Av Michael Brenner den 12 juni 2025. https://www.vijayvaani.com/ArticleDisplay.aspx?aid=7238
Det är förvånande att många är förvånade över att pseudoförhandlingarna om Ukraina har fallit platt till marken. De är över innan några väsentliga utbyten mellan Moskva och Kiev har börjat. Trumps mycket hyllade initiativ att stoppa striderna bar aldrig den nödvändiga förståelsen eller övertygelsen. Ja, han sa några saker under kampanjen och övergången som motsvarade uppenbara realiteter som saknades i den rådande amerikanska/europeiska fantasiberättelsen. Men dessa kommentarer – liksom alla Trumps uttalanden – är mer av karaktären impulsiva verbala tics än den övervägda slutsatsen från en seriös tankeprocess. Optimistiska prognoser förbisåg dessa grundläggande principer:
- a) USA:s anspråk på medlarstatus är falskt. Det har varit en krigförande part från dag ett. Den ukrainska militären finansierades, tränades, beväpnades och förbereddes för ett krig för att återta kontrollen över de territorier som utträdde efter kuppen 2014 eller annekterades av Ryssland (Krim) av Washington.
Pentagon och CIA har haft tusentals anställda i landet som driver underrättelseoperationer, tillhandahåller taktiska råd, servar sofistikerad utrustning och använder vapensystem som HIMARS, vilket den ukrainska armén inte skulle kunna göra på egen hand.
Förra veckans djärva drönarattacker [1 juni–red.] var i hög grad beroende av amerikansk elektronisk underrättelsetjänst och vägledning.[1]
Dessutom vet vi nu att de stora offensiverna i juni 2023 runt Kherson, den amfibiska operationen över Dnepr i Kherson oblast och invasionen av Kursk planerades och styrdes från Pentagon. Dessa bedrövliga, kostsamma misslyckanden upphäver inte deras betydelse som talande bevis på att detta har varit ett amerikanskt krig mot Ryssland hela tiden.
- De ukrainska och ryska ledarnas ståndpunkter var diametralt motsatta och gav ingen utsikt till möjlig försoning. För de var fast förankrade i vad varje sida ser som sina centrala nationella intressen.
- Ryssland hade uppenbarligen en dominerande position och innehade alla viktiga kort – en sanning som aldrig helt accepterades av Trump, Zelenskyj eller europé
- Det tvångsmässiga trycket på eldupphör (vilket uppenbarligen inte var möjligt för Moskva) som det omedelbara målet var en vink om att Trump och hans kollegor antingen bara sökte en snabb ”seger” och/eller var blinda för militära och politiska realiteter.
- Varje chans att nå ett framgångsrikt resultat skulle kräva enorma påtryckningar från Washington på Kiev och dess inbitna europeiska anhängare för att acceptera kärnan i de villkor som Moskva – upprepade gånger – fastställt.
- Att göra det skulle innebära att man spenderade en enorm mängd politiskt kapital på en fråga som inte stod högt upp på Trumps agenda.
- Inte minst skulle en lösning på ryska villkor upplevas av alla som ett förödmjukande västerländskt nederlag – framför allt ett nederlag för USA, som anstiftade och styrde kriget som kulmen på en strategi som utformades 2008 och föddes 2014 för att tvinga Ryssland in i ett bås i Europas periferi från vilken det aldrig skulle kunna bryta sig loss. Amerikas ego har blivit för skört, dess diffusa känsla av sårbarhet för akut, dess tvångsmässiga behov av att visa att det fortfarande är världens nummer ett har ett för ihärdigt grepp om sina politiska eliter – inklusive Trump personligen – för att amerikanska eliter ska tolerera stigmatiseringen av ett sådant nederlag. Det USA som var motståndskraftigt, med tillräckligt självförtroende för att absorbera slaget av nederlaget i Vietnam för 60 år sedan, är borta för alltid.
II.
Flykt från verkligheten är kännetecknet för dagens amerikanska attityder till landets plats i en föränderlig värld. Eskapism är normen. Den avstannade tankeverksamheten kring nationellt intresse och global strategi inom utrikespolitiska kretsar bekräftas vid en genomgång av tidskriften Foreign Affairs – flaggskeppspublikationen för hela det amerikanska etablissemanget. En titt på det senaste numret avslöjar två anmärkningsvärda egenskaper. För det första förmedlar enhetligheten i den allmänna synen på världen, som fungerar som ramverk för analysen av olika ämnen, intrycket av en AI-komposition mer än den gör en utforskande intellektuell undersökning.
