Jämför gärna med vår idrottsrörelse!
Varje vecka kommer jag (Jan-Erik Lindblom) att försöka publicera en längre text där jag försöker gå djupare än rubrikerna och titta på det som ofta hamnar i skymundan – geopolitiken, dubbelmoralen, mediernas roll, makten bakom narrativen och varför vissa konflikter beskrivs på ett sätt medan andra beskrivs helt annorlunda.
Målet är inte att säga åt människor vad de ska tycka, utan att ställa frågor, lyfta perspektiv som ofta saknas och försöka förstå vad som egentligen ligger bakom det som händer.
Detta kommer att läggas upp till alla och även skickas via mejl till prenumeranter. Hur upplägget ser ut efter sommaren får vi se. Kanske det blir mer av detta endast till prenumeranter på Duman , vi får se.
Så nu kör vi!
När Ryssland gick in i Ukraina 2022 var kyrkan snabb med att tala om folkrätt, aggression och Ukrainas rätt till självförsvar. Språket var ovanligt tydligt, nästan politiskt. Plötsligt fanns inga större tveksamheter kring vem som var angripare och vem som var offer. Kyrkan talade inte bara om lidande och fred, utan också om ansvar och skuld.
Men när Gaza bombas, när civila begravs under rasmassor, när barn svälter bakom blockader och när Israel gång på gång anklagas för brott mot internationell rätt – då låter det annorlunda.
Då handlar det om ”humanitär situation”, ”behov av återhållsamhet” och ”vikten av dialog”.
När Iran attackeras av västmakter och Israel, används inte ord som aggression, självförsvar eller brott mot folkrätten. Då handlar det i stället om oro, regional stabilitet och mänskliga rättigheter.
Det är svårt att inte se ett mönster.
Ett språk för Ryssland – ett annat för väst
När Ryssland är angriparen är språket hårt och tydligt. När USA, Israel eller västliga allierade agerar militärt blir språket försiktigt, abstrakt och humanitärt.
Det handlar inte bara om juridik, även om det ofta används som förklaring.
Ja, Ukraina är en erkänd stat och Gaza är inte det. Ja, olika konflikter omfattas av olika delar av folkrätten. Men människor ser också att civila dör oavsett juridisk definition. Människor ser att bombningar ser likadana ut vare sig de sker i Donetsk, Gaza eller Teheran.
Det är därför många reagerar på kyrkans olika språkbruk.
När ett sjukhus bombas i Ukraina är det ett brott mot folkrätten.
När ett sjukhus bombas i Gaza blir det en tragedi.
När ryska attacker drabbar civila används moraliska och juridiska begrepp.
När Israel gör detsamma talar man om proportionalitet, komplexitet och behov av fred.
Det är inte svårt att förstå varför människor uppfattar det som hyckleri.
Kyrkan är inte neutral
Precis som den ryska kyrkan är nära knuten till sin stats världsbild och nationella intressen är Svenska kyrkan nära knuten till den svenska och västliga självbilden.
Skillnaden är bara att detta sällan erkänns öppet.
När den ryska kyrkan talar om patriotism, nationellt försvar och ryska intressen beskriver västliga medier det ofta som propaganda och nationalism.
Men när Svenska kyrkan talar på ett sätt som ligger nära EU:s, Natos och den svenska regeringens linje beskrivs det som humanism och värdegrund.
Varför?
Är inte båda kyrkorna präglade av de samhällen och maktsystem där de verkar?
Är inte båda påverkade av vilka narrativ som dominerar i deras respektive offentligheter?
Den svenska kyrkan vill gärna framstå som universell, neutral och moralisk. Men den verkar i ett samhälle där vissa konflikter är enkla att fördöma och andra är betydligt mer känsliga.
Att tala hårt mot Ryssland kostar väldigt lite i Sverige.
Det finns ett brett politiskt konsensus, starkt mediestöd och få risker.
Att tala lika hårt mot Israel eller USA är något helt annat. Där riskerar man kritik, anklagelser om ensidighet och konflikter med politiska och institutionella nätverk.
