Militariseringen av Skandinavien och det stora kriget i norr. En fredsregion blev en amerikansk frontlinje

41
716

Den här artikeln av professor Glenn Diesen har publicerats på dennes Substack https://glenndiesen.substack.com/?utm_source=cross-post&utm_campaign=1655621&utm_medium=email och därefter hos fredsforskaren docent Jan Öberg på TFF, Transnational Foundation. https://thetransnational.substack.com/?utm_source=substack&utm_medium=email

Ursprunglig titel ” The Militarisation of Scandinavia & the Great Northern War 2.0. How a Region of Peace Became an American Frontline.”

______________________

Militariseringen av Skandinavien kommer att drastiskt undergräva regionens säkerhet och öka risken för nya konflikter eftersom Ryssland kommer att tvingas svara på vad som kan bli ett existentiellt hot. Norge har beslutat att vara värd för minst 12 amerikanska militärbaser på sin mark, medan Finland och Sverige följer efter genom att överföra suverän kontroll över delar av sitt territorium efter att de nyligen blivit NATO-medlemmar. Infrastruktur kommer att byggas för att föra amerikanska trupper snabbare till ryska gränser, medan Östersjön och Arktis kommer att omvandlas till NATO-hav.

När Skandinavien omvandlas från en fredsregion till en amerikansk frontlinje skulle man förvänta sig mer debatt om detta historiska skifte. Ändå har den politiska media-eliten redan nått enighet om att en utvidgning av NATO ökar vår säkerhet på grund av större militär kraft och avskräckning. Fler vapen leder sällan till mer fred, även om detta är logiken för hegemonisk fred som denna generation politiker har förbundit sig till.

Utgångspunkten i säkerhetspolitiken är säkerhetskonkurrensen. Om ökad säkerhet i land A minskar säkerheten i land B, kommer land B sannolikt att bli tvunget att förbättra sin säkerhet på ett sätt som minskar säkerheten för land A. Säkerhetskonkurrensen kan mildras genom att avskräcka motståndaren utan att provocera fram ett svar, som är idealiskt organiserad genom en inkluderande säkerhetsarkitektur.

Skandinaviens förmåga att vara en fredsregion förlitade sig på att bemästra balansen mellan avskräckning och trygghet. Finland och Sverige var neutrala stater som en viktig del av bältet av neutrala stater från norr till södra Europa under det kalla kriget, vilket bidrog till att minska spänningarna. Norge var en NATO-medlem men införde restriktioner för sig själva genom att inte ta emot utländska militärbaser på sin mark och begränsa allierades militära aktiviteter i den arktiska regionen. Det var sunt förnuft att säkerheten härrörde från att avskräcka Sovjet utan att provocera. Detta sunda förnuft är nu borta för länge sedan.

Skandinavien som en nyckelregion för rysk säkerhet

Ända sedan Kievan Rus upplöstes på 1200-talet och ryssarna förlorade sin närvaro vid floden Dnepr, har en viktig säkerhetsutmaning för Ryssland varit dess brist på tillförlitlig tillgång till världshaven. Dessutom är den ekonomiska utvecklingen också beroende av tillförlitlig tillgång till haven eftersom de är artärerna för internationell handel. På liknande sätt har hegemoniska makter alltid krävts för att dominera haven, medan Ryssland kan hållas tillbaka, försvagas och besegras genom att begränsa dess tillträde.

Sverige var från början en sådan stormakt. Under 1500-, 1600- och 1700-talen försökte Sverige begränsa Rysslands tillträde till Östersjön, samtidigt som man försökte göra intrång i Rysslands arktiska hamn i Archangelsk. ”The Time of Trouble” (Смута) som involverade den svenska ockupationen av Ryssland, ledde till att ungefär 1/3 av hela Rysslands befolkning dog. Konflikten slutade med Stolbovafördraget 1617, som innebar ryska territoriella eftergifter som avskar Rysslands tillgång till Östersjön. Rysslands isolering varade fram till Peter den stores tid, där Ryssland så småningom besegrade Sverige i det stora norra kriget 1721. Kriget avslutade Sveriges era som stormakt, medan Ryssland blev en stormakt och en europeisk makt på grund av sin oinskränkta tillgång till Östersjön.

Ändå gjorde de dominerande sjömakterna, Storbritannien och sedan USA, liknande försök att begränsa Rysslands tillgång till världshaven under de kommande tre århundradena. Under Krimkriget (1853-56) var europeiska diplomaters uttryckliga mål att driva Ryssland tillbaka in i Asien och utesluta det från europeiska angelägenheter.[1] Detta förklarar Rysslands hårda svar på den väststödda kuppen i Ukraina 2014 då Ryssland svarade med att erövra Krim i rädsla för att förlora sin strategiska Svartahavsflotta i Sevastopol till Nato. USA:s sabotage av Minskavtalet (2015-2022) och Istanbuls fredsavtal (2022) motiverades på liknande sätt av målet att beväpna Ukraina för att ta tillbaka Krim och göra Sevastopol till en flottbas för Nato. Natos biträdande generalsekreterare erkände i juli 2022 att kriget i Ukraina mest handlar om kontroll över Svarta havet.

Militariseringen och vasalliseringen av Skandinavien är viktiga för att utmana Rysslands tillgång till de två andra haven vid Rysslands västra gränser – Östersjön och Arktis. Natos förre generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen tillkännagav optimistiskt att Natos expansion i Skandinavien skulle göra det möjligt för Nato att blockera Rysslands tillträde till Östersjön i en konflikt: ”Efter Finlands och Sveriges anslutning till Nato kommer Östersjön nu att bli ett Nato-hav … om vi vill kan vi blockera all in- och utresa till Ryssland genom St. Petersburg”.[2] Polen och de baltiska staterna har också slentrianmässigt börjat hänvisa till Östersjön som ett ”NATO-hav”. Financial Times hävdar att ”Danmark skulle kunna blockera ryska oljetankers från att nå marknader” som en del av sanktioner.[3] En Nato-överste hävdade också att den ryska enklaven Kaliningrad skulle komma under mycket större press och bli ett ”problem” för Ryssland: ”Finlands uppstigning och Sveriges kommande uppstigning kommer att totalt förändra upplägget i Östersjöregionen. Ryssland kommer att uppleva att Kaliningrad blir omringat”.[4]

Sveriges NATO-medlemskap hotar nu att vända utgången av det stora norra kriget 1721, vilket underförstått skulle förstöra grunden för den ryska säkerheten. Slaget vid Poltova anses ha varit det största och mest avgörande slaget under det stora norra kriget som resulterade i Sveriges nederlag. Videorna som dyker upp på svenska offer i det nyligen genomförda ryska missilanfallet mot Poltova är därför mycket symboliska för militariseringen av Skandinavien.

