Macron lyckas inte få den franska ekonomin på fötter igen, men han vill ha massiv militarisering. Grok-illustration.
Vi har tidigare diskuterat Frankrikes ekonomi. Här en artikel av Pål Steigan – 10 november 2025 https://steigan.no/2025/11/macrons-fakeonomics-bloffer-ingen/
En opinionsundersökning av Verian (tidigare Kantar) för Le Figaro Magazine, publicerad den 30 oktober 2025, visar att endast 11 % av fransmännen har förtroende för Emmanuel Macron som president.
Detta är en historiskt låg nivå – den lägsta nivån Macron någonsin har uppmätt i denna barometerserie, och den matchar François Hollandes låga nivå i november 2016 (också 11 %).
Varför misstro?
Detta är den preliminära bottennivån i en lång nedåtgående trend sedan sommaren 2024. Orsakerna är många:
Politisk kris: Frankrike har haft sju premiärministrar sedan 2017, täta regeringsskiften och ingen stabil majoritet i nationalförsamlingen efter valet 2024. Budgetförhandlingarna för 2026 är kaotiska, med hot om en ny misstroendeomröstning.
Förlust av stöd inom det egna lägret: Endast 53–57 % av Macrons anhängare (Renaissance, MoDem, Horizons) har fortfarande förtroende för honom. Även bland de äldre (65+) har det minskat med 11 procentenheter.
Allmänt missnöje: En uppföljande opinionsundersökning av Odoxa (5–6 november 2025) visar att 89 % ser Macrons projekt som ett ”misslyckande”, och 83 % vill inte att han ska ha en politisk roll efter 2027.
Och först som sist – ekonomin:
Den offentliga skulden har passerat 3,4 biljoner euro, motsvarande 115–118 % av BNP – en av de högsta nivåerna i eurozonen.
Budgetunderskottet var 5,8 % av BNP år 2024 och förväntas minska till 5,4–5,6 % år 2025, innan det eventuellt stiger igen till 5,7 % år 2026 om åtgärderna inte håller.
”Tillväxten” år 2025 förväntas bara bli 0,6–0,8 %, långt under regeringens ursprungliga förhoppning på 0,9–1,1 %.
För 2026 krävs 40–112 miljarder euro i besparingar för att stabilisera skulden, men nationalförsamlingen är splittrad.
Vänstern vill ha skattehöjningar för de rika, högern vill ha nedskärningar i välfärden.
Trots allt detta kommer Macron att öka militärutgifterna dramatiskt
Macron har upprepade gånger betonat behovet av att öka militärutgifterna dramatiskt, bland annat i sitt tal till de väpnade styrkorna den 13 juli 2025. Han tillkännagav då en acceleration av försvarsbudgeten: ytterligare 3,5 miljarder euro år 2026 och 3 miljarder år 2027 utöver vad som redan planerades i Loi de programme militaire (LPM) 2024–2030.
Detta innebär att budgeten kommer att nå 64 miljarder euro redan år 2027 – istället för 2030 som ursprungligen planerat – och därmed fördubbla nivån från 2017 (32 miljarder euro).
Macrons ”Fakeonomics”
Hur ska Frankrike finansiera militariseringen utan att öka skulden?
Macron säger att militärutgifterna stimulerar ekonomin (franska företag som Dassault, Thales, Naval Group får kontrakt, skapar jobb och exportintäkter). Macron hävdar att detta ger ”mer aktivitet och mer produktion” som betalar sig självt genom högre BNP och skatteintäkter.
Macron säger ”ingen ny skuld”, men vill samtidigt: Spara 40–112 miljarder euro på andra poster för att stabilisera budgeten.
Öka försvarsbudgeten med ytterligare +6,5 miljarder euro enbart under 2026–2027.
Det finns helt enkelt inte tillräckligt med pengar om man inte dramatiskt skär ner på välfärden eller höjer skatterna. Regeringens egen Cour des comptes (revisionsrätt) sa i oktober 2025 att även med 60 miljarder i besparingar kommer underskottet fortfarande att vara 5,3 % år 2026 – nästan dubbelt så högt som EU tillåter.