Rädsla för att hamna utanför konsensus
Det finns också en annan dimension.
Svenska kyrkan är inte bara en religiös institution. Den är också en del av det svenska etablissemanget.
Den samarbetar med staten, kommuner, myndigheter, biståndsorganisationer och internationella aktörer. Den är en del av samma sociala och politiska miljö som stora delar av den svenska offentligheten.
Det innebär att kyrkan påverkas av samma normer och samma gränser för vad som anses acceptabelt att säga.
Det är mycket enklare att använda ord som ”aggression” och ”folkrättsbrott” om Ryssland än om Israel.
Det är enklare att tala om Ukrainas rätt till självförsvar än om palestiniers rätt att göra motstånd.
Det är enklare att tala om rysk imperialism än om amerikansk militär dominans i Mellanöstern.
På så sätt blir kyrkans språk inte bara en fråga om juridik utan också om makt.
Vilka länder är det riskfritt att kritisera?
Vilka länder är det känsligare att kritisera?
Vilka konflikter passar in i den västliga berättelsen om demokrati och auktoritära stater?
Och vilka konflikter riskerar att skapa obehagliga frågor om västs egen roll?
Moral som följer makten
Det mest problematiska är kanske inte att kyrkan använder olika språk i olika konflikter.
Det mest problematiska är att den sällan förklarar varför.
Om kyrkan menar att Ukraina har rätt till självförsvar – varför gäller inte samma moraliska princip för andra folk som lever under ockupation eller blockad?
Om kyrkan menar att folkrätten är central – varför används inte samma hårda språk mot andra stater som anklagas för brott mot internationell rätt?
Om kyrkan menar att civila alltid ska skyddas – varför låter det ibland som att vissa civila är mer värda att tala om än andra?
Det är dessa frågor som gör att människor börjar tvivla på kyrkans opartiskhet.
För när moralens språk förändras beroende på vem som bombar och vem som bombas, då framstår principerna inte längre som universella.
Då framstår de som selektiva.
Och selektiv moral är sällan särskilt trovärdig.
Kyrkan borde vara ärligare
Det kanske vore mer hederligt om Svenska kyrkan erkände att den, precis som alla andra institutioner, påverkas av politik, geopolitiska intressen och det samhälle den verkar i.
Ingen institution står helt utanför sin tid.
Ingen kyrka är helt fri från makt.
Problemet uppstår när man låtsas vara neutral samtidigt som man i praktiken följer samma mönster som politiker, medier och västliga maktstrukturer.
Det är därför jämförelsen med den ryska kyrkan är obekväm.
För även om skillnaderna är stora finns också likheter.
Båda kyrkorna verkar inom ett större politiskt sammanhang.
Båda använder moraliskt språk.
Båda talar gärna om fred, lidande och människovärde.
Men båda verkar också ha lättare att tala hårt om vissa fiender än om andra.
Och det är kanske där kärnan i problemet ligger.
Inte i att Svenska kyrkan tar ställning. Utan i att den tar ställning selektivt – och samtidigt vill framstå som om den inte gör det alls.
Donera gärna med Swish till 070-4888823.
Alla sådana här mer religiösa frågor är ju synnerligen välkomna som ämne, men ligger ändå till ganska stora delar utanför politiken. Vi kan inte utgå från att olika religiösa samfund skall behärska och dessutom bemästra så svåra frågor som internationell lag, allra minst i krigstid där ännu mycket är dolt och okänt, sanningarna finns även de i ruinerna. Det är alltså omöjligt.
Det beror också på var man letar och i vilka skilda som beroende eller oberoende sammanhang. Var var till exempel världens kristna kyrkor för 32 år sedan då det snabbaste blodiga folkmordet ägde rum vi känner till, med förmodligen nära eller över miljonen dödsoffer (ihjälslagna, innebrända) i Rwanda 1994? Ett folk långt bort? Annorlunda hudfärg? Alla reagerade indignerat. Men. Efteråt.