USA:s attack mot Nord Stream visade hur kontroll över Östersjön är viktig för att minska den rysk-tyska ekonomiska anslutningen. USA har försökt att skylla på ukrainarna för attacken och antyder att ”CIA varnade Zelenskys kontor för att stoppa operationen”.[5] Erkännandet av att ha känt till attacken innan den inträffade är ändå intressant eftersom USA och Nato anklagade Ryssland för attacken och använde det som ett skäl för att intensifiera sjökontrollen över Östersjön och eskalera Ukrainakriget.

Detta är ett erkännande att USA ljög för sin egen allmänhet och världen, och använde lögnen för att eskalera sitt bredare krig mot Ryssland. Attacken visar också att amerikanerna kommer att behandla européerna som ombud precis som de använde ukrainarna, medan européerna inte skulle stå upp för sina intressen utan tyst acceptera att en allierad förstör deras egen livsviktiga energiinfrastruktur. Avslöjandet visade också att de människor vi generöst refererar till som journalister inte kommer att ställa några kritiska frågor eller diskutera objektiv verklighet om det utmanar krigsberättelsen.

Finland var kanske neutralitetens största framgångssaga, men det omvandlades till Natos längsta frontlinje mot Ryssland. Det fanns inget hot mot Finland, men expansionen ansågs vara ett slag mot Putin som ett mål i sig. Utländska militära utplaceringar kommer förutsägbart snart att dyka upp i norra Finland för att hota Rysslands norra flotta i Archangelsk. Förevändningen blir med största sannolikhet oron för att Ryssland ska vilja lägga beslag på en del av Lappland i norra Finland. Det kommer inte att vara någon som helst mening, men lydiga medier kommer att trumma upp den nödvändiga rädslan.

Militariseringen av Norge har följt på en gradvis inkrementalism. Till en början var amerikanska trupper stationerade i Norge på roterande basis, vilket gjorde det möjligt för regeringen att hävda att de inte var permanent utplacerade. År 2021 kom Norge och USA överens om några militärbaser men kallade dem ”dedicerade områden” eftersom Norge officiellt inte tillåter utländska baser på sin mark. USA har full kontroll och jurisdiktion över dessa territorier och USA:s media hänvisar till dem som militärbaser som kommer att göra det möjligt för USA att konfrontera Ryssland i Arktis, men den norska politiska media-eliten måste fortfarande hänvisa till dem som ”dedicerade områden” och avfärda att de har några kränkande syften. Grodan kokar sakta och tror att den har samma intressen som sina herrar i Washington.

Red: ”Incrementalism inom regering och statsvetenskap är en metod för att uppnå genomgripande förändringar i den offentliga politiken genom att införa små politiska förändringar över tiden.” https://www.greelane.com/sv/humaniora/fr%C3%A5gor/what-is-incrementalism-in-government-5082043/#google_vignette

Att ignorera säkerhetskonkurrensen när man tolkar Ukrainakriget

Rysslands invasion av Ukraina anges som huvudorsaken till att Finland och Sverige var tvungna att överge sin neutralitet och gå med i Nato. Denna logik är meningsfull när man ignorerar säkerhetskonkurrens eftersom Rysslands agerande sedan sker i ett vakuum. Godtagbara diskussioner om Ukrainakriget begränsas av antagandet att Rysslands invasion var ”oprovocerad”, och alla ansträngningar att vidga debatten genom att ta itu med Natos roll kan stängas av med anklagelser om att ”legitimera” Rysslands invasion.

Natoexpansion orsakade Ukrainakriget, och lösningen på otryggheten var ytterligare Natoexpansion genom att inkludera Finland och Sverige. Denna vridna logik råder när berättelsen om en ”oprovocerad” invasion har blivit immun mot fakta. Tysklands förbundskansler Angela Merkel förklarade att hon hade motsatt sig att erbjuda Ukraina medlemskapshandlingsplanen för att gå med i NATO 2008 eftersom den skulle ha tolkats av Moskva som ”en krigsförklaring”.[6]

Wikileaks avslöjade också att tyskarna trodde att en pådrivning av NATO-expansionism kunde ”bryta upp landet”.[7] William Burns, USA:s ambassadör i Moskva och nu CIA:s nuvarande direktör, varnade för att ”ukrainskt inträde i NATO är den ljusaste av alla redlines för den ryska eliten”.[8] Burns varnade för konsekvenserna:

”Ryssland uppfattar inte bara inringning och ansträngningar att undergräva Rysslands inflytande i regionen, utan man fruktar också oförutsägbara och okontrollerade konsekvenser som allvarligt skulle påverka ryska säkerhetsintressen… Ryssland är särskilt oroligt att de starka splittringarna i Ukraina om NATO-medlemskap, med mycket av det etniskt-ryska samfundet mot medlemskap, skulle kunna leda till en stor splittring, som involverar våld eller i värsta fall inbördeskrig. I så fall skulle Ryssland behöva besluta om det skulle ingripa; ett beslut Ryssland inte vill behöva stå inför”.[9]

Jaap de Hoop Scheffer, Natos generalsekreterare 2008, insåg att Nato borde ha respekterat Rysslands röda linjer och därför inte borde ha lovat medlemskap i Ukraina och Georgien 2008.[10] USA:s tidigare försvarsminister och CIA-chef Robert Gates erkände också misstaget som ”att försöka få in Georgien och Ukraina i Nato var verkligen överdrivet”.[11] Till och med stödet för att föra in Ukraina i Nato hade tvivelaktiga avsikter. I slutet av mars 2008, en vecka före NATO-toppmötet i Bukarest där Ukraina lovades ett framtida medlemskap, berättade Tony Blair för amerikanska politiska ledare hur de skulle hantera Ryssland. Blair hävdade att strategin ”bör vara att göra Ryssland lite desperat med våra aktiviteter i områden som gränsar till vad Ryssland anser vara sin intressesfär och längs dess faktiska gränser. Ryssland måste uppvisas fasthet och besås med frön av förvirring”.[12]

Jens Stoltenberg som sommarpratare! i svensk public service TV.

