Norge har blivit en råvarukoloni. AI-genererad illustration.
Läkaren Steven Crozier 16 augusti på steigan.no
På morgonen den 10 september 2025 vaknade Oracles 81-årige grundare, Larry Ellison, upp som världens rikaste man. Företagets kvartalsrapport skickade upp aktien mer än 40 procent på en dag, och Ellisons förmögenhet gjorde ett historiskt hopp på 101 miljarder dollar på Bloombergs index.
Grunden för denna feberdröm var ett femårigt molninfrastrukturkontrakt värt 300 miljarder dollar. Kunden var OpenAI – en startup som aldrig har tjänat ett öre och bränner miljarder dollar i kontanter årligen. Marknaden prissatte Ellison som om pengarna redan fanns i böckerna.
Mindre än ett år senare spricker korthuset. Kreditvärderingsinstitutet S&P Global har nedgraderat Oracle till BBB- – bara ett snäpp över ren skräpstatus. Aktien har fallit mer än 60 procent från toppen, och skulder tynger balansräkningen.
(BBB–betyget är den lägsta betyget ett värdepapper, företag eller stat kan ha för att fortsätta att betraktas som en säker investering, Investment Grade. Red.).
Konsekvens av fallet: Om betyget sjunker bara ytterligare ett snäpp (till BB+), faller det under gränsen och klassificeras med betyget spekulativt, i folkmun kallat skräpobligation.
Detta är inte bara historien om en övermodig techmiljardär; det är en bild av en transatlantisk finanselit som bygger uppblåsta luftslott – och hur Norge agerar både som finansiell garant genom den norska oljefonden och som en fysisk råvarukoloni genom vår förnybara vattenkraft.
Den cirkulära finanskarusellen
Finanspressen har hyllat AI som ett oundvikligt kvantsprång, men om man tittar på räkenskaperna liknar transaktionerna en sluten cirkel:
- Investeringar och återköp: Chipjätten Nvidia investerar miljarder i sina egna kunder, såsom OpenAI och molnföretaget CoreWeave. CoreWeave tar upp lån med säkerhet i själva chipen för att köpa mer hårdvara från Nvidia. Samtidigt har Nvidia i officiella SEC-dokument åtagit sig att köpa tillbaka osåld datacenterkapacitet för upp till 6,3 miljarder dollar fram till 2032.
- Aktiegåvor för kundrelationer: Halvledartillverkaren AMD har utfärdat optioner på 160 miljoner aktier till OpenAI till ett symboliskt pris på en cent per aktie – en ren rabatt för OpenAI att fortsätta köpa sina chips.
- Intäktskoncentration: Investeringsbanken Morgan Stanley har uppskattat att kontrakt relaterade till den förlustbringande OpenAI ensam stod för mer än 330 miljarder dollar av den registrerade framtida orderboken för Microsoft, Oracle och CoreWeave.
Före detta Enron-utredaren Jim Chanos kallar finansieringen för ett förtroendespel. När leverantörer finansierar sina egna kunder och marknaden förskotterar framtida kontrakt till dagens aktiekurs, fungerar maskinen smidigt så länge priserna stiger. Men när kreditmarknaden kräver kontanter för räntebärande skulder, faller det sönder.
Teknikkriget: ”Pax Silica” mot Kinas tokendumpning
Bakom de finansiella luftslotten rasar en hård geopolitisk maktkamp. På ena sidan finns ”Pax Silica” – det USA-ledda initiativet som försöker bygga en ogenomtränglig teknologisk fästning kring ”betrodda allierade” genom att kontrollera hela värdekedjan från litografi (nederländska ASML) och mikrochips (taiwanesiska TSMC, Nvidia) till datacenter och råvaror (Sverige anslöt sig till det USA-initierade tech- och råvarusamarbetet Pax Silica i mars 2026, vilket har väckt både politisk debatt och kritik, ö.a.). På andra sidan finns Kinas aggressiva priskrig på den digitala ekonomins råmaterial: AI-tokens (måttenheten för data och text, där 1 000 tokens motsvarar cirka 750 ord) levererade via API:er (det digitala gränssnittet som företag ansluter till).
