Palantir & Oracle – Folkmord som en tjänst

Av Thomas Karat 13 januari på https://karat.substack.com/p/palantir-and-oracle-genocide-as-a

Hur Silicon Valleys krigsmaskiner döps om till varumärket Gazas återuppbyggnad.

Lagerlokalen har inga fönster. Från utsidan ser Civil-Military Coordination Center (CMCC) ut som vilket annat logistikcentrum som helst i Israels södra industribälte: betongväggar, staket runt om, ett stadigt flöde av stadsjeepar med diplomatskyltar och entreprenörers emblem.

Inuti är en operationssal kantad med jätteskärmar som streamar flygbilder från Gaza, värmekartor över befolkningsrörelser, instrumentpaneler för hjälpkonvojer och eldupphörets ”incidenter”. Amerikanska officerare, israeliska säkerhetstjänstemän och ”tekniska rådgivare” från den privata sektorn sitter sida vid sida vid manöverpanelerna.

På pappret är CMCC hjärtat i ett humanitärt projekt: Man samordnar återuppbyggnaden av en ödelagd Gazaremsa, granskar entreprenörer, underlättar flödet av mat, medicin och cement till ruinerna.

I praktiken är det också integrationspunkten för en ny generation av militär AI och övervakningsverktyg som kommer att forma vem som får röra sig, bygga, tala – eller bara existera – i det som rerser sig ur spillrorna.

Bland företagslogotyperna som cirkulerar genom denna nya kommandocentral finns några av de mäktigaste namnen inom amerikansk teknik.

Peter Thiel 2009.

Palantir Technologies, det Colorado-baserade datautvinningsföretaget som tidigt finansierades av bland andra Peter Thiel, har en ”Maven Field Service Representative” inbäddad i CMCC, kopplad till Pentagons Project Maven-plattform för slagfältsanalys.

Oracle, databasjätten under ledning av Larry Ellison, levererar den överlägsna molninfrastrukturen och de underjordiska datacenter som nu utgör den härdade digitala ryggraden för Israels regering och försvarsapparat. Elon Musks Starlink-konstellation har under tiden säkrat licenser att verka i Israel och på utvalda platser i Gaza, strikt villkorade av israelisk säkerhetsgranskning.

Detta är försäljningsargumentet för den efterkrigstida ”freds”- och återuppbyggnadsagenda för Gaza som marknadsförs i Washington, Jerusalem och delar av Gulfen:

Ett sönderslaget territorium som ska återuppbyggas som en hyperuppkopplad smart enklav, fylld med datacenter, biometriska kontroll-punkter och AI-styrda ”säkra samhällen” för palestinier som anses acceptabla. Det som marknadsförs som digital transformation och humanitär stabilisering är i verkligheten institutionaliseringen av en datadriven fängelseregim av kontroll och fördrivning: Folkmord som en tjänst.

Samma företagsplattformar som hjälpte till att generera dödslistor, optimera bombkampanjer och mata Israels AI-stödda målsökande system under kriget vävs nu in i Gazas föreslagna civila infrastruktur för bostäder, välfärd, polisverksamhet och gränser. Kriget slutar inte när vapnen tystnar; det skrivs helt enkelt om till kod, kontrakt och molnarkitektur.

Detta är en genuin djupgående undersökning. Om du värdesätter den här nivån av insikt, överväg gärna att prenumerera och dela – ditt stöd hjälper till att sprida budskapet.

Från dödskedjan till ”återuppbyggnad”

Palantirs roll i Gaza började inte med återuppbyggnadsmöten. Den började med kriget.

I januari 2024, tre månader efter Israels anfall, tillkännagav Palantir ett ”strategiskt partnerskap” med det israeliska försvarsministeriet, uttryckligen formulerat som stöd för landets ”krigsinsats”.

Avtalet, som slöts under Palantirs första styrelsemöte någonsin i Tel Aviv, förpliktade företaget att leverera sin plattform för artificiell intelligens (AIP) och andra verktyg för att bearbeta stora volymer av hemligstämplad underrättelseinformation för ”krigsrelaterade uppdrag” i Gaza.

