Michael Hudson och Richard Wolff diskuterar Mamdanis viktiga seger i New York – och annat intressant!

NIMA: Hej allihopa, idag är det torsdag den 26 juni, och våra vänner Michael Hudson och Richard Wolff är med oss. Jag ska börja Michael, med vad som har hänt i Mellanöstern, den nya konfrontationen mellan Iran och Israel, som USA sedan anslöt sig till, och attackerade Iran. Det verkar som att vi för tillfället har någon form av vapenvila och att de har slutat att attackera varandra. Vilken är din syn på det som har hänt i Mellanöstern och konsekvenserna eller resultatet av den politiken, med tanke på USA? 

MICHAEL H: Vapenvilan är uppenbarligen något som låter båda sidor återhämta sig i en vecka eller så, kanske en månad, och striderna i Mellanöstern kommer att fortsätta. Israels och USA:s kamp mot Iran kommer definitivt att fortsätta fram till valet, och majoriteten av väljarna som har svarat i Amerika är emot kriget, de är emot Israels attacker mot Gaza, de är emot Amerikas deltagande i kriget.

För att få kriget i Främre Östern mot Iran att förlängas, är båda partiernas ledning helt för kriget, och vi befinner oss i en mycket unik situation. Ledarna för både det republikanska och det demokratiska partiet står i diametral motsättning till vad väljarna vill ha, de vill ha fred, och kampen mot fredsförespråkare av dem som propagerar för ökningen av militärbudgeten på bekostnad av sociala program, håller på att bli mycket  mycket grym. 

Och man såg all den grymheten i valet igår, den 25 juni. Vem skulle bli demokratisk borgmästare i New York? Det här är det första testet på hur väljarna faktiskt känner inför allt detta, och vilken betydelse det har för hur den amerikanska officiella politiken kommer att vara i kriget. Med tanke på vem som blev den demokratiska kandidaten. så är det så speciellt, eftersom det på sätt och vis var ett mycket uttryckligt uppror mot det demokratiska partiets ledning, 

Jag skulle vilja ge lite bakgrund till detta. Jag tror att valet handlade om mycket mer, som jag sa, än om borgmästaren. Den främsta anledningen till motståndet mot den demokratiska kandidaten, mot  Cuomo, är partiets pro-krigs, pro-sionistiska, pro-Wall Streets-motstånd mot arbetarrörelsen.

 Ändå var den mest omedelbara katalysatorn för Zoran Mandamis seger i New York de högskoleutbildade unga väljarna, och för dem var den viktigaste ramen för denna omröstning det ni har hört talas om de senaste månaderna: Columbiauniversitets tillslag mot antikrigsprotesterna och bestraffning av studenter som demonstrerat mot krig.

Denna hårdare attack mot motståndet mot kriget, har dominerat uppmärksamheten hos hela avgångsklassen i juni i år och hos progressiva i allmänhet, och dessa protester liknar väldigt mycket protesterna mot Vietnamkriget på 1960-talet. De flesta studenter är emot kriget, de flesta progressiva är emot kriget, precis som opinionsundersökningarna har visat. De flesta väljare stödde studenterna, och det fanns en universell avsky för att dessa studenter inte skyddades mot anklagelser om antisemitism, när Columbiauniversitets president bad kongressen om ursäkt. Den republikanske politikern anklagade Columbias rektor och sa: ”Varför lät du studenterna säga att de vill ha fred i landet och motsätter sig bombningarna av Gaza? Om de stöder palestinska rättigheter är de antisemitiska.” 

Columbiauniversitets president bad om ursäkt och sa att hon självklart  skulle straffa de studenter som demonstrerade mot kriget. Hon skulle relegera de studenter som höll tal och skrev uppsatser mot kriget. Och naturligtvis drog hon sig sen tilbaka, hon avgick, allmänheten avskyr den här leken med kapitulation inför alla som anklagar någon för att vara antisemitisk. 

Det har funnits på förstasidorna i tidningarna de senaste månaderna, för det handlar inte bara Columbias universitet, det handlar också om kampen mot Harvard. Om Harvard låter en professor skriva en uppsats eller föreläsa om behovet av stöd för en tvåstatslösning eller att motsätta sig kriget, bombningarna av Gaza, så tvingas de bort och studenterna blockeras, och naturligtvis vill president Trump helt och hållet förbjuda utländska studenter.

Så alla som motsätter sig etnisk rensning i Gaza anklagas för att vara antisemitiska. Och det faktum att en muslimsk kandidat förespråkar fred, när freden så överväldigande är emot partiets intresse, visar att den demokratiska centralkommitténs försök att bekämpa Bernie Sanders, Alexandra Ocasio-Cortez och alla som försvarar arbetarnas intressen,  folkhälsan, offentliga utgifter, istället för militära utgifter, kommer att splittra partiet, och det kommer uppenbarligen att påverka hur amerikansk utrikespolitik reagerar på Mellersta Östern. 

