Bild: Från Debatten på NRK. Fredrik Solvang och Susanne Hearst.
På https://steigan.no/2025/11/nar-sannheten-avbrytes/ av Barbro Paulsen – 20 november.
Det mest avslöjande som hände i Debatt på NRK den 18 november var inte ordväxlingen, utan tystnaden som följde. En och en halv timme före sändningen fick Susanne Heart veta att hon inte fick använda sitt exempel på överdödlighet och bristande tillgång till vaccinstatus i Dödsorsaksregistret. Ändå försökte hon. Och blev avbruten innan två minuter hade gått.
Under andra omständigheter hade det kunnat vara en bagatell. Men samma kväll höll programledaren Fredrik Solvang en monolog om öppenhet, om att visa bredden av oenigheten, och att Debatt “inte redigerar någonting”.
Monologen motsades i samma ögonblick som Heart öppnade munnen. Det som inte tolereras är kritik av själva media, särskilt när den berör frågor som många anser borde ha ställts för länge sedan.
När en redaktionell miljö först censurerar en legitim fråga, och sedan avbryter den när den ändå uttrycks, befinner vi oss inte längre i journalistikens rum, utan i portvaktens rum.
Som processförande jurist, särskilt i fall som rör barns välfärd och offentliga angelägenheter, ser jag liknande mekanismer i rättssalar. Domstolar som inte längre kontrollerar makten, utan konvergerar med den. Experter som tillåts definiera verkligheten utan en verifierbar metod. Föräldrar som nekas tillgång till rådata. En praxis där systemets version av sanningen upprepas som om den vore objektiv.
Jag vill lyfta fram ett exempel som tydligt illustrerar detta. I ett hovrättsmål jag förde skulle barnskyddet vittna. Den anställde gav en försäkran, tingsdomaren själv betonade att detta medför straffrättsligt ansvar för falskt vittnesmål.
Ändå mottogs information som stod i direkt motsättning till dokumenterade fakta. Jag skickade ett processuellt brev samma dag för att informera domstolen.
Domaren frågade: Varför lämnar ni in detta?
Jag svarade förvånat: Eftersom vi har dokumenterat att vittnet, som i fyra år i praktiken har avskurit faderns kontakt, har avgett falska uppgifter under ed.
Domarens svar: Detta är inte något som hovrätten kommer att behöva avgöra.
Exemplet från hovrätten är inte allvarligare än andra barnmål jag har hanterat – den enda skillnaden var att vi specifikt kunde bevisa lögnen. Barnomsorgsarbetaren gav en försäkran, domaren specificerade det straffrättsliga ansvaret för falskt vittnesmål, och ändå motsade påståendena direkt de dokumenterade fakta. När jag informerade domstolen frågade domaren varför jag gjorde det.
Det i sig är en varning.
I ett rum med en jury av jämlikar – människor utan systemanknytning, med sin naturliga rättskänsla intakt – skulle sådana omständigheter knappast ha gått obemärkt förbi.
Men i dagens system verkar de organ som beslutar om de mest ingripande och ibland djupt smärtsamma åtgärderna mot föräldrar och barn antingen vara bedövade av praxis eller förtrollade av formalism. Så stor är skillnaden mellan lagens avsikt och vad som faktiskt händer.
Ord i en krönika kan knappast beskriva verkligheten. Den måste upplevas i domstol, i slutna mötesrum, i högar av dokument, i föräldrars ögon.
Det som saknas är inte paragrafer. Det som saknas är omdöme, mod och den inre kompass som borde vägleda både jurister och journalister. När den rösten tystas fylls rummet av rutin, effektivitet, narrativ lojalitet och en farlig bekvämlighet.
Därför är frågan Heart försökte ställa mycket större än själva ämnet:
Varför skulle inte allmänheten få veta vad som faktiskt ligger bakom överdödligheten?
En demokrati tolererar konflikt. Den tolererar starka ord, oro och oenighet. Men den kan inte tolerera ett klimat där personen som ställer frågorna behandlas som problemet. Då dör inte demokratin med ett enda slag, utan i ett långsamt borttynande, i tystnad, i ursäkter, i avbrutna meningar.
Vi befinner oss i en tid då både jurister och journalister måste hitta sitt sanna mandat: att främja rättvisa och förebygga orättvisa, att söka sanning, inte säkerhet, att granska makten, inte skydda den.
