Kinas Kommunistiska parti fyller 105 år. Nationell föryngring och dess vision för en mer rättvis värld

Bild: Ekonomi och en kompass om Kina och världen

TFF • Transnational Foundation & Jan Öberg postade 25 juni ett inlägg från Asia Narratives av Dr Einar Tangen

Den USA-födde Dr Tangen bor i Kina och vet vad han pratar om. Den här artikeln handlar inte bara om partiet utan om Kinas utveckling, prestationer och visioner under partiets ledning. Om du vill lära dig mer om Kina och undvika västvärldens snäva/negativa perspektiv, kan du inte göra bättre än att läsa den här fina artikeln…

(Mer om författaren, ö.a.)

105-årsdagen av grundandet av Kinas kommunistiska parti är mer än en historisk milstolpe. Det markerar utvecklingen av en av de mest följdriktiga politiska institutionerna i den moderna eran. Under sin existens har partiet väglett Kina genom nationell befrielse, statsbyggande, ekonomisk modernisering och, i allt högre grad, utformningen av internationellt styre.

Oavsett om man håller med Kinas politiska system eller inte, är dess historiska inverkan obestridlig.

Kinas historia handlar inte bara om ekonomisk tillväxt. Det är historien om en civilisation som återuppbygger sig själv efter mer än ett sekel av utländsk invasion, intern splittring och nationell förnedring.

När kommunistpartiet grundades 1921 var Kina politiskt splittrat, ekonomiskt fattigt och militärt svagt. Qingdynastins kollaps hade gjort att konkurrerande krigsherrar kämpade om makten. Utländska stater ockuperade kinesiskt territorium under ojämlika fördrag. Den japanska invasionen hade fört med sig förödelse i en omfattning som är nästan ofattbar idag. Fattigdomen var utbredd. Läskunnigheten var begränsad. Den förväntade livslängden var cirka 35 år.

(Under det andra kinesisk-japanska kriget (1937–1945) beräknas de totala kinesiska förlusterna till mellan 15 och 20 miljoner döda. Av dessa uppskattas cirka 3–4 miljoner ha varit militärer, medan den absoluta majoriteten – över 10 miljoner – var civila som dog till följd av strider, massakrer, tvångsarbete och svält, ö.a.)

Partiets första bedrift var att återställa suveräniteten. Utan suveränitet skulle det inte kunna bli någon självständig utveckling. Dess andra bedrift var politisk enhet. Fragmentering ersattes av en fungerande nationell regering som kunde administrera en av världens största befolkningar. Dess tredje prestation var att bygga de institutioner som var nödvändiga för långsiktig utveckling.

Detta grundläggande arbete får ofta mindre uppmärksamhet än de ekonomiska reformer som följde, men det gjorde dessa reformer möjliga.

Kinas modernisering började med nationsbyggande. Läs- och skrivkunnighetskampanjer utökade utbildningen dramatiskt. Tyvärr tilläts minoritetsgrupper upprätthålla skillnader medan den stora majoriteten antog mandarin som det gemensamma nationella språket, vilket var nödvändigt för att stärka kommunikationen och rörligheten mellan regioner. Folkhälsokampanjer förbättrade livslängden. Infrastruktur kopplade samman isolerade samhällen. Utbildning upphörde att vara en liten elits privilegium och blev grunden för nationella framsteg.

Kulturen spelade en lika viktig roll

Kina strävade inte efter modernisering genom att överge sin civilisationsidentitet. Istället anpassade den marxismen till kinesiska verkligheter samtidigt som den byggde på tusentals år av kulturella traditioner som betonade utbildning, social harmoni, meriter, familjeansvar, långsiktigt tänkande och effektiv styrning. Modernisering blev en process för att kombinera historisk kontinuitet med institutionell innovation, inte om att överge det gamla för det nya.

