik? Saudiarabien?
Så komplicerat, när det i sin enkelhet handlar om en enhet för ett land som åberopar sin suveräna status som stat i världen.
Problemet är den västerländska tänkets brist på förståelse/insikten i mänsklig existens som klarar sig utan konsumtionsberoende i den utsträckning som kännetecknar västvärlden.
Bästa lösningen är att låta människor vara i fred i sina länder istället för att eskalera flyktingströmmar som var fallet med Libyen.
Den dominoeffekten borde flesta känna till, krig skapar flyktingar som i sin tur kastas in i främmande kulturer utan integration och leder till att destabilisera/förgöra den sociala infrastruktur som finns. Eller hur många kommuner i Sverige har inte underskott pga flyktingar/iinvandrare!
Franco tillsattes av Storbritannien. Han flögs in av dem. Dvs som vanligt var det det liberala imperiet som ligger bakom sånt som du tar avstånd från Johan fast du aldrig låtsas om det. Britterna stödjer radikaler så när de stöder någon som du kallar höger så är det alltid en extrem version. Det avspeglar de konservativa själva mindre än det avspeglar de eliter som trollar fram dem.
Beträffande Irak vill jag återigen påminna om hur USAs ambassadör April Catherine Glaspie, före första Irakkriget gav Saddam Hussein intrycket att det skulle passera utan allvarliga konsekvenser för Irak att invadera Kuwait. Saddam hade sett utifrån internationell rätt legitima skäl att anfalla eftersom Kuwait på imperialisternas uppmaning snyltade olja från Irak genom en ledning som man grävt på Iraks territorium. Bara Iran kvar nu som USA inte lyckats krossa.