Enligt rapporter från The Nation och människorättsforskare, sammanfattade av Business & Human Rights Resource Centre, utgjorde Palantirs programvara en del av den målsökningsarkitektur som gjorde det möjligt för Israel att identifiera och attackera mål i maskinell hastighet, vilket krympte det som en gång varit timmar av överläggningar till minuter mellan ”upptäckt” och ”åtal” – eufemismen för att döda.

Samtidigt avslöjar utredningsarbete av +972 Magazine och Local Call existensen av israeliska system som ”Gospel” och ”Lavender”, AI-drivna plattformar som används för att generera listor över byggnader och mänskliga mål i Gaza. Gospel fokuserade på strukturer; Lavender producerade profiler av tiotusentals palestinier som påstods ha kopplingar till Hamas, många av dem anhängare på låg nivå eller offentliganställda som polis och sjukvårdspersonal, som sedan ställdes i kö för flyganfall med begränsad mänsklig granskning.

Human Rights Watch dokumenterade senare hur dessa verktyg förlitade sig på systematisk, långvarig övervakning av praktiskt taget varje palestinier i Gaza och in i krigsmaskinen integrerade metadata från telekommunikation, aktivitet på sociala medier och rörelsedata.

Palantir har förnekat specifika påståenden om att de utvecklat Gospel eller Lavender och i ett offentligt svar betonat att de ”inte är involverade i den AI-assisterade målsökarprogramvaran ’Gospel'” och ”inte är involverade i ’Lavender’-databasen”. Men företaget erkänner den bredare verkligheten:

Deras plattformar används ibland ”för att döda människor”, som VD Alex Karp har uttryckt det, och deras uppgraderade partnerskap med Israel var uttryckligen ”till stöd för krigsrelaterade uppdrag”. Påverkansgrupper som American Friends Service Committee (AFSC) har dragit slutsatsen att Palantir nu tillhandahåller minst fyra kärnprodukter till Israels militära och underrättelsetjänster – inklusive AIP, deras Foundry-dataplattform och deras underrättelsetjänst Gotham – för att sammanfoga övervakningsdata och generera måltavlor.

Dessa dataströmmar är inte enbart israeliska. Dokument från Snowdens arkiv och efterföljande rapporter visar att den amerikanska säkerhetsmyndigheten National Security Agency (NSA) i åratal har delat rå, återställd kommunikationsdata med Israels signalunderrättelseenhet, Enhet 8200, inklusive innehåll i telefontrafik och e-post och metadata från palestinsk-amerikaner som kommunicerar med familjer i de ockuperade områdena. Tidigare NSA-anställda har beskrivit detta som ett av de ”största övergreppen” de bevittnat och varnat för att informationen kan användas för gripanden och för dödliga attacker.

Palestina har länge fungerat som ett levande laboratorium för sådan teknik. Israeliska och palestinska analytiker beskriver ett ”utomhuslaboratorium” där Gaza och Västbanken används för att testa och förfina spionprogram, biometriska system och AI-driven övervakning innan dessa exporteras till andra repressiva regimer. Al-Haq, en palestinsk människorättsorganisation, har dokumenterat hur israeliska militära underrättelseenheter omvandlas till ”offentliga innovationslaboratorier” för inträngande teknik som testas på palestinier och sedan marknadsförs utomlands.

Det är mot denna bakgrund som Palantirs närvaro vid CMCC måste förstås. Rapportering från +972 Magazine och uppföljande analyser i tidningar som Responsible Statecraft och Al Mayadeen visar att en Palantir-representant kopplad till Project Maven är inbäddad i CMCC:s verksamhet och tillhandahåller AI-driven analys till det USA-ledda samordningsnav som övervakar Gazas ”stabilisering” och framtida styrning.

Maven i sig byggdes för att hämta data från satelliter, drönare, spionflygplan, avlyssnad kommunikation och onlineplattformar, och för att hjälpa befälhavare att ”optimera dödskedjan” genom att automatisera delar av urval av mål och stridsledning. Inom CMCC omdirigeras samma logik av total informationsmedvetenhet från bombräder till civil administration.

