Kiev: Oreshniks hämnd – och informationsdimman

Bild: Informationsdimman.

Julian Macfarlane 25 maj på News Forensics

Igår skrev jag om de massiva ryska attackerna mot Ukraina som vedergällning för Kievs attack mot ett elevhem i Luhansk, vilket säkerligen inte var det första av Ukrainas många väldokumenterade grymheter – och sannolikt inte det sista – men något som inte kunde ignoreras.

Igår kväll fanns det inte mycket information att arbeta med – och det är fortfarande fallet, även om det idag är en informationsstorm av rykten, spekulationer och propaganda.

Jag blev påmind om när jag först lämnade hemmet för att arbeta och bo i Kanadas norra delar och jag var tvungen att köra en lastbil med några andra fördömda från Whitehorse nerför Alaskas motorväg till Mile 101, där det fanns ett litet First Nations-samhälle.

Det var 1 maj.

”Motorvägen” var en oasfalterad, enfilig väg med höga vägrenar, upphöjd och kurvig för att göra det svårt för japanska stridsflygplan att beskjuta, redan när motorvägen byggdes under andra världskriget.

Ungefär 65 mil längre ner på vägen drabbades vi av en plötslig snöstorm – vilket orsakade det som kallas en ”white-out” – vilket betyder att man genom vindrutan inte kan se något annat än vitt. Himlen är borta; vägen är borta. Allt är borta – förutom röd- och vitrandiga stolpar på vardera sidan av vägen.

Så man fortsätter att köra. För att man måste. Man kan inte bara stanna till vid sidan av vägen och vänta på att det ska gå över. Stolparna visar vart man ska.

Det där är något i stil med det här kriget och dess slumpmässiga informativa snöstormar.

Man måste leta efter vägledande stolpar – de kommer att visa en vägen.

Men man måste också vara uppmärksam på det oväntade, något som plötsligt dyker upp ur det vita.

I mitt fall var det en mycket stor Mack-lastbil och min lastbil hamnade av vägen – ingen skadades lyckligtvis, inget skadades, även om bara en vecka tidigare en annan lastbil som hade kört av vägen välte och alla dog utan att någon hittade kropparna över natten.

Shit happens

I fallet med de ryska attackerna….

Ukrainas flygvapen sa att från klockan 18:00 lokal tid (15:00 GMT) på lördagen upptäckte de 90 missiler och 600 drönare. De sa att tidiga data visade att 55 ballistiska missiler och kryssningsmissiler och 549 drönare sköts ner eller stoppades, medan 19 missiler kanske inte nådde sina mål. De erkände också att det fanns 16 direkta missilträffar och 51 drönarträffar på 54 platser.

Det är vad UAF sa, förstärkt av Kievs kokainmissbrukande chef, som sa att flera skolor och bostadshus träffades, tre missiler avfyrades mot en vattenförsörjningsanläggning och räddningstjänsten registrerade 50 platser i flera distrikt i huvudstaden som skadade.

Och:

De för krig enbart mot vårt folk – mot vårt minne, vår historia och allt som utgör ett normalt mänskligt liv. Det är viktigt att Ryssland förstår att de kommer att hållas ansvariga för alla dessa brott.

Zelenskyj på X, söndagen.

Ännu en grymhet?

Angående attacken mot studenthemmet?

Hände aldrig!

Starobilsk

Kiev sa att det var ”vilseledande information” och en manipulationskampanj. Ukrainas militära operationer följer strikt internationell humanitär rätt och riktar sig endast mot giltig militär infrastruktur. BBC och CNN vägrade att besöka och verifiera. Informationsmässig ”snöstorm”

Vilket är välkänt är den långsamma takten i Rysslands SVO ett resultat av att man försöker undvika civila dödsfall och noggrant riktar in sig på militära mål för att undvika att skada oskyldiga.

Precisionsattacker

 

Vid attacker mot urbana mål i Ukraina är det mesta av skadorna på civil infrastruktur ett resultat av ukrainska luftförsvarsmissiler som har avfyrats på måfå och inte har lyckats träffa sina mål, eller slå drönare ur kurs så att de kraschar in i bostadshus eller hus och dödar lokalbefolkningen.

Rysslands attacker är mycket precisa – och detta inkluderar drönarattacker.

