Varför ska Nato rusta upp kraftigt?
Svante Leijon, skriver i mail till riksdagspartierna och till några politiskt engagerade:
”Diagrammen visar och Stoltenberg säger att Ryssland inte har resurser att anfalla Nato. Kan SVT få ut detta för att få krigshetsarna tysta.
Förutom dessa militära fakta så är frågan om MOTIV viktig.
Har Ryssland något motiv att anfalla oss?
Nej! Vill de ens styra över västra Ukraina? Nej, säger professor John Mearsheimer och överste Douglas Macgregor säger att Ryssland inser att det vore en ”unrewarding task”.
Vi har inget Ryssland saknar.
Dessutom välkomnas Ryssland av 88% av världens befolkning och redan nu är mer än 50% medlemmar i deras klubb, BRICS. Vi i EU är 6%. Vi är inte världen! EUs ekonomi stagnerar och politiskt är splittringen stor.
De 88%-ens ekonomier växer snabbare och har stor tillväxtpotential och de har stora naturresurser liksom Ryssland.
EUs politik att satsa tusentals miljarder på militär upprustning är ett katastrofalt slöseri och medför en dränering av resurser till välfärd, utbildning m.m. som kommer att skapa politisk splittring och folkliga protester vilket är det minsta vi behöver.
Väst kan inte göra nåt för att Ukraina ska vinna eller för att stoppa Ryssland från att mala ner Ukrainas armé tills den kollapsar och det kommer att hända i vinter.
Propagandan förnekar detta men till slut kommer verkligheten ikapp säger till exempel Mearsheimer.
Finsk turism förlorar miljoner varje dag på stängningen av gränsen och det är bara en bråkdel av vad vi alla förlorar på kriget mot Ryssland.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Tack för intressant artikel!
Vi lever i omvälvande tider.
Militärt sett är dagens Nato långt sammantaget starkare än Putins armé och flotta. Ryssland av idag är endast en stormakt på grund av sitt innehav av ungefär fem tusen kärnvapenraketer liksom delvis av ett antal nya ubåtstyper, som verkligen är omvälvande nydanade, det måste sägas. Å andra sidan har de inte provats i krig och finns inte heller i Svarta havet eller kan skickas dit – ty Bosporen är stängd för alla länders örlogsfartygs passage av president Erdoğan i Turkiet sedan år 2022. Även under hela andra världskriget hölls den pålitligt stängd, även då av de neutrala turkarna.
Om man följer de ryska ”militärbloggarna” (jag gör det kring en del av dem), tyvärr måste man kunna läsa ryska på de flesta av dem; så är Ryssland i de hårdaste ryska nationalisternas ögon militärt både svagt och försvagat, förutom just sitt kärnvapeninnehav. Många av dessa militärbloggar anser att kriget rentav är strategiskt förlorat, oavsett nya territoriella vinster.
En anonym rysk medarbetare i MO, ryska Försvarsministeriet, uppgav för några månader sedan, den lätt underligt uttryckta summan som försvinner mellan budgettilldelning och till soldatutrustning och beväpning på fältet i de korruptiva siffrorna från ”en femtedel till två femtedelar”(detta är den underligt valda summan – den uppgavs i femtedelar); d.v.s. mellan 20 till 40 procent. Vi lär aldrig få veta exakt summa. Förre vice försvarsministern sitter i fängelse för just korruption, och Sergej Sjojgu har fått sparken som ordinarie minister och ersatts av ryska Skatteverkets(!) förre chef, Belousov – han kan mycket väl ha valts för att just vakta budgetmedlen i krigstid.
I ryska tidskriften Vjortska gavs förra veckan i tydliga artiklar hur eländigt den ryska krigsmakten behandlar sina rekryter och soldater vid fronten. Det var minst sagt en rejält ruskig läsning, men den som genom decennierna följt det sovjetiska och senare ryska fenomenet Dedovsjtjina (ungefär ”fädernas välde”) vet att våldet mot yngre i ryska vapenslagen är mycket brutalt med utstuderad sadism, våldtäkter och till och med rena mord, och leder till många självmord bland yngre ryska militärrekryter och soldater (vissa år har de varit över 100), och tidvis hör vi dessutom intressant talas om soldater som går i lag och helt tar den värste sadistiske officeren av daga i skydd av mörkret hörs varje år. Det gjordes många försök på sovjetisk tid (bl.a. insatser av den kände marskalken Ustinov) och in på 1990-talet, som alla misslyckats – det våldsamma fenomenet Dedovsjtjina finns dessvärre ännu kvar. Krigsmakter som behandlar sina yngsta på detta sätt får ytterst i längden rejäla attityd- och lojalitetsproblem bland de underlydande. Många unga soldater sägs till och med i kriget mot Ukraina skicka över hemligheter och egna positioner över just egna ryska förhållanden till den ukrainska sidan så de kan förgöra ryska officersbaser och vapenlager är normalt förekommande, man häpnar faktiskt, som rena hämndåtgärder. Tydligen är våldet och tortyren hårdast mot de soldater som inte betalat regelbundna mutor till de värsta sadisterna i de mest brutala fallen. Lojalitetsnivån hos de yngre soldaterna tycks vara klen. Men med sådana här behandlingsuppträden som ingår i den fina gamla hederliga dedovsjtjinan mot de egna soldaterna i sig, är märkligt nog en stor taktisk tillgång för den ukrainska sidan, det är också en rimlig delförklaring.
