Öppet brev till Kaja Kallas och Roberta Metsola om Ukraina av FN:s förre vice generalsekreterare

Jan Öberg på TFF • Transnational Foundation har 23 februari delat ett inlägg från Pascal Lottazs Substack (Neutrality Studies)

”Tack för att du delade detta, kära Pascal!
Ja, det är den sorgliga fjärde årsdagen av kriget i Ukraina. Detta är ett mycket fint brev som säger det som måste sägas.
Men fred skapas aldrig genom att titta på kriget.

För att lösa denna konflikt måste vi också titta på den underliggande konflikten som började med Maidanrevolutionen den 18–23 februari 2014, som också var en regimförändring iscensatt och finansierad av USA. Så just nu finns det två sorgliga årsdagen att fundera djupt över.” Jan Oberg, TFF.

Michael von der Schulenburg, ledamot av Europaparlamentet.
22 februari.

I samband med den sorgliga fjärde årsdagen av kriget i Ukraina riktade Michael von der Schulenburg, ledamot av Europaparlamentet, öppna brev till Kaja Kallas, EU:s höga representant för utrikes frågor, och till Europaparlamentets talman Roberta Metsola, där han uppmanade till fredssamtal inom Europa i syfte att nå en förhandlingslösning på kriget i Ukraina.

Bild: Roberta Metsola och Kaja Kallas.

Brev till Kaja Kallas EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och vice ordförande för Europeiska kommissionen
Vid den sorgliga fyraårsdagen av kriget i Ukraina.

Bästa Kaja Kallas,

FOLKEN I FÖRENTA NATIONERNA, ÄR FAST BESLUTNA ATT BESKYDDJA KOMMANDE GENERATIONER FRÅN KRIGETS PLÅGOR, SOM TVÅ GÅNGER UNDER VÅR LIVSTID HAR ORSAKAT MÄNSKLIGHETEN OÄNDLIG SORG

Detta är de inledande orden i Förenta nationernas stadga. De skrevs 1945, i skuggan av två förödande världskrig. För oss européer har dessa ord en särskild tyngd. Båda världskrigen började på vår kontinent, och det var Europas folk som drabbades hårdast av förstörelsen. Vi har därför ett stort ansvar för att se till att sådana katastrofer aldrig upprepas.

Den 24 februari går det fruktansvärda kriget i Ukraina in på sitt femte år. Det är den största och överlägset farligaste konflikten på europeisk mark sedan 1945, och den medför en allvarlig risk att dra in hela kontinenten. Eftersom detta krig involverar fyra kärnvapenmakter, däribland världens två största kärnvapenmakter, kan varje ytterligare eskalering komma att spåra ur och äventyra hela mänskligheten.

Särskilt oroande är de planer och den retorik som tyder på att kriget bör fortsätta på obestämd tid i tron att detta en dag kan leda till en ”seger”. Det Europa behöver är inte seger genom ett ändlöst krig, utan återställande av freden. Att vi européer har misslyckats med att förhindra detta krig – och att vi efter fyra år fortfarande inte har hittat en väg till en fredlig lösning – bör fylla alla parter i konflikten med djup skam.

Av de 750 miljoner européerna bor 450 miljoner inom Europeiska unionen. Unionen har därför ett särskilt ansvar för freden på vår kontinent.

Vi måste fråga oss varför vi har fokuserat så mycket på att beväpna EU, samtidigt som vi försummat alla diplomatiska ansträngningar för att nå en fredlig lösning.

Efter fyra års strider har vi inte ens talat med den andra konfliktparten, Ryssland. Ändå har alla EU:s medlemsstater, liksom Ryssland, ratificerat FN-stadgan och är därför skyldiga att ”vidta kollektiva åtgärder för att förebygga och undanröja hot mot freden, för att bekämpa aggression eller andra fredsbrott och för att med fredliga medel och i överensstämmelse med rättvisans principer och internationell rätt åstadkomma en anpassning eller lösning av internationella tvister eller situationer som kan leda till ett fredsbrott” (FN-stadgan, kapitel I, artikel 1.1).

