När situationen i Iran-konflikten spårar ur tvingar det fram frågan: ”Var står vi?”

Av Alastair Crooke 24 mars 2026 på Strategic Culture

USA-Amerikaner behöver snarast diskutera hur man kan återställa de element som kan leda till en återupprättandet av en stat som styrs av amerikanernas egna intressen.

Västerns propagandamaskineri – västvärldens kraftfullaste strategiska vapen – har upprepade gånger hävdat att amerikanska styrkor har vunnit en snabb och svepande seger över Iran. Samtidigt informerar israeliska underrättelsetjänstemän västerländska medier och säger att de ser ökande tecken på oordning och ”kaos” inom regimen i Teheran, och tillägger att den iranska befälsordningen har skadats av allvarliga sammanbrott.

Och varför inte göra sådana påståenden om en svepande seger? Trump gick förmodligen in i kriget med stor tillförsikt om Amerikas militära förmåga att utplåna den iranska statsstrukturen, dess befälsnätverk och dess militära kapacitet. Hans generaler stödde till synes det allmänna påståendet om destruktiv potential – men lade till flera ”men” som sannolikt inte trängde igenom Trumps mentala tankesätt.

Och det var vad Trump vederbörligen gjorde – svepande ”utplåning”; kontinuerliga vågor av bombningar från säkert avstånd. Till de som tvivlar på hans framgång med att kollapsa Irans statsstruktur svarar han helt enkelt att vi kommer att utplåna ännu mer. ”Vi kommer att döda fler av deras ledare”.

Västerländska (inklusive israeliska) medier hyllade i efterdyningarna av attackerna den 28 februari också den förödande karaktären av det slag som drabbade Irans politiska och militära ledarskap.

Inget försök gjordes att kritiskt tänka igenom effekten på en stat som hade förberett ett asymmetriskt svar på detta kommande krig i 20-40 år. Ingen ansträngning gjordes att tänka igenom den verkliga effekten av att bomba en stat som har tagit all sin militära infrastruktur (inklusive sitt ”flygvapen”) från sin landyta, bara för att begrava den i djupa underjordiska ”städer”.

Inga ansträngningar gjordes för att bedöma vilken inverkan morden på Irans politiska och militära ledare hade på den allmänna stämningen. Ingen förståelse gjordes för hur den iranska decentraliserade ledarskaps-”mosaiken” skulle kunna ge en snabb, förplanerad reaktion på ledarskapsmord. Inte heller ansågs det att en sådan spridd ledarskapsstruktur skulle tillåta Iran att föra ett långt utmattningskrig mot USA och Israel – i motsats till det amerikansk-israeliska insisterandet på korta krig som inte anstränger folkets motståndskraft.

All mainstream-rapportering, däremot, fokuserade på omfattningen av de skador som tillfogats Teheran och dess folk – med den implicita antagandet att förstörelsen av samhället och det höga antalet civila dödsfall i sig skulle skapa den opposition som skulle ”resa sig upp” och ”ta kommandot” över det nationella ledarskapet.

Att så lite av denna konflikt beaktades seriöst återspeglar det faktum att USA i allt högre grad har modellerat sitt sätt att tänka om krigföring efter det som länge använts av Israel – med långtgående konsekvenser för västvärldens framtid, kanske.

Naturligtvis finns det professionella amerikanska militärofficerare som upprepade gånger har varnat för bristerna med massbombardemang som ett fristående strategiskt verktyg och hävdat att det aldrig har gett de förväntade resultaten; men deras varnande budskap har haft liten inverkan mot det rådande politiska klimatet om ”utplåning”.

Själva det språkbruk som Trump och hans team använder för att beskriva iranier som ”onda” och ”mordiska spädbarnsdödande” undermänniskor är helt enkelt utformat för att polarisera konflikten till den grad att militära strategier utesluts utöver ytterligare ”utplåning”.

Trump sa till New York Times-journalister ”att han inte kände sig begränsad av några internationella lagar, normer, maktfördelningar”, och att de ”enda begränsningarna för hans förmåga att använda amerikansk militär makt” var ”min [hans] egen moral. Mitt eget sinne. Det är det enda som kan stoppa mig”.

Han uttryckte enligt uppgift förvåning över att Amerikas smygattack mot det iranska ledarskapet omedelbart hade producerat motangrepp mot amerikanska baser i Gulfen: ”Vi hade inte förväntat oss det”, sa Trump; Inte heller förutsåg han den efterföljande selektiva stängningen av Hormuzsundet, trots att iranierna uttryckligen varnade för att de skulle göra just det. Han kände till risken, men fortsatte ändå och sa att han ”inte trodde” att iranierna skulle ta kontroll över den flaskhals som Hormuz-sundet utgör.

KÄLLA: lloydslist.com

Villkoren för världens handel med olja och gas

Konsekvensen av iransk kontroll över de cirka 20 % av den globala oljan och en liknande volym gas som passerar genom Hormuz ger Iran unikt inflytande över hela den dollarbaserade ekonomiska sfären. Ändå utgör det ett särskilt hot mot Gulfstaterna – för Hormuz fungerar också som korridor för gödningsmedel, livsmedelsförsörjning och mycket annat också.

Hormuz selektiva stängning medför därför andra och tredje ordningens globala ekonomiska konsekvenser för världen. Som Lloyd’s Intelligence noterade igår:

”Flera regeringar – inklusive Indien, Pakistan, Irak, Malaysia och Kina — för direkta samtal med Teheran och koordinerar fartygstransiter via ett framväxande registrerings- och kontrollsystem som drivs av IRGC … Lloyds … förstår [att] IRGC förväntas etablera en mer formaliserad process för fartygsgodkännande under de kommande dagarna”.

