”Macron förrådde Merz, och han vet att det kommer att kosta”

Polens premiärminister Tusk, Olena Zelenska, Storbritanniens premiärminister Starmer, Frankrikes president Macron, Ukrainas president Zelenskyj och Tysklands förbundskansler Merz på Självständighetstorget i Kiev, Ukraina, 10 maj 2025.

Av Pål Steigan 22 december.

På söndagen rapporterade Financial Times, med hänvisning till en anonym högt uppsatt EU-diplomat, att ”Macron förrådde Merz, och han vet att det kommer att bli ett pris att betala för det.”

Enligt finanstidningen var det så att även om den franske presidenten inte offentligt protesterade mot förslaget om ”krigsskadestånds-lån” ifrågasatte han privat lagligheten i det. Dessutom sägs Macrons team ha antytt att Frankrike, tyngt av växande skulder, sannolikt inte skulle utfärda garantier i händelse av att de beslagtagna tillgångarna måste återlämnas till Ryssland.

Vid EU-toppmötet den 18 och 19 december 2025 drev Merz hårt på för att få igenom ett förslag om att använda frysta ryska tillgångar (cirka 210 miljarder euro som förvaras hos Euroclear i Belgien) för ett ”krigsskadestånds-lån” för att finansiera Ukraina.

Merz såg detta som en viktig seger för att stödja Ukraina och stärka sin position i EU. Han räknade med stöd från Macron, en viktig allierad i det traditionella fransk-tyska samarbetet.

Macron stödde dock inte förslaget offentligt, men uttryckte privat tvivel om dess laglighet. Frankrike (tillsammans med Italien under Giorgia Meloni, Belgien, Ungern, Slovakien och Tjeckien) motsatte sig planen på grund av juridiska risker – särskilt farhågor om att Ryssland skulle kunna kräva kompensation och att EU-länderna skulle behöva garantera förlusterna.

Denna positionsförskjutning från Macron och Meloni förändrade balansen i förhandlingarna.

Det ledde till att Merz initiativ blockerades, vilket sågs som ett personligt nederlag för honom och Ursula von der Leyen.

Artikeln pekar på växande splittringar inom EU, särskilt mellan Frankrike och Tyskland, och att Macron uppfattades som svag genom att ge efter för Meloni.

Den franska mainstreampressen, som Le Monde, Le Figaro, France 24 och Libération, försöker tona ner intrycket av en fransk-tysk splittring. Istället betonas rationella överväganden: ”rationaliteten har segrat” (citat från den belgiska premiärministern), och att planen var ”riskabel och farlig”.

Den italienska pressen, å andra sidan, använder en skarpare ton. La Repubblica skriver ”Macron ha tradito Merz”, Macron har förrått Merz, om än ironiskt och med hänvisning till Financial Times.

Meloni framställs som en vinnare: hon ”saboterade” eller blockerade planen på möteskvällen, och Italien är glada över att ”buonsenso” (sunt förnuft) segrade genom att välja gemensam skuld framför att beslagta ryska tillgångar.

I verkligheten anslöt sig Frankrike och Italien till gruppen Belgien, Ungern, Slovakien och Tjeckien i att torpedera von der Leyens och Merz-planen. Det är den största splittringen i EU på senare tid.

Två av EU:s tre huvudgrundare, Frankrike och Italien, gick samman mot den tredje, Tyskland.

Detta bekräftar vår tes om att EU är på väg att brytas upp. När de misslyckas med att skapa konsensus i en så existentiell fråga som denna och Italien och Frankrike sätter käppar i hjulen för storebror Tyskland, då uppstår splittring i själva kärnan av EU.

Macron vill ha samtal med Putin

Emmanuel Macron signalerade den 19 december, efter EU-toppmötet i Bryssel, att det återigen skulle vara ”nyttigt” att prata direkt med Vladimir Putin. Anledningen är rädslan för att Europa annars skulle hamna i interna diskussioner, medan USA förhandlar direkt med Moskva.

Kreml svarade positivt den 20-21 december via talespersonen Dmitrij Peskov: Putin är öppen och redo för dialog med Macron, så länge det finns en ömsesidig politisk vilja, har ett tydligt syfte och inte används för ”föreläsningar” från ena sidan.

Élyséepalatset (Macrons kontor) har kallat denna signal ”välkommen” och sagt att de kommer att överväga format och tidpunkt under de kommande dagarna.

