Patrik Oksanen har utkommit med ny bok ”Rysslands hemliga krig” som ges en balanserad recension av redaktör Torbjörn Sassersson på Newsvoice Patrik Oksanens bok om Rysslands hemliga krig mot Sverige: Kul läsning, pro NATO och rysshat. Läs gärna den först!
Patrik Oksanen, född 1973 i Göteborgs och Bohus län är en svensk journalist, författare och säkerhetspolitik debattör. Oksanen är bland annat verksam som senior fellow vid tankesmedjan Frivärld och strategisk rådgivare åt Försvarshögskolans centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet. För sina skriverier har han blivit ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien och av Kungliga Örlogsmannasällskapet I Wikipedia.
Jag har tidigare skrivit om och polemiserat mot vissa av Oksanens och hans åsikter här. (Se länkar i texten och under ”Relaterat”). I boken kritiserar han bland andra mig.
Jag återger avsnittet där jag kritiseras och kommenterar det sedan bara kortfattat i texten.
Ett utdraget ur boken ”Rysslands hemliga krig”
Att Ryssland själva använder tankesmedjor som frontorganisationer för sina underrättelse- och säkerhetstjänster gör det förstås ännu mer tacksamt att beskylla en västlig tankesmedja för samma sak.
Red. Romelsjö: Oksanen benämner som vanligt självständiga faktainriktade skribenter utan någon kontakt med Ryssland eller ryska organisationer, som jag och Globalpolitics.se, ”för tankesmedjor som frontorganisationer för sina underrättelse- och säkerhetstjänster” utan belägg.
Oksanen: Bland de hackade dokumenten som släpptes på nätet återfanns listor på olika nätverk och kluster av experter i olika regioner. Vad som faktiskt var arbetsmaterial, tankepapper och fungerande nätverk från Institute for Statecraft, alternativt insmugna förfalskningar från ryssarna, kunde inte utläsas av den läckta datan. I det hackade materialet redogjordes det även för ett nätverk med experter i Norden som Institute for Statecraft påstods samarbeta med. Klart är att det bland dessa fanns både forskare som aldrig hört talas om Institute for Statecraft och dess Integrity Initiative – samt sådana som kontaktats av tankesmedjan men tackat nej till samarbeten.
Till den sistnämnda kategorin hörde docent Martin Kragh, chef för Rysslands- och Eurasienprogrammet på Utrikespolitiska institutet i Stockholm – och det är nu den här historien kommer till Sverige.
Upptrappningen mot crescendo sker steg för steg under december och januari. Det börjar med krusningar i nätets träskvikar, små nätverk som genom rundgång hos olika pro-ryska röster på ytterkanterna får fart på anklagelserna mot Martin Kragh. Men bit för bit flyttar ryktesspridningen in i mediernas mittfåra. Då når lögnerna stormstyrka, och kulminerar när kulturchefen på Sveriges största tidning grundlöst anklagar Martin Kragh för att vara brittisk spion.
För att förstå hur etablerade medier kan gå så vilse, behöver vi titta närmare på händelsekedjan.
Först i Sverige med att sprida det ryska narrativet om Institute for Statecraft och Integrity Initiative kopplat till Martin Kragh är Anders Romelsjö. Han skriver på sin blogg den 3 december 2018 att Kragh ”sägs vara Cluster coordinator”.
Red.: Romelsjö: ”Integrity Initiative var ett program under regeringen i Storbritannien och under Institute for Statecraft med inriktning att verka inom området information-desinformation. Frågan behandlades in gående i bl.a denna artikel med professor Marcello Ferrada de Noli som huvudförfattare UK:s Integrity Initiative mot Sverige. Eller vad som är fel i Kragh-debatten. Berörs i Desinformation av rysk desinformation av Martin Kragh, misstänkt som samordnare i Integrity Initiative med professor Lars Drake som huvudförfattare. I debatten deltog även Aftonbladet och Expressen. The Guardian publicerade utdrag från dokument som sa att Martin Kragh var koordinator för Skandinavien, men Kragh förnekade detta.”
