Detta är utdrag ur en debattartikel av professor emeritus Sven Britton i Aftonbladet 26 maj.
Misären i Kuba skildras men inte dess orsaker
DEBATT. Det är 64 år sedan USA inledde handelsblockaden mot sin lilla granne, som ändå inte är helt knäckt även om kollapsen nu är överhängande sedan USA till slut även strypt oljetillgången. Ett militärt anfall mot landet är förestående enligt återkommande besked från president Trump.
Journalistikens gamar samlas nu i landet för att skildra förfallet innan skarprättaren anlänt. Misären skildras men inte dess orsaker.
Man skulle önska att det internationella samfundet och varför inte Sverige, reagerade kraftfullt mot det lidande detta folk nu utsätts för. USA hänvisar nu till det åtal för nerskjutning av ett civilt flygplan med exilkubaner för trettio år sedan för vilket den dåvarande kubanske presidenten, den nu 92-årige Raoul Castro hålls, ansvarig.
Jag vill därför, innan det är för sent, påminna om det enastående människorna i detta lilla land åstadkommit sedan revolutionen 1959 trots att det enligt mig genom blockaden aldrig fick chansen på riktigt.
Vid det tillfället ägde USA 80 procent landets produktionsmedel och stod för 80 procent av handelsutbytet. Landets rikedomar var ojämlikt fördelade. När Castroregimen gradvis började nationalisera USA:s tillgångar inledde USA handelsblockaden 1962 vilken förbjöd utbyte av varor och tjänster mellan länderna och i praktiken omfattade blockaden alla andra länder som hade handelsutbyte med Kuba.
Bedömningen av hur mycket handelsblockaden betytt för Kubas ekonomiska utveckling/nedgång varierar beroende på referentens ideologiska position men få anser nog att den varit positiv.
Nationalinkomsten sjönk drastiskt. Men under denna nedgång av BNP förmådde landet ändå utveckla och underhålla en välfärd vilken bland annat sänkte barnadödligheten till nivåer lika eller till och med under de i det mångfalt rikare USA. Samtidigt hade man utrotat analfabetismen, infört obligatorisk skola upp till högstadium och stärkt den akademiska utbildningen till nivåer som gjort att man kunnat sända kubanskt utbildade läkare till behövande länder i andra delar av den fattiga världen. Sambandet mellan hälsa och välstånd ( BNP/capita= ju rikare ju friskare) som gällde i alla andra länder hade motbevisats av Kuba.
I början av 2000-talet besökte jag vid ett par tillfällen Kuba för att följa hur de hanterade HIV- epidemin. I västerländsk press angavs att de HIV infekterade låstes in i stängda reservat och homosexuella trakasserades som riskpersoner. Inget av detta kunde jag få bekräftat vid besök på sjukhus och primärvård i Havanna och Santiago de Cuba.
Kuba har visat att god hälsa och folkutbildning kan uppnås även med små resurser trots uthållig och ökande utpressning från USA. de få regimer som tidigare stödde landet, exempelvis Sverige, har nu fåtts att överge det. Kuba har en orkanprevention i världsklass enligt FN.
Den överhängande risken nu är att en amerikansk invasion… sopar igen spåren av och formeln för det som en gång gjorde landet till en ö av hälsa och folkbildning.
Sven Britton, MD, PhD Professor emeritus infektionssjukdomar, Karolinska Institutet
Allt stöd åt Kuba!
Socialismen på Kuba ligger på dödsbädden.
Den misär som nu pågår på Kuba är dödsryckningarna.
USA behöver inte göra så mycket längre.
Det är mest bara att vänta på regimens begravning och det nya livet som kommer att komma därefter.
Deep Seek hittade också detta:
🩺 Sven Brittons perspektiv på Kubas HIV-hantering
Enligt en skrift från Svensk-kubanska föreningen (2004) förklarade Sven Britton själv varför han såg resultaten som en prestation, trots den hårda kritiken mot metoderna .
Den kontroversiella metoden (1986-93): Internationell kritik riktades mot Kubas tidiga strategi att isolera HIV-smittade i sanatorium. Britton instämde delvis i kritiken, men gav den ett historiskt perspektiv. Han påpekade att detta var en klassisk metod vid hantering av massepidemier och att Sverige i mindre skala hade använt liknande åtgärder, som att isolera prostituerade som bar på HIV utan att informera deras kunder, utan att det uppmärksammats .
Resultatet: Slutsatsen var att Kuba, trots den hårda metoden och de enorma ekonomiska nackdelarna som landets grannar hade, lyckades hålla andelen smittade på en ovanligt låg nivå (cirka 0,05%). Britton ansåg att detta var en ”prestation av närmast osannolika mått” och tillskrev den framgången främst till folkbildning och en läskunnig befolkning .
Sven Britton är pålitlig som få och dessutom med egen erfarenhet som numer är en ovanlig kombination.