Kontinuiteten är inte en tillfällighet. Kriget är själva säljargumentet. Gazas förstörelse fungerar som ett bevis på konceptet för just de verktyg som nu marknadsförs som ryggraden i dess återuppbyggnad.

Datacentrets ryggrad: Oracle och Gazas teknikstack

Om Palantir är den analytiska hjärnan, är Oracle skallen som hyser den.

År 2021 lanserade Oracle en oberoende molnregion och ett underjordiskt datacenter i Jerusalem, som marknadsfördes uttryckligen som en lösning för israeliska myndigheter och försvarsenheter som behövde behålla känsliga data på israelisk mark. Anläggningen, byggd i en armerad bunker 50 meter under jord, var utformad för att motstå raket- och missilattacker och drivas autonomt med sina egna generatorer under krig.

Oracles chefer betonade att centret skulle betjäna försvarsindustrin, regeringsministerier, banker, försäkringsbolag, infrastrukturoperatörer och andra kritiska sektorer som ”inte har råd med störningar”. Ett andra, ännu djupare underjordiskt datacenter är nu under uppbyggnad, där VD Safra Catz lovar att ”fördubbla” Oracles investering i Israel och uttryckligen beskriver projektet som ett ”säkert moln” för statliga och militära kunder.

Forskning om påverkansarbete som sammanställts av BDS-rörelsen och andra övervakare har spårat Oracles bredare sammanflätning med Israels försvarssystem: Långsiktiga kontrakt med försvarsministeriet och IDF, arbete med det israeliska flygvapnet och ett treårigt program med den hemliga teknikavdelningen Enhet 81. Oracles infrastruktur, menar dessa rapporter, utgör det hårdvarusubstrat som system som Palantirs krigstidsanalys kan köras på, vilket ger Israel ett inhemskt, självständigt fungerande moln för AI-assisterad målsökning och slagfältshantering.

Läckta planeringsdokument för Gazas ”Dagen efter” antyder att denna struktur återanvänds för civilt inriktad kontroll. En granskning av ramverket för Gazas internationella övergångsmyndighet (GITA) och av den relaterade upphandlingsriktlinjen, som Byline Times gjort, visar att den föreslagna stommen för digital styrning av Gaza efter kriget – som omfattar identitetssystem, gränshantering, biståndslogistik och givarsamordning – är utformad för att spegla den Oracle-Palantir-struktur som redan används i Israels försvarsnätverk. Enligt denna läcka är GITA:s ledningsstruktur och tekniska standarder skrivna på ett sätt som skulle göra det enkelt för Oracles molnregioner och Palantir- plattformar att vinna stora återuppbyggnadskontrakt utan öppen konkurrens.

Med andra ord erbjuds samma slutna, militariserade infrastruktur som ligger till grund för Israels krigsmaskin som det grundläggande platttform för Gazas återuppbyggnad. Resultatet skulle bli att låsa fast palestinierna i ett beroende av en molnarkitektur som är fysiskt belägen i Israel eller under dess allierades kontroll, där de företag som drev bombardemanget nu hanterar allt från fastighetsregister till välfärdsdatabaser.

Tekniskt sett är logiken enkel. En oberoende molnregion aggregerar data från flera ministerier, myndigheter och tjänsteleverantörer. Plattformar som Palantir vilar på detta hav av data och erbjuder ett gränssnitt som ”ett enda fönster” för att söka, samordna och visualisera allt från fastighetshandlingar och biometriska ID-handlingar till inlägg på sociala medier och gränspassager.

Med lämpliga kopplingar kan en profil av vilken Gaza-bo som helst sammanfogas på några sekunder: Familjenätverk, tidigare politisk aktivitet, mottaget bistånd, resehistorik, hälsojournaler, till och med mönster av yttranden online.

Ur perspektivet för de företag och stater som bygger detta system är detta effektivitet. Ur perspektivet för dem som just har överlevt ett försök till förintelse är det något som liknar ett digitalt panoptikon.*

*[Ett fängelse där cellerna är utformade  och utplacerade som bitarna i en tårta, för att enkelt kunna hållas under konstant övervakning. ÖA]

Smarta städer, ”säkra samhällen” och inhägnadens arkitektur

Det fysiska uttrycket för denna digitala apparat är inte ett traditionellt flyktingläger. Det är det ”smarta samhället”.

