Om mordet på FN:s fredsmäklare Folke Bernadotte och Tårarnas väg

Henrettelsen av en fredsmekler. Tårenes vei i Palestina og USA.

Redaktör Romelsjö: Ett av mina första barndomsminnen var Folke Bernadottes begravning i Stockholm 26/9 1948, då jag just fyllt 4 år. Jag minns människomassorna och den dystra stämningen, där jag stod med föräldrar och lillasyster. Se Folke Bernadotte-akademin – smutsar Folke Bernadottes namn som fredsvän.

En artikel på Derimot.no Inlägget är hämtat från Trønderrød

Av Atle Kjærvik

I år är det 77 år sedan sionistiska terrorister från den så kallade ”Sternligan” – senare ledd av Israels premiärminister Yitzhak Shamir – dödade den berömde svenske fredsmäklaren greve Folke Bernadotte och hans franske kollega André Serot i en terroristattack i Palestina.

Läs om Sternligan här.

Den 26-årige israeliske terroristen Yehoshua Cohen gick fram till Folke Bernadottes bil och avrättade greven och Serot med ett automatvapen. Mordet ägde rum dagen efter att Folke Bernadotte hade presenterat en fredsplan för FN, ett försök att avsluta kriget som utlöstes av den etniska rensningen av arabiska palestinier från deras hemländer.

Syftet med terroristattacken var att stoppa fredsansträngningarna. Terroristorganisationerna var långt ifrån färdiga med sin etniska rensning, och de hade goda förhoppningar om att driva palestinierna ännu längre bort från sina hem. De fruktade också att den nya israeliska regeringen skulle ge efter för Bernadottes plan.

Men den israeliska regeringen hade ingen avsikt att följa vare sig FN:s delningsplan från november föregående år – en plan som palestinierna inte heller hade kunnat acceptera – eller andra fredsplaner som lades fram.

Det som förmodligen provocerade Stern-gänget mest var Folke Bernadottes krav på att alla civila palestinier – 750 000 till antalet – som hade drivits i exil av de israeliska mordgängen Stern/Lehi, Irgun och Haganah under våren 1948, skulle få återvända till sina hem, och att de som inte ville det skulle kompenseras ekonomiskt.

Ett sådant beslut skulle undergräva hela syftet med den terror och etniska rensning som grupperna hade stått bakom, och skulle innebära att den judiska staten skulle ha en arabisk majoritet, alternativt en stor arabisk minoritet. Det skulle innebära slutet för hela det sionistiska projektet om en etniskt ren stat.

Eller för att uttrycka det med Bernadotte:

Det skulle vara ett brott mot principerna om elementär rättvisa om dessa oskyldiga offer för konflikten nekades rätten att återvända till sina hem, medan judiska invandrare strömmar in i Palestina, och åtminstone utgör hotet om permanent ersättning för de arabiska flyktingar som har varit rotade i landet i århundraden.

De palestinier som fördrevs – de flesta av dem till ett helvete på Gazaremsan – har fortfarande lagfarten till sina fastigheter och nycklarna till sina hus. Men om de skulle försöka leta upp dem kommer de att dödas och jagas med vapen. Det som har ägt rum är ren stöld av privat egendom. Varken Shamir eller de andra israeliska terroristerna straffades någonsin för mordet.

(Källor: Aftonbladet, Wikipedia)

Tvångsfördrivningen av indianerna

Illustration AI-genererad

Tårarnas väg var en serie mycket våldsamma så kallade ”omlokaliseringar” av indianstammar i USA. Flyttningarna skedde som ett resultat av lagen om indianförflyttning från 1830. (Indian Removal Act)

Den mest ökända tvångsförflyttningen var förflyttningen av cherokeestammen 1838. Cherokee var de sista indianerna som transporterades öster om Mississippi. De förflyttades eftersom guld hittades nära Dahlonega, Georgia 1828, vilket ledde till en guldrush. Mellan 2 000 och 6 000 av de 16 543 tvångsförflyttade cherokeerna dog längs vägen, därav Trail of Tears.

De återstående ”förflyttade” indianerna led av svält och sjukdomar under sin tvångsförflyttning, och mer än fyra tusen dog innan de nådde sina olika destinationer. Förflyttningen av indianer inkluderade medlemmar av Cherokee-, Muscogee-, Seminole-, Chickasaw- och Choctaw-stammarna.

De förflyttades från sina förfäders hemländer i sydöstra USA till ett område väster om Mississippifloden som utsågs till Native Territory.

Indianerna, såväl som afroamerikaner (frigivna som förslavade) som levde med indianerna, tvångsförflyttades från sina traditionella marker i sydöstra USA och transporterades längre västerut. De tvingades marschera till det utsedda området av beväpnade vakter, statliga och lokala miliser.

Amerikanska bosättare hade pressat federala myndigheter att förflytta indianer från sydvästra USA; många bosättare intog invånarnas mark, medan andra ville ha mer mark tillgänglig för vita bosättare.

Även om dessa försök mötte starkt motstånd från många, inklusive kongressledamoten Davy Crockett från Tennessee, antog president Andrew Jackson lagen om förflyttning av indianer i kongressen. Den gav regeringen den rättsliga grunden att ta bort indianernas markrättigheter i sydöstra USA.

År 1837 hade mellan 46 000 och 60 000 indianer från de sydöstra staterna förflyttats från sina hemländer. Detta öppnade vägen för bosättning av 100 000 km² av bönder, främst vita bosättare av europeiskt ursprung.

Parallellen med den etniska rensningen av Palestina är slående. Återigen ligger det vita USA bakom det.

(Källa: Wikipedia, boken ”Trail of Tears”, John Ehle).

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.