”Dubbelseger” för Meloni

Italiensk press presenterar Giorgia Meloni som en ’vincitrice’, en segrande kvinna, efter EU-toppmötet. Hon lyckades inte bara omintetgöra Merz plan.

Hon lyckades också skjuta upp Mercosur-avtalet efter ett telefonsamtal med Brasiliens president Lula. Medier som Corriere della Sera, Libero Quotidiano, Il Tempo och L’Unità betonar att ”buon senso” (sunt förnuft) segrade. Tidningar som Il Giornale, Secolo d’Italia och Politico (citerade i Italien) kallar henne ”artefice del vertice” (arkitekten bakom toppmötet) och en EU-diplomat kallade henne ”l’assassina del piano” (lönnmördaren bakom Merz plan).

Även ”vänsterorienterade” eller kritiska medier som La Repubblica och Il Manifesto måste ge Meloni äran för den roll hon spelade.

Vi fick några kritiska kommentarer efter den här artikeln:

Den farlige illusjonen om at «krig skaper vekst»

Några personer ifrågasatte påståendet att ledande krafter i EU är för ”militär keynesianism”.

Till det kan sägas att:

Ursula von der Leyen har förespråkat ReArm Europe-planen (cirka 800 miljarder euro) och menar att ökade försvarsutgifter kommer att ge ekonomiska fördelar för alla EU-länder, inklusive teknisk innovation, ökad konkurrenskraft, regional utveckling och BNP-tillväxt. Kommissionen uppskattar att en ökning med 1,5 % av BNP i försvarsutgifter skulle kunna frigöra 650–800 miljarder euro och ha en positiv multiplikatoreffekt.

Macron har drivit på för att EU-länderna ska öka försvarsutgifterna till över 3–3,5 % av BNP (Frankrike uppskattar själva upp till 5 %). Han argumenterar för massiva gemensamma investeringar (t.ex. 200 miljarder euro initialt) för att stärka den europeiska säkerheten och industrin, vilket implicit stöder tillväxt genom gemensamma projekt och minskat beroende av USA.

Europeiska kommissionen som institution främjar detta som en del av sin strategi för ökad konkurrensförmåga (Competitive Compass), där försvar ses som en investering i innovation och industri.

Analytiker och rapporter (t.ex. från Goldman Sachs, Kielinstitutet, Oxford Economics) som EU-ledare hänvisar till uppskattar att militarisering har positiva effekter såsom 0,3–1,5 % BNP-tillväxt, jobb och tekniköverföring.

Se till exempel:

Goldman Sachs: Defense spending to boost German and European GDP growth.

Det går inte att säga annat än att vår analys är fakta- och källbaserad. Kritikerna har fel.

USA, Ryssland och Kina kan nu börja använda det europeiska smörgåsbordet för att välja allierade.

Splittringarna och intressekonflikterna i EU är nu så uppenbara att de öppnar taktiska och strategiska möjligheter för både USA, Kina och Ryssland. Både andra analytiker och media påpekar att detta öppnar dörrar för USA (under Trump), Ryssland och Kina att ”välja” enskilda partners eller utnyttja oenigheter, istället för att möta en enad europeisk front.

Stormakterna kan välja och vraka partners – Ryssland via energi/hybridhot, Kina via handel/investeringar, USA via säkerhetsgarantier.

Länder som Polen, Ungern och Italien har redan goda relationer med USA där relationerna mellan USA och EU har försämrats. Ungern och Italien vill ha normalisering med Ryssland, liksom Tjeckien och Slovakien.

Kina har något att erbjuda många av EU-länderna individuellt. Det kan finnas oemotståndliga frestelser, också för att ett försvagat EU inte kommer att kunna förhindra det.

Mot bakgrund av EU-toppmötet blev vår artikel nästan profetisk:

Vil EUs oppløsning frigjøre Italia til å spille et nytt Machiavelli-spill?

Och vi kan också säga att detta bekräftas:

– Trump vil plukke favorittene sine ut av EU

Läs vår serie om EU:s kommande splittring.

Och det är alltså detta EU som planerar krig mot Ryssland?

Relaterat.
EU faller sönder – vad kommer härnäst?
Vad händer med Norden när EU kollapsar?
https://www.globalpolitics.se/vastvarlden-fornekar-fortfarande-vagrar-forsta-inneborden-av-att-demilitarisera-och-avnazifiera/

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.