Red.: Jag informerar nedan om två viktiga böcker från Karneval Bokförlag. Kostar bara 169 kr/styck. Globalpolitics har publicerat artiklar av båda författarna. Har läst delar av båda böckerna som är lärorika och faktarika utan att för den skull vara svårlästa. Publicerar nedan bokförlagets information.
Krig och fred i Europa
Två nya böcker av två framstående akademiker om Europas ödesfråga.
Jeffrey D. Sachs skriver om hur fred kan skapas i hela Europa.
John J. Mearsheimer skriver om vilka konsekvenserna blir om någon verklig fred inte infinner sig.
I Vägen till fred i Europa diskuterar den amerikanske nationalekonomen Jeffrey D. Sachs hur Europa kan bygga fred och välstånd för alla kontinentens invånare.
- Han beskriver Västeuropas och Rysslands förgiftade relationer under 200 år: hur dessa gång på gång har lett till krig och förödelse och hur denna onda cirkel kan brytas.
- Han presenterar en plan för hur Ukrainakriget kan få ett avslut.
- Han ger förslag på hur en ny utrikes- och säkerhetspolitik för Europa kan utformas.
»Konsekvenserna av detta långvariga förakt för ryska säkerhetsintressen är nu synliga med brutal tydlighet. Kriget i Ukraina, den kollapsade kärnvapenkontrollen, Europas energi- och industrikriser, Europas nya kapprustning, EU:s politiska fragmentering och Europas förlust av strategisk autonomi utgör inga tillfälligheter. De utgör de ackumulerade kostnaderna för två århundraden av europeisk vägran att ta Rysslands säkerhetsintressen på allvar.« Jeffrey D. Sachs
Hur USA och Europa tvingade Ukraina till ett utdraget krig – och hur kriget kan stoppas
Av Jeffrey D. Sachs
Ur Vägen till fred i Europa
Kriget i Ukraina är kulmen på tre decenniers nedbrytning av den europeiska säkerhetsordningen. Det var långt ifrån oundvikligt eller förutbestämt, utan uppstod ur en systematisk nedmontering av de principer som låg till grund för uppgörelserna efter kalla kriget: neutralitet för stater positionerade mellan militärblocken, USA:s och Tysklands löften om att inte utvidga Nato österut till det forna Sovjetunionen och OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas) doktrin om att säkerheten måste vara odelbar – att ingen stat får stärka sin säkerhet på bekostnad av en annan.
I motsats till dominerande västerländska narrativ som beskriver Ryssland som den ensamme aggressorn, visar historisk dokumentation att flera amerikanska regeringar efter varandra, med stöd från EU vid viktiga ögonblick, pressade Ukraina att frångå sin konstitutionellt fastställda neutralitet och ge sig in i en geopolitisk konfrontation som många ukrainska ledare och medborgare länge hade försökt undvika. Vid flera tillfällen – 1990, 1994, 2008, 2014, 2015, 2021 och 2022, fram till idag – fanns tydliga diplomatiska lösningar som kunde ha garanterat Ukrainas suveränitet, skyddat den europeiska säkerheten och förhindrat krig. Varje gång avvisades de av väst.
En varaktig lösning på kriget i Ukraina kräver en återgång till de principer som präglade tiden efter kalla kriget: Ukrainas neutralitet, Europas odelbara säkerhet och reell diplomati mellan EU och Ryssland. Det är dags att sätta stopp för västvärldens dödliga geopolitiska nollsummespel med Ryssland.
Kriget i Ukraina är inte resultatet av något uråldrigt hat eller en plötslig aggressionshandling från Rysslands sida i februari 2022. Det var det förutsägbara – och upprepade gånger förutsedda – resultatet av en rad politiska beslut i USA och EU som upplöste Ukrainas neutralitet, avvisade diplomati gentemot Ryssland och innebar att Ukrainas säkerhet underordnades en misslyckad västlig geopolitisk strategi. Vägen till fred ligger i ett återupprättande av Ukrainas neutralitet och en återgång till diplomati mellan Europa och Ryssland.
