Fyra intervjuer med Jeffrey Sachs, John Mearsheimer, Ray
McGovern och Larry Johnson pekar mot samma strukturella
oroande slutsats: världen närmar sig en farlig brytpunkt.
Militär upptrappning runt Iran, fortsatt
NATO–Ryssland-konfrontation och blockbildning mellan väst
och den framväxande eurasiska axeln skapar en
konvergerande krisdynamik.
Av Leif Elinder Barnläkare (Sverige, Australien, Nya Zeeland)
Samhällskritiker
FIRE – Freethinking, Internationally Recognized
Expert
Begreppet “Point of No Return” är inte retorik. Det beskriver
en process där diplomatiskt utrymme krymper samtidigt som
militära alternativ normaliseras.
USA:s militära närvaro nära Iran kombineras med iranskt
avvisande av missilförhandlingar. NATO expanderar trots
ryska säkerhetsvarningar. Blockbildningen mellan USA,
Israel, NATO å ena sidan och Ryssland, Kina, Iran å den
andra fördjupas.
Detta är klassisk säkerhetsdynamik. Men det som gör
situationen mer alarmerande är något annat:
Tecken på strategisk irrationalitet.
När ledare offentligt avvisar diplomatiska öppningar, när
kompromiss beskrivs som svaghet, när moralisk absolutism
ersätter strategisk realism, minskar utrymmet för
de-eskalation.
Jeffrey Sachs argumenterar för att diplomatiska möjligheter
systematiskt undergrävs av geopolitisk dominanslogik.
John Mearsheimer varnar för att ett krig mot Iran skulle bli
ännu ett “Forever War” – utan exitstrategi.
Ray McGovern påminner om att underrättelse- och
säkerhetslogik ofta ersätts av politiskt narrativbyggande.
När flera konflikter – Ukraina, Iran, NATO-expansion
sammanfaller i tid och rum, uppstår en konvergerande
riskstruktur.
En verklig “Point of No Return” är inte första missilen. Det är
när politiska beslut gör reträtt omöjlig.
Det är när prestige, inrikespolitik och blocklojalitet väger
tyngre än rationell riskbedömning.
Historiskt har världskrig inte börjat med galenskap utan med
felkalibrerad rationalitet – system som låst sig själva.
Om västliga ledare underskattar motståndarens
säkerhetslogik, om de överskattar egen kontroll, och om
kärnvapenavskräckning behandlas som stabilitet snarare än
risk, då närmar vi oss ett scenario där multipolär konfrontation
kan övergå i global konflikt.
WW3-scenariot är inte oundvikligt. Men det blir sannolikare
när ledarskapets rationalitet ersätts av ideologisk rigiditet.
Fred kräver realism. Den kräver erkännande av motpartens
säkerhetsintressen. Den kräver förmåga att backa innan
prestige gör det omöjligt.
Den verkliga frågan är därför:
Har vi fortfarande politiskt utrymme att vända? Eller har
narrativ, prestige och blocklojalitet redan gjort reträtt
otänkbar?
Det är i detta ögonblick som eftertanken måste ske – innan
historien passerar sin egen punkt utan återvändo.
FIRE FAKTARUTA – REALISM OCH KRIGSRISK
Jeffrey Sachs: “Wars are often the result of failed diplomacy driven by power politics.”
John Mearsheimer: “Great powers are always searching for
opportunities to gain power over their rivals.”
Ray McGovern: “The danger lies not only in weapons, but in the
narratives that justify their use.”
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Gustav Kasselstrand berättar om hur Demokratin och ”folkmakten” i Västerlandet fungerar.
Eller som så mycket annat i västerlandets progressiva demokrati effektiviserats för att uppfylla vinstdrivande verksamheters och deras ägares behov.
Om hur ”folkets” representanter så enkelt förvandlas till redskap för företag och allra helst ägarstrukturer som genom aktieaffärer kunnat samla ihop enorma värden som gett större makt än någon politisk demokrati.
Det är egentligen vad ”Friheten” och Liberalismen handlar om. Eller utvecklats till.
Allt annat Liberalismen lovar är egentligen idag bara bröd och skådespel.
Det svenska Liberala partiet ligger dåligt till i opinionen.
Kan man hoppas väljarna har genomskådat?