I september 2023 argumenterade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg glatt att Rysslands agerande för att förhindra NATO-expansion nu skulle resultera i mer Nato-expansion:

”President Putin deklarerade hösten 2021, och skickade faktiskt ett utkast till fördrag som de ville att Nato skulle underteckna, för att lova ingen mer Nato-utvidgning. Det var vad han skickade oss. Och [det] var en förutsättning för att inte invadera Ukraina. Det skrev vi såklart inte under på. Det motsatta hände. Han ville att vi skulle underteckna det löftet, att aldrig utvidga NATO… Vi förkastade det. Så han gick i krig för att förhindra NATO, mer NATO, nära hans gränser. Han har fått precis motsatsen. Han har fått mer Nato-närvaro i alliansens östra del och han har också sett att Finland redan har gått med i alliansen och att Sverige snart kommer att bli fullvärdig medlem.”[13]

Stoltenberg specificerade inte varför han trodde att mer Nato-expansion skulle öka säkerheten om Nato-expansion var orsaken till kriget. Men Nato insisterar också på att Ukraina måste bli en del av Nato eftersom Ryssland inte skulle våga attackera ett Nato-land, samtidigt som det argumenterar för att Ryssland måste stoppas i Ukraina eftersom Ryssland därefter kommer att attackera Nato-länder. Ungefär som erkännandet av säkerhetskonkurrens saknas också logiken.

Förblindad av ideologisk fundamentalism

Skandinaviens erkännande av säkerhetskonkurrens har lidit av vad som i litteraturen benämns ”ideologisk fundamentalism”. Aktörer ses som antingen bra eller dåliga utifrån politiska identiteter som har tilldelats av ideologi. Ideologisk fundamentalism minskar förmågan att inse att ens egen politik och handlingar kan utgöra ett hot mot andra, eftersom ens egen politiska identitet anses vara obestridligt positiv och dissocierad från alla hotfulla beteenden. Det finns en bristande förståelse för varför Ryssland skulle känna sig hotat av Natos expansion även efter Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen och proxykriget i Ukraina. Nato är bara en ”försvarsallians”, även om den bombar länder som aldrig hotade den. Ideologisk fundamentalism kan bäst förklaras av president Reagans reaktion på hur Able Archer, en militärövning från Nato 1983 som nästan utlöste ett kärnvapenkrig. Övertygad om att USA var en kraft för det goda som kämpade mot ett ondskefullt imperium, var Reagan förvirrad över att Sovjet inte såg det på samma sätt:

Ronald Reagan

”Tre år hade lärt mig något överraskande om ryssarna: Många människor i toppen av den sovjetiska hierarkin var genuint rädda för Amerika och amerikaner… Jag hade alltid känt att av våra gärningar måste det stå klart för alla att amerikaner var moraliska människor som från och med vår nations födelse alltid hade använt vår makt bara som en god kraft i världen.”[14]

Instängda i stamtänket ”oss” kontra ”dem”, överdriver skandinaverna vad ”vi” har gemensamt och avfärdar all gemensamhet med ”dem”. Det antas att USA delar Skandinaviens intressen och bygger osjälviskt upp en militär närvaro där för att ge säkerhet. USA har en säkerhetsstrategi baserad på hegemoni, som är beroende av att försvaga alla framväxande rivaler. USA:s säkerhetsstrategi från 2002 kopplade uttryckligen nationell säkerhet till global dominans som

Målet att ”avskräcka framtida militär konkurrens” bör uppnås genom att främja ”den oöverträffade styrkan hos USA:s väpnade styrkor och deras framåtriktade närvaro”.[15] Medan Skandinavien har ett intresse av att upprätthålla fredliga gränser med Ryssland, har USA definierat sina intressen av att destabilisera de ryska gränserna.[16] Fredstida allianser är beroende av att vidmakthålla konflikter snarare än att lösa dem eftersom konflikter säkerställer lojalitet från protektoratet och inneslutning av motståndaren. I sitt berömda arbete om hur man kan främja och vidmakthålla USA:s globala hegemoni, skrev Brzezinski att USA måste ”förebygga maskopi och upprätthålla säkerhetsberoende bland vasallerna, för att hålla bifloder mjuka och skyddade och hindra barbarerna från att komma samman”.[17]

En brist på politisk fantasi för att gå bortom blockpolitiken

Skandinaverna har varit beroende av USA för säkerhet sedan slutet av andra världskriget, och de har helt enkelt inte den politiska fantasin för andra säkerhetsarrangemang. Om det fungerade då, varför skulle det inte fungera nu? Eftersom säkerhetskonkurrens inte längre är ett övervägande försummar skandinaverna bekvämt att Nato var en status quo-aktör under det kalla kriget, medan det efter det kalla kriget blev en revisionistisk aktör genom att expandera och attackera andra länder i vad Nato refererar till som ”utom- av områdets verksamhet.

Bristen på alternativ till NATO gör det möjligt för USA att helt enkelt kräva ”allianssolidaritet” som kodord för blockdisciplin i hegemonins tjänst. Som exempel kan nämnas att Norge på 2000-talet var kritiskt mot USA:s missilförsvarssystem eftersom det hotade att störa kärnkraftsbalansen genom att möjliggöra ett amerikanskt första anfall. Detta var djupt problematiskt eftersom Norges geografi gjorde det till ett strategiskt land för missilförsvarssystemet på grund av radarövervakningen av Ryssland och för att avlyssna ett ryskt vedergällningsanfall. Wikileaks avslöjade att USA:s ambassadör i Norge rapporterade att USA utövade påtryckningar på den norska regeringen, politiska personer, journalister och forskare i tankesmedjan för att övervinna Norges starka motstånd mot missilförsvar, eller åtminstone ”till ett minimum motverka ryska felaktigheter och särskilja Norges ståndpunkt från Rysslands för att undvika att skada allianssolidariteten”.[18] Det hävdades att ”tack vare våra besökare på hög nivå” hade Norge börjat ”lugnt fortsätta arbetet inom Nato med missilförsvar och att offentligt kritisera Ryssland för provocerande uttalanden”.[19] Med USA:s ambassadör Whitneys ord var Norge tvungen att ”anpassa sig till nuvarande verklighet” eftersom det skulle ha ”svårt att försvara sin position om frågan övergår till en allianssolidaritet”.[20] Efter den norska u-svängen på missilförsvaret förklarades det i det norska parlamentet att ”det är viktigt för alliansens politiska sammanhållning att inte låta oppositionen, kanske särskilt från Ryssland, hindra framsteg och genomförbara lösningar”.[21] Logik, säkerhet och egenintresse övergavs framgångsrikt med kravet att visa lojalitet mot gruppen i gruppen.