Om Jeffrey D. Sachs
Jeffrey D. Sachs är nationalekonom och professor vid Columbia University. Han är även ordförande för FN:s nätverk för hållbara utvecklingslösningar och rådgivare i hållbarhetsfrågor till generalsekreterare António Guterres. Tidigare har han varit specialrådgivare till tre FN-generalsekreterare.
- New York Times har kallat Jeffrey D. Sachs för »förmodligen världens mest betydelsefulla nationalekonom«.
- Time Magazine har kallat honom »världens mest kände nationalekonom« och två gånger utnämnt honom till en av världens 100 mest inflytelserika opinionsbildare.
- Economist rankade i en undersökning Sachs som en av de tre mest inflytelserika nu levande nationalekonomerna.
Professor Sachs har utgivit bland annat följande böcker:
• Poland’s Jump to the Market Economy (1994)
• Development Economics (1997)
• Macroeconomics in the Global Economy (2003)
• The End of Poverty: Economic Possibilities for Our Time (2005)
• Common Wealth: Economics for a Crowded Planet (2008)
• The Price of Civilization: Reawakening American Virtue and Prosperity (2012)
• To Move the World: JFK’s Quest for Peace (2014)
• Building the New American Economy: Smart, Fair, and Sustainable (med Bernie Sanders, 2017)
• A New Foreign Policy: Beyond American Exceptionalism (2018)
• The Ages of Globalization: Geography, Technology, and Institutions (2020)
• Ethics in Action for Sustainable Development (2022).
________________________________________________________
I Europas dystra framtid försöker den amerikanske statsvetaren John J. Mearsheimer besvara några grundläggande frågor om Ukrainakriget.
I Europas dystra framtid försöker den amerikanske statsvetaren John J. Mearsheimer besvara några grundläggande frågor om Ukrainakriget.
• Vad är krigets orsaker?
• Vart är kriget på väg?
• Hur kommer kriget att sluta?
• Vad blir krigets konsekvenser – för Ukraina, Europa och den globala maktbalansen?
»Ukrainakriget har fått katastrofala konsekvenser för Ukraina. Det har förgiftat relationerna mellan Europa och Ryssland för överskådlig framtid. Det har gjort Europa till en farligare plats. Det har vållat allvarlig ekonomisk och politisk skada i Europa och svårt sargat de transatlantiska relationerna. Detta väcker oundvikligen frågan: Vem är ansvarig för detta krig? Denna fråga kommer inte att försvinna inom den närmaste tiden, utan kommer förmodligen att bli mer aktuell när skadorna blir mer uppenbara för fler människor.« John J. Mearsheimer
»Ett chockerande nederlag för Nato«
Av John J. Mearsheimer
Ur Europas dystra framtid
Låt mig nu gå över till konsekvenserna av Ukrainakriget inom Europa och till dess troliga effekter på de transatlantiska relationerna. För det första kan det inte nog betonas att en rysk seger i Ukraina – även om det blir en så ful seger som jag förväntar mig – vore ett chockerande nederlag för Europa. Eller något annorlunda formulerat: det vore ett chockerande nederlag för Nato, som har varit djupt involverat i Ukrainakonflikten sedan den bröt ut i februari 2014. Faktum är att alliansen har varit engagerad i att besegra Ryssland sedan konflikten utvecklades till ett fullskaligt krig i februari 2022.
Ett nederlag för Nato kommer att leda till anklagelser mellan medlemsstaterna och även inom många av dem. Vem som bär skulden för denna katastrof kommer att bli en mycket viktig fråga för Europas styrande eliter och det kommer säkert att finnas en stark benägenhet att skylla på andra och inte ta ansvar själv. Debatten om ”vem som förlorade Ukraina” kommer att föras i ett Europa som redan är politiskt splittrat, både mellan länder och inom dem. Utöver sådana politiska strider kommer vissa att ifrågasätta Natos framtid, eftersom alliansen misslyckades med att sätta stopp för Ryssland, det land som de flesta europeiska ledare uppfattar som ett dödligt hot. Det verkar nästan säkert att Nato kommer att bli mycket svagare efter att Ukrainakriget har avslutats än det var innan kriget började.