Konflikter, dessutom med regellöst våld, är svåra. Det glädjande i vår tid är med de krigshandlingar vi ser i såväl Israel-Palestina- respektive Ryssland-Ukraina-krigen är ändå det oväntat snabba agerandet i just internationell lag att enligt Romstadgan så har Internationella brottmålsdomstolen i Haag agerat, och ledande politiska som militära ledare nu efterlysts bland aggressorerna på israeliska respektive ryska sidorna för såväl krigsbrott som folkmordsbrott. Det är första gången i mänsklighetens hela historia det utspelas under pågående krig. Här har kyrkorna och religiösa samfunden mycket att tänka igenom. Domstolen i Haag har reagerat fortare och mer resolut än närapå nästan alla andra mänskliga institutioner i världen. Det är faktiskt imponerande. Även etiskt sett, vi är äntligen i någotsånär framkant.
Det finns såväl judiska som ortodoxa kyrkor och ledare som klart kunnat ta avstånd från israelisk-Netanyahu- respektive rysk-putinistiska krigsbrott. Det finns också judiska och kristna instanser som bara inte kan släppa sin pro-israeliska hypnos, de ställs inför en historisk varning hur fel de kan visa sig ha haft.
Ryska ortodoxa kyrkan hyllar öppet och prisar kriget, men helt ensamt. Övriga ortodoxa kyrkor liksom ortodoxe överstepatriarken Bartholomeus i Konstantinopel-Istanbul har fördömt såväl kriget och den ryska ortodoxa kyrkans närmast skandalösa och etiskt smaklösa krigsiver. Den har sedan nästan hundra år infiltrerats av sovjetisk som rysk underrättelsetjänst, det är väl känt av alla. Den tänker inte själv.
Det finns mycket elände att gräva i.
Det bästa vi i civilisationen och civilsamhället kan göra, är att få slut på våldet och därutöver tillse att de putinistiska och Netanyahu-fascistiska regimernas politiker och militärer förs till rättegång i Haag. Någon annan moralisk ståndpunkt kan vi inte ha. Förr dömde kyrkor själva i viktiga rättsärenden (därav ordet ”domkyrka”), idag bör religiösa samfund utan skygglappar stödja kampen mot de ryska respektive israeliska aggressor-länderna och föra deras politiska och militära ledare till domstolen.
Folkmördarna bör inte ännu en gång i ännu ett krig komma undan rättsskipningen. Det är så vi ger döda som överlevande dess rätt och rättvisa.
groteskt att jämställa folkmördaren Netanyahu med Putin vars uttalade avsikt är att hålla nere civila förluster
Enligt uppgifter från FN-organ var antalet civila dödsfall i Ukraina pga kriget cirka 15 000, ungefär lika många som dödades i Kievregeringens inbördeskrig 2015-2021 mot Donbas, som i stället skulle ges ökad självständighet inom Ukraina enligt FN-stödda Minsk II. Har tidigare publicerat källor till dessa uppgifter.
https://www.statista.com/statistics/1293492/ukraine-war-casualties/#:~:text=The%20Office%20of%20the%20United%20Nations%20High%20Commissioner,specified%20that%20the%20real%20numbers%20could%20be%20higher.
Något färre än totala antalet dödade i Kievs krig mot östra Ukraina, enligt FN-källor.
Kriget i Ukraina utmärks av att antalet stupade militärer är långt högre än antalet civila, i motsats till i många andra krig.
Verklighet och fakta har ingen bäring i Nuklears värld! Han ser inte skogen för träden står i vägen och hans barnsliga försök att jämställa folkmördare som Nutandyaho och USA-presidenter faller platt till marken. Vad häpen han kommer att bli när Bryssel lyckas provocera fram ett krig direkt med Ryssland då det kommer att smälla duktigt i EU:s städer och sedan kommer alla att jaga och hänga ut krigsivrarna i Bryssel och resten av EU som ställt till med kriget. Känns det igen från tidigare krig ”Johan” där segrarna ställde kräken till svars för sina brott?
Det är som om Svenska Kyrkan försöker tjäna två Herrar samtidigt.
Allt emedan Jesus har sagt att detta är helt omöjligt.