De hypersoniska missilerna Kh-47M2 Kinzhal och 3M22 Zircon har hastigheter och manövreringsförmåga som gör dem helt osårbara för västerländskt luftförsvar och deras penetrationsgrad är tekniskt sett 100 %, i praktiken förmodligen 80 till 90 %. Ukrainsk och västerländsk propaganda har en lång men omfattande och bevisbar meritlista av lögner och desinformation, vilket stärker den ukrainska allmänna moralen och stöder PR för västerländska vapentillverkare.

Och naturligtvis sprider medier som CNN och BBC ukrainsk propaganda. Joseph Goebbels lever vidare!

Hur som helst, den 24 maj avfyrade ryssarna upp till 700 drönare över Ukraina, inte bara Kiev, och 90 till 100 missiler av olika slag. Och det var helt klart att deras mål var förstörda eller allvarligt skadade – militär infrastruktur inklusive befälhavare.

Nej, detta är inte en civil plats.

Detta är högkvarteret för de ukrainska markstyrkorna varifrån ukrainsk väpnad styrka beordrades att utföra attacker mot tonåringar i ett studenthem vid pedagogiska högskolan i Starobilsk.

 

Utöver lednings- och kontrollanläggningar riktades attackerna mot flygfält, militärindustriella komplexföretag, mot vilka man använde attackdrönare och olika missiler, inklusive en Oreshnik IRBM, Kinzhal luftavfyrade aeroballistiska missiler och Tsirkon hypersoniska kryssningsmissiler.

 

Oreshnik

 

Mycket uppmärksamhet har ägnats åt Oreshnik. Vissa källor säger att två avfyrades, men jag har inte sett någon verifiering av det. Låt oss anta en för tillfället.

Målet var ett flygfält i Bila Tserkva i utkanten av Stor-Kiev – det tidigare Belotserkovsky-fraktflygkomplexet som användes för att konvertera flygplan från sovjettiden för olika ändamål.

 

Det innehöll Kievs högsta standard av luftförsvar och även olika mobila styrkor och militär personal. Det fanns lager, garage, hangarer och militär personal stationerad där.

Kiev försökte avskriva skadorna och sa att missilen inte bara träffade en punkt och att ”sprängvågen” blåste bort yttre garage, som om det gjorde skadorna mindre. Missilen träffade dock med 36 stridsspetsar. Ingen är helt säker på vilken sort.

Men den kinetiska energin skulle ha varit enorm, där varje stridsspets producerade en tryckvåg, förstärkt av de andra, vilket sannolikt förstörde hela komplexet, ungefär som ett miniatyrkärnvapen.

Detta var bland annat helt klart ett test. Systemet är i serieproduktion men samtidigt är det fortfarande under utveckling.

Stridsspetsar

Av särskilt intresse är utvecklingen av olika typer av stridsspetsar, för olika typer av mål.

Till exempel kräver en underjordisk fabrik, som vid den första attacken (med Oreshnik, ö.a.), penetration och en slags ”jordbävningseffekt”. Ett flygfält kräver en tryckvåg som täcker ett ganska stort område. Att attackera en anläggning, som SIS/MI6:s högkvarter i London, skulle kräva något annat.

SIS/MI6:s högkvarter i London

Oreshnik-stridsspetsar inkluderar

 

1. Inerta kinetiska stridsspetsar, som helt förlitar sig på hyperhastighets-anslagsenergi på 1 till 3,6 gigajoule per submunition – motsvarande flera hundra kilogram TNT. Denna variant är specifikt konstruerad för att slå djupt in i kraftigt bunkrade kommandocentraler, underjordiska anläggningar eller militärindustriella byggnader av härdad betong.
2. Högexplosiva fragmenteringsstridsspetsar packade med standard militära sprängmedel, utformade för att detonera vid eller strax före nedslag, vilket frigör tusentals höghastighetsmetallskärvor, vilket förstör obepansrad infrastruktur, flygbaser, icke bepansrade militärfordon och utsatta
3. Konventionella kluster-/submunitionsbomber.
   Missilens återinträdesmoduler fungerar som behållare som sprider mindre miniatyrsubammunition eller klusterbomber, varvid de 6 huvudstridsspetsarna delas upp i 6 mindre subammunitioner vardera, vilket resulterar i ett regn av 36 småbomber – något som är ytterst förödande mot taktiska mål som täcker stora områden, såsom utspridda truppkoncentrationer, radarstationer eller luftförsvarsbatterier utspridda över ett stort områ
4. Nyutvecklade elektroniska stridsspetsar inkluderar icke-kärnvapenstridsspetsar med högfrekventa mikrovågor (HPM) eller elektromagnetiska pulser (EMP), som detonerar i den övre atmosfären för att steka elektronik- och kommunikationsnätverken i en hel sektor utan att orsaka fysisk strukturell kollaps.