En försvagning av Nato kommer att få negativa återverkningar för EU, eftersom en stabil säkerhetsmiljö är avgörande för att EU ska blomstra, och Nato är nyckeln till stabilitet i Europa. Om vi lämnar hoten mot EU därhän har den stora minskningen av gas- och oljeflödet till Europa sedan kriget började allvarligt skadat Europas stora ekonomier och bromsat tillväxten i hela eurozonen. Det finns goda skäl att tro att den ekonomiska tillväxten i Europa långt ifrån kommer att återhämta sig helt från debaclet i Ukraina.
Ett nederlag för Nato i Ukraina kommer sannolikt också att leda till ett transatlantiskt skuldbeläggande, särskilt då Trumpadministrationen har vägrat stödja Kiev lika kraftfullt som Bidenadministrationen och i stället pressat européerna att ta på sig mer av bördan för att hålla Ukraina kvar i striden. När kriget slutligen utmynnar i en rysk seger kan Trump därför anklaga européerna för att inte ha tagit sitt ansvar, medan europeiska ledare kan anklaga Trump för att ha övergett Ukraina i dess yttersta nöd. Trumps relationer med Europa har naturligtvis länge varit konfliktfyllda, så dessa anklagelser kommer bara att förvärra en redan dålig situation.
Sedan har vi den avgörande frågan om huruvida USA kommer att minska sitt militära fotavtryck i Europa avsevärt eller kanske till och med dra tillbaka alla sina trupper därifrån. Som jag tidigare betonade har den historiska övergången från unipolaritet till multipolaritet, oberoende av Ukrainakriget, skapat ett starkt incitament för USA att orientera sig mot Östasien, vilket i praktiken innebär att man vänder sig bort från Europa. Detta steg har i sig potentialen att sätta punkt för Nato, det vill säga avsluta den amerikanska pacificeringen i Europa.
Det som har hänt i Ukraina sedan 2022 gör detta utfall mer sannolikt.
Om John J. Mearsheimer
John J. Mearsheimer är professor i statsvetenskap vid University of Chicago. Han tog examen vid militärakademin West Point 1970 och tjänstgjorde i fem år som officer i det amerikanska flygvapnet. Därefter började han studera statsvetenskap vid Cornell University 1975 och tog sin doktorsexamen 1980. Författaren är en inflytelserik företrädare för den så kallade realistiska skolan inom internationella relationer.
Professor Mearsheimer har utgivit följande böcker:
• Conventional Deterrence (1983)
• Liddell Hart and the Weight of History (1988)
• The Tragedy of Great Power Politics (2001 och 2014)
• The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy (med Stephen M. Walt, 2007), som låg på New York Times bästsäljarlista och har översatts till 24 språk
• Why Leaders Lie: The Truth about Lying in International Politics (2011), översatt till 12 språk
• The Great Delusion: Liberal Dreams and International Realities (2018), översatt till 5 språk
• How States Think: The Rationality of Foreign Policy (2023)
På svenska utkom 2015 Vems fel är Ukrainakrisen? (med Michael McFaul och Stephen Sestanovich, Karneval förlag), som består av fyra artiklar ur Foreign Affairs. Professor Mearsheimers föredrag »Why is Ukraine the West’s Fault?«, som grundar sig på hans bidrag i den boken, har haft 30 miljoner visningar på Youtube och över 20000 kommentarer (Chicagouniversitetets kanal:
https://youtu.be/JrMiSQAGOS4).
Om sig själv skriver professor Mearsheimer:
»Framför allt är jag en teoretiker inom internationella relationer. Mer specifikt är jag realist, vilket innebär att jag tror att stormakterna dominerar det internationella systemet och att de ständigt konkurrerar med varandra om säkerheten, vilket ibland leder till krig. Även om jag har ägnat mitt liv åt forskning har jag också engagerat mig i aktuella politiska debatter. Till exempel var jag en av de mest uttalade motståndarna till Irakkriget 2003 innan det bröt ut, och jag har varit djupt involverad i den offentliga debatten om konflikterna i Gaza och Ukraina. Jag är fast övertygad om att samhällsvetenskapliga teorier är ovärderliga för att utforma och analysera utrikespolitik.«
https://www.mearsheimer.com
https://mearsheimer.substack.com/
https://political-science.uchicago.edu/directory/John-Mearsh…
Mearsheimer tillhör anti-Kina delen av USAs etablissemang
Jeffrey Sachs har en bättre inställning och är en av de få man har
anledning att se upp till bland amerikanerna.