Och det demokratiska partiets ledning som är densamma som i presidentvalet 2016, föredrog att förlora med Hillary Clinton, istället för att vinna med Bernie Sanders. Deras opposition mot vad de kallar… socialism, som brukade kallas liberalism eller socialdemokrati, deras motstånd mot detta, deras stöd till Wall Street, finansklassen, hyresvärdsklassen, militären och budgeten, militärindustriella komplexet, har var ansvarigt för Donald Trumps seger, väljarna slutade rösta på det demokratiska partiet.

Man kan se på valet av borgmästare i New York, som ett mikrokosmos av vad kampen gäller för väljarna i det demokratiska partiet. Förra året hade du, Nima, Jill Stein och mig i ditt program som belyste vilken ståndpunkt The Green Party [Jill S var The Green Partys kandidat till USA:s presidentval 2012, 2016 och 2024]  hade mot kriget, och Jill kampanjande i Michigan och i Mellanvästern. Minnesota var till stor del ansvarigt för att antikrigsväljarna inte röstade på den demokratiska kandidaten, de bäddade för Trumps seger. Demokraterna insåg det, och Kamala Harris sa att hon hellre förlorade valet än att hon stöttade  antikrigsståndpunkten, och hon förlorade valet genom sitt stöd till Netanyahu och Liquid Party.

Det intressanta är att, som jag sa, röstade de högskoleutbildade väljarna 3 mot 1 för Mamdani. De anses vara det traditionella stödet för det demokratiska partiets professionella chefsklass, eller den framtida professionella chefsklassen.

Cuomo vann till stor del i de fattigaste inkomstdistrikten, särskilt i Harlem och de mycket rika delarna av New York. Staden var täckt. Och så finns den där polariseringen av  demokraterna, ett försök att få sina väljare att utgå från etnicitet och andra identiteter och inte från löntagarnas, inte arbetarklassens intressen. Det visar i grund och botten misslyckandet med deras söndra-och-härska-strategi.

Alla opinionsundersökningar bland väljarna i New York som gjordes efter valet, visar att de vill att det demokratiska ledarskapet ska bytas ut. Men det håller fast vid makten. De fördömer Bernie Sanders. Men medlemmar i den demokratiska nationella kommittén, som ville ha reformer, sa att vi behöver yngre medlemmar än det befintliga ledarskapet, och att vi måste ersätta Schumer [Demokraternas minoritetsledare i senaten], som är kandidat för Wall Street och Tel Aviv. De sa att han har misskrediterat sig själv genom den extremism, som har polariserat amerikansk politik.  

För första gången visas allt för öppen ridå,  alla ståndpunkter som de flesta av era kommentatorer har intagit i  ditt program Nima, de är egentligen från det partiet. Wall Street Journals rubrik var Wall Street-panik över utsikterna att en socialist skulle styra New York City,  och ni har kunnat se att Trump kallar honom för en kommunistisk radikal. Tänk er, bara för att han stöder hyresregleringar  och för att han stöder en höjning av minimilönen. Detta kallas nu kommunism, detta kallas radikalt och det kallas antisemitism av de människor som hatar Mamdani. Det fanns ett stöd på 20 miljoner dollar från gruppen mot honom,  den rika stormarknadsägaren och miljardären John Catsimatidis sa att han skulle stänga sina livsmedelsbutiker om New York röstade på Mamdani. Ledarna för hedgefonderna sa att de skulle lämna New York om Mamdani blev borgmästare där.

 New Yorks nuvarande borgmästare Adams, jag tror att han satt i styrelsen för City Group, den mest högerinriktade banken i New York, har valt att ge allt sitt stöd till någon annan. Och även om Mamdani vann valet, sa Cuomo, att han skulle kandidera i primärvalet för att försöka locka till sig all finansiering för att kämpa mot Mamdani

[Här skämtar Hudson]: “… och demokraterna: har sagt nej, snälla kandidera inte, “vi kommer att stödja den nuvarande borgmästaren Adams, och vi kommer också att övertyga republikanerna att inte skicka en kandidat till valet av New Yorks borgmästare, som Curtis Sliwa, genom att erbjuda honom ett jobb i Trump-administrationen, bara så att Cuomo får en ny chans att kandidera mot Mamdani, och vi kommer att mobilisera hela pressens, de offentliga mediernas makt mot dem.” 

Jag tror att jag har gett dem hela idén, [skämtsamt].Jag borde låta Richard, som också bor i New York, komma till tals, för faktum är att vi båda är mitt i centrum för detta. Jag tror att betydelsen av det som sker är internationellt till sin karaktär, inte bara lokalt.

NIMA: Ja, fortsätt, Richard. 

RICHARD WOLFF: Ja, jag skulle vilja bygga vidare på vad Michael har sagt och prata lite om ytterligare dimensioner av vad som har hänt. Men jag ska börja med att säga att jag tvivlade på att han kunde göra detta, herr Mamdani, och att jag hade fel när jag tvivlade. Han gjorde det, jag tror att han gjorde det bättre än han någonsin kunnat föreställa sig. Jag känner honom inte personligen, men jag antar att om han satt här skulle han förmodligen erkänna att han också är överväldigad av det. 