För det andra lyckas de många artiklarna och recensionerna fylla en tjock volym utan någon hänvisning till följande: den otroligt framgångsrika Trumpianska kampanjen för att påtvinga landet en autokratisk, neofascistisk regim;
USA:s aktiva medverkan i det palestinska folkmordet som dokumenterats i grafiska bilder dagligen i 10 månader – avbruten av scener av groteska mänskliga övergrepp och det folkmordsmål som högljutt marknadsförs av de som beordrar dessa brott;
Washingtons rutinmässiga hängivenhet åt godtyckliga, ensidiga handlingar som nonchalant bryter mot alla normer, regler, procedurer och lagar för internationellt umgänge;
Det nästan officiellt förklarade kriget mot Kina utan rättfärdigande eller debatt;
demonstrationen av rysk överlägsenhet i vapenutrustning över hela linjen som båda åtalar det korrupta, inkompetenta ledarskapet i Pentagon och belyser vårt beroende av karikatyrartade bilder av Ryssland och av Putin som person.
Författarna till dessa artiklar är anslutna till elitinstitutioner och/eller har haft höga politiska positioner. Det finns inte den blekaste antydan till neo-isolationistiska känslor. Istället finns den konventionella amerikanskcentrerade synen på världen och en åtföljande reträtt från verkligheten. Därför mycket lärorikt vad gäller den rådande mentaliteten och de föreställningar som animerar landets utlandsuppdrag.
Anmärkning
[1] Detta var inte den första amerikansk-ukrainska attacken mot en strategisk rysk plats. Förra året slog drönare till mot ett radarkomplex i södra Ryssland vars enda syfte är att identifiera inkommande interkontinentala ballistiska missiler. Pojkar kommer att vara pojkar – om de lämnas utan tillsyn och känner en känsla av straffrihet.
Fast det substansiella i denna artikel glömmer något mycket viktigt: den ryska sidan har mycket länge BARA velat förhandla med Washington. Det är ju historiska fakta på bordet.
Anledningen till att förhandlingar inte gett det minsta hittills är en enda sak: den amerikanska och europeiska sidan har ingenting att erbjuda vad putinisterna behöver. Precis ingenting. De ryska kraven är maximalistiska och kräver territorier de inte behärskar, militära och säkerhetspolitiska punkter inga grannländer kan acceptera (enligt internationell lag) och dessutom har den ryska statliga sidan både Förenta nationernas generalförsamlings beslut, domsluten från Internationella domstolens beslut(som är internationell lag) att de ryska aktiviteterna liksom trupperna omedelbart måste lämna Ukrainas territorium omedelbart, respektive Internationella brottmålsdomstolens häktesordrar samtliga emot sig.
Ett fredsfördrag nu skulle innebära att den putinistiska makten riskerar att kollapsa på hemmaplan. Och det är därför den rysk-putinistiska sidan knappast är intresserad av någon som helst fredsuppgörelse. Det är den enda anledningen: den högsta oligarkikapitalistiska härskarklassens överlevnad i detta krig: det är den diktatoriska klassen som slåss för sin överlevnad, allt annat är schimärer.
Dagens ryska makthavare går ”all in” för den ryska gangsterkapitalistiska klassens överlevnad. Jag misstänker att deras slut blir allt annat än fredligt och oblodigt.
Ryska folket kommer snart att få börja om på ett nytt land, som vid årsskiftet 1991/1992, ty det ryska statsbygget av idag har mer eller mindre nu närmast slutat som en anti-politisk ”failed state”.
Russia’s international reserves hit all-time high. The country’s holdings have risen by nearly $10 billion over the past month, official data shows.
Vad ska russofob loser ta till sig nu då?
I natt fick Kiev besök av Generalissimo Kinzhal och det blev finfina ”fireworks” som jänkarna brukar säga. Rysslands försvarsministeriet meddelar att all mål träffades.
”The Russian military has carried out a series of strikes on Ukrainian military-related targets in response to “terrorist” raids by Kiev deep into Russia, the Defense Ministry in Moscow has said.
In a statement on Friday, the ministry said its forces had launched a massive strike overnight in retaliation for “the terrorist acts of the Kiev regime,” adding that it involved long-range precision weapons, Kinzhal air-based hypersonic missiles, and drones.