Amerikanska och israeliska beslutsfattare har enats kring ett koncept som de på olika sätt beskriver som ”alternativa säkra samhällen”, ”nya grannskap” eller ”tillfälliga bostäder” på den israeliskt kontrollerade sidan av Rafah och i andra delar av Gaza. Planer som rapporterats av Jerusalem Post , New York Times och israeliska tankesmedjor föreställer inhägnade, specialbyggda områden, initialt finansierade med pengar från Gulfstaterna, där granskade Gazabor skulle omplaceras under övervakning av en internationell stabiliseringsstyrka (ISF) och palestinsk polis utbildad under egyptisk, jordansk och amerikansk överinsyn.

Den civil-militära samordningscentralen är nervcentrat för dessa projekt, med uppgift att samordna bistånd och övervaka vapenvilan, samt att övervaka upprättandet och driften av alla civila och säkerhetsmässiga mekanismer, från uppröjning av tunnlar och insamling av vapen till bostäder och polisarbete. Tillträde till de nya ”säkra samhällena” kommer att kontrolleras noggrant: Ingen som är associerad med Hamas kommer att släppas in, och säkerhetsorgan som Shin Bet kommer att granska sökande baserat på omfattande underrättelseregister.

Det är i dessa zoner företag som Palantir och Dataminr är redo att blomstra. Rapportering från +972 Magazine och Al Mayadeen, bekräftad av policyanalyser från Responsible Statecraft, visar att Palantirs Maven-länkade verktyg och Dataminrs plattformar för att skrapa upp information från sociala medier integreras i CMCC:s arbetsflöden för att ge situationsbild i realtid över Gazas befolkning. Inom de ”alternativa säkra samhällena” förväntas de övervaka telefoner, onlineaktivitet och fysiska förflyttningar och automatiskt flagga individer som deras algoritmer klassifierar som säkerhetsrisker.

Visionen har slående likheter med de EU-finansierade ”slutna centren för kontrollerad åtkomst” för asylsökande på egeiska öar som Samos, där högsäkerhetsstängsel, AI-förstärkt TV-övervakning, biometriska inresekort och automatiserade nedstängningssystem har förvandlat lägren till vad invånarna beskriver som ”fängelser för flyktingar”. System med mytologiska namn som Hyperion och Centaur kontrollerar åtkomst och spårar invånarnas rörelser via biometriska kort, kameror och drönare, låser grindar och varnar myndigheter vid första tecken på ”störningar”. I Malaysia och Jordanien har pilotprojekt för ”smarta flyktingläger” kombinerat ansiktsigenkänning, betalning genom ögonskanning och kuponger baserade på blockkedjor för att övervaka flyktingarnas rörelser och inköp i detalj.

Dessa projekt säljs med identiska ord: Effektivitet, transparens, säkerhet, bedrägeriförebyggande åtgärder. Människorätts- och migrationsforskare beskriver en annan verklighet: Digitalt upprätthållen inlåsning där varje rörelse, köp och samtal kan poängsättas och sanktioneras.

Gazas föreslagna ”smarta samhällen” befinner sig i den mest extrema änden av detta spektrum. Till skillnad från Samos eller ett malaysiskt läger hyser de inte människor på genomresa utan en befolkning vars fördrivning är resultatet av vad ledande juridiska experter och, i allt högre grad, internationella institutioner har benämnt som en folkmordskampanj. Risken är att dessa samhällen får överdriven polisbevakning, och att deras blotta existens kommer att normalisera permanent demografisk ingenjörskonst: De facto avlägsnandet av hundratusentals palestinier från sina ursprungliga hem, omdöpt till högteknologisk humanism.

”Säkerhet” är här inte en neutral kategori. Det är ett filter för politisk acceptans, upprätthållet genom AI.

Ett ekosystem av miljardärer och Big Tech-företag

Dessa system uppstår inte av sig själva. De förespråkas, finansieras och normaliseras av en liten kast av teknikmiljardärer och företagsledare som behandlar krigszoner som både moralisk teater och affärsmöjlighet.