Libération (5 nov.): ”Fakeonomics: hur man säljer 100 miljarder i försvarsutgifter utan att säga var pengarna kommer ifrån”.
Le Figaro (31 okt. 2025): ”Macron lovar en militär supermakt utan att betala priset – ren illusion”.
Eller, som en anonym rådgivare till finansministeriet sa till Le Monde:
”Vi låtsas ha en plan, för att undvika att marknaderna får panik. Det är hela strategin”.
Det är som vissa personer i de röda och SV-partierna här hemma i Norge som entusiastiskt förespråkar massiva militärutgifter och försöker övertyga sina väljare om att detta inte kommer att påverka välfärden.
På den här punkten har åtminstone Jens Stoltenberg talat sanning:
Här kan du se uttalandet av Stoltenberg som blev raderat på internet.
Relaterat.
Frankrikes centralbankschef varnar för ekonomisk ”kvävning”
Frankrike på väg mot konkurs? Och i Storbritannien, Tyskland?
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Så illa är det verkligen. Men skuldsättningen hos de traditionella högerkonservativa styrena i både Italien och Japan är ändå uppe i det dubbla, närmare eller till och med över 200(!) % av BNP, dessutom krymper både hela befolkningen i dessa två krisländer (den social-ekonomiska framgångssagan Polen är däremot på väg att PASSERA Japan i BNP per capita -vem i all världen hade väl trott det för tio år sedan?), i den arbetsföra andelen av befolkningen, medan de äldre i pension blir allt flera, allt friskare och allt äldre. Ekvationen går inte ihop.
Det är dessutom det polska social-ekonomiska undret just exakt Ukraina ser och lär av. Den polska ekonomin är idag mellan 300 till 400 % större än den ukrainska statsekonomin, efter drygt 30 ukrainska år med post-sovjetiskt och högernationalistisk putinistisk maffiaekonomi.
Frankrike har tyvärr inte lärt sig anpassa sig till realistiska ekonomiska nivåer; att till exempel statsanställda vid statsjärnvägarna SNCF skall kunna gå i pension vid 52(!!) års ålder, i det land i Europa där de gamla ofta och i stora tal lätt når både 85, 90 och rentav 95 år gamla. Deras pensioner skall alltså ekonomiskt dras ut i över tre och tidvis fyra decennier, istället för beräknade 10 eller 15 års levnadstid efter pension.
Den här kombinerade sociala och ekonomiska sjukdomsinsikten i det franska samhället saknas helt, förväntningarna på ekonomisk utdelning i förhållande till befolkningens arbetsår och pensionstid saknas helt och hållet. Och matematiken går självklart inte ihop.
Det är de vällevande och ofta hälsosamt långlevande befolkningarna i länder som Frankrike, Japan och Italien som konstigt nog ÄR grundproblemet. Det matas in för lite ”arbetspengar” i samhället och tas ut för mycket utgifter för pensionärer och annat. Detta ekonomiska fenomen finns sedan decennier redan just hos västvärldens ”sjuka män”, Italien och Japan.
Frankrike har inte den sjukdomsinsikten. Som vanligt tror missnöjda väljare att högernationalistiska populister skall lösa problemet, och föredrar högernationalistiska och fascistiska partier som Le Pen-rörelsen.
Men som vi sett med över 30 års berlusconism i Italien: problemen blev bara än värre. Den europeiska högernationalistiska populismen orsakar långt fler problem och har inga sociala och ekonomiska problemlösningar. Alla goda resultat uteblir numera helt med de blå-bruna partierna. Gamla europeiska konservativa partier som Tories, franska gaullistpartiet och andra har vunnit sina sista parlamentsval som statsbärande partier, förmodligen också de svenska moderaterna. Hoten mot dem kommer än mer från höger, som är beredda att köra sina länder in i väggen, som alltid.
