Kriget i Ukraina – Mineralavtalet drar Trump tillbaka in

Moon of Alabama, den 3 maj, 2025

Härom dagen undertecknade USA och Ukraina ett ”mineralavtal”. Det innebär att USA kommer att kunna dra nytta av all framtida prospektering av mineraler och kolväteföreningar i de områden som kontrolleras av Kievregimen.

Avtalet växte fram ur ett system som (den tidigare) presidenten Zelenski hade lanserat inom ramen för sin ”segerplan” förra året. Han hade hoppats kunna locka med ytterligare stöd i form av vapen och till och med direkt militär intervention mot Ryssland i utbyte mot viss tillgång till sällsynta jordartsmetaller i Ukraina. Med det nuvarande avtalet tog Trump den andra delen utan att erbjuda någon garanti för att tillhandahålla den första.

Vad det nu undertecknade avtalet egentligen innebär är fortfarande okänt. Texten till ramavtalet publicerades (på ryska) av den ukrainska regeringen. Det finns dock två ytterligare avtal som definierar de viktiga detaljerna.

Den ukrainska regeringen hävdar att endast den första delen har undertecknats. De andra två kommer att följa först efter det att det ukrainska parlamentet, Rada, har ratificerat huvudavtalet. Flera ”västerländska” medier har motsagt detta påstående. Alla tre delarna av avtalet har undertecknats.

Men den ukrainska regeringen håller detaljerna i den andra och tredje delen hemliga eftersom de villkor som ställs i dem är extremt dåliga för Ukraina.

Som Strana har sammanfattat (maskinöversättning):

Det dokument som publicerades av den ukrainska regeringen och undertecknades igår innehåller inga detaljer om de grundläggande aspekterna av fondens verksamhet.

Framför allt specificeras inte detaljerna kring fondens förvaltning och beslutsmekanismen för att förfoga över de medel som fonden erhåller.

…

Det finns endast en hänvisning till det faktum att distributionen av andelar i fonden, dess förvaltningsprinciper och andra specifika frågor kommer att regleras av ett ytterligare limited partnership-avtal, som enligt de ukrainska myndigheterna ännu inte har undertecknats (amerikanska medier skriver att det redan har godkänts).

…

I den publicerade avtalstexten är målet för fonden (Partnership) extremt vagt: ”att bli en flaggskeppsmekanism för att uppmuntra transparenta, ansvarsfulla och framtidsinriktade investeringar i kritiska sektorer av den ukrainska ekonomin till stöd för landets återhämtningsstrategi”.

Samtidigt innehåller avtalstexten tydliga åtaganden om bidrag till fonden från Ukraina (50 procent av kostnaden för nya licenser för mineralutveckling), men inga specifika åtaganden om bidrag från USA. Det finns inte heller något åtagande från Washington om att fortsätta det militära stödet. Det står bara skrivet att om det fortfarande sker vapenleveranser kommer de att räknas som ett amerikanskt bidrag till fonden.

Avtalet kommer utan tvekan att användas av USA för att beröva Ukraina allt av värde som landet har kvar.

Samtidigt innebär det inte att USA förbinder sig att göra någonting.

Med denna kapitulation har Zelenski uppfyllt allt som Trumpadministrationen hade krävt av honom för ett eldupphör. USA har dock inga medel för att pressa Ryssland till ett eldupphör. President Putin och andra ryska tjänstemän har gjort klart att de inte har något intresse av att bara stoppa striderna utan vill ha ett långvarigt fredsavtal.

Trumpadministrationen har varken viljan eller förmågan att förhandla och ingå ett långsiktigt fredsavtal med Ryssland.

Det är därför som den nu, å ena sidan, tvår sina händer över hela frågan:

Utrikesminister Marco Rubio indikerade på torsdagen att ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina fortfarande finns vid horisonten men noterade att de östeuropeiska nationerna fortfarande är mycket oense och att det ”inte finns någon militär lösning”.

”Jag tror att vi vet var Ukraina befinner sig, och vi vet var Ryssland befinner sig just nu och var [Rysslands president Vladimir] Putin befinner sig. De är fortfarande långt ifrån varandra”, sade han till Sean Hannity på Fox News. ”De har närmat sig varandra, men de är fortfarande långt ifrån varandra.”

