Kinas oljemotståndskraft mitt i global chock: ”Experter” överraskade igen

10 maj 2026 av Larry C. Johnson Sonar21

I en ny video som släpptes idag av kanalen Inside China Business, levererar programledaren Kevin Wamsley en skarp kritik av västerländska energianalytiker och oljeindustrins insiders som förutspådde att Kina – världens största importör av råolja – skulle lamslås av de pågående militära störningarna i Venezuela och Persiska viken.

Istället har motsatsen inträffat: Kina arbetar med betydande råoljeöverskott, medan västerländska marknader brottas med allvarliga brister och snabbt stigande priser.

Videon, med titeln ” ’Experter’ på energi och Kina har spektakulärt fel, igen”, går igenom realtidsresultaten av mer än ett decennium av kinesiska Belt and Road Initiative (BRI) investeringar i global energiinfrastruktur. Analysen menar att dessa projekt nu har mognat till ett motståndskraftigt, sanktionsresistent försörjningsnätverk som isolerar Peking från just de chocker som drabbar resten av världen.

Förutsägelsen som misslyckades

Västerländska analytiker hade allmänt förväntat sig att stängningen av Hormuzsundet och USA:s åtgärder mot venezuelanska oljeflöden skulle svälta Kina på rabatterad råolja, tvinga fram smärtsamma konsumtionsnedskärningar och skicka de globala priserna ännu högre i takt med att Peking kämpade för att hitta ersättningsfat. Satellitbilder, sjöfartsdata och raffinaderiernas genomströmningssiffror citerades alla som bevis på att Kina snart skulle möta samma smärta som alla andra upplevde.

Ändå, som Wamsley noterar, är Kinas oljegiganter för närvarande nettosäljare av råolja på både europeiska och asiatiska spotmarknader. Lagren inom Kina minskar inte. Den inhemska efterfrågan har inte kollapsat. Och Peking har inte utfärdat nödbevarandeorder eller minskat industriproduktionen – åtgärder som andra asiatiska ekonomier och Europa redan har vidtagit.

Videon belyser en slående paradox: medan länder överallt ”tävlar om nya leveranser” har kinesiska beslutsfattare inte gjort ”några radikala åtgärder för att minska konsumtionen”. Resultatet är en global marknad där Kina verkar ha överskott medan resten av världen har brist.

Bältet (Belt and Road Initiative, BRI)  och vägens ryggrad

Förklaringen, enligt videon, ligger i de hundratals miljarder dollar som Peking har satsat på energi-, gruv-, raffinerings- och logistikprojekt i hela det globala syd sedan mitten av 2010-talet. Dessa BRI-initiativ – ofta avfärdade i väst som ”skuldfällediplomati” eller strategiskt irrelevanta – har skapat ett alternativt energi-ekosystem som till stor del fungerar utanför västerländska sanktioner och militär räckvidd.

Viktiga exempel som citeras:

• Afrikas största raffinaderi (byggt av kinesiska ingenjörer i Nigeria) och utökade oljehandelsförbindelser med kontinenten.
• Rekordhög brasiliansk oljeexport till Kina, vilket hjälper till att kompensera eventuella venezuelanska underskott.
• Mogna logistikkorridorer och långsiktiga kontrakt med producenter i Latinamerika, Centralasien och Mellanöstern som inte är beroende av Hormuz-transit.
• Strategisk hamstring som har hållit de kinesiska lagren stabila även om importen enligt uppgift har minskat med cirka 25 % sedan den Iranrelaterade konflikten började.

Dessa investeringar har också skapat djupare diplomatiska och ekonomiska block mellan länder med ”global majoritet”. Handeln inom blocken växer med tvåsiffriga tal, och många partners ser nu Kina som en mer pålitlig långsiktig köpare och partner än traditionella västerländska marknader.

Ett mönster av felberäkningar

Wamsley beskriver detta som det andra stora analytiska misslyckandet av västerländska oljebevakare på senare år gällande Kinas energiposition. Den aktuella episoden, menar han, utspelar sig i realtid: analytiker som studerar satellitfoton och gör ”kvalificerade gissningar” missar återigen den större bilden av Pekings strategiska förberedelser.

Bilagda bilder av Nanmingfloden i Guiyang fungerar som en tyst visuell påminnelse om att Kinas inhemska ekonomi fortsätter att snurra framåt trots extern turbulens.

Bredare implikationer

Videon påstår inte att Kina är immunt mot alla energirisker, men den understryker ett strukturellt skifte: årtionden av tålmodiga investeringar har skapat konkret strategisk autonomi. Som en länkad Reuters-analys i beskrivningen noterar, kan den nuvarande oljeförsörjningschocken förvärras även om Hormuzkonflikten slutar, eftersom de globala lagren har sjunkit till kritiskt låga nivåer. Kina verkar dock vara positionerat för att klara av – och till och med dra nytta av – ombalanseringen.

För beslutsfattare och marknader som följer krisen i Persiska viken utvecklas, fungerar segmentet Inside China Business som en aktuell fallstudie i långsiktig geopolitisk riskhantering. Medan västerländska huvudstäder debatterar kortsiktiga militära åtgärder och sanktionsåtgärder, visar Pekings infrastruktur från BRI-eran i tysthet sitt värde inför den största störningen i energiförsörjningen på årtionden.

Hela videon finns tillgänglig ovan. Det är ett måste att se för alla som försöker förstå varför den globala olje-marknaden beter sig så annorlunda för Kina än för alla andra år 2026.

Om vi ​​nu vänder oss till kriget med Iran.

Al Jazeera och Al-Mayadeen, som citerar iranska officiella källor, rapporterar att Teherans svar på det amerikanska förslaget omfattar:

➡   avsluta kriget i hela regionen (inklusive Libanon – inramat som ett villkor för den röda linjen)

➡   fullständigt hävande av amerikanska sanktioner

➡   återlämnande av frysta iranska medel

➡   fortsatt iransk kontroll över Hormuzsundet

➡   förhandlingar om kärnkraftsprogrammet.

Svaret beskrevs av iranska tjänstemän som presenterat i en ”realistisk och positiv ram”. Jag diskuterade i detalj Trumps avvisande av Irans förslag att avsluta striderna. Trump tillkännagav detta strax efter sitt telefonsamtal med Bibi Netanyahu… Återigen tar Trump sina marschorder från Bibi.

Här är min diskussion med Mario:

Video

Jag tog upp några av samma frågor med Pjotr Kurzin:

Video