Av John Helmer, Moskva, torsdag den 30 oktober 2025 Dances with bears: Kinas tio nej – Sun Tzu har svalt grodan och håller sitt leende för sig själv
I ett samtal som varade i en timme och fyrtio minuter enligt det kinesiska stoppuret – ”ett långt möte” på president Donald Trumps klocka – avfärdade president Xi Jinping först Trumps hot om krigsföring, och tvingade honom sedan att slå till reträtt bakom en 12-månaders vapenvila med mannen som Pentagon har utsett till sin främsta fiende men som Trump översvallande hyllade som ”en stor ledare, stor ledare för ett mycket mäktigt, mycket starkt land … en enorm ledare för ett mycket mäktigt land och jag har stor respekt för honom.”
”Öh”, sa Trump till reportrar ombord på sitt flygplan när det gungade i sidvinden österut, ”många saker diskuterade vi i detalj. Många saker slutförde vi. Mycket slutförande.” Detta var falskt.
Värre för Trumps krigsstrategi är att kineserna har behållit eskaleringsdominansen genom att göra Trumps eftergifter till ett villkor för Kinas tillfälliga upphävande av sina sanktioner mot export av sällsynta jordartsmetaller och import av amerikanska datorchips. För detta erbjöd sig Xi att köpa amerikanska sojabönor för 34,2 miljarder dollar under fyra år – ungefär hälften i tonnage, hälften i pris, över dubbelt så lång tid som Kina hade gått med på tidigare.
I general Sun Tzus uråldriga manual för krigföring står det ”krigets högsta konst är att kuva fienden utan att slåss”. Den gamle mannen erkände också sin begränsning: ”det finns ett intelligent sätt att äta en levande groda – jag vet bara inte vad det är.”
(”Att äta grodan” innebär att ta itu med sin mest fruktade eller utmanande uppgift först. När du har slutfört den kommer resten av dina uppgifter att kännas lättare, och du kommer att bibehålla en positiv och produktiv inställning under hela dagen. ö.a.)
Xi visade just hur man gör det. Trump gick ner med ett leende.
Xi har ännu inte ringt president Vladimir Putin för att informera honom om vad som hände. Efter Putins möte med Trump i Alaska den 6 augusti ringde Putin Xi den 8 augusti. ”Hittills”, sa Putins talesperson Dmitrij Peskov, ”finns inget sådant samtal i schemat, men det kan snabbt överenskommas om det behövs”.
Ryska statliga medier har tolkat resultatet av samtalen som en ”tillfällig vapenvila” som uppnåtts genom att inte diskutera de viktigaste ekonomiska och territoriella krigsfrågorna alls. ”Det har inte funnits några gemensamma uttalanden ännu”, noterade Tass, ”och några av de viktigaste frågorna i de bilaterala relationerna, såsom Nvidia-chip och avancerade produkter, har förblivit olösta.” Ingenting uppnåddes, tror de officiella Moskva-kommentatorerna, i USA:s försök att separera Xi från Putin och säkra kinesiska påtryckningar på Ryssland att avsluta Ukrainakriget på amerikanska och NATO:s villkor.
”Ukraina kom upp, eh, väldigt starkt”, sa Trump till reportrar när han flög tillbaka till Washington. ”Vi pratade om det länge och vi ska båda arbeta tillsammans för att se om vi kan få något gjort. Eh, vi var överens om att sidorna där, du vet, är eniga, slåss, och ibland måste man låta honom slåss, antar jag. Galet. Men han ska hjälpa oss och vi ska arbeta tillsammans i Ukraina.”
Ryska statliga medier har ännu inte uppmärksammat att Trump överger sitt försök, genom Rosneft- och LUKOil-oljehandelssanktionerna den 25 oktober, att stoppa Kina från att köpa rysk olja. ”Det finns inte mycket mer vi kan göra”, svarade Trump till en reporter som frågade om han och Xi hade diskuterat hans hot om att sanktionera kinesiska företag för att de köper rysk råolja och petroleumprodukter. ”Öh, du vet, han har köpt olja från Ryssland länge. Det tar hand om en, en stor del av Kina. Och, du vet, jag, jag kan säga att Indien har varit väldigt bra, bra på den, eh, fronten. Öh, men, eh, vi, vi diskuterade inte riktigt oljan. Vi diskuterade att arbeta tillsammans för att se om vi kunde få det kriget avslutat. Du vet, det påverkar inte Kina.”
En granskning av Xi-Trump-toppmötet av ryska källor har identifierat Xis tio nej som ett diskret sätt att kontrastera Putins tillvägagångssätt med Trump vid Anchorage-mötet, deras efterföljande telefonsamtal och utbytet av kommentarer om varandra i pressen:
- Inga kinesiska gratulationer till Trumps fredsskapande i Mellanöstern eller Asien.
- Ingen kinesisk nominering till Nobels fredspris.