Ekonomiska reformer och ”öppnandet” påskyndade denna omvandling

Sedan 1978 har Kinas ekonomi expanderat från cirka 150 miljarder USD till nästan 19 biljoner USD. Mer än 800 miljoner människor har lyfts ur extrem fattigdom, vilket står för nästan tre fjärdedelar av den globala fattigdomsminskningen enligt Världsbanken. Den förväntade livslängden har stigit till nästan 79 år. Läskunnigheten överstiger nu 97 procent. Kina står för mer än en fjärdedel av den globala tillverkningsproduktionen.

Kina driver världens största järnvägsnät för höghastighetståg, som nu överstiger 48 000 kilometer. Sju av världens tio mest trafikerade containerhamnar är kinesiska. Kina har blivit världens största tillverkare av elfordon, batterier, solpaneler och utrustning för förnybar energi samtidigt som de snabbt utvecklats inom artificiell intelligens, kvantberäkningar, nya material, bioteknik och flyg.

Dessa resultat var inte oundvikliga

Partiet självt utvecklades genom successiva stadier. Det började som en ideologisk grupp hängiven förändring, sedan en revolutionär rörelse hängiven nationell befrielse. Vid makten blev det en administratör med ansvar för att återuppbygga ett splittrat land. Det har sedan dess utvecklats till ledning av en modern socialistisk stat som förvaltar en av världens mest avancerade och komplexa ekonomier. Under en tid av geopolitisk motvind, klimatförändringar och ett ekonomiskt paradigmskifte på grund av den digitala revolutionen.

Kinas framgång beror på en egenskap: anpassning

Kommunistpartiet har upprepade gånger visat sin pragmatiska förmåga att anpassa sin politik utan att överge sina mål. Lokala experiment föregår nationell implementering. Framgångsrika policyer utökas. Misslyckade policyer revideras eller överges. Styrning behandlas som en kontinuerlig process för att lösa praktiska problem snarare än att försvara ideologisk ortodoxi eller tomma löften. Planering, genomförande och årliga utvärderingsrapporter är de metoder som Kina använder för att dokumentera sin verksamhet.

Lika viktigt har partiets betoning på att odla ledarskap varit. Att styra ett land med mer än 1,4 miljarder människor kräver administration och strategisk kapacitet i en extraordinär skala. Partiet har konsekvent betonat att identifiera, utbilda, befordra och behålla individer som är kapabla att hantera alltmer komplexa ansvarsområden. Merit, disciplin, erfarenhet och långsiktig planering har blivit avgörande kännetecken för Kinas styrningsmodell.

Inget av detta innebär perfektion

Kina har upplevt djupgående politiska misslyckanden. Det stora språnget framåt och kulturrevolutionen medförde enorma kostnader för det kinesiska samhället. Ändå visade reformerna något lika viktigt: förmågan till institutionell självkorrigering. I stället för att förbli fångad i tidigare misstag omvärderar Kina sin utvecklingsstrategi efter behov, samtidigt som man bevarar långsiktiga nationella mål. Denna vilja att utvecklas är partiets största institutionella styrka.

Det offentliga stödet återspeglar denna meritlista

För kinesiska familjer mäts utveckling genom erfarenhet snarare än politisk teori. Bättre skolor. Fler möjligheter. Bättre sjukvård. Mer disponibel inkomst. Bättre miljö. Längre liv. Moderna transporter. Förbättrade bostäder. Stigande inkomster. Tryggare samhällen. Dessa förändringar har skett över flera generationer.

Nationell stolthet har också kopplats till ekonomisk utveckling. Partiet avslutade ”förödmjukelsens århundrade” och återställde Kinas framtid till sitt folk. Ekonomisk modernisering och nationell föryngring ses nu som komplementära snarare än separata.