Världen genomgår återigen en dramatisk förändring när den förändras från en unipolär världsordning till en multipolär världsordning. USA kommer i allt högre grad att flytta fokus, resurser och prioriteringar till Asien, vilket kommer att förändra det transatlantiska förhållandet.

USA kommer att kunna erbjuda mindre till européerna, men det kommer att kräva mer lojalitet när det gäller ekonomi och säkerhet. Européerna kommer att behöva bryta sina ekonomiska band till amerikanska rivaler, vilket redan resulterar i minskat välstånd och mer beroende av USA. USA kommer också att förvänta sig att européerna militariserar den ekonomiska konkurrensen med Kina, och NATO har redan blivit det mest självklara redskapet för detta ändamål. Istället för att anpassa sig till multipolaritet genom att diversifiera sina band och sträva efter möjligheter från Asiens framväxt, gör européerna motsatsen genom att underordna sig ytterligare USA i hopp om att det kommer att öka värdet av Nato.

Skandinavien var en fredsregion då man försökte mildra säkerhetskonkurrensen efter andra världskriget. När Skandinavien överlämnar sin suveränitet till USA för skydd mot ett imaginärt hot, kommer regionen att omvandlas till en frontlinje som kommer att sätta scenen för ett Great Northern War 2.0. Den enda säkerheten är att när Ryssland reagerar på dessa provokationer, kommer vi alla att sjunga ”oprovocerat” unisont och göra en obskyr hänvisning till demokrati.
___________________________________________________________

Referenser

[1] J.W. Kipp and W.B. Lincoln, ‘Autocracy and Reform Bureaucratic Absolutism and Political Modernization in Nineteenth-Century Russia’, Russian History, vol.6, no.1, 1979, p.4.

[2] Lrt, ‘Putin’s plan includes Baltics, says former NATO chief’, Lrt, 19 July 2022.

[3] H. Foy, R. Milne and D. Sheppard, Denmark could block Russian oil tankers from reaching markets, Financial Times, 15 November 2023.

[4] E. Zubriūtė, Kaliningrad is no longer our problem, but Russia’s’ – interview with NATO colonel, LRT, 13 November 2023.

[5] B. Pancevski, A Drunken Evening, a Rented Yacht: The Real Story of the Nord Stream Pipeline Sabotage, The Wall Street Jounral, 14 August 2024.

[6] A. Walsh, ‘Angela Merkel opens up on Ukraine, Putin and her legacy’, Deutsche Welle, 7 June 2022.

[7] Wikileaks, ‘Germany/Russia: Chancellery views on MAP for Ukraine and Georgia’, Wikileaks, 6 June 2008.

[8] W.J. Burns, The Back Channel: A Memoir of American Diplomacy and the Case for Its Renewal, New York, Random House, 2019, p.233.

[9] W.J. Burns, ‘Nyet means nyet: Russia’s NATO Enlargement Redlines’, Wikileaks, 1 February 2008.

[10] G.J. Dennekamp, De Hoop Scheffer: Poetin werd radicaler door NAVO’ [De Hoop Scheffer: Putin became more radical because of NATO], NOS, 7 January 2018.

[11] R.M. Gates, Duty: Memoirs of a Secretary at War, New York, Knopf Doubleday Publishing Group, 2014.

[12] Telegraph, ‘Tony Blair and John McCain talk about Israel/Palestine and Russia handling’, The Telegraph, 27 March 2008.

[13] J. Stoltenberg, ‘Opening remarks’, NATO, 7 September 2023.

[14] Reagan, R., 1990. An American Life: The Autobiography. Simon and Schuster, New York, p.74.

[15] NSS, ‘The National Security Strategy of the United States of America’, The White House, June 2002.

[16] RAND, ‘Extending Russia: Competing from Advantageous Ground’, RAND Corporation, 24 April 2019.

[17] Z. Brzezinski, The Grand Chessboard: American Primacy and its Geopolitical Imperatives, New York, Basic Books, 1997, p.40.

[18] Wikileaks, 2007. Norway: Missile defense public diplomacy and outreach, OSLO 000248, US Embassy, Oslo, 13 March

[19] Wikileaks, 2007. Positive movements in the missile defence debate in Norway but no breakthrough, OSLO 000614, US Embassy, Oslo, 8 June

[20] Wikileaks, 2008. Norway standing alone against missile defense, OSLO 000072, US Embassy, Oslo, 12 February.

[21] Stortinget, 2012. Norwegian Parliamentary meeting, Sak 2, 15 May 2012.

Föregående artikelDubbelmoral: Lätt att använda och dubbelt så bra?
Nästa artikelIsraelisk filmdirektör stöder Palestina
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

41 KOMMENTARER

  1. Norden kan absolut vara en fredsregion och strunta i NATO. Enda som krävs är att Kreml inte överfaller sina grannar och slutar hota med kärnvapen. Hur enkelt som helst.

    • Idag läser jag på SVT Public Service om nya så kallade ”stödpaket” till Ukraina.
      I går kväll fick jag se Västerlandets inklusive ”stödpaket” vid krigsfronten i Ryska Kurskområdet.
      De låg övergivna och utspridda i skogen.
      Utvälta lådor med paketerad mat, hjälmar, plastpåsar i mängder, ammunition, manpads från USA och till och med en död ukrainsk soldat.
      Det såg precis ut som gamla tiders soptippar.
      Jag tänkte, bara städa upp allt det och återställa marken från alla ”stödpaketen”.
      Vilket jobb!

      Kursk är landsbygd med samhällen och mindre städer.
      Bondgårdar längs vägarna, allt utbrunnet sönderbombat och förstört.

      Och så kommer en sån som du och säger Kreml överfaller sina grannar och hotar med kärnvapen.
      Har du inte fattat att Ryssarna hela tiden rör sig på sina egna områden som inte är Västvärldens?
      När du är i nuvarande Östra Ukraina så är du i den Ryska kulturen.

      Felet begicks för över trettio år sedan då Kreml gav ukrainarna självständigheten.
      I en dumdristig av Västvärlden pådyvlad tro att Västvärldens Kapitalistiska Fria Liv var framtiden och Västvärldens begär och fiendeskap till Ryssland var slut.