Väljarnas egna sammantagna ekonomiska analys för samhället är alltså helt fel, val efter val. Och högerpopulistiska rörelser gräver bara graven än djupare. Svaret är att fler vuxna måste jobba mera och längre, i Sverige kommer vi absolut att behöva jobba till 68, 69 och 70 års ålder framtida, om vi skall behöva leva ”matematiskt gångbart”. Detta är också Frankrikes enda möjliga fungerande medicinkur. Det förr närmast avdomnade franska socialistpartiet PS, har – än mer underligt – faktiskt börja återvända och växa, som spanar in produktiv, fungerande nordisk socialdemokrati, igen.
Men en statistik är ur allt detta sticker dock ut, absolut helt oväntat. På listan över världens 25 största internationella ekonomiska kraftcentrum, där Europa på senare haft en enda plats, nämligen London-regionen, så har Brexit lett till Londons bortfall ur denna lista. På den listan står nu istället, märkligt nog, just Paris-regionen som övertaget Londons plats på denna 25-topplista i världen.
Här ser vi ännu en gång hur högernationalistiska planer och projekt, som ett decennium av Brexit, lett ännu en gång till ekonomisk stagnation, som nu drabbat den engelska ekonomin med London som finanscentrum fått amputera sin plats som förr varande Europas ekonomiska kraftcentrum.
New York val av en socialistisk borgmästare visar hur kloka befolkningar väljer bort avskydda högernationalistiska populister; Trump vid makten är ett politiskt sänke. Mot högernationalistiska populister hjälper nämligen en sak väldigt tydligt: klara och tydliga vänsterpositioner.
New Yorks progressiva visar möjligen vägen ut ur allt detta för Europa; bort från eländena med Brexit, berlusconism, polska PiS och tyska AfD. Kanske förstår också de franska väljarna i framtiden produktivitetens skärningspunkt.
”It is the economy, ’stupid’ ”.
Och glöm inte bort kräftgången för Frankrikes kolonialvälde med en priviligierad Valuta som kolonierna har varit beroende av. De militärer som gjorde uppror var tränade av USA som länge har velat sabotera kolonialmakterna. Om än inte helt konsekvent.
Europa borde rimligen försöka lösa sina egna problem. Att satsa på Barbarossa 2.0 lär inte lösa något. Tyvärr är samtliga partier från vänster till borgerliga helt upptagna med sina önskedrömmar om att ta över Rysslands naturresurser.
Vilket påstående hobbyekonomen Johan N levererar. ”I Sverige kommer vi absolut att behöva jobba till 68, 69 och 70 års ålder framtida, om vi ska behöva leva matematiskt gångbart”. Mervärdekvot, mervärdemängd, pension (som är innestående lön). Matematiskt gångbart är i borgarbrackornas hjärnkontor att dagens utsugningsgrads skyhöga mervärdekvot och mervärdemängd är en fast summa över tid och det är i dessa solipsistiska (i betydelsen att endast det egna sinnet och det egna medvetandetillstånden existerar med säkerhet) hjärnor matematiskt icke gångbart att förändras genom klasskamp.
Tack. Jag läste hela.
Intressant och bra inlägg av Pål Steigan.
Ingen vill prata om det, men det krisar i stort sett hela Västvärlden och inte minst i USA inom viktiga sektorer.
Att föra krig kostar ofattbara summor.
Om inte Ryssland haft olje- och gasintäkterna kanske inte SMO varit möjlig?
Västeuropa har inte denna enorma naturtillgång möjlig att omsätta i pengar.
Västeuropas industri är idag långt ifrån var den en gång varit tillväxtåren efter Andra Världskriget.
Frågan som Pål Steigan antyder,
Nu ska Västra Europa militariseras, men finns de ekonomiska resurserna att genomföra det med Demokratins tillåtelse?
Militären och Borgerligheten vill, men vad svarar Folket och Arbetarklassen?
Stridspilot Reagerar på Influencers som Vill Fly Sverige (Skavlan)
https://www.youtube.com/watch?v=GyogXF41o3A