Kina går nu in i nästa steg i sin utveckling

Tyngdpunkten har flyttats från snabb tillväxt till högkvalitativ tillväxt. Den 15:e femårsplanen fokuserar på avancerad tillverkning, vetenskaplig innovation, artificiell intelligens, bioteknik, grön utveckling, inhemsk konsumtion och teknisk självförsörjning. Demografisk förändring, miljömässig hållbarhet och geopolitisk konkurrens har ersatt fattigdomsminskning som de viktigaste politiska utmaningarna.

Partiets ambitioner sträcker sig dock nu bortom Kinas gränser

Den 17 juni 2026, bara veckor innan partiet firar sitt 105-årsjubileum, släppte statsrådets informationskontor Mer rättvis och skälig global styrning: Kinas principer, förslag och åtgärder. Tidpunkten var betydelsefull. Dokumentet fungerar både som ett policyuttalande och en historisk markör, som återspeglar Kinas övergång från att främst koncentrera sig på nationell utveckling till att föreslå reformer för internationell styrning.

Vitboken introducerar Global Governance Initiative som den fjärde pelaren i Kinas internationella vision, och kompletterar Global Development Initiative, Global Security Initiative och Global Civilization Initiative.

Tillsammans bildar dessa fyra initiativ ett sammanhängande ramverk.

• Utveckling skapar välstånd
• Säkerhet ger stabilitet.
• Civilisation främjar ömsesidig förståelse mellan olika kulturer.
• Styrning etablerar de internationella institutioner som kan upprätthålla fred, utveckling och samarbete.

Snarare än fyra oberoende förslag representerar de en integrerad vision för att hantera en alltmer sammankopplad och multipolär värld.

Kinas argument är inte att den internationella ordningen efter kriget bör överges.

Tvärtom.

Vitboken bekräftar uttryckligen Förenta nationernas centrala roll och principerna i FN-stadgan. Problemet, ur Kinas perspektiv, är inte själva stadgan utan institutioner som inte längre tillräckligt återspeglar samtida verklighet.

Det internationella systemet som etablerades efter 1945 uppstod ur en värld som var djupt annorlunda än dagens. Vid den tiden låg stora delar av Afrika under kolonialstyre. Kina självt var utarmat. De flesta utvecklingsländer hade litet inflytande över globalt beslutsfattande.

Världen har fundamentalt förändrats

Utvecklingsländer representerar nu den överväldigande majoriteten av mänskligheten och en ökande andel av den globala ekonomiska produktionen. Kina bidrar ensamt med cirka 30 procent av den globala ekonomiska tillväxten. Tillväxtekonomier står för den största delen av den framtida globala efterfrågan, investeringar och infrastrukturutveckling.

Ändå har representationen inom många internationella institutioner förändrats mycket långsammare.

Kina förespråkar därför reformer snarare än ersättningar.

Vitboken uppmanar till att stärka FN samtidigt som representationen för utvecklingsländer, särskilt Afrika och det bredare globala syd, inom säkerhetsrådet och andra internationella institutioner utökas. Den stöder reformer av Internationella valutafonden och Världsbanken så att rösträtten mer korrekt återspeglar dagens fördelning av ekonomisk aktivitet. Den argumenterar för att internationella regler som styr artificiell intelligens, cyberrymden, yttre rymden, djuphavet och polarregionerna bör utvecklas i samarbete snarare än domineras av ett litet antal mäktiga stater.

Basis för dessa förslag är fem principer:

• suverän jämlikhet mellan alla nationer;
• respekt för internationell rätt och FN-stadgan;
• genuin multilateralism;
• människocentrerad utveckling; och
• praktiskt samarbete istället för ideologisk konfrontation.

Denna vision har stark resonans över stora delar av den globala södern.

Många utvecklingsländer hävdar i allt högre grad att de institutioner som styr handel, finanser, utveckling och säkerhet bättre bör återspegla samtida demografi, ekonomiska realiteter och utvecklingsprioriteringar. Deras mål är inte att avveckla det internationella systemet utan att göra det mer representativt, mer demokratiskt och mer rättvist.