Vi lever i ett land som under de senaste 75 åren i princip har bestämt att alla som kandiderar till valbara ämbeten, som accepterar etiketten socialist begår politiskt självmord, och inte kommer att höras av igen, och en av anledningarna till att Bernie Sanders är den viktiga person han är, är att han bröt det tabut för några år sedan, och sedan AOC [Alexandra Ocasio-Cortez] och de andra som har kommit, de har visat , och detta är det första viktiga de har visat oss, att det amerikanska folket trots 75 år av obeveklig utrensning av socialister, och alla som luktade eller såg ut som socialister, från offentliga  ämbeten, från respekt, från jobb. Ett otroligt program under 75 år av något som liknade den spanska inkvisitionens ståndpunkt. Det dödade inte människor på riktigt, även om det indirekt gjorde det, med tanke på de jobb och den mentala hälsa de förstörde, de fängslade och deporterade människor.

Detta började med antikommunismen direkt efter andra världskriget, det är extraordinärt att vi kan se miljontals människor komma för att stödja Bernie,  hundratusentals för att stödja andra kongresskandidater från och med AOC, och nu bröt de tabut och väljer Mamdani i den största staden i landet, med överväldigande majoritet. New York är en stad där det republikanska partiet har väldigt liten makt, så det är en demokratisk stad och det är en historisk händelse, oavsett vad som händer mellan nu och november så är detta ett enormt steg framåt för socialismens återuppbyggnad inom den amerikanska politiska diskursen. Och alla borde förstå det, och att personen som bär den fanan inte är din charmige morfar Bernie, och inte en vacker ung kvinna som artikulerar sig briljant, AOC, utan en ung man som har mod att stödja palestinierna och modet att presentera sig som muslim. Jag menar, det berättar verkligen om förändringar på den amerikanska politiska scenen som borde oroa ledarna för det demokratiska partiet mycket.

Nummer två, jag skulle vilja koppla samman Mellanöstern med detta och jag vill göra det på det här sättet, under de senaste 20 till 25 åren har vi sett, jag överdriver, men jag vill betona den grundläggande poängen, att vi har sett en förskjutning av definitionen av politik, från något som görs omedelbart, lokalt, genom att folk går från dörr till dörr och annonserar sin kandidat och lämnar en broschyr,  till att  någon spendera pengar på stora kostsamma kampanjer på internet, på tv. 

 Vi har samtidigt sett våra ledares förmåga att i princip leva och tala och agera i sitt eget psykologiska drama, utan samband med vad folk tänker. När Michael påminner oss om att majoriteten av människor inte vill ha krig och majoriteten av människor inte vill ha förföljelse av studenter som har en åsikt om något som händer tusentals mil bort etc etc etc så pratar han om en alienation som vi inte tror på, som kommer från massmedia. Det är orsaken till att  det var möjligt för Mr Trump att helt enkelt säga ”Tja, det är bara fake media.” eftersom tillräckligt många har listat ut det, inte bara det han kallade fake media, utan att han är också en bluff. Och ingenting illustrerar detta mer än de senaste två veckorna, vi vet inte vad som händer, eftersom de politiska ledarna i vår värld inte berättar det för oss.

Vet du hur mycket skada iranierna gjorde i Israel? Svaret är nej, det vet du inte, du ser en notis här och ett urklipp där, men du vet att det inte säger dig särskilt mycket. Vet du hur mycket skada som verkligen gjordes i Iran? Nej, det vet du inte, du vet inte om kärnanläggningsmålet var det verkliga målet. Du vet inte, träffade de faktiskt det målet? Om det var det, vet du inte. Det här är teater, allt är teater, gott folk. Det är något som pågår utan tvekan, och jag önskar att jag visste och jag önskar att du visste så vi kunde prata intelligent om vad verkligheten innebär. Men vi är ställda åt sidan.

Verkligheten vi har är  skådespelet som presenteras, och folk reagerar när de inser var och en i sitt eget lilla ögonblick,  när de inser att de inte vet och nu är de arga för att man lurar dem, den ilskan kom upp till ytan i kampen om borgmästare i New York på ett mycket dramatiskt sätt. 

Jag ska ge mig själv som ett exempel. Jag bor på Manhattan och deltog i det valet, de flesta kandidaterna interagerade aldrig med mig, varken där jag handlar eller där jag arbetar eller i mitt hem. Men två kandidater skickade faktiskt en människa. Vem vann? Den lokala kommunfullmäktigekandidaten som skickade en ung kvinna vars politiska tillhörighet är den vanliga, det vill säga säga, ingen alls? Eller två unga människor, ursäkta mig tre unga människor, som kom till mig för Mamdani? Vid ett tillfälle kom två unga män, och vid det andra tillfället en ung kvinna alla tre var i 20-årsåldern jag kunde se dem och titta på dem, de hade mycket att berätta för mig om Mamdani, men jag avbröt dem, och sa att de inte behövdes, i det här hushållet skulle alla välja Mamdani. 