Elon Musks engagemang i Gaza har följt ett numera välbekant mönster. I krigets tidiga skeden, när Israel införde nästan totala kommunikationsavbrott i Gaza, meddelade Musk på X att hans satellitföretag Starlink skulle ”stödja anslutning till internationellt erkända hjälporganisationer i Gaza”. Israels kommunikationsminister hotade offentligt att bryta banden med Starlink och hävdade att Hamas oundvikligen skulle utnyttja nätverket.

Efter ett uppmärksammat besök i Israel där Musk besökte platserna för Hamas attack den 7 oktober och träffade premiärminister Benjamin Netanyahu, nåddes en kompromiss: Starlink skulle få licens att verka i Israel och i noggrant kontrollerade humanitära inrättningar i Gaza, men endast med israeliskt förhandsgodkännande av varje terminal och användare.

I februari 2024 hade Starlink säkrat licenser för att betjäna israeliska myndigheter och ett fältsjukhus i Rafah som drivs av Förenade Arabemiraten, med uttryckliga garantier om att ingen tjänst skulle tillhandahållas i Gaza utan israeliskt säkerhetsgodkännande. Efterföljande bevakning i affärspressen presenterade Starlinks gradvisa utrullning i Israel som ”viktiga nyheter för myndigheter, företag och allmänheten i stort”, och betonade dess potential att backa upp uppkopplingen för kritisk infrastruktur.

Åtminstone en granskning av mänskliga rättigheter hävdade att Palantirs och Starlinks aktiviteter om noggrant koreograferade gester som Starlinks tillgång till ett belägrat sjukhus fungerade som en ”mjuk PR-salva”, som lade grunden för en djupare integration av företagets uppkoppling i israeliska militära och underrättelseverksamheter, ungefär så som skedde i Ukraina.

Larry Ellison, Oracles medgrundare och majoritetsägare, har valt en annan men komplementär väg. Oracle har, som nämnts, investerat kraftigt i statlig molninfrastruktur och underjordiska datacenter i Israel och positionerat sig som en oumbärlig leverantör av ”säkra molntjänster” för statens försvars-, hälso- och finanssektorer. Catz, Ellisons nära allierade och Oracles VD, har rest till Israel under kriget för att träffa Netanyahu, president Isaac Herzog och försvarsminister Yoav Gallant och försäkrat dem om att Oracle är ”här för att hjälpa regeringen, militären och den israeliska ekonomin”.

Utredningar har ytterligare kopplat Ellisons personliga filantropi till återuppbyggnadsplanering. Byline Times rapporterar att ett Ellison-finansierat institut med kopplingar till den tidigare brittiske premiärministern Tony Blair har varit centralt inblandat i att utarbeta datadrivna återuppbyggnadsplaner för Gaza vars digitala styrningsarkitektur överensstämmer med krigssystem från Oracle och Palantir.

I denna modell skulle en truststruktur – i vissa utkast omnämnd som ”Gaza Reconstitution, Economic Acceleration and Transformation (GREAT) Trust” – kanalisera kapital från Gulfstaterna och västvärlden till infrastruktur, fastigheter och smarta stadsprojekt längs en ekonomisk korridor mellan Indien, Mellanöstern och Europa där Gaza behandlas som en logistiknod snarare än som en statsbildning.

Runt dessa stora namn kretsar en konstellation av andra teknik- och dataanalysföretag som söker sin egen del av kakan. Dataminr, länge entreprenör för amerikanska underrättelse- och brottsbekämpande myndigheter, är redan inbäddat i CMCC för att skrapa innehåll från sociala medier och öppen källkod, flagga potentiella hot och protester. Babel Street, ett annat amerikanskt företag som tillhandahåller AI-driven analys av sociala medier, pekas ut av Amnesty International som en del av en uppsättning verktyg som utgör systemiska hot mot integritet och föreningsfrihet över hela världen. Samtidigt har molnjättarna Amazon och Google byggt sina egna israeliska regionala molnregioner och fortsätter att leverera tjänster som israeliska befälhavare öppet säger används för att utöka ”folkmordsmässig militär kapacitet i Gaza”.