Så, varför eskalerade Israel så strategiskt i att attackera Irans terminaler som tar emot gas från South Pars-gasfältet som det delar med Qatar? Israel insisterar på att Trump gav dem grönt ljus för attacken. Trump svarade att ”Israel attackerade Irans South Pars-gasfält tidigare idag utan att informera USA eller Qatar”.

Attacken på Irans energiinfrastruktur utlöste förutsägbart nog en ömsesidig eskalering med iranska missilattacker mot Gulfstaternas energiinfrastruktur – vilket höjde konflikten till ett allvarligt ekonomiskt krig.

I huvudsak handlar det nu om villkoren för hur världen kommer att kunna köpa olja och gas. Kommer köpare att kunna köpa energi som köpts i andra valutor än dollarn? Det verkar så – Pakistan har kunnat förhandla om passagen av sin last genom Hormuz på just ett sådant sätt – genom att bevisa att lasten köpts och betalats i Yuan.

Det handlar därför inte bara om den amerikanska militära närvaron i regionen – som Iran insisterar på måste upphöra – utan snarare om att Iran kräver att regionens dollarhandel helt och hållet upphör.

Detta – om Iran får som det vill – skulle kunna utgöra den besvärliga vägen till fortsatt ekonomisk överlevnad för Gulfstaterna.

Gulfstaterna kan snart behöva bestämma sig för var de står i detta krig. Å ena sidan har de helhjärtat engagerat sig i den amerikanska merkantilistiska livsstilen. Men Iran hotar att kullkasta det paradigmet. Å andra sidan kan framtida utsikter för Gulfstaterna – som de kommer att behöva fundera över – behöva förlita sig på Irans samtycke för att tillåta dem att ta sig igenom Hormuz.

Om Irans ”fot på strupen” i det globala ekonomiska systemet eftersträvas selektivt – enligt deras specifika kriterier – är det möjligt att andra stater (inklusive européerna) kan tvingas till ”förhandlingsbordet” med Teheran för att säkerställa sitt framtida ekonomiska välbefinnande.

USA:s osynliga maktstrukturer

Det är dock inte bara Gulfstaterna som kommer att behöva överväga var de – Gulfmonarkerna – står i efterdyningarna av detta ogenomtänkta och potentiellt mycket skadliga ekonomiska krig. Det finns de i USA som insisterar på att även amerikaner behöver diskutera var de bör stå.

Den amerikanske kommentatorn Bret Weinstein slog nyligen an en sträng hos många amerikaner som, liksom han, aktivt hade stöttat Trump, men nu var förvirrade och oroliga över Trumps förespråkande av ett krig mot Iran – särskilt eftersom hans presidentskap som en konsekvens därav hänger i en tunn tråd:

”Varför skulle en man, [som] Trump, som förstår politik göra ett så uppenbart misstag?”

I en diskussion med Tucker Carlson föreslog Weinstein att ett svar är att Trump faktiskt inte har kontroll:

”Vi amerikaner behöver ha en konversation med oss ​​själva – inte bara om hur trasigt systemet är och vad det leder till att vi gör, utan hur det faktiskt fungerar.” [Vem] är det som driver oss att göra det vi gör”.

Frågan är djupare än bara frågan om huruvida och varför Trump bryter sina kampanjlöften om ”inga nya utländska krig”. (Reuters rapporterar idag att ”Trump-administrationen överväger att sända tusentals ytterligare amerikanska trupper till Mellanöstern – medan Trump överväger nästa steg gällande Iran, vilket kan inkludera ett försök att säkra sundet”).

Weinstein påpekade i sitt samtal med Tucker Carlson att det amerikanska systemet under en lång tid (sedan 1961 eller 1963) har verkat vara allvarligt trasigt: Det hade inte längre amerikanska intressen i åtanke. Faktum är att amerikansk styrning, hävdade han, synbart hade blivit motsatsen till amerikanernas verkliga intressen – inom många områden, från finans till hälsa. Och staten hade förvandlats till en ”antikonstitutionell” struktur sedan händelserna i november 1963 (mordet på John F. Kennedy, ö.a.) – raka motsatsen till vad USA var avsett att vara.

Red.: Självklart tjänar USA:s styrning den mycket, mycket lilla gruppen som är basen i USA-imperialismen. Läs skriften ”Vad är imperialism?”!

Weinstein tillskrev denna situation ”ett något” som är odeklarerat; något som inte synligt kan observeras. Det antydde en ”dold maktstruktur” vars kontroll och intressen är ogenomskinliga: ”Vad driver den? Exakt vem har makten i detta system. Vi vet inte”, argumenterade han. Vilka var de osynliga intressena som drev USA till denna rad av utländska krig i Mellanöstern?

Det var därför Epstein-episoden var så avgörande, betonade Weinstein: De få detaljer som publicerats har målat upp en maktstruktur som involverar underrättelsetjänster, pengar och korruption som talade för en outtalad konstitutionell och akut säkerhetskris inom USA.

Amerikaner behövde snarast informeras om vad denna maktstruktur är – och vilka dess intressen är. Och sedan diskutera var amerikanerna står och hur man kan återställa de element som kan leda till ett återupprättande av en stat som styrs av amerikanernas egna intressen.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.