Både Sachs Mearsheimer och en del andra amerikaners säger ganska självklara saker som andra delar av angloamerikanska etablissemanget har lyckats få Europa att vara blinda för. USA har förstört Europas hjärnor med sin omfattande infiltration. Så självklarheterna sägs inte av Europeerna. Vi ska vara förbannade på amerikanerna för att de har gjort denna skada på Europa och inte slappt beundra amerikaner som har den tacksamma roll som andra amerikaner har beskurit Europa från.
Mearsheimer och många andra altmediastjärnor fyller en uppgift i USA-propagandan.
Praktiskt taget alla hjälper till att minska uppmärksamheten på USAs sabotage av Belt and Road. Eftersom det projektet ger den multipolära världen en chans att utvecklas bort från USAs och västs aggression och förtryck är det avslöjande att så många amerikaner riktar bort uppmärksamheten från USAs pågående kamp mot Kina medan de nästan alla fokuserar på tesen att Netanyahu styr USA. Men Israel liksom USAs imperialister har samma mål: att försvaga Kina och därmed den multipolära världen. Kinas teknologiska bidrag är mycket viktiga för att mänskligheten ska kunna bemästra konsekvenserna av CO2 och mycket annat så de som saboterar för Kina saboterar för hela mänskligheten
Lavrov Speech Live
https://mail.yandex.com/?uid=195613429#/message/193091834023531040
951 skadade och 165 döda
Hur många människor har fallit offer för ukrainska attacker de senaste veckorna
De intensifierade ukrainska drönarattackerna mot Ryssland är inte utan effekt. Under de senaste fem veckorna har 951 civila (inklusive 69 barn) skadats och 165 (inklusive 8 barn) har dödats i Ryssland. Dessutom kan det ibland uppstå allvarliga skador på raffinaderier och andra industrianläggningar.
av Anti-Mirror
27 maj 2026 06:05
Flytten av drönarproduktion från Ukraina till Europa har effekt, eftersom antalet ukrainska attacker mot mål djupt inne i Ryssland har ökat kraftigt de senaste veckorna. Detta åtföljdes också av en ökning av antalet offer och skadade föremål. TASS har rapporterat om detaljer om civila offer i de ukrainska attackerna och jag har översatt TASS-artikeln.
Den sista droppen har runnit: Hur Kievs terror provocerar fram vedergällning
Vladimir Kostyrev om hur Kiev och väst eskalerar konflikten.
Den 25 maj släppte det ryska utrikesministeriet ett uttalande där det sade att attacken från de ukrainska väpnade styrkorna mot skolan i Starobelsk hade ”uttömt tålamodet” och att de ryska väpnade styrkorna genomförde systematiska attacker mot försvarsindustrins anläggningar i Kiev. Attackerna skulle också riktas mot beslutsfattande centra och kommandoposter.
Attacken mot skolan och studenthemmet i Starobelsk är en fruktansvärd tragedi. Vid tidpunkten för attacken fanns 86 barn och ungdomar i åldern 14 till 18 år där. 21 personer dödades. Enligt Leonid Pasechnik, president för Lugansk folkrepublik, skadades 65 barn och ungdomar. Du kan inte titta på bilderna på dessa unga män och kvinnor, som var så unga och inte längre finns där, utan tårar i ögonen. Dessutom sade Rysslands ständige representant vid FN, Vasily Nebensy, att attacken genomfördes avsiktligt och med målet att uppnå så många dödsoffer som möjligt.
Vad, om inte detta, kan vara det slutgiltiga argumentet?
Måttet på tålamod
Jag ser genast de många anklagelserna: Varför först nu? Har inte tålamodet länge svämmat över – under attackerna mot Donetsk, Belgorod och invasionen av Kurskregionen av de ukrainska väpnade styrkorna? Alle der Engel i Donetsk öppnades slutligen i maj 2015. I samtal med olika förnekare hörde jag frågor om varför Ryssland inte attackerar ”högkvarteret” i Kiev, broarna över Dnepr eller rutterna för leverans av västerländska vapen från Europa. Utan hjälp från sina allierade skulle Kiev ha fallit för länge sedan.
