NATO Ruttes Berlintal: Inte om Ryssland, utan om slutet för rationell politik Och hur det fick mig att tänka på Hitler

9

Inuti NATOs skräckkatedral blir vapen sakrament och projektion blir liturgi. Från det målade glasaltaret träffar ett dundrande ljus Ryssland och Kina – inte som analys, utan som ritual. Detta handlar inte om Putin. Det handlar om västvärldens kollaps till psykopolitisk teater.

En viktig, skrämmande artikel 12 december av docent Jan Öberg på TFF TRANSNATIONAL FOUNDATION

Fredsforskaren Jan Öberg

 

Mark Ruttes Berlintal i december 2025 har hyllats som en väckarklocka för NATO. Men den djupare sanningen är denna: Ruttes tal handlar inte alls om Ryssland och Kina.

Det handlar om NATO självt, och om den grundläggande omvandlingen av politik till psykopolitisk teater där rationell politik har blivit omöjlig. Det ”röda hotet” han åberopade är mindre en empirisk verklighet än ett sceniskt redskap i en liturgisk föreställning.

Från politik till föreställning

Jämfört med för en dryg månad sedan är Ruttes syfte alarm/brådska istället för överenskommelse/konsensus. Hans ton är existentiell/dramatisk istället för pragmatisk/institutionell. Hans fokus låg på Europas överlevnad istället för NATO:s trovärdighet, och han antydde att mer än 5 % av BNP kan behövas. Hans hotbild är nu att ”Ryssland redan står vid vår tröskel” och att Kina ligger bakom det, där det var en mer allmän fiendebild och Ukraina-fokus i november 2025. Betecknande nog och amatörmässigt kallar han nedlåtande Putin för ”den här killen”. Det här är mycket betydande eskalerande förändringar.

Se hela talet här, som hölls cirka 13 minuter efter den tyske utrikesministern Wadephuls, som är ett intellektuellt lågvattenmärke på dålig engelska. Och här är NATO:s transkription av Ruttes tal, om du hellre vill studera det närmare.

Politik innebar en gång rationell beräkning: att väga intressen, förhandla fram kompromisser, balansera kostnader och sannolikheter. Det paradigmet har kollapsat. I dess ställe står en ny ordning: politik som föreställning. Ledare övertygar inte längre med bevis; de dramatiserar med predikningar.

Ruttes Berlintal exemplifierar detta skifte. Hans ord var inte analytiska utan eskatologiska (som rör de yttersta tingen”, alltså läran om eskatologi, som handlar om världens slut, livets mening, döden, efterlivet, och den slutliga domen, ofta inom en religiös kontext, ö.a.):

”Ryssland står redan vid vår dörr. Nato och Europa skulle kunna vara Putins nästa mål.” Detta är inte policyanalys; det är liturgi. (Se även efterskriften nedan).

Nato som kyrka

Talet avslöjade Natos metamorfos till en kyrkoliknande institution.

Läran: Nato förkroppsligar godhet; Ryssland förkroppsligar ondska.

Kongregation: Militär-Industri-Media-Akademiska Komplexet, MIMAC, skapar och upprepar trosbekännelsen.

Ritualer: Toppmöten, kommunikéer, budgetomröstningar, presskonferenser och tal fungerar som heliga ceremonier.

Eskatologi: Apokalypsen – Rysslands attack – är alltid nära förestående, anländer aldrig, upprätthåller oändlig vaksamhet och ständigt ökande militära utgifter, aldrig fred. Det är inte syftet.

I den här kyrkan spelar Rutte rollen som präst. Hans predikan handlar inte om Rysslands faktiska kapacitet eller avsikter; den handlar om att bekräfta NATO:s tro på sin egen oskuld och moraliska överlägsenhet. Församlingen svarar med offergåvor: löften om 5 % BNP till försvar, tionde till det militärindustriella altaret. Mer om NATO som kyrka i min analys av att avskaffa NATO 2022.

Psykopatologisk retorik

Ruttes retorik faller helt och hållet in i en tradition som inkluderar Saddam Hussein, George W. Bush och Adolf Hitler. Var och en påstod sig vara omringad av fiender, var och en insisterade på nödvändigheten av försvar, och var och en rättfärdigade aggression genom att projicera ondska på den andra sidan. Formeln är alltid densamma: vi är hotade från alla håll, och vi måste försvara oss själva – oavsett verkligheten.

Hitler åberopade Versailles och ”judisk bolsjevism” för att rättfärdiga expansion. Saddam åberopade imperialism och sionism för att rättfärdiga förtryck och krig. Bush åberopade massförstörelsevapen för att rättfärdiga invasionen. Rutte åberopar Putin för att rättfärdiga NATO:s expansion och militarisering. Det psykopatologiska manuset är identiskt: paranoia, projektion, eskatologi och självhelgande.