Jag bodde på Kuba 1986-96 och kan intyga att sanatoriestrategin fungerade alldeles utmärkt. Det var inte frågan om inlåsning utan framför allt skydd och utbildning. Alla fick lära sig hur man hanterar HIV, man fick näringsriktig mat och permissioner gavs. Jag har personligen besökt ett sådant sanatorium i Havanna, och ett flertal gånger träffat några som varit intagna där, speciellt två killar som även kom att resa runt i USA på föredragsturnéer.
Känns som manifestationen på den lilla bilden överst i inlägget inte är precis dagsfärsk.
Mycket har hänt sedan dess och det verkar som tiden börjar närma sig för Kubas socialistiska regering kommer att falla.
En försiktig omdaning har redan skett i Venezuela från Hugo Chaves socialistiska revolution och jag har inte hört talas om några protester.
Det jag hoppas på är en förnyelse på Kuba så att alla kubaner kan få leva ett anständigt liv utan brist på allt.
Men utan någon ”nyliberal” revolution men en försiktig övergång till i Världen övrigt ”normal” marknadsekonomi där folket får ekonomiskt frihet tillräckligt för att försörja sig själva och på sikt skapa ett välstånd.
Kanske det skulle kunna skapa respekt hos den stora grannen USA och få deras aggression att minska åtminstone något?
Det skulle också kunna göra att exilkubaner från Florida flyttar hem till Kuba igen och hjälper till att bygga upp Kuba igen samt också göra folket mer enat.
Enas kring en socialistisk ideologi verkar inte längre vara hållbart och absolut inte om folket kring ideologin tvingas leva i en misär.
Som i så många andra fall tror jag inte det går att vrida klockan tillbaka.
Det går inte motstå tidens dynamik.
Jag försöker själv ibland, men resultatet blir endast nostalgitrippar.
Ofta isolerade, för mig själv.
Din signatur är sorgligt missvisande… Vet du alls något om klass? Ta och läs på lite, och börja gärna med Kommunistiska Manifestet! Sen kan du läsa några av alla artiklar som publiceras på https://svensk-kubanska.se
”Det går inte motstå tidens dynamik.” Om man tänker i de banorna kan man lika gärna söka medlemskap i någon av alla fascistiska rörelser som uppstått runtom i världen, för det verkar vara ”tidens dynamik”, betald av storkapitalet.
Bedrövligt.
”Om man tänker i de banorna kan man lika gärna söka medlemskap i någon av alla fascistiska rörelser som uppstått runtom i världen, för det verkar vara ”tidens dynamik”, betald av storkapitalet.”
Där tror jag du är helt fel ute.
I Västvärlden och i synnerhet Europa kan vi direkt koppla ”fascistiska rörelser” med kritik och motstånd till massmigration och ”generös” asylpolitik ibland till och med helt utan kontroll. Gränser borta och landet ges svängdörrar där alla kan passera ut och in.
Det här ger ett samhälle som minst sagt välkomnats av Storkapitalet som på så vis snabb skaffar sig arbetskraft till lägre priser och som heller ofta inte ställer några krav.
Mot detta har då växt upp ”gräsrotsrörelser” som velat bromsa den här utvecklingen och krävt ”hårdare tag” är därmed belagts med epitetet ”Fascister”.
Inte utan anledning men i botten finns ändock ett missnöje som härstammar ur arbetarklassen som upplever sig drabbad och ofta faktiskt även är det.
Om vi tar ett litet ”fascist”parti här i Sverige som av allt att döma är under uppgång och som heter AFS med Gustav Kasselstrand som ledare.
Menar du att AFS skulle vara betalda av Storkapitalet?
Jag är säker på det är tvärt om. AFS får inte ett rött öre av Näringsliv och Företag.
De får inte ens en plats i media.
Deras röst grundar sig istället på en lagstadgad yttrandefrihet som inte Demokratin rår på att tumma på även om Demokratin ofta försöker.
Ta Fria Tider och Frihetsnytt exempelvis. Röster från yttersta högerkanten som fått sina bankkonton frusna och inte kan vare sig betala eller ta emot pengar.
Jag vet ingen vänsterrörelse som råkar ut för det.
Vad Storkapitalet istället gjort är att de splittrat Arbetarrörelsen så att den inte längre utgör något hot och i den miljön kan en radikal vänsterrörelse med socialistiska mål hälsa hem och inse att deras tid är både ute och förbi.
Vi kan kalla det vad vill, även för ”tidens dynamik”.
”Enade vi stå – söndrade vi falla”
Det är väl ändå vad Västerlandets Arbetarrörelse fått erfara?
Lyckligtvis tror jag inte alls det ser ut så i Asiens auktoritära länder som Ryssland och Kina där Arbetarklassen fortfarande är respekterad som en homogen enhet som samhället mer och ibland även mindre tar hänsyn till.