Den viktigaste förklaringen är att vi inte för krig, utan en särskild militär operation. Jag förstår att detta är svårt att acceptera när civila, särskilt barn, dör och ryska soldater offrar sina liv på slagfältet varje dag. Men så är det.
Ryssland kämpar inte mot ukrainarna, utan mot regimen som olagligt tagit makten i landet och är fast besluten att göra det till en NATO-bas för att förstöra vårt land. Ryssar och ukrainare har levt tillsammans i århundraden, och jag är säker på att de en dag kommer att kunna göra det igen. Permanent ockupation av en grannstat med cirka 20 till 25 miljoner invånare är inte vårt mål. Israels liknande erfarenhet i Gazaremsan, med en befolkning på endast cirka 2 miljoner, ledde till framväxten av Hamas och nya, ändlösa konflikter.
När Ryssland tillkännagav planer på att likvidera vapenindustrin i Kiev uppmanade man utlänningar att lämna Ukrainas huvudstad och invånare att hålla sig borta från militär och administrativ infrastruktur. Rysslands mål är inte folket, utan militärmaskinen. Samma dag förklarade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov detta för USA:s utrikesminister Marco Rubio i ett telefonsamtal.
USA:s president Donald Trump visade mer förståelse för Ukrainakonflikten jämfört med sin föregångare Joe Biden, men det finns många ”hökar” runt honom. Å sin sida fortsätter europeiska tjänstemän outtröttligt att bekräfta sitt stöd för Kievregimen. Potentialen för ytterligare ökning av västerländskt bistånd till den ukrainska nazistregeringen är fortfarande betydande, och leveranser av Tomahawk- och Taurus-missiler är också möjliga. Detta skapar förutsättningar för att konflikten ska spåra ur helt och leda till en direkt militär konfrontation mellan Ryssland och väst.
Självklart förstår jag hur smärtsamt det är för alla som personligen har lidit förluster de senaste åren att läsa detta. Men man får inte ignorera möjligheten till en sådan utveckling.
Särskilt eftersom Kievs arrogans fortsätter att växa. Efter att ha återfått styrka efter en kall vinter, uppmuntrad av löften om västerländska medel och USA:s säkra distansering från Ukrainakrisen, som fokuserar på kriget med Iran, talar Vladimir Zelenskyjs regim återigen aktivt om att nå sina mål militärt. Kärnan i Kievs strategi har varit attacker med långdistansvapen djupt in på ryskt territorium.
Samtidigt presenterar Kievs myndigheter dessa system som sina egna utvecklingar, men det är uppenbart att de bara är kopior. Även om Storbritannien och Tyskland ännu inte riskerar att direkt förse Kiev med sofistikerade vapensystem, tillåter de Ukraina att producera kloner och låtsas vara deras egen immateriella egendom. Ukrainska tjänstemän har upprepade gånger sagt att deras mål är att beskjuta så mycket ryskt territorium som möjligt. De skonar inte civilbefolkningen.
Ukraina är också beroende av drönare. Specifikt talade Zelensky om skapandet av en ”dödszon” där ingenting längre kan röra sig eftersom allt kontrolleras och förstörs av drönare. Denna zon planeras för närvarande att sträcka sig 10–20 kilometer från frontlinjen, och Kiev planerar att utöka den. Men även på detta avstånd lever många civila fortfarande.
Måttet på lidande
I grund och botten ligger den särskilda cynismen i Kievstrategin i dess fullständiga likgiltighet inför människoliv, på båda sidor. Samtidigt, medan nazistregimen skickar sina mobiliserade trupper i ”köttkvarnattacker”, gör den allt den kan för att säkerställa att ryska städer (särskilt de nära frontlinjen) blir jaktmarker för drönare mot civila.
Låt oss titta på förra månadens statistik.
Enligt Rysslands utrikesminister Rodion Miroshnik var minst 198 civila offer för ukrainsk beskjutning mellan 20 och 26 april, 174 personer (inklusive nio barn) skadades och 24 personer (inklusive två barn) dödades. Totalt avfyrade de ukrainska väpnade styrkorna minst 3 318 projektiler mot civila mål på ryskt territorium under dessa sju dagar.