För dessa aktörer är Gaza ett skyltfönster för en ny exporterbar modell av AI-driven ockupation.

Finansiell ingenjörskonst för ”Gaza-Rivieran”

Hårdvaru- och mjukvarunivåerna i denna modell matchas av komplexa finansiella instrument utformade för att göra Gazas återuppbyggnad investeringsbar – och lönsam.

Policydokument från israeliska tankesmedjor och regionala icke-statliga organisationer, såväl som diplomatiska briefingar som rapporterats i internationell press, skisserar en vision där Gaza integreras i ett bredare nätverk av handels- och energikorridorer som förbinder Indien, Gulfen, Israel och Europa. Korridoren Indien-Mellanöstern-Europa (IMEC) framhålls i synnerhet som en ”fredstriangel” vars järnvägslinjer, undervattenskablar och vätgasledningar skulle kunna omvandla Gaza till en exportnod för varor, data och energi. Miljöorganisationen EcoPeace beskriver IMECs planerade järnvägsförbindelse till Gaza, Beirut och Tartus som en ”ekonomisk motor” för att återuppbygga sönderslagna ekonomier, inklusive Palestina, genom att koppla in dem i regionala leveranskedjor.

Inom denna ram ska återuppbyggnaden finansieras genom bidrag till palestinska institutioner och via offentlig-privata partnerskap, särskilda ekonomiska zoner och internationella fonder. Gulfstaterna – särskilt Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar – förväntas stå för en stor del av notan, men med olika politiska villkor. Saudiarabien har signalerat att större finansiering endast kommer att tillföras om återuppbyggnaden är kopplad till en trovärdig väg till en palestinsk stat under en reformerad palestinsk myndighet, integrerad i ett USA-förmedlat regionalt avtal som inkluderar normalisering med Israel. Förenade Arabemiraten har däremot enligt uppgift varit mer villiga att arbeta direkt med Israel och drivit på för en teknokratisk administration i Gaza som exkluderar Hamas och kräver en omstrukturerad palestinsk myndighet som underordnad partner.

I alla scenarier är palestinskt självbestämmande över återuppbyggnadsprioriteringar marginellt. Viktiga beslut ska fattas av internationella styrelser, givarkoalitioner och samordningscentra som CMCC. Förslag som ”Gazarivieran” – en fantasi om blockkedjeförankrad handel, datacenter och lyxresorter längs en avfolkad kust – vilar på vad stadsforskare rakt på sak beskriver som ”urbicide och utvisning”: Förstörelsen av befintlig palestinsk stadsstruktur och utplåningen eller permanent förflyttning av dess invånare.

”Ekonomiskt genomförbart, men omöjligt”, är hur en expert citerad i Middle East Eye karaktäriserar planen på en Gazariviera: Genomförbar för en global elit allierad med Israel, omöjlig om man antar att palestinier är tänkta att stanna kvar på sin mark som rättighetsbärande undersåtar snarare än som en överbefolkning.

Lag, ansvarsskyldighet och rentvättning av medskyldighet

Inför den växande dokumentationen av sina roller i Gaza har företag använt sig av välbekanta sköldar: Snäv legalism, PR-gester och ihålig retorik om ”etisk AI”.

Palantir drar i sitt formella svar på anklagelser om medverkan i krigsförbrytelser en tydlig linje mellan sig själv och specifika system som Lavender och Gospel, samtidigt som de undviker detaljerade diskussioner om sina egna målsökande verktyg. Företaget lyfter fram sin interna människorättspolicy och säger att de utför due diligence-granskningar av statliga kunder, samtidigt som det basunerar ut att det är ”det första företaget att vara helt anti-woke” och håller festliga styrelsemöten i ett land som står inför Internationella domstolen anklagat för folkmord. Oracle, å sin sida, framställer sina underjordiska datacenter och molntjänster som neutral infrastruktur som alla regeringar kan behöva, till och med när dess chefer öppet talar om att stödja Israels militär och försöker få kontrakt för att bygga landets nästa superdator.

Människorättsgrupper och palestinska organisationer målar upp en annan bild. AFSC:s projekt ”Companies Profiting from the Gaza Genocide” listar Palantir, Oracle och flera andra amerikanska teknikföretag bland dem som väsentligt möjliggjort Israels angrepp och är redo att dra nytta av återuppbyggnaden.