 

Och här ligger faran: det finns en ökande risk att Rutte-liknande framträdande, oavsett om det är avsiktligt eller inte, kommer att få samma konsekvenser för Europa som Hitlers hade. När politiken väl blir paranoians teater är eskalering inte en möjlighet utan ett öde.

Den absurda scenen

Absurditeten i denna omvandling är slående. Den liknar Ionescos Stolarna, där scenen fylls med tomma stolar tills det inte finns plats kvar för karaktärerna själva. I NATO:s teater är ”stolarna” vapen, budgetar och varningar – som multipliceras oändligt tills själva politiken försvinner. Rummet är fyllt med arsenaler, slagord och ritualer, vilket inte lämnar något utrymme för rationell analys eller genuin diplomati.

Grupptänkande frodas i denna slutna teater. Ledare, media och akademiker upprepar samma refränger, fångade inuti paranoians låda. Ju mer de ekar varandra, desto mindre tränger sig verkligheten på. Absurditeten är inte komisk utan tragisk: en självförstärkande ritual som förbrukar substans och ersätter den med en föreställning.

 

Det röda hotet som scenredskap

Det ”röda hotet” är inte en beskrivning av Rysslands faktiska makt. Nato är fortfarande tekniskt överlägset, betydligt rikare och mer expansivt än Ryssland. Ändå insisterar Rutte på att Nato är skört, sårbart och riskerar att förintas. Denna inversion av verkligheten är kännetecknet för absurd teater: den starkare skådespelaren spelar offret, den svagare framställs som allsmäktig angripare. Det röda hotet är ett scenredskap, en rekvisita som upprätthåller rädslans liturgi.

Varför politiken har förändrats

Läsarna kommer att fråga: Varför har politiken förändrats så dramatiskt? Svaret ligger i västvärldens egen nedgång. USA, Nato och Europeiska unionen står inför den långa bågen av imperial utmattning. Ekonomisk stagnation, social fragmentering och geopolitisk överdriven förmåga har urholkat förtroendet. När substansen försvagas intensifieras föreställningen. Predikan ersätter politiken eftersom imperiet inte längre har sammanhängande strategier att erbjuda.

Ruttes tal är därför inte bara ett symptom på NATO:s paranoia utan också på västvärldens nedgång. Den liturgiska teatern av hot och oskuld är den sista tillflyktsorten för ett system som känner sin egen bräcklighet. Ju högre predikningarna är, desto svagare är imperiet under dem.

Den existentiella förändringen

Det tragiska faktum är att Ruttes tal demonstrerar slutet för rationell politik. Det finns inte längre utrymme för sammanhängande, analytisk politik. Det som återstår är framträdanden: predikningar av paranoia, ritualer om utgifter, körer av medieupprepning. Politiken har muterat till psykoreligiös teater, där ledare predikar, församlingar svarar och apokalypsen alltid är nära förestående.

Således handlar talet inte alls om Ryssland och Kina. Det handlar om NATO:s förvandling till en kyrka av paranoia och projektion där själva predikan är politiken. Det röda hotet är inte en geopolitisk verklighet utan en liturgisk nödvändighet. Och i denna teater – absurd, patologisk och imperialistisk i nedgång – har substansen försvunnit; bara föreställningen återstår.

Efterskrift

Den tragiska omvandlingen av politiken som beskrivs ovan gör det ganska meningslöst för en organisation som TFF att fortsätta publicera rationella analyser, som om dagens värld fortfarande vägleddes av förnuft, koncept från fredsforskning, internationella relationer eller statsvetenskap. Med få undantag verkar de allestädes närvarande geopolitiskt-militära kommentatorerna i vardagen inte ha märkt denna förändring och talar nu in i ett vakuum – in i något som en gång existerade men inte längre gör det.

När TFF fyller 40 år den 1 januari 2026 rör vi oss därför i nya riktningar – eller gör detsamma med nya medel och perspektiv: mot idéproducerande visioner och konceptuella innovationer som mänskligheten kommer att behöva i den multinodala, nätverkande värld som kommer att uppstå efter det amerikanska/västliga imperiets och dess institutioners fall.

Vårt grundläggande uppdrag förblir detsamma: Att främja FN:s norm att skapa fred med fredliga medel. Men antingen anpassar man metoderna och perspektiven till världens sätt eller så går man under – eller så slutar man. TFF slutar inte. Vi tror på de grundläggande – överlägsna – värdena ickevåld, utbildad konflikthantering och fredsskapande framför primitiva och kakistokratiska drifter av militarism och patologisk krigshets i den falska fredens namn

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.