De flesta analytiker utgår bara från punkt 1. Det är ett misstag.

För att?

Om missilen används mot ett komplext mål (som en flygbas med nedgrävda bunkrar, exponerade hangarer och radarplatser) kan Oreshniks 6 behållare för stridsspetsar optimeras som en blandning:

1. Stridsspetsar typ 1 och 2 (inerta kinetiska penetratorer): för att slå direkt in i kraftigt befästa underjordiska kommandocentraler.
2. Stridsspetsar typ 3 och 4 (högexplosiv fragmentering): för att detonera vid nedslag för att strimla ovanjordisk infrastruktur, flygplan parkerade på asfalten eller obepansrade byggnader.
3. Stridsspetsar typ 5 och 6 (klusterbomber/penetrationshjälpmedel): sprider dussintals mindre bomber över stora områden för att utplåna radarantenner och luftförsvarsbatterier, samtidigt som de kastar ut radarförvirrande remsor för att maskera de andra stridsspetsarna.

Kiev var ytterligare ett Oresjnik-test – – och även en varning till väst. MI6? Lyssnar ni?

Just nu frågar sig många varför ryssarna inte dödade Zelenskij. De har uppenbarligen kapaciteten. Men att göra det skulle inte lösa deras problem. Faktum är att det skulle förvärra dem.

Z är en idiot. Att ha en idiot i ledningen garanterar rysk framgång med tiden.

Om han dog skulle NATO och väst kunna ersätta honom med någon kompetent – ​​som skulle göra saker och ting svårare. I slutändan är det inte Zelenskij som måste dö – utan Ukraina, under tiden Tyskland, Baltikum, Storbritannien och andra länder begår nationellt självmord.

Hittills har den ryska strategin varit bra.

Tänk på att Ukraina 2022 hade NATOs största och bäst utrustade armé, vissa säger med fler brigader än den amerikanska armén, även om de saknade flygmakt och marina resurser.

Ryssarna genomförde faktiskt en ”fullskalig invasion”, som västerländska medier insåg sig tvungna att kalla deras lilla expeditionsstyrka på 90 000 man – ungefär 20 brigader jämfört med cirka 100 ukrainska brigader. Västerländska källor säger naturligtvis motsatsen. Men eftersom samma källor verkar ha haft fel om nästan allt hade det inte spelat någon roll om ryssarna hade haft 50 brigader, givet NATO-stöd.

Jag köper den ryska versionen.

Oreshnik är bara ett vapen – ett mycket dyrt sådant. Västerländska analytiker uppskattar 40 eller 50 miljoner dollar eftersom det är vad det skulle kosta i väst. I Ryssland kan man gissa 30 miljoner och förmodligen mindre, särskilt vid serieproduktion. Å andra sidan är detta ett vapen som kan utplåna en hel flygbas på en gång. Eller träffa vilken plats som helst i Europa på några minuter. Det finns inget försvar mot det. Lite dyrt – men värt det.

Tänk att ett enda Patriot-batteri kostar 1,1 miljarder. Oreshnik kostar växelpengar.

För slagfältet är drönare billiga och effektiva. Precis som handeldvapen. Men man kastar inte bort stridsvagnar eller artilleri för att de kostar mer. Ryssarna är pragmatiska. De utvecklar fortfarande avancerade vapen som Oreshnik och lär sig. Under tiden har de en enorm arsenal av luftvapen.

Detta är ett långt krig och i ett långt krig kan man ta sin tid för att få övertaget. Fråga iranierna.

Ryssarna fortsätter att avancera och bli starkare. Ukrainare fortsätter att dö. Hur många kommer att finnas kvar om ett år?