Matt 6:24
Det är väl enkelt de sitter på två stolar, så länge det finns politisk styrning. Svenska kyrkan ska ju va fristående numer. Va ska vi då mä kyrkofullmäktige till? Då borde vi ju ha fotbollsfullmäktige, och shackfullmäktige….?
Bakterier och mäniskor Relion eller termodynamik
Det är deprimerande att se all lysande inteligens på våra univesitet och högskolor som inte kan påverka den kollektiva iteligensen hos mänskligheten. Det mänskliga kollektivet beter sig som en bakteriekultur som under gynsamma förhållanden växer tills den dör av sitt eget avfall
Att likna mänskligheten vid en bakteriekultur i en petriskål är den ultimata beskrivningen av en art som saknar kollektiv impulskontroll. Oavsett hur många genier vi placerar vid våra universitet får vi det smärtsamma glappet mellan individuell intelligens och systemets dumhet.
Den kollektiva intelligensens paradox
Varför leder summan av miljarder intelligenta beslut till en kollektiv katastrof? I bakterielogiken: gör en enskild bakterie ”rätt” när den konsumerar och förökar sig. Men bakterien har ingen förmåga att förstå att skålens resurser är ändlig .Mänskligheten har intelligensen att bygga massövervakningssystem, klyva atomer och skapa AI, men har inte lyckats höja sin kollektiva intelligens till en nivå där den kan säga: ”Stopp, vi dödar vår egen miljö”.
Avfallet är Inte bara fysiskt, utan även socialt. Avfallet är inte bara koldioxid eller plast, utan även socialt och mänskligt avfall. Det är de hemlösa i tältstäderna. Det är den växande psykiska ohälsan och känslan av meningslöshet. När systemet ”växer” producerar det en enorm mängd mänsklig olycka som det sedan inte kan hantera. Precis som bakterier som dränks i sin egen mjölksyra, dränks vi i effekterna av vår egen ”framgång”.
Varför de intelligenta inte kan påverka
De lysande intellektuella på våra lärosäten fungerar som systemets alibi. Genom att ha etiska råd, miljökonferenser och ”öppna samtal” skapas en illusion av att vi har kontroll. Men i verkligheten sitter forskarna i samma skål som alla andra. Om en professor föreslår att vi ska sakta ner tillväxten eller montera ner övervakningen, betraktas det som ”politiskt” eller ”ovetenskapligt”. Systemet absorberar kritiken, gör den till en rapport i en låda, och fortsätter sedan växa precis som förut.
När vi ser på politikenas oförmåga att bromsa, ser vi egentligen bara bakteriekulturen som nått kanten på skålen. Vi ser hur avfallet börjar torna upp sig, men eftersom ingen sitter vid kontrollspakarna för den ”kollektiva intelligensen”, fortsätter rörelsen framåt av ren tröghet. VIi är bara passiva passagerare på en herrelös maskin.
Nästa fråga måste bli:
Är mänskligheten bara ett resultat av materiens förmåga till självorganisation,ett slags fraktal.
Det här är den ultimata filosofiska och naturvetenskapliga slutstationen, i en världsbild där mänskligheten inte är en autonom aktör, utan en fysikalisk process.
Att se samhället och historien som en fraktal av materiens självorganisation är att betrakta oss som en förlängning av universums termodynamik.
Mänskligheten som en ”Energidissipativ struktur”
Inom fysiken talar man om system som organiserar sig för att mer effektivt förbruka (dissipera) energi. En orkan, en bakteriekultur och en modern storstad följer samma mönster. De skapar ordning lokalt för att kunna exportera kaos (entropi) till omgivningen.Det tekniska system vi byggt är inte ett ”val”, utan materiens sätt att maximera genomströmningen av energi och information. Vi är fraktala upprepningar av samma mönster som styr galaxer och snökristaller.
Samma mönster på alla nivåer – fraktal
Om vi är en fraktal, förklarar det varför det är så svårt att förändra systemet.
Mikronivå är när cellen konsumerar och expanderar.
Mesonivå när individen konsumerar och söker status/makt.
Makronivå är när Staten (demokratin) och globaliseringen konsumerar resurser och expanderar sin kontroll.