Föregående artikelEricssons mutor – eller ”Inget är nytt under solen”. Korruptionen inom läkemedelsindustrin, bland politiker i EU och USA etc…
Nästa artikelHur glada människor verkligen ser ut
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

9 KOMMENTARER

  1. Ryssland President Vladimir Putin tvivlar om Marco Rutten kan ens läsa. Och det har fog för.

  2. Vad är väst om inte ett ruttet system – moraliskt, kulturellt, politiskt och ekonomiskt? Styrd av en väldig liten elit – utan hemland, väst är slavisk redo att slå till för sina herrar.

    ”One of the key tactics used today by every modern politician, particularly those employed as servants or unwitting dupes of the globalist Regime, is to frame opinions as statements of fact with a studied gusto. This has been recently employed by figures like Keir Starmer, Lindsey Graham, Marco Rubio, Mark Rutte, and virtually every stooge in the rotten EU pantheon. An example not requiring attribution to any particular mouthpiece from the above list, since virtually all of them have uttered some slight variation of this statement: “Putin will not stop. He is intent on attacking Europe in order to rebuild the Russian Empire.”

    According to whom? Where did you get this “intelligence”? What are your sources? No one cares to ask, and the bought-off media greases the skids for these actors in compliance with their mutual benefactors.

    This style of politico-speak has infested virtually every modern statement from figures representing the Regime. They are unattributed opinions disguised as statements of fact, made with that same practiced conviction and unjustified swagger as to switch off the part of the audience’s brain responsible for critical thinking and self-reflection.

    “It is so confidently stated, with the perfectly measured assertiveness, furrowed-brow, and penetrating gaze that there is no way it should be questioned!” the average viewer subconsciously resigns himself to think. And this modern trend becomes particularly egregious when it pipes out of disgraced and unelected figures who have no real public mandate nor applicable background in anything remotely connected to what they’re addressing—Kaja Kallas and many others come to mind.”

    Källa: Simplicius

  3. Minns jag rätt. Sokrates tolkning av politik: ”Politik är människans strävan mot det goda livet”. Ungefär.. Michel Hudson, Amerikansk ekonomiprofessor, observeration att, främst den europeiska politikerklassen omvandlats till”politiskt ärvda aristokrater”. Resultatet beskriver Öberg alldeles mitt i prick. Lösningen är väl att folken i Europa reser sig och tar över och stänger ”kyrkan” Öberg pekar ut!

  4. Nato, en stat i staten och en USA-styrd anfallsorganisation kort och gott! Givetvis är en krigsorganisation inte intresserad av fred då blir de ju själva överflödiga och Rutte(n) blir utan den mediauppmärksamhet som han så gärna vill ha? I Nederländerna kan han inte visa sig mer så hans överlevnad som smilfink och krigshetsare beror på hur han behagar sina uppdragsgivare. En riktigt vidrig typ!

  5. Så sant, så sant.

    Men ett antal påståenden måste dock preciseras. En politisk dragkamp och process pågår i USA där den nya officiella strategin direkt avvisar Ruttes linje. Den nya säkerhetspolitiska strategin, enligt dokumentet NSS publicerat för en månad sedan, ser inte Ryssland som något hot utan tvärtom ser sig USA kallat att medla i Europa för att återställa ordningen.

    Och att det ligger allvar bakom detta kunde vi erfara detta veckoslut när USA:s högsta säkerhetspolitiska chef Tulsi Gabbard höll tal och påpekade hur den djupa staten tillsammans med sina europeiska drängar och pigor försöker sabotera både fredssamtalen och den övergripande linjen. Dessa sabotörer bidar sin tid och hoppas på att demokraterna skall återkomma. Men ett generationsskifte pågår och det är varken säkert att demokraterna vinner valen och om de gör det att de kan motsätta sig den yngre generationen vilka blivit trötta på konfrontationspolitiken och sionismens inflytande.

    Sedan var det väl inte Saddam Hussein som var den mest övertygade hotbildsskaparen i Mellanöstern, utan då som nu Israel. Och den korkade Saddam lät sig lockas till att angripa ett annat islamiskt land, Iran.

    Och trots den gigantiska militärbudgeten är USA inte det land som ligger i framkant vad gäller militära innovationer. Tvärtom, i sin hybris har de halkat efter teknologiskt på flera områden. De smartaste inom Pentagon har säkert uppfattat detta.

    Så nej, Jan Öberg skall inte kasta in handduken. Sprickor har redan uppstått i Europa som kan öppna för en förnuftigare politik. Den eskatologiska linjen är inte så stark som den förefaller. Översteprästernas popularitet ligger mellan tio och tjugo procent och även prästerskapet har sina interna konflikter. Merz, Starmer och Rutte är värst men de backas inte upp av alla. Italien söker sig i riktning USA och Frankrike vacklar.

  6. Man orkar inte höra på Pajasen Rutte. han talar förbi all vett och logik.
    Presenterar hotbilder som inte finns i verkligheten, gör utfästelser som är illusionistiska. Så jag stänger av galenskapen.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here