Det är inte farligt att ställa frågor. Tvärtom är det en guldstandard i ett öppet samhälle, ett tecken på vitalitet och god hälsa – inte den tysta sjukdom som sprider sig när människor slutar undra, slutar bry sig, slutar tänka själva. För att inte tala om hur oändligt tråkigt och grått livet blir när vi reduceras till marionetter i ett system som behöver levande människor.
Det farliga är när någon tycker att man inte ska få fråga. När makten tränger sig in, avbryter, undertrycker och knuffar ut sanningen ur rummet. Då växer rädslan. Då ökar maktlösheten. Då försvinner förtroendet, först i små luckor, sedan i stora sår. Då förlorar medborgarna tron på systemet, och systemet förlorar sin själ.
Ett samhälle som inte kan tolerera frågor kan inte tolerera sanningen. Men sanningens väsen är att den alltid återvänder. Alltid. Den är starkare än censur, starkare än grindvakter, starkare än feghet. Därför är det nu dags för oss att stå upp – inte för konfliktens skull, utan för kärleken till det som är rätt. För framtidens barn. För frihet. För ljuset.
Och till den tysta feghet som smyger sig in i institutioner och redaktioner och rättssalar: er tid är över. Människor som frågar, människor som tänker, människor som vet – är på väg tillbaka.
Så här räddas en demokrati. Inte med högljudda rop, utan med modiga röster som vägrar att hålla tyst. Med en kärlek till sanningen och ryggraden att bära den.
Relaterat.
Redaktörsstyrt eller styrda redaktörer?
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Tror inte det saknas mod och omdöme, det får inte visas bara. Om folk visste hur omfattande västs samhällen är dirigerade av frimurarna (de flesta på ‘elitnivå’ är enrollerade), på alla områden (t ex Btj, eller rättssystemet, för att inte tala om börsen o resten av finansiella systemet) som styrs av The Criminal Group, så är det naturligt med avveckling av fungerande samhällen. Det blir kaos och det är med kaoset de styr. Som en burk med myror som skakas runt, myrorna kan inte organisera sig. Så vill de ha det, de som vill vi ska leva på smutsvatten och insekter. Så länge vi inte förstår det finns en grupp som vill Mänskligheten och planeten mycket illa (Gaza är slående exemplet)(såg förresten att Kushner, efter stora protester från befolkningen, dragit sig ur ett hotellprojekt i Serbien på en plats där 500 dog 1999.., samme kushner som tänker bygga hotell i Gaza..), så länge kommer fatalistisk defaitism råda
@28:50
https://www.nrk.no/video/debatten_e31f7484-0fa3-4173-8121-1d7e2bd484b3
Under nedtystandet kan det döljas ett democid av bibliska proportioner, inkl. fjärrstyrning av människor med “bio cyber interface” och “medical/military “Wireless Body Area Network WBAN”.
I etablerad media ligger locket hårt på, med tegelsten över, förutom en liten snutt från Utbildningsradion “Så blir din hjärna en dator”. Dessa ignoranta/ondskefulla medier kommer aldrig någonsin få min tillit. Olof Palme varnade folket och Wilhelm Moberg för dem också 1971.
Etablerade mediers chefer och journalister kommer förmodligen dömas i en Nürnbergrättegång, men en Nürnbergrättegång som förmodligen INTE låter de ansvariga komma undan den här gången, samt INTE sätter tillbaka brottslingarna vid makten igen, som skedde i Västtyskland efter kriget!
Vet inte hur de ska kunna frias i en sådan rättegång? Det är nog bäst de ber till Gud om nåd, om de inte vill hamna i det hologram som kallas för Helvetet!
Idag har vi, p.g.a. oförmågan att döma de skyldiga, sannolikt återigen Sionismen och ukronazismen som skördar sina offer. De massmördar civila kristna och muslimska palestinier, inkl. oskyldiga svältande barn, samt kristna rysktalande, helt iskallt.
Tro inte på de som kallar dem “judar”! Deras religion är tydlig och beskrivs av Jesus i Uppenbarelseboken 3:9. Hederliga judar som bränner den Sionistiska flaggan hyllas av alla palestinier och Palestinavänner som jag känner. Så någon palestinsk antisemit känner jag inte.
Även detta är något som repeteras i alla de fula medierna, vars ägare och journalister snart skall upp i domstolar och få straff för alla de lögner som de utsatt folk för.