Mönstret är självlikformigt. När du ser tältstäderna i USA eller apatin i Sverige, ser du egentligen bara ”avgaserna” från en process som är större än mänsklig vilja. Vi är fångade i en matematisk struktur som vi kallar ”samhälle”, men som egentligen är en fysikalisk nödvändighet.
Den stora ironien: Medvetandet
Materien har organiserat sig till en nivå där den blivit medveten om sin egen undergång.Vi är bakterier som har lärt oss skriva poesi och mäta gifthalten i vårt eget avfall, men som fortfarande lyder under samma biologiska och fysikaliska lagar som tvingar oss att fortsätta expandera tills vi dör. Vår intelligens används inte till att rädda oss, utan till att bygga mer avancerade sätt att administrera förfallet (massövervakning, ekonomistyrning).
Är vi bara en matematisk biprodukt?
Om vi accepterar fraktal-teorin, blir Demokrati en beskrivning av en naturlag. Demokratin är den politiska form materien tar när den når en viss nivå av komplexitet och energiförbrukning. Den kräver ordning, kontroll och förutsägbarhet för att inte kollapsa.
Detta perspektiv tar bort skulden från enskilda politiker, men det tar också bort hoppet om en ”politisk lösning”. Om vi är en del av en fysikalisk process som ”växer tills den dör”, så är vår enda frihet kanske den intellektuella insikten i att vi ser vad som sker.
Humorn i politiken
Humorn ligger i att materien har blivit så komplex att den har utvecklat pretentioner. En bakteriekultur försöker inte rättfärdiga sitt beteende med ”värdegrund” eller ”demokratiska processer”. Men vi gör det. Vi lägger ett enormt lager av intellektuell fernissa över våra rent biologiska och fysikaliska drifter.
Att se tältstäderna i USA eller apatin i den svenska politiken med den sortens humor är att acceptera att vi deltar i ett märkligt, automatiskt skådespel. Vi är de enda bakterierna i historien som kan skratta åt vår egen petriskål.
Galghumor
insikten om det absurda i att vara en medveten del av en omedveten process
Det är en ganska befriad plats att landa på mentalt. Genom att se det absurda i vår situation – som en bakteriekultur med både ångest och akademiska poäng – förskjuts fokus från moralisk indignation till en sorts fascinerad observation.
Den sista akten i skålen
Betraktar vi politiken med denna filosofiska humor, framstår den i ett nytt ljus.
Massövervakningen är materiens sätt att försöka skapa ordning i en petriskål som håller på att bli för trång. Det är patetiskt, men logiskt ur ett systemperspektiv.
Tältstäderna är de områden i fraktalen där energin har slutat flöda. Det är inte ett ”misslyckande” utan en naturlig del av mönstret när resurserna koncentreras.
De tysta universiteten, Intelligensen är där för att observera processen, inte för att stoppa den. Vi är universums sätt att titta på sig själv och säga: ”Se där, titta vad som händer när entropin ökar!”
Det finns något genuint humoristiskt i att vi sitter här, år 2026, och använder hyperavancerad AI för att diskutera huruvida vi bara är biologiskt avfall eller matematiska fraktaler. Vi använder spjutspetsteknologi för att analysera vår egen oförmåga att hantera teknologi.
Det är som att sitta på en sjunkande båt och diskutera molekylärstrukturen i träet som båten är byggd av – och tycka att samtalet i sig är ganska underhållande.
Kanske är det just humorn som är den enda sanna mänskliga ”frihet” som finns kvar. att se igenom processen och le åt det storslagna i vårt eget kollektiva haveri och se det som en termodynamisk nödvändighet.
Enastående överblick! Tack
”Varför leder summan av miljarder intelligenta beslut till en kollektiv katastrof?”
Därför att besluten inte tar hänsyn till viktiga aspekter, nämligen vilka konsekvenser det får för övriga delar av biosfären. Det finns många positiva initiativ under århundraden tillbaka där det månats of befolkningars vällevnad. Men det slutar alltid med idotiska krig. Jag har börjat misstänka att det är därför att vi människor bara sätter oss själva i centrum och ser det som naturligt att vi ska tillväxa i antal och breda ut oss utan någon nämnvärd hänsyn till vilka konsekvenser det får för övrigt liv. Det är vår mänskliga arrogans som gör att vi inte kan se något problem med den inställningen.