Spänningen mellan dessa två strategier utspelar sig längs fyra centrala axlar:
1. Infrastruktur med höga investeringar kontra låg algoritmisk kostnad
Pax Silica-blockkedjan satsar på astronomiska kapitalinvesteringar (CapEx) i västerländska leveranskedjor, avancerade chips och energikrävande datacenter. Detta säkerställer rå datorkraft, men resulterar i skenande marginalkostnader per genererad token.
Kinesiska aktörer (som DeepSeek, Alibaba/Qwen och Baidu), avskurna från de mest avancerade chipsen på grund av amerikanska exportkontroller, har istället revolutionerat modellarkitekturen. Genom banbrytande metoder som Mixture-of-Experts (MoE) och extremt effektiv inferens levererar de motsvarande prestanda till en bråkdel av beräkningskostnaden.
2. Fragmentering av världsmarknaden: En tvådelad tokenekonomi
Pax Silica försöker tvinga västerländska stater och stora företag in i en ”säker” zon där de betalar en massiv premie för tokens som bearbetas på godkänd hårdvara i ”betrodda jurisdiktioner”.
Kina svarar genom att göra billiga tokens till en digital förlängning av sitt ”Belt and Road”-initiativ. För startups, utvecklare och stater i det globala syd erbjuder Kina öppna modeller och API:er som levererar 85–95 procent av prestandan hos västerländska toppmodeller – men till 5–10 procent av priset.
3. Marginalpressen som kväver Silicon Valley
Hela affärsmodellen för företag som OpenAI, Anthropic och Google förutsatte att de kunde ta ut skyhöga monopolmarginaler (upp till 30 dollar per miljon tokens) för att betala av sin datacenterskuld.
När Kinas DeepSeek permanent sänker priserna till 87 cent per miljon tokens, och Moonshot lanserar sin Kimi K3-modell med öppen källkod som matchar de bästa slutna amerikanska systemen, läcker kostnadseffektiviteten ut på den globala marknaden. Västerländska monopolister tvingas sänka sina egna API-priser, och marginalerna avdunstar.
4. Sanktionernas boomerangeffekt
Målet med Pax Silica var att kväva Kinas tekniska utveckling genom att neka dem insatsfaktorer. Kinas motåtgärd är ekonomisk asymmetrisk krigföring: Genom att översvämma världsmarknaden med billig datorkraft och öppna vikter tar de bort den intäktsbas som västerländska jättar är beroende av för att finansiera framtida forskning och utveckling.
Västerländska exportkontroller har inte kvävt Kina – istället har de tvingat fram en kinesisk effektivitetsrevolution som nu hotar att förstöra Silicon Valleys affärsmodell.
Oljefonden och maktrånet i Rogaland: Norges dubbla underkastelse
Norge har placerat sig mitt i denna geopolitiska korseld, med en undergivenhet som påverkar både vår nationella förmögenhet och våra fysiska naturresurser:
1. Indexfällan i Statens Pensionsfond Global (GPFG)
Genom Oljefondens passiva jämförelseindex pumpas hundratals miljarder av samhällets besparingar in i amerikanska teknikjättar. När en handfull företag blåses upp av cirkulära avtal och orealistiska monopolförväntningar tvingas Oljefonden automatiskt köpa mer i toppen.
Medan amerikanska oligarker säkrar personliga förmögenheter, lämnas det norska folket som passiva garanter för den oundvikliga värdeminskningen när Kinas priskrig spricker bubblan.