      Ryssarna blev lurade, men nu förmodligen för sista gången.
      Johan de Nauclers dröm om ett ”Demokratiskt” Ryssland är bara skrattretande.
      Det är lätt att förstå det inte kommer bli så.

      För att förenkla kan man säga att Ryssland är en kamp om överlevnad.
      För Ryssar har det alltid varit så på grund av allmänt svåra förhållanden.
      Av detta har Ryssarna framförallt lärt sig två saker, dels att kämpa och dels att alltid hålla samman.
      Denna kamp och sammanhållning gör att Ryssland aldrig går att övervinna.

      Du kan sluta drömma och göra med Ryssland hur du och andra Demokrater vill.
      Ryssland äger sitt land och sina områden och gör med dem som de själva vill.
      Det Ryssland kommer både leva och överleva.

      Kärnvapenarsenalen är för detta ett villkor.
      För att skydda sig mot den evigt våldsamma och invasiva Västeuropén.

      Med Ryssland känner jag mig trygg med ett fredligt lugn.
      Med Västvärlden känner jag mig som en aggressiv krigisk rövarbandit som vill lägga alla pengar för ”stödpaket” till krigsfronterna i Ukraina.

      • Den här ”Georg Weiss” har ”glömt” att läsa om den västerländska koloniala erövringen och krigen man skapar? Men 7 miljarder människor utanför väst har inte glömt historien det kan ”Georg” ha i åtanke. Räkenskapens dag närmar sig…

        • Du behöver inte citera mitt namn, jag heter faktiskt det jag heter.
          Jag har inte glömt läsa någonting. Men kan kanske passa på att påpeka att Ryssland inte blev så stort på annat sätt än med erövringskrig. Och till skillnad från forna kolonialstater blev man kvar och russifierade alla undersåtar.
          En bra artikel som beskriver situationen är:
          https://www.dn.se/ledare/liza-alexandrova-zorina-alla-som-inte-erkanner-etniska-ryssars-overlagsenhet-blir-nazister/

          Men den är väl skriven av en ”utländsk agent”?

          • Du har fel där.
            Det är Europén som historiskt sett ansett sig överlägsen.
            Precis därför vill Europa, ”den anglo-saxiska Världen” att deras kultur samt så kallade ”upplysningstradition” ska vara allmänt gällande över hela Världen.
            Detta kallas hos oss en ”Demokratiseringsprocess”.

            Ryssar ser sig knappast som överlägsna även om de visat att de kan.
            Men denna yttring på självständighet uppfattas av Västvärlden som överlägsenhet, låt oss säga ett hot mot Européns egen upplevda överlägsenhet.

            En nutida skillnad som börjar bli tydlig är att Européns ”överlägsenhet” inte längre kan hävda sig Globalt.
            Andra Världsdelar har kommit och kommer komma ikapp vilket kommer förändra de geopolitiska maktförhållandena.

            Kriget i Ukraina är en våldsyttring i denna maktförändringsprocess där Västeuropén vill visa vem som bestämmer.
            Förlorar Västvärlden detta närmast kollektiva krig mot Ryssland har också Europén och den Anglo-saxiska Världen slutgiltigt förlorat sin upplevda överlägsenhet.

            Sett till sina historiska segrar räds inte det mäktiga Ryssland den kollektiva Västvärlden.
            Särskilt inte när de tillhör de två absoluta kärnvapenmakterna.

            Utmana Ryssland och allt är slut.
            Eller Europa i ett blodbad.
            Anglo-saxaren har att välja.

            Får man hoppas på att ett antal officerare och soldater återvändande i liksäckar får den invasive och brutale Västeuropén att den här gången hejda sig från att attackera Ryssland och dess nära Allierade?
            Jag menar bara så att Världsfreden inte går förlorad.

            Eller är det kanske så att Georg Weiss helst vill se Ryssland krossat och jämnat med marken och därefter Demokratiserat av den överlägsna Västvärlden?

            Våra liv har alltid ett slut. Så är det.
            Inget annat val än att acceptera.
            Men till en viss del kan vi faktiskt bestämma när och hur.
            Genom att skydda oss från döden.
            Så länge det nu går.
            Den som värnar livet söker sig till freden.
            Den som värnar Europeisk överlägsenhet söker sig till kriget och där låter sina undersåtar i sin korkade tro på Överheten offra sina egna och sina vänners liv.

            Det är Kapitalismen.
            Den enes död är den andres bröd.

      • Eftersom mitt namn berörs i detta inlägg svarar jag enkelt och kort: det är inte MIN dröm eller vision hur det ryska landet skall ha det och hur man skall leva. Det får det ryska folket välja själva – fast knappast får man göra det under putinismen. Det jäser i de ungas led. Jag läste under förra veckan allmän rysk brottsstatistik (finns bl.a. på OVD-Info som hjälper med juridisk hjälp till politiska mål och politiska fångar) som visar att över en tredjedel av alla mål som rör motstånd mot det ryska anfallskriget idag kommer från medborgare i åldrarna 15-20 år. D.v.s. regimen har knappast de unga med sig; och så är det förmodligen – inga 72-åriga presidenter som styrt ett land som en alltmer hårdnande diktatur i ett kvartssekel brukar ha det någonstans. All politik är död – och därför sätts ovanligt många unga i dag i fängelse och till och med på mentalsjukhus (såg jag i texterna) – d.v.s. det finns nu över 1 500 politiska fångar i det ryska samhälle som borde vara demokratiskt och förr hade närapå alla förutsättningar att faktiskt bli det: Rossija budet svobodnoj: det är en generationsfråga.

        • Emmanuel Todd, den franske forskaren och författaren som ”förutsåg” Sovjetunionens fall i sin bok ”La chute finale” 1976 (då han var 25 år) skriver i sin nya bok ”Västerlandets nederlag” ”Mellan år 2000 och 2017, den centrala fasens i Putins stabilisering så sjönk mordfrekvensen från 28,2 per 100 000 till 6,2. Självmordsfrekvensen från 39,1 till 13,8, dödligheten i alkoholism från 25,6 till 8,4. År 2020 var mordfrekvensen 4,7 och år 2021 var självmordsfrekvensen 10,7 – en fjärdedel av då Putin kom till makten. Från år 2000 till 2020 sjönk spädbarndsdödligheten från 19 till 4,4 medan USAs nivå var 5,4. medellivslängden steg från 65,1 år 2002 till 71,3 2020. Medellivslängden i USA sjönk från 78,8 år 2014 till 76,2 år 2021. Oppositionen mot Putin finns inte minst bland de mest välbärgade områdena i stora städer.

