New Yorks näste borgmästare? ”Vi kan kräva vad vi förtjänar”. Vad menar han?

” Zohran Mamdani vann överraskande primärvalet bland demokraterna och kan bli New Yorks nya borgmästare. Det får stadens finanselit att darra. Att en socialist når den politiska toppen i USA hör inte till vanligheterna. Nu kan dock 33-årige Zohran Mamdani få en av landets tyngsta politiska poster.”

https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/wall-street-i-skr%C3%A4ck-efter-socialistisk-skr%C3%A4llseger/ar-AA1HsgsL

Caitlin Johnstone skriver ”Zohran Mamdani &encoded_url=aHR0cHM6Ly9hcG5ld3MuY29tL2FydGljbGUvYW5kcmV3LWN1b21vLXpvaHJhbi1tYW1kYW5pLW5ldy15b3JrLW1heW9yLTBkMzk3NjQ5NDRlN2U1NWE3ZTI2YTk4OGQ0MTM2YTg2&email_id=7615f21ac8763574207d0dc53b694625" target="_blank" rel="noopener">har vunnit Demokraternas primärval i borgmästarvalet i New York City efter en &encoded_url=aHR0cHM6Ly93d3cudGhlaGFuZGJhc2tldC5jby9wL3NtZWFyaW5nLXpvaHJhbi1tYW1kYW5pLWFudGktc2VtaXRpYw=&email_id=7615f21ac8763574207d0dc53b694625" target="_blank" rel="noopener">frenetisk smutskastningskampanj för att framställa honom som antisemit för sina pro-palestinska åsikter, och nu flippar alla världens värsta människor ut över det. Jag ser en intensivt rabiat islamofobi i hela den offentliga debatten som svar på Mamdanis seger, en sådan jag inte har sett sedan 9/11.”

https://caitlinjohnstone.com.au/2025/06/29/uh-oh-political-antisemitism-smears-have-stopped-working/

”A member of the Democratic Party and the Democratic Socialists of America” (Wikipedia). 

Kandidaten till valet i november av borgmästare i New York Zohran Mamdani (bild ovan) talade till sina anhängare, New York City och världen igår kväll: ”Vi har vunnit eftersom New York-borna har stått upp för en stad som de förtjänar. En stad där de kan göra mer än att bara slåss för sin existens.” ”A member of the Democratic Party and the Democratic Socialists of America” (Wikipedia). Vad säger han?

Vi publicerar hans tal i sin helhet. Catarina Östlund har hittat och översatt talet. Hon skriver i mail till mig: Jag tänkte ”så skulle en vänsterpartist kunna tala” när jag läste det, men det häpnadsväckande är att han vann en jordskredsseger, han verkade vara i New York en man som gav invånarna visioner om ett annat liv.. som Martin Luther King som sa ”I have a dream”.

________________________________________________

Tal av  Zohran Mamdani 25 juni. 

https://jacobin.com/2025/06/mamdani-nyc-mayoral-election-speechani 25 juni

”Ikväll skrev vi historia. Med Nelson Mandelas ord: ”Det verkar alltid omöjligt tills man gör det.” Mina vänner, vi har klarat det. Jag kommer att bli er demokratiska kandidat i valet till borgmästare i New York City.

För en timme sedan pratade jag med Andrew Cuomo* om behovet av att ena staden då han bad mig att ge upp. Och jag vill tacka Brad Lander**. Tillsammans har vi visat kraften i framtidens politik. En kraft av partnerskap och uppriktighet.

*[Andrew C. advokat, demokrat och kandidat i borgmästarvalet i New York] 

*[ Brad L. progressiv medlem av Demokraterna. Wikipedia. Också kandidat til borgmästarvalet]

Idag, åtta månader efter att vi lanserade den här kampanjen med visionen om en stad som varje New York-bo förtjänar, har vi vunnit.

Vi har vunnit från Harlem till Bay Ridge. Vi har vunnit från Jackson Heights till Port Richmond. Vi har vunnit från Maspeth till Chinatown.