Idag torde de flesta yrkesutbildade soldaterna och officerarna i den ganska nya ryska professionella armén (d.v.s. de får anställning med fast lön) vara utslagna i kriget. Vi känner inte till några offentliga, offerstatistiska data överhuvudtaget från någon sida. Men de ofta välunderrättade brittiska och amerikanska siffrorna brukar ange (över?) en miljon utslagna ryska militärer och soldater, och av dem, mellan 250 till 300 (325-350) tusen döda. Men vi vet inte. Över trettio generaler har unikt dött i fält och 28 örlogsfartyg i Svartahavsflottan är utslagna – av Ukraina, ett land utan örlogsfartyg. Den ryska Svartahavsflottan har nu sarkastiskt nog fått flytta från det nyss erövrade Sevastopol på Krim till ryska Kaukasus, kring Novorossijsk. Det såg verkligen ingen komma, när kriget bröt ut för tre och ett halvt år sedan. Så långt kan vi se att ett enat Nato här lätt skulle slå ut den ryska krigsmakten sett till den rysk-ukrainska krigsstatistiken.
Så i dagsläget kan nog Nato ta sig an den ryska krigsmakten konventionellt ganska lätt. Och det vet herrarna i Kreml mycket väl. Ryska armén lär ha ansetts som världens andra mest effektiva i världen (fast innan krigsåret 2022). Idag vet vi att det är så: Ryssland är just nu den andra bästa stridsmakten – fast i Ukraina.
Dedovsjtjinan kan både vara – och förbli – Ukrainas största tillgång i kriget, nämligen hur illa Putins krigsmakt behandlar sina egna vid krigsfronten.
Den ekonomiska förhållandekvoten mellan ENDAST Europa inräknat och Ryssland i finansiell styrka är idag långt högre än de någonsin var under kalla kriget mellan hela Nato gentemot hela OVD (Warszawa-fördraget). För varje 0,1 % Europa lägger på upprustning behöver Ryska federationen lägga över 1%-enhet till i statsbudgeten, och med tanke på att 20-40% måhända just försvinner på vägen i ryska krigsmakten, så räcker det nog inte heller.
En uppgift från Nato i oktober var att hela ryska krigsmakten kunde på 40-50 timmar konventionellt slås ut i Ukraina av Natos samlade eldkraft.
Men det låter som livsfarliga datauträkningar, och bör nog inte tillämpas, får vi hoppas. Ryska federationen är trots allt en militär stormakt då de ju faktiskt har över fem tiden kärnvapenraketer. Det bör inte heller någon glömma bort. En hårt pressad och stressad rysk stats- och militärledning kan få för sig att använda dessa.
Ryska flottan har en metod inskriven som heter ”De-eskalering genom eskalering”; som går kort ut på att provspränga en kärnvapentorped i någon ocean (förmodligen under havsytan) och visa att de kan tillämpas. Frågan är ju vad alla andra gör då? Den framstående ryske militäre specialisten Dr. Pavel Felgenhauer har beskrivit detta vid många tillfällen. Hur skulle omvärlden reagera? Kina har tydligt upprepat att rysk kärnvapenanvändning innebär mycket stora problem för den kinesisk-ryska relationen, som varande helt oacceptabelt.
NATO-landet Turkiet köper Ryska S-400 Triumf luftförsvarssystem istället för USA:s Patriot som ex. vis Sverige håller på att köpa.
Ryssland vann och USA förlorade kan man säga.
President Raydjip Erdogan hävdar att kontakten med USA ändå är god och betonar Turkiets rätt att göra fria val.
https://www.dagens.se/nyheter/turkiet-koper-ryska-missilforsvarssystem-varnar-trump
Kan man tänka sig att banden mellan Turkiet och Ryssland håller på att stärkas?
Turkiet är ändå ett land i Främre Asien och alltså har en viss distans till Europa.
Inte minst genom att Europa tillhör den Kristna Världen och Turkiet tillhör Islam.
Ryssland är förvisso också Kristet men med Islam väl integrerat i vissa delrepubliker inom Ryska Federationen.
Europa vill inte riktigt ta Islam till sig vad jag har förstått.
I Europa finns ett hårdnackat inre motstånd till Islam ungefär på samma sätt som där finns ett lika hårdnackat motstånd till Ryssland.
Åtminstone officiellt och från den Borgerliga Demokratin.
Kan man konstatera nu att Turkiet inte kommer bli det nya medlemslandet i EU?