Oksanen: Anders Romelsjö är ingen okänd spelare i det internationella informationskriget. Genom organisationen Swedish Doctors for Human Rights har Romelsjö, en ”antiimperialistisk, antikapitalistisk och prosocialistisk” läkare och professor emeritus på Karolinska Institutet och Stockholms universitet, bidragit till att sprida konspirationsteorier om bland annat Vita Hjälmarna i Syrien samt förnekat att Assadregimen begått kemvapenattacker. I grupperingen fanns även dokumentärfilmaren Maj Wechselmann samt Swedish Doctors for Human Rights grundare, den tidigare professorn vid Karolinska Institutet, Marcello Ferrada de Noli.
Red. Romelsjö: Jag har publicerat många artiklar om Vita Hjälmarna i Syrien samt om frågan om Assadregimen begått kemvapenattacker. Rikliga med fakta i motsats till Oksanens skriverier om detta. Läs exempelvis: OPCW förfalskade rapporter för att skylla på Syriens regering i stället för Väst-stödda jihadister! med massor av länkar. Och OPCW har manipulerat uppgifter om gasattacken i Douma. 31/5 2019.
Gasattacken i Douma i Syrien våren 2018 var arrangerad säger ledande USA-expert.
Vad är och vad gjorde OCPW? Är OPCW jävig?
USA-skandal hos OPCW – mottagare av Nobels fredspris 2013.
“Gasattacken i Douma” – lögner för ett krig.
Inte heller OPCW menar att Syriens regering orsakat gasattack.
Vita hjälmarna medger att de arrangerade en falsk gasattack i Syrien – Assad fick skulden.
SvT visar åter ”The last men in Aleppo” – propagandafilm för terroristvännen White Helmets (Vita hjälmarna).
Red. Romelsjö: Observera hur Oksanen undviker sakfrågan.
Oksanen: Läkargruppens utspel har citerats av såväl ryska UD:s talesperson som Syriens FN-ambassadör, för att inte tala om ryska statsmedier och pro-ryska publikationer på både den konspirativa höger- och vänsterkanten.
Grundaren Ferrada de Noli verkar från utlandet och deltar redan den 27 november 2018 i en intervju med den ryska statliga propagandakanalen Sputnik där han menar att Institute for Statecraft-hacket visar att Norden är en integrerad del av brittisk underrättelseverksamhet. Senare, i maj 2019, kommer Ferrada de Noli i den ryska tidningen Izvestija anklaga Martin Kragh för att vara en del av ett hemligt brittiskt globalt nätverk för tortyr och avrättningar.
Men vi går händelserna i förväg. Efter sitt första blogginlägg är Anders Romelsjö i december 2018 aktiv på Twitter, och kommenterar flera av Martin Kraghs tweets med länkar till sin blogg. En punktmarkering. Jakten på Kragh börjar nu på allvar.
Red. Romelsjö: Återigen brist på fakta i sakfrågan och analys hos Oksanen.
Oksanen: Den 19 december har tidningen Internationalen en lång artikel med rubriken ”Brittisk trollkvarn med svensk anknytning” om Integrity Initiative där Martin Kragh pekas ut. Internationalen är det trotskistiska Socialistiska partiets organ, ett parti som ombildades hösten 2019 till föreningen Socialistisk politik. Ytterligare en artikel om Martin Kragh och Integrity Initiative publiceras i Internationalen den 18 januari.
Men det är inte bara på vänsterkanten det rör på sig. Skånska Dagbladet tar den 22 december in en märklig debattartikel av affärsmannen Carl Meurling, som länge haft affärer med ryska staten och några år tidigare avslöjats med att ha försökt påverka Sverigedemokraterna i pro-rysk riktning. I artikeln, som har rubriken ”Sveriges Rysslandspolitik styrs utifrån”, svingar Meurling vilt omkring sig. Huvuddelen av anklagelserna handlar om Martin Kragh och Integrity Initiative. Den för den större bilden mest intressanta informationen hittar vi dock i Skånska Dagbladets kommentarsfält. Där kommenteras Meurlings artikel av två personer – en av dem är Lars Drake, som presenterar sig som tidigare professor på SLU. Låt oss titta närmare på honom.