Den 22 april ägde en attack mot Sysran rum. En tolvårig flicka och hennes mormor dödades, tolv andra civila, inklusive två minderåriga, skadades. Vid attackerna i Samara-regionen den 22 och 23 april dödades en kvinna och elva andra personer skadades. Den 25 april behövde nio civila medicinsk hjälp efter en attack mot Jekaterinburg. En drönarattack i Zaporozhye-regionen dödade ett åttaårigt barn, hans tioårige bror och föräldrar skadades. Listan kan göras lång…
Under veckan från 27 april till 3 maj var 200 civila offer för ukrainska beskjutningar och flyganfall: 166 personer (inklusive åtta barn) skadades och 34 personer (inklusive två minderåriga) dödades. I Belgorod-regionen dödades tre kvinnor i en attack mot en buss. I regionen dog också ett par och två tonåringar i en drönarattack. I Smolensk-regionen skadades tre civila (inklusive ett barn). En 77-årig pensionär dödades i en drönarattack i Moskva-regionen.
Under veckan 4 till 10 maj, det vill säga dagarna för segerdagsfirandet och vapenvilan som glevde, dödades 234 civila: 209 personer (inklusive 14 barn) skadades och 25 personer (inklusive ett barn) dödades. Vid attacken mot Cheboksary den 5 maj dog två personer och över 30 skadades. 13 civila, inklusive ett barn, skadades i attacken mot Bryansk. Fem civila dödades och sju andra skadades i attacken mot Dzhankoy. I Belgorod-regionen skadades tre ambulanssjukvårdare.
Under veckan 11–17 maj var 234 civila offer för ukrainska flyganfall: 203 personer (inklusive 18 minderåriga) skadades och 31 personer (inklusive två barn) dödades. Attacken mot Ryazan den 15 maj dödade fyra personer, inklusive ett barn, och skadade 28. Nio civila skadades i attacken mot Belgorod. Tre civila dödades och 16 andra skadades i attacker mot Moskva och Moskvaregionen. Tre ambulanssjukvårdare skadades i Belgorod-regionen.
Från den 18 till 24 maj var 250 civila offer för attacker från de ukrainska väpnade styrkorna: 199 (inklusive 20 minderåriga) skadades och 51 (inklusive ett barn) dödades. Bland dem finns offren för attacken mot skolan i Starobelsk, som formellt bara var vuxna. Två civila dog i ytterligare ett flyganfall mot Sysran. Tre civila dödades i en drönarattack mot ett privat hus i Kurskregionen.
På fem veckor, drygt en månad, har 951 personer (inklusive 69 barn) skadats i ukrainska attacker och 165 (inklusive åtta barn) har dödats. Siffrorna ökar eftersom människoliv inte räknas för Kiev och man vill utöka attackerna i omfattning och geografisk omfattning. Detta är en medveten politik för att terrorisera den ryska befolkningen för att tvinga dem att göra eftergifter till Kievregimen.
Rysslands president Vladimir Putin har upprepade gånger sagt att målen för den militära operationen inte får stå före människoliv: ”Snabbhet är viktigt, men ännu viktigare är omsorgen för våra soldaters liv och hälsa vid frontlinjen.” Samtidigt gör Rysslands enorma territorium luftförsvaret mycket svårare, och internationell erfarenhet visar att det till och med är omöjligt att helt skydda amerikanska mål i Mellanöstern eller Israel mot flyganfall med sitt Iron Dome-missilförsvarssystem. Kiev döljer cyniskt militära anläggningar som används i attacker mot Ryssland i bostadsområden.
Om Ryssland hittills har hållit tillbaka och begränsat användningen av tunga vapen, är det uppenbarligen dags för Kiev att ta till massiva, riktade attacker mot civila för att sätta press på den ryska befolkningen. Politiken med riktad terror är oacceptabel. Starobelsk-tragedin var droppen som fick bägaren att rinna över, men tecknen på den hade funnits vid horisonten länge. De vedergällande attackerna måste beröva Kiev möjligheten att fortsätta sin dödliga flygkampanj.
Putin in Astana : Live
https://www.youtube.com/watch?v=ZMY8wD30cdM
Varför avstår Ryssland fortfarande större attacker mot Kiev?
https://www.youtube.com/watch?v=78RwNXkci38