          • Tror det var DeGaulles barnbarn som skrev något som är ovanligt för många att läsa; den ryska själen. Kan svenskar begripa sånt?
            Kanske har fransmän, förutom sin gedigna lantbrukskultur, något bredare perspektiv.

  2. Glenn är stor. Jag drömmer att alla de Nordiska regeringarna var och en har en som Glenn Diesen som rådgivare. Tills dess får vi kämpa att övertyga folk på gatan att få eller tvinga regeringarna att ta till förnuftet och handla i vårt eget intresse.

  3. Det är inget faktum.
    Kreml har varit nöjda med vår alliansfria hållning och har aldrig hotat oss.
    Kriget startades av Ryssland för de uttalade hoten från USA att vilja göra mos av Ryssland. På samma vis som USA och Nato tidigare redan har gjort med andra självständiga länder som Jugoslavien, Afghanistan…. och Libyen.
    Lågiskt sett ökade krigsrisken i Norden eftersom motparten Ryssland tvingas balansera det ökade hotet från USA. Förstärkningen ligger redan i Kremls planer med omorganisering av försvarsmakten och en kraftig upprustning längs hela Finska gränsen. — Ingen ökad säkerhet för vår del.
    Vad fick vi med Nato?
    – Ökat risk för stormaktskonfrontation på svensk mark.
    – Deltagande i olagliga ofördelaktiga handelsblockader.
    – Ökade krigsutgifter (tidigare försvarsutgifter) som vi kunnat använda till annat.
    – DCA med USA-baser där vi har ingen insyn, inte ens om de förvarar kärnvapen!
    Alternativet hade varit (och är) att samarbeta med våra grannar (inklusive Ryssland) och medla fred i vårt närområde och ansöka om medlemskap i BRICS+. Vi skulle med detta dramatiskt öka vårt välstånd.

    • Fantastiskt bra kommentar.

      Jag röstar på dig som Statsminister i Sverige 🙂
      Det kommer bli mycket bättre än både Ulf Kristersson och Magdalena Andersson.
      Hoppas du också stoppar flödet av svenska utgifter till kriget mot Ryssland i Ukraina.
      Jag tror den summan är uppe i 50 miljarder kronor nu.
      Pengar, som i Sverige kunde använts mycket bättre.
      Nu talar visst Moderatregeringen om det mycket dyra stridsflygplanet JAS Gripen som militär hjälp till Ukraina.
      Det är visst de Sverigehatande Sverigedemokraterna som vill detta.
      Sverigedemokraterna är ett Borgerligt parti som i tysthet bejakar migrationsinvandringen som en flödande resurs som låglönearbetande och villig arbetskraft till farliga arbetsplatser.

      Sverigedemokraterna är Kapitalägarnas tjänare.
      Det är det oundvikliga som stödparti i Borgerlig regering.
      Eljest skulle de aldrig få en plats där.
      Hur arbetare i god tro kan rösta på detta falska parti är för mig rent skrämmande.

      Men märk väl att det inte är Arbetarens fel.
      Det är den Liberala Demokratins fel som inte i saken erbjuder Arbetaren något annat val.

      Den Liberala Demokratin är Totalitär.
      Jag läste idag på Fria Tider att en högt ställd Moderat hade uttalat sig på X att alla i Sverige borde erkänna sitt fulla stöd till den Liberala Demokratin.
      Som om alternativ inte skulle vara tillåtna.

      Det påminner mig om ett möte i Vänsterpartiet där vi samklang och högt och tydligt skulle utropa oss som feminister.
      Jag var helt oförberedd och inte heller direkt medveten.
      Jag tyckte bara att det kändes helt fel.
      Jag har tänkt lite på det där efteråt.
      Tycker nog det påminner om ett typiskt sektbeteende.

      Demokrati som fri tanke finns inte längre i Västerlandet.

      • Västerlandet? Vad är det mer precist?
        Hur definierar du demokrati? Som i Ryssland där den politiska oppositionen dräps, fängslas eller flyr till utlandet? Eller som i Syrien där klanvälde råder? Eller som i Nordkorea? Som i Kina där det finns ett enda parti att välja emellan?

        • ”Västerlandet? Vad är det mer precist?”

          I första hand USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Europa.
          Sedan lite tveksamt de Europeiska länder som under Sovjettiden utgjorde det s.k. ”Östblocket”.
          Sedan har vi Turkiet som är ett gränsland mellan Öst och väst.
          Men dess kultur och religion gör att jag ser Turkiet som ett land tillhörigt Orienten.
          Orientexpressen var en järnvägsförbindelse mellan Paris och Istanbul.

          I Norr finns Island och Grönland som också tillhör Västvärlden eller Västerlandet.

          Jag tror aldrig Turkiet blir ett EU-land.
          Banden till Österlandet är för starka.
          Förmodligen har Erdogan i Turkiet lättare att komma överens med Vladimir Poutin i Ryssland än med den krävande EU-kommissionen.
          Vad som blir av det som återstår av Ukraina efter kriget återstår att se.
          Men EU och USA vill nog ha så mycket de bara kan.
          Hos oss kallas detta för EU:s och NATO:s utvidgning.

          • Occidenten – västerlandet – är den politiska kultur som grundar sig på idé- och filosofiarvet från grekiska antiken och den romerska rättsfilosofin, upplysningen och renässansens epoker liksom den franska revolutionens republikanska arv (d.v.s. Deklarationerna om de mänskliga respektive medborgerliga rättigheterna), samt rättigheten av frånsäga sig personligen och statligt religionens inflytande i samhället.

          • Johan de Naucler,
            Det Imperialistiska Romarriket frånsade sig också Religionens inflytande i samhället.
            Vilket gjorde att det blev ett samhälle fyllt av grymhet som förlorade sin moraliska kompass.
            Till slut föll det Imperialistiska Romarriket förmodligen på grund av inre kollaps då krigens erövringar blev allt färre.
            Tyvärr Johan, ser det inte så mycket bättre ut för Västerlandet nu.

            I Ryssland låter man nu den Ortodoxa Kyrkan växa och öka religionens inflytande i samhället.
            Det skapar en identitet och en gemensam tro som håller det Ryska samhället solidariskt och sammanhållet.