2. Norge som en fysisk råvarukoloni
AI-fästningen Pax Silica kräver enorma mängder fysisk energi. Här fungerar Norge som en renodlad råvaruleverantör:
- Utländskt utnyttjande av elnätet:
I Rogaland har datacenterföretaget Green Mountain enorma anläggningar, bland annat i den tidigare NATO-anläggningen på Rennesøy. År 2021 såldes företaget till den israeliska fastighets- och investeringsgruppen Azrieli Group för 7,6 miljarder kronor. - Privilegierat resursbeslagtagande:
Utländska datacenter beslagtar gigantiska mängder ren norsk vattenkraft och binder upp nätkapacitet som traditionell norsk fastlandsindustri desperat behöver. - Notan till folket:
Medan utländska ägare suger ut vinster och bränner norsk vattenkraft för att mata den transatlantiska AI-bubblan, lämnas norska hushåll och företag med ökad näthyra, sänkta elpriser och massiva ingrepp i naturen.
Flykten till mediemonopol och imperial makt
Medvetna om att pappersförmögenheter kan avdunsta har Ellisondynastin försökt byta aktievärden mot permanent politisk och kulturell kontroll.
Larry Ellisons son, David Ellison, använde uppblåsta Oracle-aktier som säkerhet när Paramount Skydance-konsortiet lade ett fientligt bud på 110,9 miljarder dollar för Warner Bros. Discovery (ägare av CNN och HBO). Budet säkrades av 40,4 miljarder dollar i personliga garantier från Larry Ellison – samt 24 miljarder dollar från statliga förmögenhetsfonder i Saudiarabien, Emiraten och Qatar.
Samtidigt har familjen skärpt sitt grepp om den amerikanska opinionsapparaten. Med köpet av The Free Press för 150 miljoner dollar och utnämningen av Bari Weiss till chefredaktör för CBS News har nyhetsredaktionen knuffats åt höger. Detta ledde till redaktionell omvälvning, en flykt till historiska bottennivåer och avgången av den erfarna nyhetsankaret Scott Pelley, som offentligt varnade för politisk överdriven verksamhet.
Samtidigt har Larry Ellisons långvariga stöd på flera miljoner dollar till den israeliska militären (Friends of the IDF) och donationer på över 250 miljoner pund till Tony Blair Institute – som nyligen avslöjades för sina planer på att kommersiellt återuppbygga ett Gaza efter kriget – utlöst bojkottuppmaningar inom film- och underhållningsindustrin.
Propaganda kräver dock en publik. Tittarna flyr de överbelastade kanalerna, och förvärvet av Warner Bros. Discovery har nu tillfälligt frysts av en federal domstol efter stämningar från tolv stater.
Notan för korthuset
När S&P Global nedgraderar Oracle till BBB- beror det på allvarliga realiteter: företaget har ackumulerat räntebärande skulder på 160 miljarder dollar och årliga investeringsbehov på upp till 95 miljarder dollar – baserat på en orderbok vars hälft är beroende av en enda startup.
Cirkeln håller på att slutas:
- De cirkulära finansieringsavtalen i Silicon Valley kollapsar under tyngden av räntebärande skulder.
- ”Pax Silica”-strategin undergrävs av Kinas överlägsna algoritmiska priseffektivitet och öppna källkod.
- Medieförvärven stöter på juridiska blockeringar och tittarbojkotter.
För Norge är lärdomen brutal: Våra styrande myndigheter har ställt den nationella förmögenheten i oljefonden till förfogande för en överbelånad transatlantisk bubbelekonomi, samtidigt som vi ger bort vår värdefulla vattenkraft i Rogaland till utländska ägare för att driva servrarna bakom spekulationen. När ’margin calls’ eller mäklaraviseringar om att värdet på ditt handelskonto har sjunkit under minimikravet för marginal utlöses på Wall Street, är det hög tid att vi ställer den oundvikliga frågan: Varför ska det norska folkets besparingar, elräkningar och naturresurser subventionera de teknologiska luftslotten hos en dekadent oligarkklass?