Efter så mycket bitterhet och hat kommer det att krävas stort mod från alla sidor att sätta sig ner och samtala för att uppnå fred. Men det är precis vad som nu måste göras. Jag lyssnade noga på era kommentarer vid säkerhetskonferensen i München för några dagar sedan, och jag hoppas att ni kommer att ha ett öppet sinne: detta är ett krig på den europeiska kontinenten, och det måste i slutändan lösas genom diplomati av européerna.

I detta sammanhang vill jag uppmärksamma er på ett förslag om fredssamtal inom Europa som syftar till att genom förhandlingar få ett slut på kriget i Ukraina.

Av de 750 miljoner européerna bor 450 miljoner inom Europeiska unionen. Unionen har därför ett särskilt ansvar för freden på vår kontinent. Vi måste fråga oss varför vi fokuserade så mycket på att beväpna EU, samtidigt som vi nästan helt försummade alla

En grupp framstående tyska personligheter och jag har utarbetat detta förslag under rubriken ”Ukraina och Ryssland: Hur detta krig kan avslutas med en förhandlad fred”. En kopia bifogas.

Kärnan i vårt förslag är att vädja till både Europeiska unionens och Rysslands gemensamma ansvar för Ukraina som europeisk stat och för framtida fred och säkerhet på vår kontinent. I denna anda föreslår vi att alla parter i förväg enas om tre övergripande mål som ska vägleda framtida förhandlingar:

• Att säkra Ukrainas framtid som en suverän, oberoende och fungerande europeisk stat och, efter fyra år av förödande krig, återställa hoppet för dess folk.
• Att lägga grunden för en paneuropeisk säkerhets- och fredsordning som tar hänsyn till både Ukrainas och Rysslands legitima säkerhetsintressen, genom att bygga vidare på befintliga internationella fördrag såsom 1990 års Paris-stadga för ett nytt Europa.
• På denna grundval identifiera möjliga lösningar på de viktigaste frågorna som – förutsatt att alla parter är villiga att kompromissa – skulle kunna få kriget att upphöra.

Att enas om sådana förutbestämda mål skulle kunna bidra till att bryta den fastlåsta atmosfären av fientlighet och krigsretorik och ge framtida förhandlingar en mer konstruktiv grund. För att utveckla dessa idéer har general Kujat och jag skrivit en artikel med titeln ”Europa behöver nu modet att sträva efter fred – En uppmaning till fred på fyraårsdagen av kriget i Ukraina”. En kopia bifogas.

General Kujat var en gång den högst rankade officeren i Bundeswehr och tidigare ordförande för Nato-Ryssland-rådet och Nato-Ukraina-kommissionen för försvarschefer. Han har omfattande kunskaper och erfarenheter av Ukraina och Ryssland från sitt arbete för förbundskanslerna Schmidt och Kohl samt som chef för avdelningen för militärpolitik och chef för planeringsstaben vid förbundsförsvarsministeriet.

Själv har jag 34 års erfarenhet av att bo och arbeta för FN och snart även OSSE i länder som befinner sig i krig eller är drabbade av väpnade konflikter runt om i världen, däribland åtta år som FN:s biträdande generalsekreterare med direkt rapportering till FN:s säkerhetsråd. Tillsammans har vi omfattande erfarenhet och insikter som är relevanta för att hantera komplexa kriser som kriget i Ukraina. Om ni anser det vara till nytta skulle vi gärna träffa er och era kollegor för att diskutera vårt fredsförslag mer ingående.

Att sträva efter fred kräver inte bara kunskap – det kräver framför allt mod. Jag önskar er av hela mitt hjärta detta mod. Europas folk, oavsett på vilken sida av frontlinjen de befinner sig, kommer att vara tacksamma.

Med vänlig hälsning

Michael von der Schulenburg

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.