Mamdani tog beslutet, det hedrar honom, att försöka nå väljare, den ena efter den andre,  i en oändlig process där medborgare pratar med medborgare. Och ni vet att man behöver inte vara en freudiansk psykolog för att förstå vikten av att det inte är orden som sägs, oavsett vilka de är, det är ögonblicket då en person som bor några kvarter från dig, och har ett liv mer eller mindre just där du bor, kände sig stark nog att komma och prata med dig. Det är värt en miljon dollar i bullshit- publicitet.

Mr Cuomo samlade in pengar och presenterade den vanliga teatern och folket i New York svarade genom att ge honom långfingret. Det kan du inte göra i Iran eftersom det är långt borta, och du kan inte göra det i Washington, och du kan inte göra det i Tel Aviv, men du är arg på teatern. En av de få saker som vi vet är verkliga, är att det som händer i Gaza är fruktansvärt och omoraliskt, och eftersom vi har tillräckligt med skitsnack, för att veta att ingen är oense om det, att israelerna förfalskar det de vill, amerikanerna som de vill. Men vi vet att det finns något verkligt.

Mr Mandani är något verkligt eftersom han är så annorlunda än det teatraliska normala, så detta är en omröstning som bekräftas av de flesta opinionsundersökningar som Pew-folket har genomfört,  [The Pew Research Center] de som gör mycket bra opinionsundersökningar, och många av de andra, och det är att majoriteten av människorna i demokratiska partiet är alienerade från det partiet och det gäller även republikanerna nu. Mr Trump är för lik vad han att han inte skulle vara och därför faller han i fällan som många förutspådde att han skulle göra, han är så tillmötesgående så han förlorar det han en gång hade, och jag vet att det låter långsökt men om du följer logiken, Mr. Mamdani gör en bättre Trump,  än Trump kan göra nu, och därför vann han. Och den svåra nöten kommer att bli, kan han upprätthålla det, kan han bygga vidare på vad han har startat, en bra och solid grund en spektakulär seger.

Kan han få de goda råden från AOC och Bernie och de andra som kan hjälpa honom att göra det, eller kommer de samlade teaterproducenterna att ena sig som Michael föreställde sig det, och samlas bakom vem som helst, bara någon vem som helst, för att försöka bekämpa detta. Deras odds är inte bra om de skulle göra det, de väntade för länge, de har ingen bra kandidat. Att välja Mr. Cuomo med hans fruktansvärda meritlista, anti-kvinnor, sexism, jag underdriver, det var ett väldigt dåligt val minst sagt, och de flesta av de andra är inte heller någon att räkna med…å andra sidan har de vad teaterpolitik behöver, de har massor av pengar. 

Titta på de miljoner som enligt rapporter har getts till mr Cuomo under de sista veckorna av denna kampanj. Av Michael Bloomberg som tidigare har varit  borgmästare i New York [numera partilös, tidigare både demokrat och republikan], och av mr Langone en av grundarna till Home Depot VD [stor donator till Republikanerna]. 

Miljardärerna ställde upp bakom Andrew Cuomo precis som miljardärerna ställde upp bakom Mr Trump vid hans installation, alla vet att det är en teater betald av miljardärer och Mamdani lär att i hela USA, i varje stad, finns socialister. Det är sanningen och de har alla undrat,  några av dem i 50 år,  kan det någonsin vara möjligt att en serie omständigheter skulle kunna uppstå, som socialister skulle kunna röra sig in i… och svaret är att det är vad Mr Mandani just visade dig.

Ja, New York är annorlunda än andra städer, men Bernie kommer från Vermont och det är väldigt annorlunda än New York, och till och med AOC kommer från Queens vilket är ganska olikt Manhattan, och skiljer sig från Bronx på många sätt, och så vidare.

Att Mr Mamdani vann, är därför ett mycket anmärkningsvärt ögonblick, som Marx skulle ha älskat att påpeka, beror på kapitalismens inre motsättningar. Finansialiseringen inte bara av ekonomin, utan av själva valprocessen, dess distraktion från all mänsklig interaktion, kapitalisternas önskan att tjäna pengar genom att få var och en av oss att gå vilse i vår lilla mobiltelefon, förlora oss i vår internetbox, utan anknytning till någon annan, så att all mänsklig aktivitet förmedlas av deras system av massmedia och masskontroll. Allt vi nu ser är en reaktion mot den kandidat som kan mobilisera, den där Mr Mamdani.  Det finns andra som vi inte känner till ännu, som kommer att ta över stafettpinnen. Om något av detta blir sant,  jag ser att det kan bli möjligt, och jag vet att andra ser den möjligheten, att vi kommer att få stora förändringar.