Jag tror att jag redan har skrivit om styrka förhållandena mellan NATO och Ryssland, så jag kommer bara upprepa mig. NATO har säkert flera flygplan, flera stridsvagnar, flera krigsfartyg… Men om det blir krig mellan NATO och Ryssland, då kommer den sida som börjar tappa mark under fötterna använda kärnvapen och den andra sidan kommer att svara med samma mynt. Enligt ryska generaler kommer detta att ske 24 timmar efter krigsutbrottet. NATO-generaler räknar med att kärnvapen kommer att användas 12 timmar efter krigsutbrottet. Så om kriget mellan NATO och Ryssland börjar den 1.1. 2026 klockan 08:00, så den 2.1 2026 klockan 08:00 kommer man inte ha någon nytta av tusentals stridsvagnar, flygplan… Ingenting i Europa och USA kommer att fungera på flera år. Jag förstår inte var de överlevande ska få mat ifrån. Städer kommer att förvandlas till kyrkogårdar fulla av lik som ingen kommer att begrava. Jag är övertygad om att idioterna i Bryssel som hetsar upp européer mot Ryssland är medvetna om detta och kommer aldrig våga gå så långt som att attackera ryskt territorium. Problemet för oss européer är, att det inte är de idioterna som bestämmer om Europas framtid.
Det var kanske en lite förhastad kommentar. Man kan fråga sig, var finns alla dessa stridsvagnar, artilleri, soldater…? Finns de vid de ryska gränserna? Nej, de finns någonstans i Tyskland, Frankrike, Polen… Det finns ingen chans att flytta dem till fronten. Logistiken skulle ta många månader, Nato skulle inte kunna hantera det, och ryssarna skulle inte sitta med armarna i kors. Väst kommer att fortsätta med sina provokationer mot Ryssland. Europeiska politiker hoppas kunna släppa lös Maidan i Moskva och ersätta Putin med en ny Jeltsin 2.0. De kommer inte att lyckas. Alla sanktioner och påtryckningar på Ryssland har bara stärkt den ryska befolkningens vilja att kämpa.
Man måste också ta hänsyn till hur mycket av utrustningen som är i stridsdugligt skick.
Mycket är gammalt och slitet, och det saknas ibland/ofta revervdelar ; detta gäller inte bara den franska Leclerc (leverantören finns inte längre i ett fall), utan även F-35, som kan stå i hangar hur länge som helst i väntan på leverans… i fredstid.
Bruttotal är en sak, men hur mycket som duger till att köras fram vid behov är det som verkligen gäller.
Den franska militären klagar på att försvaret står i kalsongerna. Andra säger att den tyska härren är ett skämt. London har sänt det mesta till Kiev.
Utan FSA kan inte NATO göra så värst mycket, och just nu dras FSA-trupper bort från Europa för att sändas någon annanstans.
Sen måste det finnas kompetent personal till utrustningen, och kompetenta officerare till fotsoldaterna (värnpliktiga). Salig general Dominique Delawarde påpekade att det tar 7 år för att få fram en duglig underofficer och påstod att det skulle ta 20 år för att återskapa ett franskt försvar till en acceptabel nivå.
Brist på logistisk kapacitet är ett annat problem. Det finns inte ens nog med civila lastbilsförare i Europa, och man kan inte säta dagens långtradare eller militära bjäsen i händerna på ungdomar som inte ens har ett B-körkort.
Skall man in i Ryssland är NATOs halvmoderna stridvagnar på tok för tunga, har det visat sig i Ukraina.
Annars togs inte drönarna och den elektroniska krigföringen med i videon, och dessa har förändrat krigföringen i grunden. Det är så nytt att jag undrar om grundliga utvärderingar har hunnit komma till beslutsfattarnas medvetande.
För länge sen, innan ens drönarna uppfanns, förlorade FSA mot Iran i krigspel.
Mot svärmar har inte ens det ryska luftvärnet räckt till, och det mesta av de europeiska NATO-ländernas luftvärn har sänts till Kiev… till begränsade nytta om man begrundar skadorna i Ukraina.
Allt detta talar dessvärre för risken till NATOs övergång till kärnvapen.
Nato klarade inte ens Afghanistan så hur skulle de klara sig mot hårdföra krigsvana ryska soldater? Av Nato-truppers insats i Ukraina att döma så är det bäst att ta med tonvis med vita flaggor så man snabbt kan ge upp. Dessutom är Rysslands missiler, artilleri och drönarstyrkor långt bättre än de Nato kan visa upp så det skulle bli en massaker.
Nato klarar inte ens gerilla i sandaler. Nato känt för att såringa med svansen mellan benen. Dock är Nato bra på att slakta oskyldiga, bröllopsfester, ambassader och dylik icke-militära mål. Nato är precis som israels folkmördar armé duktiga på att mörda barn, kvinnor och civila.
Om Ryssland och Nato skulle mötas i ett konventionellt krig, så skulle Ryssland ge Nato ordentligt med stryk. Bortsett ett kärnvapen krig så örfilar Ryssland papperstigern Nato alla dagar i veckan
För de som är intresserade av att lära sig ett och annat om chihuahuas beteende (och även deras motsvarigheter, d v s EU-ropa ledare) rekommenderas videon i länken nedan
https://sonar21.com/one-reason-the-russian-military-advanced-slowly-in-2023-and-2024/