Hälsningar från Frøya, Steven Crozier
Det är illa för Norges del i många avseenden.
Utsikten är att Monarkin också är på väg att stupa utför stocken med rejäla kollusioner vad avser medborgarnas föreställningar och anspråk om enad identitet byggd på plikt, trovärdighet och anständighet.
Svaret är att slöddret till fru som arvtagaren till den norska tronen gifte sig med har genom åren visat sin gedigna ruttenhet och med framgång förstört denna så enande kraft som monarki kan vara; en enhetssymbol och styrka för ett land.
Med ständiga gränsöverskridanden från anständighetens och trovärdighetens normer har hon i stort besudlat monarkins rykte i så pass stor grad att inget återstår mer än en ömkvärd kronprins som i eftertankens kranka blekhet med knapp förstående blick av övertygelse inser att han är sk ”medberoende” och som sådan kan han aldrig, så länge han är gift med ludret, styra sin egen funktion som monark. Eller räcker inte bevisen för årtionden av elände med drogrelaterade kopplingar och kontakter med kriminella, knarkfester på Skaugum etc.? Hur kan han med rikligt underhåll från skattebetalare låta bli att agera?
Svaret är att han är ”medberoende”
Med ännu en monark som arvtagare till tronen lämnar mycket att önska eftersom dottern har benägenhet att ta efter modern, dvs sådan mor, sådan dotter
Det var nog att höra henne i tal på sin 18 års dag, där hon tackade sin mor för alla sexfilmerna. Vilken fenomenal förutsättning en mor har givet sin dotter, för
här var det en som inte hade gnutta till insikt om att, inför sin farfar och Norges monark, att vårda sitt språk. Eller för den delen vårda sin anständighet som monark
Loppet är kört och befolkningen väntar.
Ja, jo, men oljefonden, utskänkningen av norsk energi till verksamheter som inte tillför mänskligheten, norskarna ett smack är, antar jag, ett större bekymmer för norska medborgare. Monarkin kan ju avskaffas utan några bekymmer alls, som kan hota välfärd? Dessutom EU, Finlands ifrågastta ekonomi, åtminstone vad som ryktas, så tydliggörs väl hur USAoligarkin kommer att dra ner Europa och Norge så ” dä ryker”?
Det finns tydliga tecken på att konsekvenserna av att ha korrupta politiker bär väntat resultat. Men de behöver inte bry sig, dessa gravt blinda fånar som tror sig se bäst. Deras lönegarantier och pensioner lär duga i flera år för minst ett tiotal vanliga.
Aldrig har så många i årtionden svurit åt de få som lett landet i fördärv.
Som väl är finns det norrmän som har koll på situationen, fast frågan är om de redan väldigt rika ”i första hand eget intresse styrda politiker” använder olagliga metoder för att behålla makten och ”sanningsperspektiven”. Professor Glenn Diesen lär vara en av de som blivit utsatt för märkliga processer vad avser repressalier.
Det går att fundera över om dåvarande statsminister Stoltenberg den 22 juli 2011 ”bombades” in i NATO tjänsten. Att han därefter blir finansminister får en att undra om ingen ser sambandet, vilket onekligen påminner om Maffiametoder.
Nog har den illegala bosättarregimen också haft sina nyckelpositionskontakter i landet och det väl organiserat.
Och ingen såg det komma !
Klart att de övergödda i välmående dåsar över och ner i sina digra kråsfyllda tallrikar (ekonomiska vinster) och vars hunger aldrig sinar. Så var det nog med Romarriket; välmåendet gjorde de verklighetsfrånvända?
” Medan utländska ägare suger ut vinster och bränner norsk vattenkraft för att mata den transatlantiska AI-bubblan, lämnas norska hushåll och företag med ökad näthyra, sänkta elpriser och massiva ingrepp i naturen.”
Är det inte tvärtom högre elpriser som det är fråga om?