Och till sist, till och med teatern blir nu oorganiserad av sig själv p g a sina egna motsägelser. Låt oss inte missa detta att presidenten med enorm entusiasm tillkännagav utplåning av målen i Iran. Inom några timmar, sa underrättelsechefen för USA ”Nej, det är inte klart att vi gjorde det, anläggningarna finns i ett berg. Vi vet inte, men det verkar som att inte mycket gjordes.” 

Okej, det här är en dåligt organiserad teater, man borde kunna göra bättre än det här. Vad i helvete händer här? Och nu iranierna, som om de nästan förstod det, började under den första dagen eller den andra, att säga att väldigt liten skada skedde,  och nu släppte de igår ett uttalande om att stor skada skedde. Okej, de börjar också förstå, att det som är sant här är fullständigt irrelevant, det är en teater, alla tänker “vad måste jag säga om den här händelsen, som kommer att förbättra vad jag än har som mål.”. 

Det är den enda frågan, det är inte viktigt vad som är sant. Du vet att du kan göra det i 20 eller 30 år ,det kan du verkligen, och sedan börjar folk reagera, de försöker lista ut vad du gör, och sedan går det inte längre. Det är som att tugga tuggummi, det är gott i tio minuter, och sedan har du ingen aning om vad du har i din mun, eftersom det inte längre gör vad det gjorde i början. Det är lärdomen i varje krig. Michael påpekade det för ett par program sedan, lärdomen från Vietnam. “A, sätt inte trupper i dessa länder, du kommer att förlora. B, du kommer att förlora eftersom ditt eget folk inte tolererar den nivån av död och förstörelse.”

 Så nu måste du ha elektroniskt krig. Ja, men ett elektroniskt krig kan inte göra vad  stövlar på marken kan göra. Motsägelserna slutar aldrig och de förstår det aldrig, vilket är tur för oss, eftersom vi gör det.

MICHAEL HUDSON: Ja Richard har gett en underbar beskrivning av varför så många amerikaner faktiskt stöder socialism istället för vad vi har idag. Det gjorts ett antal opinionsundersökningar bland amerikaner som frågar “hur reagerar du på ordet socialism och hur reagerar du på kapitalism”? De flesta väljare föredrar ordet socialism framför kapitalism, och förmodligen som politik. När Richard säger att det kommer att bli stora förändringar, förändringen kommer att vara hur dessa väljares inställning, mot den pro- Wall Street finanskapitalistiska politiken som vi har, alltid kan komma till uttryck politiskt, i vad som har blivit, som Richard säger ett finansialiserat valsystem.

Det finns inget jag kan tillägga till det som Richard sa om socialism, men jag vill kommentera hur Netanyahus attack mot progressiva amerikanska judar splittrar judarna. Netanyahu har sagt att Israels största fiender är de progressiva amerikanska judarna som inte stöder Israels attack mot Gaza, han sa att alla som inte stöder Israel mot palestinierna är antisemiter. New York City har den största judiska befolkningen i världen utanför Tel Aviv, så du har här ett uttryck för i vilken utsträckning denna sionism i sig har blivit antisemitisk. Jag skulle inte säga antisemitisk mot sionismen, men mot judendom. Netanyahus och Israels tolkning av Herrens förbund som stöder Israel, är ett radikalt vilseledande av den judiska bibeln. Och när senatorn Ted Cruz sa, att han stöder Israel och vill vara Israels starkaste anhängare i kongressen, eftersom “Bibeln säger att Gud stöder Israel och du måste stödja Israel om du stöder Gud”. Det  betyder att de sekulära judarna, de assimilationistiska judarna, de judar som inte är pro-krig är ateister. Men den här överenskommelsen, jag vill säga något om Herrens överenskommelse med Israel, eftersom jag har skrivit ett antal böcker om detta, med den ledande hebraisten [expert på det hebreiska språket och hebreisk kultur] i Israel ,

Levine, en av de ledande israeliska sionistprofessorerna från Yale. De är en del av min Harvard-grupp i ekonomisk historia  från Främre Orienten till det forntida Israel, och den största delen av Bibeln handlar om det klasskrig som inträffade i den judiska gemenskapen. Den handlar om vad de judiska profeterna anklagade den judiska härskarklassen för,  att de hade övergett social rättvisa och för att de lät sin ekonomi polariseras mellan rika och fattiga.

Du har Jesaja, Amos, och de andra profeterna som fördömer dem, för att monopolisera landet och ställa släkt mot släkt och sammansvärjningar mot sammansvärjningar tills det inte fanns plats för befolkningen i landet. Detta ledde till att Israel och Israels 10 stammar drog sig tillbaka från Davids hus och sa “Vad har det gjort för oss?”

Det fanns en förtryckande klass, och samtidigt handlade hela förbundet med Herren i Bibeln om att Herren kommer att stödja israeliterna så länge deras religion är för social rättvisa, och till och med behandlar utlänningar anständigt. Så fungerade det inte med de rika klasserna som i huvudsak förslavade och tillägnade sig de fattigas mark. 