Ingen information om innehållet i injektionerna, ingen info om riskerna, samt stenhård propaganda för att få folk till att ta injektioner. “Experimentella” samtidigt som de är “säkra och effektiva”. Givetvis så visste de att de ljög folket rakt upp i synen.
Jag och Fritjof har polisanmält massmordet. Elsa Widding har tagit upp massmordet i Riksdagen. Massmordet ignoreras. Har någon mer anmält? Frimurarorden eller någon annan satans sekt verkar styra massmordet via media, staten och djupa staten. De som ska skydda oss, t.ex. MUST och SÄPO verkar skita i det. Är det inte så?
Var är “demokratin” om media och rättsstaten inte fungerar ordentligt?
Jag vill bara inflika med en reflekterande detalj, till den artikeltext som presenterats ovan.
En domstols uppgift är inte att fastslå sanningen i sig. Domstolens huvuduppgift är att granska framlagd bevisning och om och hur den uppfyller lagtextens krav. Ändras lagtexten i förhållande till samma, liknande eller exakt slags bevisning (vid ett annat/senare tillfälle) kan alltså domen lyda i helt motsatt riktning. Så lagtextens olika lydelser och stärkta eller försvagade beviskrav i båda fallen kan ju därför inte vara ”sanna” samtidigt. DNA till exempel bevisar ofta bara en enda sak; nämligen att just det påfunna DNA:t finns tekniskt på den geografiska platsen, inte vad som exakt hänt och inte heller vad som är ”sant”.
Så tyvärr fastställer aldrig domstolar en exakt eller generell sanning, i stort. I stora besvärliga samhällsproblem som till exempel Estonias undergång och mordet på statsminister Olof Palme, så får samhället helt enkelt tillsätta externa granskningskommissioner med många olika specialistdiscipliner från skilda yrkesgrupper, och liknande. De når inte heller fram alla gånger; de fallen blir en slags ”samhällets stinkande surdegar” som öppna sår.
Men det är aldrig domstolens uppgift med sanningssökande, den har bara att ta ställning till framlagd fakta förhåller sig till lagens krav. Man kan kort enkelt kalla det för ”om —> så-förhållandet”. Som ett exempel ur en äldre känd lagtext visar: ”OM en person bringer en annan person om livet(=rättsfakta), SÅ dömes denne för mord till tio års fängelse eller på livstid”(=rättsföljd).
Så kraven i båda -eller ena- ledet kan alltså förändras över tid.
Men oskyldiga personer har tyvärr överallt, i alla tider, dömts på stark bevisning, utan att faktiskt förhållandena fastslagits som ”de enda sanna”. Sanningssägande och rättsskipning är två helt skilda saker, de har vi i Europa tillämpat sedan den romerska rättsfilosofin, med rötter i den grekiska antiken.
Sanningen i sig måste samhällets institutioner och den politiska modellen avgöra på eget vis. Domstolen agerar alltid efter hur de lagstiftande politikerna stiftat lagtexten. Domstolen kan dock döma samma politiker som stiftar lagen, om de valda politikerna inte har lagstiftarimmunitet som finns i flera länder.
Så den som tror att de stora sanningarna skall komma fram genom en domstols dom kan bedrägligt bedra sig. Tyvärr. Man ska inte alltid förvänta sig att ”sanning” genom en dom uppnås i samtliga fall. I andra fall kan faktiskt domar tvärtom ställa till med än större samhällsbekymmer.
Tror nog att djupa statens alla psykopater och sociopater kan komma att dömas till hårda straff i en Nürnbergrättegång. -Varför? Jo. För de som skadats och fått sina anhöriga mördade vill nog inte att det ska upprepas, eller vad tror du?
Straffen kommer nog sättas för att avskräcka framtida bravader, tror jag. Det är många mediechefer och journalister som är gravt skyldiga, till satans lögner, vilseledning och bedrägeri, som lett många rakt in i skador och död.
Nürnbergrättegångarna verkar inte ha avskräckt satanisterna det minsta, förra gången det begav sig. De hängde kanske inte tillräckligt många av dem, liksom bara slussade in dem i väst och USA? Operation Paperclip.
Kanske de t.o.m. kan locka över och zombifiera, samt styra en stackars Johan DENAUCLER, medelst fjärrkontroll från USA, via hans Wi-Fi och “smartphone”? Det skulle ju onekligen förklara en hel del av kommentarer.
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/2025/11/20/james-giordano-phd-mphil-militara-psykopater-som-laser-och-skriver-till-din-hjarna-genom-nanoteknologi-swe-sub-eng-sub/
Hmm? Gäller inte “sanningsförsäkran” i “Vittnesbåset”?