- Inget kinesiskt löfte att investera i USA.
- Inget kinesiskt avtal om att minska sin oljehandel med Ryssland.
- Ingen diskussion om territoriella eftergifter i Ukraina och Taiwan.
- Inget avtal om TikTok-försäljning, förbud mot Nvidias Blackwell-chip.
- Inga amerikanska hamnsanktioner mot kinesiska fartyg.
- Inga mutor – ingen Trump-golfbana, hotell och kryptoavtal.
- Inga datum för utbyte av statsbesök.
- Inga leenden.
Tsargrad, den ryska nationalismens tv- och internetmedium, har varit det minst återhållsamma av Moskvas medier i sin sammanfattning.
”Efter ett triumferande – med ord – besök i Japan, som vägrade att sluta köpa rysk olja, och ’besvikelsen’ (облома) i Sydkorea, som inte kommer att investera 350 miljarder dollar i den amerikanska ekonomin om de inte själva ger detta belopp till Seoul, träffade Trump Xi Jinping i Busan. Och han gjorde en stor förlust. Förhandlingarna vid den sydkoreanska flygbasen varade i en timme och d 40 minuter, varefter ledarna, skakande hand, gick iväg åt sina egna affärer. Som ett resultat visade sig ’de fantastiska relationerna under lång tid’ (Trumps ord) vara en dröm.”
Lärdomen för Kreml, antydde Tsargrad, var att ”när Trump flög iväg från Busan var det tydligt att han förlorat, eftersom USA inte kunde skrämma Kina som andra länder… Lika uppenbart är att segern för en av de två utmanarna till titeln som världens ledande makt kommer att bero på Rysslands position. Den globala geopolitiska triangeln har inte försvunnit – bara vikten och graden av inflytande från dess medlemsländer förändras. För ett halvt sekel sedan hade Peking den ’gyllene [kontrollerande] andelen’, men nu har Moskva den – och de har också ’silverkulan’ ”. (Termen ”silver bullet” är en metafor för en enkel, till synes magisk, lösning på ett svårt problem. ö.a.)
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Silver kulan är den som förgör vampyrer och vampyrens huvudsäte är Lönndom
Vad vi åskådar i de kinesisk-amerikanska förbindelserna är otvivelaktigt väldigt intressant. Xi och Kina sitter på i det närmaste alla de ekonomiska trumfkorten i det som händer i dagens världsekonomi. Men vi måste komma ihåg att ännu byggs -faktiskt – Kinas utrikeshandel upp av framför allt inkomster i Euro och amerikanska dollar, liksom att inga andra länder utanför den kinesiska marknaden har nytta av att sitta på den kinesiska valutan.
Denna ekonomiska tyngdlag råder ännu, precis som från 1978 års kinesiska reformer; men den kinesiska tillväxten och ekonomin går ju aningen svagare i vår tid än förr; där andra yngre och kraftfulla asiatiska tigrar nu faktiskt sakta tar över som Vietnam, Indien och Indonesien, liksom till och med Bangladesh som numera har ett större invånartal än självaste Ryssland. Pakistan, däremot, ger nog mestadels – förutom sina nya kinesiska hamnar och nybyggda järnvägsförbindelser mellan Kina och Indiska oceanen – bara BRICS mestadels politisk huvudvärk; Pakistans medlemskap beror förmodligen uteslutande på landets geografiska position, och enbart positivt för just kinesisk del.
Angående innehållet i det i artikeln nämnda mediehuset ’Tsargrad’ hos de synnerligen reaktionär-konservativa högerkrafterna i det ryska samhället, så bör man verkligen se upp med dess tveksammaste informationsvärde överhuvudtaget. Den är direktuppbyggd av medarbetare och ”propagandaspecialister” från amerikanska stockkonservativa Fox Channel i Amerika – och valet av ordet Tsargrad (”Kejsarstaden”, ett gammalt önsketänkande ord för dagens Istanbul, f.d. det ortodoxa ”andra Rom” – Konstantinopel) skvallrar om kanalens önsketänkande inriktning i rent fria fantasier, där man älskar att vältra sig i ryska fascister och nazister som Ivan Iljin och Aleksandr Dugin, liksom organisationer som Pamjat’ och ’Russkaja Obsjtjina’. Detta är subjektiva propagandakanaler som lever helt i en självsuggesterad fantasivärld långt utanför existerande verklighet. Gamle tyske propagandisten Julius Streicher kunde inte vara mer nöjd än om han befattade sig med och iakttog innehållet hos den konservativt-fascistiske oligarkikapitalisten Konstantin Malofejevs ”Tsargrad”, som utövar en rent tragisk orwellsk hypnos på det ryska samhället, och Tsargrads inflytande på det ryska samhället är tyvärr mycket kontraproduktiv för en rysk medmänsklig framtid som alltmer tycks smulas sönder. Så se upp med propagandan från Tsargrad.