Så profeterna Jesaja och andra var de som först och främst sa att Herren var missnöjd med Israels judendom, och lät det erövras av Assyrien som straff för att de brutit mot pakten med Herren om att främja social rättvisa och befria befolkningen.

Den judiska härskande klassen fortsatte att polarisera ekonomin och därför,  sa Jesaja ”vi har förlorat mot Babylonien, eftersom Herren inte stöder oss om om vi inte stöder de fattiga, om vi inte stöder förbundet med som det anges i Tredje Moseboken, särskilt kapitel 25, jubelåret*.  Om vi inte avskriver skulderna, och återlämnar landet till befolkningen och befriar trälarna, kommer vi att bli besegrade om och om igen, för Herren kommer inte att stödja oss.

*[Den judiska traditionen I den antika judiska traditionen firades jubelåret var 50:e år, och det var tänkt som ett år att återställa jämlikhet bland alla Israels barn och ett viloår för jordbruksmarken. Jubelåret erbjöd nya möjligheter: slavarna befriades, skulder sanerades. För att signalera att jubelåret började blåste man i ett baggehorn, jobel på hebreiska, från vilket den kristna termen jubileum härstammar. ”Rättvisa, enligt Israels lag bestod framför allt i att skydda de fattiga och svaga” (Johannes Paulus II, Tertio Millennial Adveniente13).

https://www.vaticannews.va/sv/vatikanen/news/2024-04/vad-ar-ett-jubelar.html] 

[Enligt AI:s information som numera kommer upp först när man googlar talas inte om “utlänningar” som Michael Hudson gör, dvs det står inget som kan tolkas som att rättigheterna ska gälla andra än israeliterna, det gör det inte Wikipedia heller]

Idag är Israel en av de mest ekonomiskt ojämlika ekonomierna i världen, det finns en mycket rik härskande klass där, men de flesta israeliterna är inte så rika, och det är väldigt svårt att upptäcka social rättvisa eller ömsesidig hjälp, eller skydd och tolerans mot utlänningar, som de inhemska palestinierna kallas. Det är väldigt svårt att finna det, och man kan säga att om Bibeln säger något, säger den att Israel kommer att straffas för sitt beteende.

 Detta är raka motsatsen till vad Netanyahu säger, så faktum är att sionisterna och deras partier är en parodi på vad bibeln handlar om en parodi på vad judendomen handlar om, och även en parodi på hur Jesus  framträdde i detta klasskrig i Judeen, och höll sitt första tal i synagogan och rullade ut Jesajas skrift och tillkännagav att hans uppdrag var att återställa jubelåret, och det ledde till en skuldavskrivning. Och där fanns det, vet vi, en mycket stor rörelse i Israel, inte bara  bland Jesu följare, utan en majoritet av den folkliga rörelsen var för den.

Denna rörelse besegrades av den judiska rabbinklassen. Det var samma typ av klasskrig som slutade med Jesu Bergspredikan och Herrens bön “Förlåt dem deras skulder som vi förlåta våra skuldsatta” Så majoriteten av amerikanska judar har spelat en så viktig roll, intellektuellt, politiskt och ekonomiskt eftersom de trodde på universell jämlikhet,  och de kämpade mot alla typer av etnicitet och totalt krig, uppenbarligen eftersom de själva hade varit offer för allt detta. Så naturligtvis var de emot all form av rasism eller ekonomisk ojämlikhet, eftersom det var orsaken till att de hade emigrerat till Amerika, till att börja med,  precis som så många protestanter från Frankrike och England, hugenotterna som var veganer,  och andra hade kommit hit.Så detta försök att karakterisera varje socialist och andra som förespråkar social rättvisa  och världsfred som antisemiter, borde avslöjas som den parodi det är.

RICHARD WOLFF:  Nima, jag skulle vilja ge ytterligare en dimension av allt detta, så att vi har pratat om det, och få din publik att tänka på om det är rimligt. Mr Trump blev en udda figur, en republikansk kandidat som var väldigt starkt för fred, han kom väldigt nära vad Michael just pratade om, han lovade, jag vill ta upp detta, han lovade att han skulle avsluta kriget i Ukraina jag tror att han sa “antingen kommer jag att avsluta det om en vecka eller så avslutar jag det om en dag”, en av hans typiska överdrifter. Han sa ungefär samma sak om Israel i Gaza, han verkade inse att det överlägset mest destruktiva kriget vid den tidpunkt då han kandiderade till president var kriget i Gaza. Med andra ord, israelerna dödade människor i en takt som dagligen vida översteg vad Ryssland och Ukraina gjorde mot varandra. 