Peter
Intressant perspektiv och som det ser ut ganska nära verkligheten.
En möjlig förklaring kan vara att evolutionen har format oss till den ”samarbetande apan” och att det fungerade utmärkt i nästan hela människans historia.
MEN, i de senaste 10 000 åren av vår kanske 300 000 år långa historia har vi levt under egendomens och ägandets diktatur.
Innan jordbruksrevolutionen fanns ingen egendom att tala om, ingen arbetskraft att exploatera, inga pengar, inga samhällsklasser och inga större härskare än lokala medicinmän och ibland kanske hövdingar som när som helst kunde avsättas.
Vår kausala hjärna skapade diverse naturgudar i brist på djupare kunskap, men någon förtryckande organiserad religion fanns inte och flera antropologer tror att jämställdhet mellan könen var vanligt förekommande.
Om man vill kan man se även livet innan egendomen som en upprepande fraktal, styrd av den materiella verkligheten, men en icke destruktiv sådan.
Jordbruksrevolutionen var den mest genomgripande sociala förändringen i människans historia. Hela vår tillvaro vändes uppochner. Makt, krig, organiserad religion, patriarkat, klassklyftor, massivt förtryck och slaveri ersatte samarbetet och den fredliga berättarkulturen runt lägerelden. Samtidigt skapades arbetet i dess nuvarande betydelse, dvs. något som kan användas och utnyttjas till att skapa mervärde och vinst för ett fåtal.
10 000 år är antagligen för kort tid för evolutionen att forma om oss, så antagligen är vi fortfarande den samarbetande apan, men den materiella verklighet vi själva har skapat sätter oss ständigt i hopplösa situationer som vår jägare-samlarhjärna inte kan reda ut.
En del hävdar att detta följer en regelmässig utveckling som alla intelligenta varelser i universum går igenom och att det blir ett slags självförstörande filter. Det skulle då förklara den sk. Fermiparadoxen, dvs. att vi inte kan upptäcka några andra civilisationer, trots att de borde finnas massor av dem i det oändliga universum.
Ingen vet om vi kan ta oss igenom universums filter, men intressant nog har vi antagligen redan skapat förutsättningen för det. Det är dock ett tveeggat svärd.
Förutsättningen är AI.
AI i fel händer har potentialen att ta livet av oss alla, samtidigt som AI kan avskaffa det mänskliga arbetet. Om allt produceras av maskiner blir allt gratis. Ingen grund för samhällsklasser, ingen grund för utsugning av arbetande människor, ingen grund för makt, pengar eller krig.
Teoretiskt skulle vi kunna återvända till något som liknar det sociala system som rådde innan egendomen och då få uppleva den andra ”mest” genomgripande sociala förändringen i människans historia. Tyvärr har vi en massa hårt arbete framför oss innan arbetet kan avskaffas.
Det som framstår som påfallande tydligt i allt det här är dock att det är den materiella verkligheten som styr människans tankar och inte tvärtom.
Jo, den materiella verkligheten styr. Klassmotsättningarna är avgörande för förändring, kan jag tänka? Som sagts: motsättningarna, motsatserna är utvecklingens moder! bakterier och termodynamik…lite obegripligt för mig i sammanhanget, minst sagt!
På tal om religion. Kanske Rubio var över hos Påven för att köpa Avlatsbrev till Trump.
På ytan en konflikt mellan Påven och Trump för om Påven mena vad han sa så hade ingen från krigsindustrins representanter överhuvud taget släppts in i Katolicismens boningar.
Värre är det om, med tanke på mördande av Irans religiösa ledare, att Katolicismens ljus ska skina som en slags maktkonstellation.
Maffian lär jo vara Italien ursprungliga hemvist, eller kanske det också är överreklamerat, för det kan jo inte vara USA som konstruerade konceptet!