The attack targeted industrial enterprises developing and producing drones and other robotic mobile systems, facilities manufacturing various military equipment in Kiev, as well as a military airfield and an oil refinery in an undisclosed location, officials said.
“The goal of the strike has been achieved. All designated facilities have been hit,” the ministry added.”
Källa: RT
Kontakta oss:
Nato startade konflikten i Ukraina, men Ryssland kommer att avsluta den på sina villkor, sa Rysslands president Vladimir Putin till sin franska motsvarighet i veckan i en väckarklocka.
Det är alltid uppfriskande och nödvändigt att föra in verkligheten i ett samtal, förutsatt naturligtvis att syftet med dialogen verkligen är att lösa ett problem.
Frankrikes Emmanuel Macron begärde ett telefonsamtal med Putin i veckan. Det var första gången de två ledarna talades vid på nästan tre år. Den långa frånvaron berodde på att Moskva hävdade att Macron brutit mot det diplomatiska protokollet efter det senaste telefonsamtalet 2022 genom att läcka detaljer till media.
I vilket fall som helst visade Putin storsinthet och en vilja att engagera sig diplomatiskt genom att ta emot samtalet från Macron i veckan. De två ledarna samtalade i över två timmar.
Förutom Ukraina var ett annat ämne som diskuterades krigsutbrottet mellan Israel och Iran och USA:s bombningar av Irans kärnanläggningar. Macron höll med Putin om att Iran har rätt att bedriva civil kärnenergiproduktion, och båda vädjade om diplomati för att förhindra upptrappning, enligt Kremls uttalande i telefonsamtalet.
Kritiker kan dock notera att Frankrike, Storbritannien, Tyskland och de andra europeiska staterna har spelat ett dubbelspel med Iran, underminerat Irans legitima rättigheter enligt icke-spridningsavtalet och gett politisk täckmantel för den olagliga israeliska och amerikanska aggressionen mot Teheran. Därför låter Macrons oro för fred i Mellanöstern ihålig, för att inte säga hycklande.
Konflikten i Ukraina diskuterades också. Men här fanns det inga anspråk på diplomatisk överenskommelse.
Macron uppmanade Putin att ”utlysa eldupphör så snart som möjligt” och att gå vidare med fredssamtalen, enligt Elyséepalatset, enligt franska medier.
Putin å sin sida avvisade det banala talet. Han påminde Macron om en nödvändig verklighet.
Enligt Kremls uttalande: ”När Vladimir Putin diskuterade situationen kring Ukraina upprepade han att konflikten var en direkt konsekvens av den politik som fördes av västländerna, som i åratal hade ignorerat Rysslands säkerhetsintressen, skapat en anti-rysk scen i landet och tolererat kränkningar av Ukrainas rysktalande medborgares rättigheter, och för närvarande förde en politik för att förlänga fientligheterna genom att leverera till Kiev med en mängd moderna vapen. På tal om utsikterna till en fredlig lösning har Rysslands president bekräftat Moskvas inställning till möjliga avtal: de ska vara omfattande och långsiktiga, ge möjlighet att eliminera de grundläggande orsakerna till Ukrainakrisen och baseras på de nya territoriella realiteterna.”
Med andra ord kommer Ryssland att avsluta den konflikt som Macron och andra Nato-makter startade olagligt, och slutet på den kommer att ske på Rysslands villkor.
Vem tror Macron att han är? Att säga åt Ryssland att utlysa eldupphör så snart som möjligt? Tidigare i år, i mars, höll Macron ett tv-sänt tal där han förklarade att Ryssland är ett existentiellt hot mot Europa. Han kom till och med med med det vansinniga förslaget att Frankrike skulle använda sina kärnvapen för att skydda hela Europa. Sådant vansinnigt prat från Macrons sida är oansvarigt och förkastligt.
Macron, tillsammans med Storbritanniens Starmer och Tysklands Merz, förlänger det mer än tre år långa kriget i Ukraina genom att utlova mer militärt stöd till den nynazistiska Kievregimen.
Denna regim har sin existens att tacka för en olaglig statskupp som amerikanerna och européerna iscensatte 2014. Den pågående konflikten, som har slaktat mer än en miljon ukrainska soldater och belastat Europa med enorma invandringskostnader, är Macrons och andra Nato-länders ansvar. Det är de som är anstiftarna, inte Ryssland.