Okej, så om något fick han oss att förstå att han förstod skillnaden, och han skulle se till att avsluta krigen. “Kom ihåg, att jag kommer att avsluta krigen i Mellanöstern för alltid” etc. Okej, han har inte gjort det, han har spelat teater, “vi kan göra det”. Igen, och igen, även om han “ inte kommer att stanna hos Zelinski i Ukraina”, kommer han att göra det. “Han kommer nu att träffa honom, han kommer inte att träffa honom”, jag menar det är otroligt. Men en sak vet vi: kriget är inte över, och även om han drar sig tillbaka uppmuntrar han européerna att fortsätta detta krig, vilket de verkar vara fast beslutna att göra eftersom de lever i samma teatrala universum som vi gör i det här landet. De har ledare som är i kamp mot Ryssland, något folket inte känner sig som en del av. De vill inte ha kriget i Ukraina, kommer inte att delta i det, medan ledarna fortsätter att göra vad de gör, eftersom de är engagerade i en teater. De gör en teater av “Rysslands onda avsikter” som saknar grund, och som det inte finns några bevis för. 

Men okej, vad gjorde Trump åt kriget i Gaza? Ingenting, han satt bredvid som Mr Biden. Tillät Netanyahu att fortsätta använda amerikanska pengar och amerikanska vapen för att fullfölja det som var det mest fruktansvärda av de krig som pågår nu. Men han har gått längre. Han har nu attackerat Iran, som USA inte var i krig med. Han får full ära för att ha startat ett tredje krig i den delen av världen, han stoppade inte de andra två, han skapade ett tredje, nu har vi en vapenvila. Båda sidor kommer nu att omorganisera sig eftersom det skulle vara dårskap av antingen Israel att anta att Iran, inte kommer att bomba det, eller vice versa, så vi sitter på krönet av mer teater. Men nu den största teatern av alla, vilket inte kan sägas, om det var sant, att herr Trump trodde att det kunde finnas anrikat uran på de tre platserna i Iran, tillräckligt anrikat för att vara klart för vapentilverkning, och han släppte de största bomberna vi har på dem.

Det som kunde ha hänt, är att bomberna exploderade, och radioaktivt utsläpp hade blivit följden. Då skulle vi haft ännu ett Tjernobyl. Om vi ska tro honom, tog han risken, han riskerade en kärnvapenkatastrof vilket han inte behövde göra. Iran stred inte mot USA vid den tiden. Hur i all världen kunde han göra det?  Eller, så kanske han visste att det inte fanns något där, så att han skulle kunna försvara sig. Men om han hade gjort det, skulle vi få mer bevis på att det är teater vi får. Det antyds nu att amerikanerna visste att iranierna skulle flytta sina saker från dessa platser, precis som de uppmanade amerikanerna innan de anföll basen i Qatar, att de skulle lämna den, vilket de gjorde. Så vi har nått en punkt som förebådades av en film gjord av Dustin Hoffman för många år sedan som hette Wag the Dog, och hans poäng var ett krig som simuleras. Jag vet  inte om du har sett filmen, men om inte, se den! Ett krig simulerades av Hollywood för att uppnå politiska och andra mål för människor som betalade teatern. 

Det är där vi är, det är orsaken till att Mamdani vann. Det är en reaktion som går bortom detaljerna om Israel, eller judendom, eller något av detta. Det är det ärliga uttrycket hos en befolkning som vet att den blir ekonomiskt, politiskt och ideologiskt lurad. Vem som än  framträder i denna dåliga tid, någon som är lite känd  för genuin ärlighet, kommer att klara sig väldigt, väldigt bra, just nu kan mina vänsterkollegor Bernie göra det, och AOC, och nu Mamdani.  Vissa lärdomar bör dras av er alla, när det gäller att tänka på vilka strategier ni bör använda för att försöka dra nytta av detta.

Mr Trump är president, eftersom han insåg att ingen i vare sig det republikanska eller i det demokratiska partiet, kände någon sympati, för offren för 40 år av nyliberal globalisering,  vita män, kristna, fabriksarbetare, fackföreningsmedlemmar, de var bortglömda, de var oviktiga, och han tilltalade dem ”Jag är er” och han var briljant. Han fick dem att inte  fokusera på företagsledare vars beslut var att flytta produktionen till Kina för att automatisera och ta in invandrare, de var undantagna. Trump visste vem han var tvungen att behaga, han visste vilka de var, så han kom på lösningen. “Det är de hemska demokraterna som har gynnat svarta, bruna och kvinnliga människor på din bekostnad, det är därför du har fått det så dåligt, det är därför du inte har något jobb, ingen framtid. Istället för att vara fackansluten maskinist, är du biträde på Walmart, så vänd din ilska, vänd din bitterhet mot svarta människor, bruna människor, kvinnor, alla DEI-förmånstagare [DEI=mångfald, jämlikhet inkludering], de är dina fiender.

En klassiker, “rösta på mig, jag fixar det”. Vad fixar han? Ingenting. Vad har han ombesörjt? Ingenting. Vi har mer krig i Mellanöstern än när han kom, men han visste att han kunde tjäna pengar. Jag uppmanar, lär er läxan ABC, Mamdani, AOC (Alexandria Ocasio-Cortez)  och Bernie!  De har lärt oss något. Systemet har förstört grunden för sitt eget masstöd. Men vi måste agera om vi ska bli arvtagare till reaktionen, mot vart det här landet har hamnat. 