Men splittrad är den absolut inte.
För det fordras troligen en Demokrati av Västerländsk modell.
Hälsa,
Ja, många läkare och fri sjukvård är bra men vad händer när det inte finns några mediciner, eller är väldigt svåra att få tag på?
Utbildning,
Ja, det är också väldigt bra, men vad händer när det inte finns något att använda den till?
Meningen med utbildning i ett samhälle är ju att få människor att prestera något.
Förkliga drömmar och idéer och så vidare. Vilka har möjligheterna varit på Kuba?
Man måste få kunna göra något mera än att sälja hemodlade grönsaker.
Samhället på Kuba var en möjlighet lika mycket som det är en begränsning.
Här måste till en förändring som ger folket möjligheterna.
Att USA är en bandit vet jag redan.
Likaså att de gärna angriper och slår på de som redan ligger.
USA är egentligen fega och tar varje chans de tror de kan vinna.
Venezuela är ett praktexempel men vi vet inte ännu om det kommer bli så mycket sämre där eller vad som händer.
Jag vet inte vad som kan stoppa USA?
USA skulle kunna kapsejsa som Sovjetunionen genom sin egna ekonomiska kollaps.
Jag tror det kommer hända om USA inte lyckas förnya sig och lyckas komma ikapp den industriella utvecklingen i Asien och speciellt då i Kina.
För Kuba är läget just nu prekärt.
Det är i alla fall tacksamt om Global Politics följer utveklingen vad som än händer.
Jag vill bara att kubanerna ska få ett drägligt liv.
Men inte genom chockartade Frihetliga reformer som i så fall skulle göra mer skada än nytta.
Men tyvärr lär dem vara av hög prioritet från USA.
Men det är inte säkert det blir så.
Vi har faktiskt ännu så länge inte sett några radikala Nyliberala reformer i grannlandet Venezuela.
Försök vara positiva att framtiden ska bli bättre på Kuba.
Som sagt, du tycks inte ha förstått innebörden av artikeln här: Misären i Kuba skildras men inte dess orsaker. Hur tror du Sverige skulle ha sett ut om det varit vi och inte Kuba som utsattes för dessa blockader och restriktioner mot tredje part?
Informera dig! Tänk om, tänk rätt!
Jämför Ryssland istället som utsatts för blockader och sanktioner av hela Västvärlden.
För Iran likadant.
De klarar skivan genom parering och anpassning.
Kuba har med tiden förlorat alla sina allierade, eller de inser det meningslösa? Och du tror att den Kubanska socialistiska revolutionen ska överleva?
Jag tror man måste vara rejält vänstervriden för att komma på sådana tankar.
Jag skriver att jag är arbetarklass men inte att jag är vänster.
Det är två begrepp som nödvändigtvis inte måste ha bindning till varandra.
Av samma anledning misslyckades 68-vänstern med Arbetarna och tvingades att ta vägen genom samhällets (oftast gemensamma) institutioner istället.
SVT Public Service är nog deras sista bastion?
Ännu en kommentar refuserad till Chris 9 juni
En replik. Ingenting annat.
Jag har sparat den på eget ark med länk hit.
Ingen av dina kommentarer har refuserats. Men av okänd anledning hamnar enstaka av dina (och andras) kommentarer i papperskorgen ibland. Det är bra att du som nu påpekar detta så fiskar jag snabbt upp och publicerar kommentaren. Ska åter ta upp frågan med en it-specialist.
Jag läste nu på msn att Kubas regering (kommunistpartiet) öppnar för privat företagande där även utländska investeringar erbjuds.
” Situationen kräver brådskande och nödvändiga förändringar, säger Kubas president Miguel Diaz-Canel.”
Det blir även mer självständighet för kommuner och statligt ägda företag.
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/kubas-regering-%C3%B6ppnar-f%C3%B6r-privat-f%C3%B6retagande/ar-AA25ZqVO?ocid=msedgdhp&pc=U531&cvid=6a348f64fbbd4ed6b9827b1cdf649031&ei=30
Jag läser ikväll på MSN att bönder på Kuba tvingas sälja sina gårdar för en spottstyver därför USA förbjudit Venezuela att leverera bränsle och olja till Kuba.
Det är ett vidrigt beteende av USA.
För hur ska Kubas folk få mat om Kubas bönder tvingas ge upp sina odlingar?
Böndernas traktorer, bilar och maskiner, ingenting fungerar längre utan bränsle.
https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/b%C3%B6nder-slumpar-bort-sina-g%C3%A5rdar-har-inte-l%C3%A4ngre-r%C3%A5d/ar-AA27jQe5?ocid=msedgntp&pc=U531&cvid=6a4c0906bac640dd8442ba289746daa6&cvpid=6a4c11b67fae4b65bef8b9c439101ba2&ei=26