Mer om nya missilen (Oreshnik) – och Yuzhmash – dess viktiga mål!

Yuzhmash/Pivdenmash-anläggningen.

Mike Mihalovic publicerade 24/11 Ur artikel  från Black Mountain Analysis

Yuzhmash

Innan vi går in på själva missilen (Oreshnik, ö.a.) (som för närvarande är ett stort mysterium), låt oss göra en omväg och tala om målet och dess betydelse. Detta första mål var Yuzhmash, nu känt som Pivdenmash.

Hur viktigt är (var) Pivdenmash för det ukrainska försvaret? Låt oss först diskutera ursprunget. Yuzhmash, den ukrainska militärindustriella jätten i Dnipropetrovsk, var en av världsledarna inom rymd- och missilindustrin under sovjettiden. Efter självständigheten tillverkade man missiler till många internationella rymdprojekt, inklusive det ryska rymdprogrammet.

Men allt var inte frid och fröjd. Under 2014 hotades företaget av konkurs. Situationen förvärrades avsevärt efter Maidan och utbrottet av inbördeskriget i öst. De ryska beställningarna minskade flera gånger om, särskilt beställningarna på service av interkontinentala ballistiska missiler SS-18 (”Satan”), där antalet kärnstridsspetsar utgjorde ungefär hälften av den ryska kärnvapenpotentialen på land.)

Yuzhmash på den tiden då det fanns produktion...

KB Pivdenie (Design Bureau Pivdenie) och Pivdenmash har utvecklat ett nytt taktiskt missilkomplex, Grom-2 (Thunder-2), för den ukrainska försvarsmakten. Det använder en kryssningsmissil baserad på Korshun (Kite) för att förstöra markmål. Detta system utgör grunden för andra operativa missiler med längre räckvidd.

Utvecklare och vissa så kallade experter i västerländska medier hävdade att komplexet är mycket bättre och mer avancerat än dess ryska motsvarighet, Iskander (rysk missil, ö.a.). Trots knappa ekonomiska resurser och den omfattande krisen i Ukraina utvecklade Pivdenie under 2009-2013 grundläggande lösningar för att förbättra Grom-2:s tekniska egenskaper med sikte på exportmarknaden och militärtekniskt samarbete.

En vidareutveckling av markstridskrafternas missilsystem skulle göra det möjligt för en enhetlig ledningskedja att operera självständigt på taktisk nivå, men ingå i ett nätverk och dela information från befintliga resurser och nya källor, t.ex. obemannade flygfarkoster (UAV, drönare) och data från observationssatelliter, och därmed tillåta anfall på olika avstånd från en enda avfyrningsramp.

Pivdenmash föreslog att man inte bara skulle producera missiler och missilsystem utan även mobila armébaracker och handeldvapen samt installera en produktionslinje för handeldvapenammunition. Regeringen svarade inte på detta. Det bör påpekas att separatisterna från Folkrepubliken Luhansk erövrade en fabrik för småkalibrig ammunition, som var det enda företaget i Ukraina som tillverkade patroner till Makarov-geväret.

När den ryska militära specialoperationen inleddes blev Pivdenmash mer synlig på grund av sin tekniska förmåga och betydelsen för det ukrainska försvaret. Fabriken attackerades flera gånger och betydande skador uppstod, men den fortsatte att fungera. I november 2024 träffades till exempel verkstäderna av missiler som skadade avdelningen för specialverktyg.

När fabriken började konstrueras i början av 1950-talet gjordes betydande ansträngningar för att hitta tillräckligt många underjordiska platser som skulle vara immuna mot attacker från konventionella vapen och till och med kärnvapen.

Yuzhmash/Pivdenmash-anläggningen.

Det finns flera exempel på att Ukrainas president har sagt att Ukraina kan återuppta produktionen av interkontinentala ballistiska missiler som tidigare producerades i Yuzhmash-anläggningen. Det är en allvarlig utmaning för Ryssland och ett av skälen till att helt neutralisera kapaciteten i Yuzhmash/Pivdenmash.