Vi har vunnit eftersom New York-borna har stått upp för en stad de är värda. En stad där de kan göra mer än att bara kämpa för sin överlevnad. En stad där de som sliter hårt på natten kan njuta av frukterna av sitt arbete på dagen. Där hårt arbete belönas med ett tryggt liv. Där åtta timmar på fabriksgolvet eller bakom ratten i en taxi räcker för att betala av bolånet. Det räcker för att hålla lamporna tända. Det räcker för att skicka ditt barn till skolan. Där hyrestabiliserade lägenheter faktiskt är reglerade. Där bussarna är snabba och gratis. Där barnomsorg inte kostar mer än CUNY. [The City University of New York, känt för att vara billigt]. Och där den Offentliga Säkerheten får oss  att känna oss verkligt säkra.

Och det är där borgmästaren kommer att använda sin makt för att avvisa Donald Trumps fascism. För att hindra ICE-agenter [Immigration and Customers Enforcement][ från att deportera våra grannar. Och för att styra vår stad som en modell för Demokraterna, ett parti som kämpar för arbetande människor utan att be om ursäkt.

Ett värdigt liv bör inte reserveras för ett fåtal lyckligt lottade. Det bör vara ett liv som de styrande i staden garanterar varje New York-bo.

Om den här kampanjen har visat världen något, så är det att våra drömmar kan bli verklighet. Att drömma kräver hopp. Och när jag tänker på hopp, tänker jag på den exempellösa sammanslutning av New York-bor som vi har byggt. För det här är inte min seger. Det här är vår.

Det är segern för den bangladeshiska mostern som knackade på dörr efter dörr tills smärtan i hennes fötter bultade och hennes knogar värkte. Det är segern för artonåringen som röstade i sitt allra första val. Och det är segern för den gambiska farbrodern som äntligen såg sig själv och sin kamp i en kampanj för staden han kallar sitt hem.

Att drömma kräver solidaritet. Och när jag tittar ut över det här rummet och ut mot midnattshorisonten, är det vad jag ser.

Dörrknackningarna som fortsatte i ösregnet. Barn som ringde föräldrar. Främlingar som bryr sig om dem de aldrig kommer att träffa. Ett New York som tror på varandra och på sig självt. Detta är solidaritet, och det definierar vår seger.

Och framför allt kräver drömmar arbete. Förra fredagen, på kvällen, när solen började sjunka på himlen, gav jag mig av på en 21 kilometer lång promenad från Manhattans nordligaste spets till öns sydspets. Vi började i Inwood, där musik spelades och grannarna lade ut dominobrickor på trottoaren. Klockan var 19. Helgen var kommen. För de flesta var arbetstiden över.

Ett värdigt liv bör inte reserveras för ett fåtal lyckligt lottade. Det bör vara ett liv som stadsstyrelsen garanterar varje New York-bo.

Men det här är New York, där arbetet aldrig tar slut. Servitörer bar tallrikar på 181 th Street. Konduktörer körde tunnelbanan som skallrade högt över 125th Street. Och musiker i världsklass stämde sina instrument när vi passerade Lincoln Square.

När vi kom fram till centrum marscherade en folkmassa bakom oss, ett levande förkroppsligande av den energi och det syfte som definierar denna kampanj. Ändå, långt efter midnatt, arbetade New York. Sopbilar slingrade sig fram genom tomma gator. Fiskhandlare bar in morgondagens varor. Och när vi äntligen kom fram till Battery klockan 02:20 på morgonen var arbetarna som kör Staten Island Ferry också igång. Precis som de alltid är, varje timme på dygnet, varje dag i veckan.

Var och en av dessa New York-bor bar med sig en dröm den natten medan de arbetade, precis som var och en av oss drömmer om ett New York som är mer hoppfullt och överkomligt, för alla. Och vi har arbetat hårt för vår dröm. Detta har varit en historiskt kontroversiell valkampanj, en som har fyllt våra etervågor med miljontals smutskastningar och förtal.

Jag hoppas att nu när detta primärval är över kan jag presentera mig igen. Inte som ni har sett mig i en 30-sekundersannons eller i ett utskick i er brevlåda. Utan som hur jag kommer att leda som er borgmästare.