            Kommunisterna i Sovjetunionen försökte utplåna den Ortodoxa Kyrkan som det ansåg som en farlig konkurrent till sin egna profana övertygelse.
            Många gamla kyrkor är därför idag ruiner i Ryssland och dess präster och ledare för länge sedan brutalt avrättade av den ibland terrorliknande Kommunistiska Diktaturen.
            Men det fanns då för länge sedan Ortodoxa Kyrkor i Ryssland som tog en annan väg. De fogade sig till Kommunisterna och sökte istället samarbete.
            Det samarbetet togs emot och dessa kyrkor tilläts fortsätta och är idag fortsatt fullt levande.
            Du kan se en sådan kyrka i filmen nedan tillsammans med en stor kyrkogård eller begravningsplats invid kyrkan precis som hos oss i mindre samhällen och på landsbygd i Sverige.
            Innan kyrkan och begravningsplatsen kom till begravde folk sina döda anhöriga i den egna trädgården.
            Se filmen och hur folk där trivs under enkla levnadsförhållanden i dessa gamla trähus.
            Det är ett levande samhälle nära Naturen och långt från Västvärldens Kapitalistiska konsumtionshets.
            Men se själv, folk där är glada och lyckliga ändå.

            Hon som gjort filmen är van att resa och utforska platser.
            Hon har en egen resebyrå i Ryssland och verkar ha ett intresse för att presentera Ryssland på ett positivt sätt.
            Eftersom hon alltid talar engelska i filmerna är naturligtvis direkt avsedda för Västerländsk publik.

            Med den negativa propaganda vi sköljs över från Västerländsk media, myndigheterna och staternas politiker om Ryssland är det garanterat många i Väst som gärna vill se Ryssland även från den glada och positiva sidan.

            1000 km från Moskva🔥 En stad med trätrottoarer och eviga översvämningar🔥 Konsert i klocktornet
            https://www.youtube.com/watch?v=r8r0axWhe1k

        • Georg Weiss, här får du en film som visar vad Västerländsk Kapitalism har haft att ge som gåva till vår ömma Moder Natur.
          Det är tankeväckande.
          Det borde också visa dig anledningen till Europas och USA:s brutala härjningar i Mellanöstern för Oljebolagens jakt efter Mellanösterns oljetillgångar för tillverkning av de mängder av billig bensin som det Fria Samhället fordrat för att överleva.

          Largest Junkyard left in the United States
          https://www.youtube.com/watch?v=DUFE7h1XOtE

          • Jag såg videon i kommentaren före den här (gick inte att svara där) Dvs videon ”1000km från Moskva. En stad med tätrottoarer och ständiga översvämningar. Konsert i klocktornet”.
            Jag blir både nostalgisk och lite sorgsen. Kanske för att jag påminns om en annan tid även i vårt land. Ofta när jag ser filmer och bilder från de gamla öststaterna (jag räknar då in baltikum bl a) blir jag vemodig. Gamla grusvägar, mer eller mindre välbevarade trähus, ibland sten, är sånt man såg här också en gång när livet levdes lite enklare. Den prunkande växtligheten längs vägarna. Omodernt. Ändå känns det människovänligt. Och kyrkan förstås. Vilket fint klockspel i tornet! Fanns det ngn liknande här skulle jag nog kunna tänka mig att besöke den kyrkan regelbundet.
            Vi behöver tron på det som är större än människan. Våra själar har det behovet. Ingen politisk ideologi kan ge livet samma mening. Det är positivt att den ortodoxa kyrkan återigen får finnas i Ryssland. Tron kunde man ju inte förstöra bara för att kyrkor försvann.

            Jag rekommenderar en video om ett fantastiskt människoöde från den sovjetisk-ryska tiden, när de troende förföljdes. En kvinna, vars familj flydde ut i vildmarken och överlevde där. I dag finns bara kvinnan kvar, om hon fortfarande lever. Hon var/är yngst i familjen och har levt själv flera år därute. Familjen upptäcktes med tiden och det har gjorts dokumentärer om dem;
            ”Surviving in the Siberian Wilderness for 70 years (full lenght)”
            https://www.youtube.com/watch?v=tt2AYafET68

    • Och varför ska vi i Sverige bry oss om när och hur toppgarnityret i Kreml är nöjda med oss?
      ”…hoten från USA att vilja göra mos av Ryssland”. Vad mer specifikt menar du?
      Självständiga länder som Afghanistan och Libyen? Verkliga praktexempel på demokratier med frihet, jämlikhet och broderskap (systrar räknas inte).

      • Det tog Afghanistan över 15 år att besegra USA & Co (inkl. Sverige) som fullständigt folkrättsvidrigt (insatser långt utöver FN-resolutionen) och odemokratiskt överföll landet. Lång fler civila döda än i Ukraina förstås.
        Libyen, Afrikas mest välmående land ville under Gadaffi föra en alltför självständig politik och angreps på lögnaktig basis av Nato. Resultatet kaos och mångdubbelt fler döda civila än i Ukraina. Ansvariga som bl.a. presidenterna Bush, Obama, Trump, Biden har ej bedömts i internationell domstol – ej heller medaktörerna från Sveriges regering 2001-

    • Fast Sovjetunionens upplösning drevs på av ryska politiker -knappast av politiker i västvärlden. Belovezj-avtalet slöts av Ryska republiken, Ukraina och Vitryssland i början på december 1991 (möjligen (8.12?). Dåvarande amerikanske president Bush åkte till Kiev senhösten 1991 och höll ett högtidligt tal och var helt emot att bl.a. just Ukraina sökte fullständig självständighet, vilket komplett chockade republikernas lokalpolitiker i de slaviska republikerna på den tiden. Dessa centrifugalkrafter var helt inrikesbaserade i dåtidens sovjetiska politiska landskap. Ingen ville egentligen se ett uppbrutet och liksom helt okontrollerad statsuppbrott in till totalt kaos (vilket det också blev). Där hade såväl Gorbatjov som Bush senior rätt – unionen borde inte ha upplösts av dessa nationalistiska lokalpolitiker, det var ett brott mot landets konstitution -om den nu hade något juridiskt värde efter augustikuppen 1991. Men unionen föll av sin egen otympliga tyngd, officiellt ville ingen ha det post-sovjetiska kaoset vad jag minns. Man måste komma ihåg att det fanns knappast några politiker eller inriktningar inom landet som satte stopp för landets upplösning sent året 1991. Alla i det sönderfallande politiska systemet tog det för ett faktum att det centralmaktsstyrda -och sovjetiska- skulle försvinna, automatiskt – vilket det också gjorde. Det hade föga några legala ramar och var en solklar inre statskupp i det tysta, som borde avgjorts av andra. Men den kom inifrån, inte utifrån. Men allt sovjetiskt var, å andra sidan, denna höst året 1991 helt dött – det saknade all politisk auktoritet och något ledarskap att tala om fanns inte – bara hos Jeltsin och dennes omgivning.