(jag svär (med handen på Bibeln) på heder och samvete under eds- förpliktelse att intet förtiga osv). Således måste ju någon form av sanning vara gällande även i en domstol. Givet att det kan existera olika sanningar ur olika perspektiv i filosofisk mening. (vad är sanning).
Den som eftersträvar fakta, bör man åtminstone inte vända sig till den idiot- politiska floskelpressen eller MSM, där finns enbart propaganda att hämta. Dessa eftersträvar varken objektivitet eller värdeneutralitet. Enbart politiskt svinfoder.
Tack!
Precis så! Bra skrivet! Som jag förstår kristendom, alltså Jesus budskap och Koranen så ska vi söka sanningen för vår räddning, vår frälsning ligger i sanningen. Vad sanningen är vet vi aldrig säkert men vi måste söka den. Någonstans läste jag att Jesus sa att ljuset från ett tjärbloss luktar illa men den ger oss nödvändigt ljus, alltså är eller kan sanningen, ljuset vara förknippad med obehag men det får vi stå ut med för annars famlar vi i mörkret.
En reflektion jag gjorde när jag läste Koranen var hur frustrerad Mohammed var på mänsklig dumhet. Någonstans står det också att Koranen är för människor som kan tänka. Nåväl, jag slutar där och hoppas att alla goda människor gör sin röst hörd, stoppar det onda fåtal som hotar vår överlevnad, amen!
Tjänare, bäste Svante Lejon!
Tror det finns fler komponenter än den evidenta sanningen, men visst verkar den vara mycket viktig! Tror den kan tjäna oss väldigt väl, om vi är motiverade att våga se den!
Vi bör samtidigt bekämpa s.k. “kognitiv dissonans”, genom nyfikenhet, öppenhet och kritiska frågor, INNAN vi skaffar oss uppfattningar och avfärdar oliktänkande, med olika former av argumentationsfel!
Den som blir ilsken på andras uppfattningar och avfärdar dem alltför snabbt, förlorar diskussionen, för innerst inne så känner de att modet sviktar. Deras prestige gör att de kan ha väldigt fel. Högmodet, såväl som lathet, verkar vara mycket stora fiender till evident sanning.
Det verkar som vi kan se verkligheten lite bättre om vi vågar använda “kritiskt tänkande” och lär oss namnen och innebörden av olika former av lögner och letar efter källorna till de agendor som repeteras till leda i monopolkapitalistiska satans medier.
Bertrand Russell lär oss mycket om vetenskaplig metod och hur man bör se på frågan om att ha fel. Skulle Russell få möta Gud, skulle han sannolikt ha ändrat uppfattning om “Russell’s tekanna”, tror jag, för jag har ändrat uppfattning om Gud genom egen upplevelse, precis så.
Gud verkar vara ett högre medvetande och Satan ett lägre, anser jag. Gott och ont kan förmodligen inte existera i vår verklighet och i vår begreppsvärld utan varann? Stöd det goda, men förvänta dig inte att världen är god, samarbetsvillig, “kritiskt tänkande”, flitig och enande!
Kommunister och Vänsterpartister låter ofta en liten flagga och olika argumentationsfelet som “skuld genom sammankoppling” och “folkets argument”, samt olika uppfattningar om Stalin, stå i deras väg, medan de påstår att de vill hjälpa barnen i Gaza …
Västs monopolkapitalistiska fulmediers uppfattning om Stalin vet vi, men vem i Sverige har egentligen lyssnat på någon annan verson av Stalin? Mitt eget intryck, efter att ha tittat på Stalin, är att han har blivit gravt demoniserad i väst.
Jag ser honom inte Stalin som en “diktator”, men en mycket ödmjuk ledare som lyckade ena arbetarklassen mot de giriga kapitalister, som inte alls brydde sig om dem och deras situation.
Boken “Anders Carlsson – Resa in i det okända” och “Stalin’s Bodyguard” på nätet är det som fått mig att ändra uppfattning. De som slaktades i inbördeskriget var sannolikt inga generösa fredsduvor gentemot arbetarna, men ville sannolikt förslava och utnyttja dem maximalt, tror jag.
Det ena verkar leda till det andra i s.k. Karma. Orsak och verkan.
Här en artikel i ämnet: Vem var Stalin?
Här en artikel i ämnet: Vem var Stalin?