Precis som Anders Romelsjö är Lars Drake nämligen inte ett okänt namn i sammanhanget – Drake har en lång historia av att sprida Kremls narrativ i sociala medier och på bloggar. Han satt också i den första styrelsen för Svensk-ryska vänskapsföreningen (mer om denna längre fram i boken), var aktiv i Nätverket Folk och Fred (jo, vi kommer också dit i boken), ordförande i riksföreningen Nej till Nato och har haft förtroendeuppdrag för Vänsterpartiet. Den 6 januari 2019 skriver Lars Drake sedan själv på sin sajt Synapze om anklagelserna mot Martin Kragh och några dagar senare återkommer han till frågan efter att organisationen Aktivister för fred gått ut med ett pressmeddelande om saken.
Drivande i Aktivister för fred är i sin tur Tord Björk, även aktiv i Jordens Vänner och skribent i Internationalen. Björk är också en välkänd aktör för ryska narrativ och har kopplingar till En värld utan nazism som pekats ut som en rysk frontorganisation av den estniska säkerhetstjänsten. Tord Björk har talat på deras evenemang och har också varit talare på det av Ryssland ockuperade Krim. Björks kontaktnät i miljörörelsen ska inte underskattas, särskilt inte i gruppen missnöjda gröna röster på kant med Miljöpartiets partiledning.
Red. Romelsjö: Patrik Oksanen har i en artikel i Svenska Dagbladet 2021 kritiserat Lars Drake, Tord Björk och mig jämte mer namnkunniga personer, då vi medverkat i en fredskonferens Vad sas vid Folk och Freds konferens som så skrämde Nato-entusiasterna? Första passet: ”Vilka hot finns det mot Sverige?” Oksanen skrev i SvD bl.a. ”Sven Hirdman, Gudrun Schyman, KG Hammar och Janine O’Keeffe gör sig till nyttiga idioter för Kremls försök att störa Folk och Försvars rikskonferens.”
Relaterat
Oksanen på hal is i Expressen – Försök till debatt med Oksanen
Dagens propaganda 19 december: Patrik Oksanen förstår inte innebörden av proxykriget och Trump.
Dagens propaganda 24/11: Dagens propaganda: Patrik Oksanen och sabotaget i Östersjön
Om Patrik Oksanens försök att koka soppa på en spik
I de – politiskt – blindas rike är Patrik Oksanen kung.
Oksanen på hal is i Expressen – Försök till debatt med Oksanen
Hur fungerar den av Oksanen prisade regelbaserade internationella ordningen? Kritik av folkrättsjurist och av mig.
Nato-entusiasten Oksanen vågar inte debattera med mig.
Andra artiklar om Oksanen finns här.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Charlatanen Patrik Oksanen har kommit ut med en bok där han vädrar ogenerat sitt hat mot Ryssland. Spekulativ, ensidig och skrämselpropaganda som bara den. Ett nytt lågt vattenmärke i svenska skriverier om Ryssland har därmed uppdagats i o m Oksanens bok. Slösa inte 250 SEK för billig propaganda. Ge pengarna till stöd för Palestinas sak istället!
Sverige och Finland har med periodiska växlingar erbjudit fruktbar jordmån för paranoid russofobi. I början av 1930-talet vädjade Ivan Maiskij, ryske ambassadören i Helsingfors, till sin chef Maxim Litvinov att denne skulle befria honom från pinan att vistas i den russofoba och sovjetofoba miljön i Finland. Och Litvinov hörsammade Maiskijs bön och placerade honom i London i stället. Där växte Maiskij till sig och blev en av seklets stora diplomater, gärna sedd gäst hos Churchills och i alla Londons salonger som på denna tid ännu kunde visa tolerans och respekt för det som var annorlunda.
Under efterkrigstiden tog russofobin en paus i Finland kanske för att presidenten Kekkonen hade för vana att ringa upp chefredaktörerna och nypa dem i örat om deras blaskor hade spårat ur. I Finland log man brett åt den svenska ubåtsjakten och presidenten Koivisto hälsade från sovjetledningen att Sverige gärna fick bomba ubåtarna bäst man ville eftersom de inte var ryska.
Men nu sitter vi i samma russofoba båt igen. Märkligt att de värsta russofoberna i Sverige har finska efternamn, Paasikivi, Oksanen. Det är känt att många från den finska högre societen flydde till Sverige efter kriget eftersom de upplevde att de inte hade rent mjöl i påsen och kunde kallas tiil förhör av den ryska övervakningsmyndigheten. Många var helt enkelt paranoida, det var bara ett fåtal politiska ledare som straffades. Även Mannerheim led av paranoja, utan anledning, då han hade utsetts till stabilisator för övergången till fred.