Om Macron verkligen vill ha fred i Ukraina finns det en enkel lösning. Sluta beväpna den nynazistiska regimen och sluta ljuga om att ”försvara demokratin i Ukraina” från påstådd ”rysk aggression”. Macron och hans gäng av Nato-krigsförbrytare skulle kunna få ett slut på blodsutgjutelsen omedelbart om de släppte den ondskefulla charaden.
USA:s president Donald Trump hade också ett telefonsamtal med Putin i veckan. Det var på torsdagen, två dagar efter Macrons.
Precis som med den franske ledaren sa Putin till sin amerikanska motpart att Ryssland insisterar på att uppnå sina mål i Ukraina: att undanröja grundorsakerna till konflikten och behålla alla territorier. Liksom Macron lät Trump otålig efter ett snabbt fredsavtal och klagade senare till amerikanska medier att ”han inte hade gjort några framsteg” med Putin i sitt telefonsamtal i veckan.
Vad Trump, Macron och andra västerländska ledare måste förstå är att Ryssland vill ha en permanent fred baserad på sina legitima strategiska säkerhetsintressen. Denna konflikt är inte en lokal konflikt mellan två parter. Det är ett proxykrig mellan Ryssland och Nato, framkallat av Nato. Att låtsas något annat, som Macron gör genom att inbilskt uppmana till ett snabbt eldupphör, är ett bedrägeri.
Trump verkar åtminstone inse att vapenleveranserna till Ukraina måste upphöra om det ska finnas någon chans att få ett slut på konflikten. I veckan meddelade Pentagon att man stoppar flödet av ammunition. En stor del av orsaken är den praktiska verkligheten: USA har uttömt sin arsenal efter att i tre år ha beväpnat Kievregimen.
De europeiska ledarna måste också ta sitt förnuft till fånga och sluta underblåsa den krigsmaskin som Kievregimen utgör. Det är ett hopplöst fall. Ryssland håller på att vinna kriget och kommer så småningom att utplåna regimen och Natos hot mot landets nationella säkerhet. Europa har varken förmågan eller resurserna. Det stora bedrägeri som projiceras av Macron och andra, inklusive EU:s topptjänstemän Ursula von der Leyen och Kaja Kallas, och Natos Mark Rutte, förstör Europa.
Däri ligger det ödesdigra dilemmat. Det Putin sa till Macron är sanningen. Om konflikten har någon chans att lösas på fredlig väg, så är utgångspunkten att erkänna de historiska orsakerna till konflikten, inte de vanföreställningar som Macron saluför.
Men om Macron och alla Nato-stater gör det skulle det vara detsamma som att erkänna sin skuld för att ha skapat det största kriget i Europa sedan andra världskriget. De politiska och juridiska återverkningarna skulle bli explosiva för Macron och hela det västerländska ledarskapet. De är fångade i nätet av en stor lögn som de har spunnit.
Sanningen är att vi inte längre lever i en tid där 80 procent av det vi ser i våra egna traditionella medier är israelisk propaganda. Det är närmare 100 procent fabricerat samtycke, vilket driver alla med någon nivå av intelligens mot alternativa medier och dess kommentatorers analyser. Om du vill få en inblick i kriget i Ukraina eller folkmordet i Gaza är chansen stor att du inte kommer att slå på Sky News eller BBC. Du kommer att gå mot X.
Det mesta av det vi läser i brittisk och amerikansk press om Trumps senaste attacker i Iran är helt enkelt falskt. De är inte ens vagt sanna. Till och med idag stöder amerikanska medier till stor del Trumps bunkersprängningsattack mot Irans underjordiska kärnenergi, helt enkelt genom det faktum att de väljer att inte ifrågasätta det narrativ som Trump själv erbjuder. Verkligheten är en stor skillnad mot vad som presenteras. Kort sagt, attackerna var ett totalt misslyckande i alla avseenden och, om något, har de skapat en paus för Iran att återuppbygga en del av sin förstörda militär – till och med sin kommandohierarki – och att komma ut starkare och mer trotsig än tidigare.
Långt ifrån att Israels elit hoppar av glädje, sliter de nu sitt hår i frustration eftersom vi, återigen, inte får veta sanningen om detta lilla land och vad Iran gjorde mot det. För närvarande har landet fått sina två viktigaste hamnar förstörda och dess viktigaste oljeraffinaderi har också satts ur funktion. Kan ni föreställa er hur det skulle rapporteras om Israels attack mot Iran skulle ha lett till att alla dess hamnar har slagits ut och att dess oljeraffinaderier inte längre producerar diesel för att ekonomin ska fungera?! I själva verket är det värre än så för Israel eftersom Iran också har förstört ett antal militärbaser, ett betydande kraftverk och några enorma investeringar, för att inte tala om sin största internationella flygplats. Inte illa i tio dagar medan Teheran bombades av Israel.