Rubio säger i princip: ”Vi fick vad vi ville. Nu sticker vi härifrån”:

”Det kommer en punkt där presidenten måste bestämma sig för hur mycket mer tid på högsta nivå i vår regering man ska ägna åt det, när kanske en av de två sidorna eller båda inte riktigt är tillräckligt nära, när vi har så många, skulle jag vilja påstå, ännu viktigare frågor som pågår runt om i världen, inte för att ett krig i Ukraina inte är viktigt”, sade utrikesministern på torsdagen.

Vice president Vance bekräftade detta:

USA:s vicepresident JD Vance sade på torsdagskvällen att Kremls krig i Ukraina är långt ifrån över och att det nu är upp till Ryssland och Ukraina att avsluta striderna, samtidigt som Washington överväger att ta ett steg tillbaka från fredssamtalen.

”Det kommer att vara upp till dem [Ryssland och Ukraina] att komma överens och stoppa den här brutala, brutala konflikten”, sade Vance under en intervju med Fox News Bret Baier.

”Det går ingenstans, Bret. Det kommer inte att ta slut i närtid”, tillade han.

Nu när mineralavtalet har undertecknats säger USA att man inte längre har något ansvar för vad som händer i Ukraina.

Men mineralavtalet är också, å andra sidan, en fälla för att hålla USA engagerat i kriget. Som Yves Smith förklarar:

[V]år förutsägelse om att detta avtal skulle vara en fälla för normaliseringen av relationerna mellan USA och Ryssland ser ut att hålla precis så mycket som vi förutspådde från första början.

Vi hade redan från början varnat för att den så kallade ”rå jord (sällsynta jordartsmetaller, ö.a.)”-affären i Ukraina stod i konflikt med att USA skulle gå med på en lösning av konflikten i Ukraina genom att skapa ett ekonomiskt incitament för USA att stödja Ukraina i att behålla så mycket territorium som möjligt.

… För att uttrycka det på ett annat sätt var det säkert att mineralpakten skulle bli en källa till konflikt med Ryssland om den någonsin skulle bli av. Det faktum att administrationen drev avtalet så aggressivt tyder på att den värdesatte en stor men obetydlig vinst framför en normalisering av relationerna med Ryssland.

USA kan redan vara tillbaka för att vara fullt engagerade i kriget. Så snart mineralavtalet hade undertecknats informerade utrikesdepartementet kongressen om en vapenförsäljning på över 50 miljoner dollar till Ukraina.

Under natten mellan torsdag och fredag genomfördes en storskalig drönarattack från Ukraina på Krim. I går kväll ägde ytterligare en, ännu större attack rum. Under attacken använde Ukraina Storm Shadow kryssningsmissiler som behöver koordinater baserade på amerikansk underrättelsetjänst för att nå sina mål (maskinöversättning):

För första gången sedan januari tillkännagavs en attack med brittiska Storm Shadow-missiler.

Detta rapporteras av Ryska federationens försvarsministerium. Ministeriet meddelade nedskjutningen av åtta sådana missiler över Svarta havet.

…

Förra gången Ryska federationen officiellt rapporterade om Storm Shadow-attacken var för nästan tre månader sedan – den 15 januari.

Även i Ryssland rapporterades om en massiv drönarräd på Krim (96 sköts ned) och i Krasnodarområdet (47 UAV:er sköts ned). Dessutom uppges att 14 ukrainska obemannade båtar förstördes i Svarta havet.

Kom ihåg att Krim natten till den 2 maj också utsattes för en massiv drönarattack. Explosioner var i synnerhet i områdena för militära flygfält.

Utan stöd från amerikansk (och brittisk) underrättelsetjänst skulle de senaste attackerna från Ukraina inte ha varit möjliga.

Detta pekar på Trumps ännu inte offentliggjorda beslut att fortsätta kriget trots att USA inte har någon chans att vinna.

Michael Brenner förklarar hur Trumps ”maligna narcissism” har lett till detta resultat.

När Ryssland inleder sin stora sommaroffensiv efter segerdagen den 9 maj kommer det att bli mycket uppenbart att fred med Ryssland hade varit det svårare men också mer lovande sättet att gå vidare.