      • Jag instämmer i att Sovjet inifrån ville förändra och antagligen var villiga att ta en del risker i den processen.
        USA gav också under slutet av det kalla kriget Sovjet intrycket att de var mycket mer konstruktiva än vad som var allmänhetens intryck bland de många som inte kände till det anmärkningsvärda samarbete som pågick bakom kulisserna.
        USA hade sen 1973 genom ett avtal underskrivet av Nixon 1972 anmodat och godkänt att hela gräddan av USAs teknikföretag skulle förse Sovjet med alla produkter och tjänster de önskade. Som jag tidigare tagit upp:
        Orsaken var sannolikt en muta till Sovjet efter att de hade fångat upp Apollo13 tom(!) ur havet. Sovjet hade därmed ’the smoking gun’ beviset för att USAs månladdningsprojekt var en stor bluff.
        Men jag tror inte att det var oavsiktligt från USAs sida utan var ett smidigt sätt för den tekniskt avancerade företagsoligarkin att kunna exportera i stf att försöka sanktionera ’fienden’ och hindra dem att få avancerad utrustning till sitt Militärindustriella.
        Då hade USA tvingats att nagelfara alla västföretag så de inte sålde till Sovjet. Det var om jag minns rätt ungefär vid Afgahnistan-kriget och när USA hade Rymdfärjan (deras första riktiga bemannade rymdprojekt som nådde omloppsbana) på gång som svenskar åkte fast för att ha hjälpt Sovjet som mellanhänder för avancerad datautrustning.
        Men okänt för majoriteten hade alltså USA själva tidigare varit otroligt ’hjälpsamma’
        Afghanistankriget innebar emellertid blott ett tillfälligt avbrott.
        Och snart var Sverige USA och Sovjet sammansvurna om att sätta ubåten på grund i svenska skärgården. Sannolikt Sovjets bidrag för att samarbetet med USA skulle återtas.
        Men som jag tidigare tagit upp flera gånger måste hela situationen varit deprimerande för Sovjets tekniska elit. De insåg att deras samhälle behövde förändras och det var nödvändigt att öppna upp systemet. Vilket ju har skett och nu har Sovjet själva ett tekniskt övertag på vissa områden. Och har sannolikt återgått till en bättre inställning till utbildning i naturvetenskap än liberalerna i väst.

  4. Ett flertal argument har tillbakavisats på ett föredömligt sätt. Några synpunkter:
    1. Ja, tsar-Ryssland expanderade med våld och folk i de områden som inkorporerades assimilerades (långsamt). Under sovjettid hade de samma rättigheter som huvudgruppen av etniska ryssar. Utvecklingen med assimilering liknar den som varit – under senare tid – i USA. När jag jobbade i Ulan-Ude i Sibirien kunde jag konstatera att folk ville bevara sin särskilda kultur, men inte lämna Ryska Federationen.
    2. Under tiden före andra världskriget var Sovjetunionen – inte Tyskland – England, USA m.fl. länders huvudfiende. När de var tvungna samarbetade de med Sovjetunionen. Kort efter kriget återgick det till det ”normala”. Den viktiga samarbetspartnern som var huvudkraft i att krossa nazismen gjordes till parias och isolerades. När Kalla kriget avslutades fortsatte USA med sin negativa politik. Östländer fick hjälp – men inte R Fed. Det fula spelet beskrivs av prof Jeffrey Sachs som var djupt involverad i rådgivning och såg USA:s beteende inifrån.
    https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=VWYZpF2ngnc&fbclid=IwY2xjawFM0rdleHRuA2FlbQIxMQABHZhvYXozoEbkhVc3WwLn4Bh6XNYQvMrVRs-hey1JfRyFsNETmm0c-wuV3Q_aem_f6wceC4_0-vI-e_Vyzeg2A

  5. Svenska regeringen går nu ytterligare ett steg mot krig med Ryssland.

    ”Invasion av Ryssland planeras
    Den svenska regeringens avsikt med stödet är alltså inte att förbättra Kievs position inför planerade kommande fredsförhandlingar. För Sveriges del är kriget inte ens över om det mirakulösa sker: att ryska trupper trycks tillbaka till den gräns som rådde dagen innan inledningen på Moskvas intervention i de östra delarna av Ukraina, enligt ryska uttalanden för att där skydda etniska ryssar från den folkmordspolitik Kiev drivit sedan den amerikanska statskuppen i landet år 2014.

    ” I den svenska regeringens vision, presenterad av Joar Forsell, är befriandet av hela Ukraina blott den första etappen, efter vilken det riktiga kriget tar vid, det slutgiltiga krossandet av den Ryska Federationen.”
    https://newsvoice.se/2024/09/poltava-2-invasion-av-ryssland/

    Vad tycker svenska folket om denna utveckling??
    Har vi blivit tillfrågade??

    • Pytte lite Sverige ska befria urkini🤣🤣🤣 Detta torde väl vara århundradets skämt – alla kategorier!?!

  6. Rättelser:

    1. som är idealiskt organiserad > som helst borde vara organiserad

    2. ”Kievan Rus” > Kievrus

    3. På liknande sätt har hegemoniska makter alltid krävts för att dominera haven > På liknande sätt har hegemoniska makter alltid behövt dominera haven

    4. ”The Time of Trouble” (Смута) > Stora oredan

    5. bifloder > skattskyldiga / tributskyldiga / vasallstater

    6. utom- av områdets verksamhet > verksamhet utanför operationsområdet

    Som i andra översättningar på den här webbplatsen slås jag av tendensen att bara anta att det engelska namnet på vilken som helst företeelse i ett icke-engelskspråkigt land (Italien, Ryssland) är lämpligt på svenska också. Man kan ju alltid använda svenskspråkiga Wikipedia för att hitta de rätta svenska namnen på fem sekunder, men icke! Engelska måste det vara. Den är ju standardspråket i alla länder, och är den det inte ännu, så borde den bli det snart. Det gör ju de snälla farbröderna i Washington sitt bästa för att åstadkomma också. Den angelsaxiska imperialismen råder i språkligt avseende även i antiimperialistiska svenska kretsar.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here