Amnesty International varnar för att verktyg som utvecklats av Palantir och Babel Street utgör systemiska hot mot integritet, protester och föreningsfrihet, både i USA och utomlands. Juridiska intressegrupper som Al-Haq betonar att det ockuperade palestinska territoriet används som en testplats för AI-stödd övervakning som hämmar mötes- och yttrandefriheten i en grad som inte kan förenas med internationell människorättslagstiftning.

Det strukturella problemet går djupare än något enskilt företag. Internationell humanitär rätt och befintliga exportkontrollregimer är dåligt rustade för att hantera modeller av typen ”folkmord som en tjänst”. Lagens kategorier fokuserar på vapensystem och uttryckligt bistånd till specifika kränkningar; Den har betydligt mindre att säga om molninfrastruktur, analysplattformar eller verktyg för att skrapa sociala medier som används i militära och civila sammanhang. ESG*-ramverk har under tiden visat sig vara utomordentligt inkluderingsbara: Företagens hållbarhetsrapporter samsas nu bekvämt sida vid sida med militära kontrakt, så länge företag kan marknadsföra sina produkter som förbättrande ”precision” och ”minskande civil skada” – påståenden forskare inom algoritmisk krigföring i allt högre grad ifrågasätter.

[*ESG = Environmental, Social and Governance; “ansvarsfullt företagande” ÖA]

Men det finns sprickor. Visselblåsare från Israels egen signalunderrättelseenhet, Enhet 8200, har offentligt invänt mot hur övervakningsdata om palestinier används för utpressning och social kontroll. Ingenjörer och personal på företag som Palantir har sagt upp sig snarare än att fortsätta stödja vad de ser som folkmordsoperationer; protester har riktats mot Palantirs kontor i London och på andra håll. Universitetskampanjer har pressat institutioner att bryta banden med företag som tillhandahåller AI och molntjänster till den israeliska militären. Men dessa motståndshandlingar förblir splittrade jämfört med sammanhållningen i den allians av stat och företag som de står inför.

Gaza som extremfall, inte avvikelse

För att förstå hur en sådan allians har kunnat normaliseras måste Gaza ses som en plats för unik brutalitet och som frontlinjen för bredare historiska trender.

I minst två decennier har palestinier utsatts för tjocka lager av digital och fysisk övervakning: Nätverk för TV-övervakning i östra Jerusalem och Hebron, ansiktsigenkänningskameror riktade mot kontrollpunkter och gator, massavlyssning av telefoner och spionprogram riktade mot aktivister och människorättsförsvarare. Kombinationen av militär ockupation och övervakningskapitalism har skapat ett tillstånd där det ”inte finns någonstans att gömma sig”, som en analys från Middle East Institute uttrycker det: Varje protest, inlägg och privat konversation kan potentiellt samlas in, analyseras och användas emot dem.

Gazakrigets AI-stödda målsökande system är helt enkelt det mest nakna uttrycket för denna utveckling. Som Al-Jazeeras centrum för mediestudier har hävdat, utkämpar palestinierna nu ett fysiskt krig och mot en ”digital ockupation”, där förstörelse av infrastruktur, internetavbrott och algoritmisk censur på globala plattformar samverkar för att tysta deras berättelser, medan statliga berättelser dominerar. Förespråkare för digitala rättigheter framställer detta som en fortsättning av kolonial polisverksamhet med nya medel.

Globalt sett är föreningen av återuppbyggnad efter konflikter och privata kontrakt knappast något nytt. I Irak och Afghanistan kanaliserade USA och allierade regeringar hundratals miljarder dollar genom lager av privata entreprenörer för säkerhets-, logistik-, infrastruktur- och ”e- förvaltnings”-projekt, med svag tillsyn och endemisk korruption. Statliga revisorer erkände senare att de inte tillförlitligt kunde spåra om återuppbyggnadspengar uppnådde sina uttalade mål, medan privata militära och säkerhetsföretag tog på sig kvasistridsroller i stor skala. Ansträngningar att bygga digitala myndighetsplattformar och öppna dataportaler i Afghanistan, vissa med stöd av Världsbanken, framhölls som verktyg för transparens men lämnade ofta viktiga beslut i händerna på givare och konsulter snarare än medborgarna.