Vissa av de underjordiska strukturerna kan enkelt omvandlas till verkstäder, självförsörjande för att fungera under en viss period, och ändå vara relativt väl skyddade från de ryska ballistiska missilerna med 500 kg högexplosiva stridsspetsar.

Det är inte en slump att den första demonstrationen av en ballistisk missil med medellång räckvidd ägde rum på denna plats: En noggrant planerad attack när en majoritet av de anställda inte kommer att vara närvarande vid anläggningen (för att undvika civila offer) med ett helt nytt vapen vid sidan av budskapet till väst, har ett praktiskt värde – att eliminera produktions- och reparationsanläggningarna för gott.

Enligt vissa analytiker är anläggningen och dess designbyrå bland de mest omfattande underjordiska militärbaserna och fungerar som modell för nordkoreanska underjordiska komplex. Detta komplex är inte det enda. En annan enorm militäranläggning var Malyshev-fabriken, som tillverkar T80-stridsvagnar och reparerar nästan alla typer av stridsvagnar och pansarfordon som används av Ukraina.

Enligt västerländska uppskattningar har den underjordiska parkeringsplatser som rymmer 90 stridsvagnar och andra pansarfordon. Malyshev-fabriken är ansluten till verkstäderna via yt- och underjordiska järnvägar, utformade för att förbli i drift under krigstid. Ukraina kan vara tacksamt mot Stalin, som såg till att Yuzhmash- och Malyshev-fabrikerna byggdes om för att bli mycket mer motståndskraftiga än före 1941.

Skadenivån på Pivdenmash och Malyshev är tveksam, och beroende på analytikerns ursprung och preferenser sträcker den sig från förstörelse till obetydliga skador. Man bör vara medveten om att Ukraina inte hade tillräckligt med tid för att helt övergå till krigsproduktion, så på den optimala sidan är det rimligt att tro att majoriteten av fabrikens infrastruktur antingen förstördes eller skadades, men inget avgörande slag eller fullständig förstörelse har uppnåtts.

Effekten på målet i denna missilattack är häpnadsväckande. Vad som också är intressant är att det inte finns några visuella tecken på explosioner som är typiska för detonationer på eller nära ytan. Detta innebär att stridsspetsarna sannolikt trängde djupt ned i marken med en otrolig kraft och träffade de underjordiska anläggningarna (verkstäderna) med en kraft som var lika kraftig som om de hade ”detonerat”. Den kinetiska chockvågen kommer sannolikt att förstärkas av den omedelbara expansionen av markfukten när den utsätts för de höga temperaturer som orsakas av stridsspetsen och friktionen vid inträngningen i marken på sådana djup.

Slutsats

Oreshiks attack mot Yuzhmash var ett övertygande och tydligt budskap till väst. Effekterna på målet är en väl bevarad hemlighet, och det har gjorts försök att nedvärdera själva missilen och dess effekter, som så många gånger förr.

Detta budskap var noga uträknat för att undvika en öppen konflikt med den nuvarande amerikanska administrationen och provocera fram eventuella repressalier från deras sida.

De europeiska partnerna, främst Storbritannien och Frankrike, är bara skuggor av de tidigare kolonialmakterna och som leds av inkompetenta ledare som fortfarande lever kvar i imperiernas tid och ”kanonbåts-diplomati” och som inte är kopplade till verkligheten.

Detta budskap från president Putin är tydligt: sluta, annars blir det konsekvenser.

Ingen kan med säkerhet säga vad som kan hända längre fram, men det finns utrymme för hypotetiska scenarier. En möjlighet är att de företag som tillverkar Storm Shadow och SCALP nu är väl inom Oreshniks räckvidd. Bara två missiler räcker för att göra dem obrukbara på obestämd tid. Attackerna kan komma under natten för att undvika civila offer. Dessa företag arbetar inte 24/7.

Natos logistikhubbar och depåer ligger också inom räckhåll. Oreshniks kanske inte ens är nödvändiga om sabotage sker, men ledarna för dessa före detta koloniala stater har en chans att styra bort från WW3, vilket är precis runt hörnet. De närmaste månaderna, tills Bidens administration är borta, kommer att vara kritiska.

Under tiden kommer Oreshniks att tillverkas och målen kommer ständigt att uppdateras.