Sanningen är naturligtvis inte tilltalande, så den kommer inte att erbjudas av västerländsk media. Men konsekvenserna av Trumps jippo är mycket värre än vi tror. Medan den grymma politiska karikatyrteckningen som gick runt bland medhjälpare som frågade Trump ”vad var det som var så dåligt med Obamas avtal med iranierna?” som han svarade ”Den har Obamas signatur på” är så nära målet som du kan komma, är det som äldre media inte berättar för dig chockerande.
Iranierna har blivit lurade mer än en gång under de senaste åren och nu kan de inte bli lurade igen. Efter Trump-bombningen har en ny verklighet vuxit fram som gör att allt som Israel och Trump gjorde ser ut som en övning i självskadebeteende i stor skala. Nu finns det inget som helst incitament att hålla tillbaka när det gäller anrikning av uran, eftersom den tillit som kan ha funnits där tidigare är borta. Iran kan helt enkelt inte längre lita på Trump eftersom de betraktar samtalen som ett trick, ett knep som bara syftar till att skada regimen. Till och med hela konceptet med att förneka Iran rätten att producera superbillig elektricitet handlar om att få till stånd ett regimskifte. Det skulle vara vansinne för Iran att fortsätta att tala med västvärlden och överväga dess krav med tanke på att de ständigt blir lurade.
Iranierna å sin sida har lärt sig ett antal läxor som de kanske inte skulle ha tagit till sig på raken om det inte vore för bunkersprängningsbombningen. Det råder ingen tvekan om att de måste göra något åt de israeliska tillgångar som finns i Iran, även inom Irans underrättelseapparat. Men den största lärdomen var med så kallade neutrala internationella organ som opererar i Iran, vilket i själva verket fungerade som en förlängning av CIA:s och Mi6:s egna resurser, plus naturligtvis Mossads. IAEA har helt förlorat all trovärdighet som neutralt och den främsta anledningen till att Teheran sparkade ut dem ur landet var inte för att göra ett uttalande till Trump eller Israel, utan för att hindra dem från att spionera för Israel. Iranierna har insett att de vetenskapsmän som slaktades i sina hem inför sina familjer dödades på grund av att IAEA:s inspektörer hittade deras adresser. Inspektörerna vidarebefordrade dessa adresser till Mossad, och enbart denna handling kommer att få ödesdigra konsekvenser för ett antal så kallade neutrala organisationer som är aktiva inom konfliktförebyggande områden, eftersom de aldrig går att lita på igen. Bara detta jippo har setts av det globala syd som vet att man aldrig kan lita på USA igen på en sådan nivå som mer eller mindre har förstört all trovärdighet som Trump-administrationen har runt om i världen, med uppenbara frågor som nu uppstår om Trump någonsin kan säkra ett fredsavtal i Ukraina. Vem kan lita på honom efter Iran?
https://strategic-culture.su/news/2025/07/04/the-end-game-in-iran-also-means-the-demise-of-trumps-credibility-around-the-world/
Vart tog koalitionen vilsna i pannkakan vägen? Vad hände? Är det nån som vet? Har nån sett de?
Blev de överkokta som Macaroni och börjat stamma K-k-k-i-i-i-r-r-r oavbrutet på engelska? schMerzhaft farföräldrars trauma – gör 180 graders snurr (🤭) som en bar bock?
Belöning: 1 krona till den som ger värdefulla upplysningar om koalitionen vilsna i pannkakan
Personligen tror jag bara de vill få oss att undvika fokus på Epstein-Maxwell-skandalen och democidet genom injektioner i helt vanlig satanistisk Dr Mengele-stil.
Det kallas för avledningsmanöver.
De tänker inte starta tredje världskriget. Bara trams. Monopolkapitalister från Ryssland dricker säkert champagne och äter rysk kaviar ihop med västs krigshetsare i Medelhavet utanför Israel, tror jag, men visst kan jag ha fel?
Med tanke på Gretas beteende på Davos och utmärkt skådespeleri, som avleder från den äkta vänstern som demonstrerar varje lördag mot genocid i Gaza, så fick hon säkert smutta på Champagnen, tror jag. Vad tror ni?