Jag kommer att vara borgmästare för varje New York-bo. Oavsett om du röstade på mig  eller guvernör Cuomo eller kände dig för desillusionerad för att ens rösta på grund av ett sedan länge trasigt politiskt system, så kommer jag att kämpa för en stad som fungerar för dig, som är överkomlig för dig, som är säker för dig. Jag kommer att arbeta för att vara en borgmästare du kommer att vara stolt över att kalla din egen. Jag kan inte lova att du alltid kommer att hålla med mig, men jag kommer aldrig att gömma mig för dig.

Om du lider, kommer jag att försöka hela dig. Om du känner dig missförstådd, kommer jag att sträva efter att förstå. Dina bekymmer kommer alltid att vara mina. Och jag kommer att sätta dina förhoppningar före mina egna.

Och jag vet att dessa förhoppningar sträcker sig bortom våra fem stadsdelar. Det finns miljontals New York-bor som har starka känslor för vad som händer utomlands. Jag är en av dem. Och även om jag inte kommer att överge mina övertygelser eller mina åtaganden som grundar sig i ett krav på jämlikhet, för mänsklighet, för alla som vandrar på denna jord, har ni mitt ord på att nå längre, att förstå perspektiven hos dem som jag inte håller med , och att brottas djupt med dessa meningsskiljaktigheter.

Låt mig avsluta med detta. I dessa mörka tider vet jag att det är svårare än någonsin att behålla tron på vår demokrati. Den har attackerats av miljardärer och deras enorma slöseri, av valda tjänstemän som bryr sig mer om att berika sig själva än om allmänhetens förtroende, och av auktoritära ledare som styr genom rädsla.

Men framför allt har vår demokrati attackerats inifrån. Alltför länge har New York-borna kämpat för att hitta en ledare som representerar oss, som sätter oss först. Och vi har blivit förrådda, gång på gång.

Efter så många besvikelser hårdnar hjärtat, tron blir svårfångad. Och när vi inte längre tror på vår demokrati blir det bara lättare för människor som Donald Trump att övertyga oss om hur värdefull han är. För miljardärer att övertyga oss om att de alltid måste leda.

Som Franklin Delano Roosevelt sa: ”Demokratin har försvunnit i flera andra stora nationer. Inte för att folket ogillar demokrati, utan för att de hade tröttnat på arbetslöshet och osäkerhet, på att se sina barn hungriga medan de satt hjälplösa inför regeringens förvirring och svaghet. I desperation valde de att offra friheten i hopp om att få något att äta.” New York, om vi har klargjort en sak under de senaste månaderna, så är det att vi inte behöver välja mellan dessa två.

Vi kan vara fria och vi kan vara rättvisa. Vi kan kräva vad vi förtjänar. Och tillsammans har vi byggt en rörelse där New York-bor varje dag känner igen sig i vår vision av demokrati.  Varje ny registrerad väljare. Det är en förnyad tro.Varje väljare som reste genom dallrande hetta till valurnorna – det är förnyad tro. Och varje New York-bo som ser lösningar på de dagliga utmaningar de står inför i den här valkampanjen – det är förnyad tro. Tillsammans, New York, har vi förnyat vår demokrati. Vi har gett vår stad tillåtelse att tro igen.

Och jag lovar er att vi ska återskapa denna stora stad, inte till min avbild, utan till varje New York-bos avbild, varje New Yorkbo som bara har känt till kamp. I vårt New York tillhör makten folket.

Och jag tackar de människor som är här med mig idag, och jag tackar de otroliga ledare som länge har kämpat för de människor som är här, för hela detta publikhav och för dessa fem stadsdelar. Och bredvid mig står justitieministern för denna delstat, stadens förespråkare, vår kongressledamot Nydia Velázquez, och vår revisor, Brad Lander, och varenda person som trodde på den här kampanjen långt före det var lätt att göra det. Och ni trodde när det var svårt.

Vi drömde om natten. Och nu bygger vi i gryningen. Den nya dagen, den vi har längtat efter, den vi har kämpat för. Den vi har knackat dörr för, sms:at för, ringt på för.  Den vi har varit besatta av. Den nya dagen är äntligen här. Och den är här för att ni har levererat den.