Finlands president Stubb har profilerat sig som överste Putin-häcklare, ständigt intervjuad på de stora USA-medierna där han hasplar ur sig sina plattityder tillsammans med sitt estniska radarpar Kaja Kallas som vill dela upp Ryssland i tio delar. Varför tio ? Varför inte hundra – då skulle varje hundradel vara lika stort som Estland ?
Tidigare generationer av anglosaxiska imperiets proxy-agenter har av Larouche-kretsen beskrivts med det målande uttrycket Lord Palmerston’s Multikulturella Zoo.
Jag lånar det uttrycket för Oksanen uppfyller i mina ögon kravet att betraktas som en exotisk djurart i ett Multikulturellt Zoo.
Martin Kagh verkar som en av de många påläggskalvar som anglosaxiska imperiet och dess medarbetare George Soros lär upp från unga år att bli konditionerade in i en tankevärld som ger dem en karriär så länge de inte utvecklar ett kritiskt synsätt på deras överordnade anglosaxiska etablissemang. Jag påstår inte att Kragh har med Soros att göra utan pekar på parallellen med Soros för att Soro’s Open Society har konditionerat många unga karriärister in i västimperiets fålla.
Och jag menar att anglosaxernas imperium har många olika alternativa NGOer och tankesmedjor till sitt förfogande att börja smida folks verklighetsuppfattning medan deras unga hjärnor är varma
för att tala bildspråk.
Anglosaxerna uttalar tydligt att de ska tas när de är unga i det att anglosaxerna planerar sin hjärntvätt av planetens invånare.
Detta manipulativa inflytande från anglosaxerna dominerar totalt och inga andra kommer i närheten
av att utöva ett sånt inflytande.
Lägg märke till hur den multikulturella Zoo-invånaren Oksanen inte behöver något som helst bevis för kopplingar till Ryssland för att kasta anklagelser medan Kraghs koppling till Integrity Initiative med kännedom om Storbritanniens långa era av geopolitiskt motiverade intriger inte erkänns som väsentligt av det anglosaxiska imperiets medlöpare.
Den kategori som Kragh tillhör är inte mindre farlig än Oksanen men har en något annorlunda målgrupp antar jag.
Det går alltför snabbare utför för Ukraina. Mer lär hända ännu fortare. Kollapsen är nära – vi ska hålla russofob allehanda ajour självklart! Russofob allehanda kan ”gotta sig i” detta så länge
https://www.moonofalabama.org/2025/08/ukraine-russian-troops-breach-into-second-donbas-defense-line.html#more
Varför öht ägna tid åt en supernolla.
Såg att zliskensky o den utpressade trump är på väg att tillgodose Putins krav på att behålla territoriet som röstat för att tillhöra Ryssland. Som jag ser det ska inte detta framläggas som krav från Putins sida, utan något ’väst’maffian rakt av bara ska svälja (o att det smakar maximalt beskt o svider som mest där det känns som mest).
Nej, riktiga krav från Rysslands sida är allt territorium fram till Dnjepr inkl Odessa och kustremsan mot Svarta Havet. De kan möjligen erhålla en strip ner till vattnet (som ska hårdbevakas av Spetznaztrupp el annan specialpersonal). Västukraina har förlorat hela sin rätt till allt av Östukraina, pga Maijdankuppen 2014 och de påföljande massmorden, biokemkrigsslabben, kärnvapenramperna samt övr av stämpling mot Östukraina såsom bedrägeri, medverkan till fortsatt massmord, assasinationer, sabotage, uppvigling, infilration.
Så nej, Putin och Lavrov ska inte gå med på något förrän hela Östukraina är säkrat och kievsnortarna har Ryssland runt husknuten/en liten biit över Dnjepr…haha, lika gott åt snortarna, men de ska uppfostras..Punkt, o när det är klart ska de få guidning..i hur man för sig mot sina grannar och öht i global (ej globalistisk såklart, om de nu skulle ’missförstå’) politik