MICHAEL HUDSON: Jag tycker att Richard har beskrivit det så underbart som en teater som utformar frågan, som formulerar frågan på ett sätt som undviker att prata om vad det egentligen handlar om.För löntagare är detta bedrägeriets teater och man kan säga  att FN,  som dina gäster, Nima, har påpekat, hur Internationella atomenergimyndigheten (IAEA) har varit en plats för bedrägeri, som låtsas skydda världen mot kärnvapenkrig, medan Mr Grossi och IAEA, enligt iransk dokumentation, helt enkelt agerade som spioner för CIA och Israel, och överlämnade namnen på atomforskarna till Israel för att de skulle kunna döda dem, och  de pekade ut de faktiska platserna för amerikanerna och israelerna, som IAEA inspekterat, där uran lagras, för att de skulle  bomba dem, för israelerna att släppa amerikanska bomber på. Så hela den här inramningen av bedrägeri bryts bort av en intuitiv känsla hos amerikanska väljare, och jag slår vad om att väljare över hela världen inser att allt detta är bedrägeri, och den dominerande politiken i nästan varje land har baserats på att formulera frågan på ett sätt som distraherar uppmärksamheten från vad de flesta väljare bryr sig om, ekonomin, hur samhället är strukturerat.

Så vad det här egentligen handlar om, är vilket slags  ekonomiskt system och vilket slags ekonomiskt system vi kommer att ha. Verkligheten är att det politiska systemet för båda partierna här är korrupt, precis som de europeiska politiska partierna är korrupta i sitt stöd till Nato och kriget mot Ryssland, mot befolkningen som är mot Nato-kriget, mot alla opinionsundersökningar om väljarna, från Amerika till Europa, en politik mot väljarna, detta är inte demokratiskt, detta är motsatsen till demokrati, det är det som är frågan. 

RICHARD WOLFF: Nima, kan jag tillägga ett par saker? Har vi tid? 

NIMA: Fortsätt, fortsätt, Richard.

RICHARD WOLFF:Jag vill ta upp frågan om Europa som Michael just tog upp, européer, teatern där är så uppenbar att jag tror att européer snart kan förväntas ge oss upplevelser som med Mamdani i New York. Här är teatern: utan USA, besegras Ukraina av Ryssland, det är det vi har sett i tre år, och det kommer inte att förändras utan att USA engagerar sig fullt ut. Européerna har ännu mindre chans, så varför demonisera Ryssland, vad i all världen händer? Svaret är att Ryssland inte längre behöver Europa för att sälja sin olja och gas, de kan sälja olja och gas till Indien och Kina, för alltid, och göra mycket bra ifrån sig i processen. Samt cementera en politisk allians med BRICS, vilket är avgörande för dem alla. 

Så vad är den europeiska planen, ni blåser upp den ryska faran? Varför, så att ni kan flytta statliga utgifter från sociala förmåner till militarism? Det vi ser är ett klassiskt program av militär keynesianism. Regeringar uppmärksammar det, ser på fördelarna med en upprustning i Tyskland på 80 miljarder dollar per år. För vad? 

För att ni ska bekämpa Ryssland, ni kommer att förlora igen. Européerna  har inte mod nog att göra det, det finns inte tillräckligt med pengar för det. Och vad de än kan göra, låt mig påminna er om att 80 miljarder är de tyska anslaget. USA anslår 10 gånger så mycket pengar på ett år. Det kommer inte att hota eller äventyra USA, och de kommer inte att göra det med Ryssland eller Kina heller. Det är alldeles för sent, men de bryr sig inte, för det är inte poängen.

 Poängen är högre energikostnader, eftersom dessa idioter sanktionerade Ryssland och inte ville köpa deras olja och gas, så nu måste de betala för mycket. De avindustrialiserar sina företag. De flyttar runt i Europa och flyttar till USA, de åker varthän de än måste. Annars blir Europa bokstavligen en turistattraktion och lite mer, och nu har de hittat ett sätt att subventionera industrin hemma genom en enorm militär keynesianism. För att täcka över det, för att få det att flyga politiskt, sätter de upp teatern om det onda Rysslands som hotar oss alla, under våra sängar på natten. Annars skulle absurditeten i förföljelsen av Ryssland behöva förklaras, och Ryssland är inte orsaken till det. Detta har ingenting att göra med Rysslands jobb som symbol i en teater för det som är nödvändigt. Det är vad jag menar. Det här är teatraliska uppvisningar utformade för att på ett acceptabelt sätt täcka ett projekt som de inte vågar presentera ärligt. Så vi har ett politiskt teatersystem som nu har slut på tolerans. Till och med stora delar av Europa tror inte på sina egna ledare. 

NIMA: Ja, precis, tack så mycket, Richard och Michael för att ni var med oss idag. Ett stort nöje som alltid. Tack, tack alla för att ni var med oss. Vi ses snart, hej då.

 

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.