Det som utmärker Gaza är våldets omfattning och den tydliga användning av samma system för att döda och för ”återuppbyggnad”. De tekniker för smarta läger som testats på asylsökande i Grekland, de biometriska kontantstödssystemen som används i jordanska flyktingläger, e-förvaltningsplattformarna i Afghanistan – alla förebådar en värld där de fattigaste och mest fördrivna styrs av kod de inte skrivit, på infrastruktur de inte kontrollerar. I Gaza anländer den här världen i skuggan av ett folkmord.

Palestinska framtider och motstånd

Om Gaza ska ha någon annan framtid än som ett digitalt förvaltat reservat, kommer det inte att bero på att Palantir, Oracle eller Starlink ändrade sig.

Det kommer att bero på att palestinierna och deras allierade lyckas tvinga fram en annan modell för återuppbyggnad.

Palestinska forskare och organisationer har varit tydliga med vad det skulle kräva. Institutet för Palestinastudier beskriver Israels användning av AI i Gaza som en ”folkmordskampanj” där amerikanska och israeliska teknikföretag är direkta möjliggörare.

Al-Haqs inlagor till FN:s processer betonar behovet av att behandla AI-stödd övervakning och digital repression som kärnkomponenter i ockupationen, underkastade internationella förbud och sanktioner, inte som sidofrågor inom ”innovationspolitiken”. Al-Shabakas analyser av digitala rättigheter uppmanar till att avveckla de hinder för telekommunikation och övervakning som gör det möjligt för Israel och, i mindre utsträckning, den palestinska myndigheten att övervaka och bestraffa oliktänkande efter behag.

Gräsrotskampanjer, från BDS till AFSC:s projekt för företagsansvar, argumenterar för att all återuppbyggnad värd namnet måste vara förankrad i palestinsk suveränitet över infrastruktur – inklusive datainfrastruktur. Det kan innebära krav på offentligt ägda, demilitariserade moln- och kommunikationssystem; strikta förbud mot att företag som har beväpnat eller möjliggjort folkmordet kan vinna återuppbyggnadskontrakt; och internationella mekanismer för att granska och reglera digitala system som används i ockuperade territorier.

Det här är inga abstrakta debatter. De berör kärnan av huruvida palestinierna i Gaza kommer att bo i områden som är utformade för att bli övervakade – eller i städer som är utformade för att bli bebodda.

Valet världen står inför är brutalt enkelt. Antingen blir Gaza pilotprojektet för en framtid där krossade befolkningar återuppbyggs som datapunkter i AI-styrda inhägnader, där deras liv mäts av plattformar som förvandlar övervakning och kontroll till återkommande intäkter. Eller så blir Gaza den gräns som slutligen dras: Den punkt där sammansmältningen av Big Tech och militariserat kolonialstyre erkänns för vad det är och rullas tillbaka.

Glöm inte att prenumerera på mina veckovisa uppdateringar.

Källor

Denna artikel är baserad på omfattande forskning med öppen källkod, inklusive 61 separata rapporter, utredningar, policydokument, företagsdokument och juridiska eller icke-statliga analyser relaterade till Gaza, AI-stödd målsökning, övervakningsinfrastruktur och återuppbyggnadsprogram efter kriget.

För läsbarhetens skull listas inte enskilda källor i sin helhet här. Om du vill granska den fullständiga bibliografin, inklusive direktlänkar, namn på källor och publiceringsdatum, kan du begära den genom att skicka ett privat meddelande till mig på Substack. Jag kommer att dela den fullständiga källistan och ytterligare bakgrundsmaterial på begäran.

Lanserades för ett år sedan

Med uppriktiga intervjuer och forensisk analys forskar vi bortom rubrikerna för att avslöja de sanningar som mainstream-medierna lämnar begravda.

Genom att prenumerera godkänner jag Substacks användarvillkor och bekräftar dess informationsinsamlingsmeddelande och integritetspolicy .

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.