Cecilia Malmström – Lobbyist med amerikansk finansiering
https://www.youtube.com/watch?v=p_u3MNw2geA
”Visste du att många svenska politiker blir globala lobbyister efter avslutad tjänst, och att de ofta får amerikansk finansiering?
I dagens film granskar jag Sveriges f.d. EU-kommissionär Cecilia Malmström och de organisationer som hon numera har uppdrag för.
Idag syns hon ofta i den politiska debatten, särskilt i frågor som rör Sveriges relation till EU och USA. Hon deltog bland annat på Hanalys i Finland denna vecka, där den svenske oligarken Jacob Wallenberg och utrikesminister Maria Malmer Stenergard var på plats. Men talar Malmström med självständig röst, eller företräder hon i själva verket särintressen som avlönar henne för detta? Se filmen!”
https://www.friatider.se/det-hande-med-cecilia-malmstrom
Jag vill understryka att jag inte har några som helst sympatier med fascism.
Nazism och Fascism är två mycket farliga ideologier med kapacitet att förföra när miljön så erbjuder.
Det gäller för övrigt alla extrema ideologier inklusive kommunism.
Som tur är finns Ryssland som försvarar Världen mot både Fascism och Nazism som är de allra farligaste ideologierna vilket det Andra Världskriget så tydligt visat hela mänskligheten.
Svar till ”Arbetarklass” Kapitalism är en extrem ideologi. Monopolkapitalet går över lik i jakten på profit. ”Fascismen och Nazismen vid makten är ”en öppen, terroristisk diktatur av finanskapitalets mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska element”. (Den klassiska satsen ur en resolution av Kommunistiska internationalens exekutivkommitte). Det var kommunisterna bolsjevikerna som gick i spetsen i kampen mot Fascismen och Nazismen. Sovjetrepubliken och inte Ryssland, skäms arbetarklass att du sprider historiska felaktigheter. Kommunisterna var extrema kämpar som offrade sina liv i kampen mot imperialismen, fascismen och Nazismen !!
Inte kasta sten i glashus, ser inte många rät i ditt eftersom du blandar korten och utesluter sionismbolsjevismen (som du inte ens nämner vid namn, att det är). Boljevismen finansierades av the stockechange sionists on Wall Street. 1919 beordrade Jakov Schiff (rotschildagent) Mandel House till Moskva, och förbjöd dom (lenin, trotskjij etc) att kalla sig bolsjeviker. Hädanefter skulle de bara få kalla sig ’kommunister’ (Myron Fagan, inspelning fr 1967, archive.org för den intresserade)..varför det. Jo därför att bolsjevism iinte är äkta kommunism.
Ho Chi Min var en äkta kommunist, äkta kommunism är nationell till sin karaktär. Inte internationalistisk/globalistisk som bolsjevismsionismen är, el som de heter idag; neoconsionister. Samma eländiga sak, olika tidsperioder.
Så alltså, wallstreetboldjevikerna ändrade namn på sitt eget koncept, grävde sedan ner sig djupt i gömmorna (deep state) i washington, och började sedan bekriga kommunismen. Man skulle också kunna kalla det en trotskistiskj hämnd (även om han var tagen av daga, men det var ju inte bolsjeviktrotskijterna på wall street o washington) mot Stalin, som ju definitivt inte var bolsjeviktrotskjist. Så är den korrekta historien.
Marx & Engels var alltså inte kommunister när de skrev Kommunisktiska Manifester? ”Arbetare i alla länder, förenen eder” Etc.
SUKP hette av någon anledning SUKP(b) till 1952. b står för bolsjevikerna. Någon som missade ordern om namnbyte?
Korrekt, de var inte kommunister som det ämnades vara; ett samhälles produktionsmedel är i en gemenskap (ordet kommunism kommer ifrån) där sociala skillnader, staten, och finanser/pengar inte längre finns mer än som ett bytesmedel. Bolsjevikerna svek det äkta kommunistiska/patriotiska ursprunget, därför bröt också de Gröna (som utgjorde 700 000, AC Sutton, och var de egentliga kommunisterna) med bolsjevikerna och stred mot dom, som de Vita gjorde. Bolsjevikerna hade dock Wall streets och ’Citys’ fulla finansiella stöd eftersom rotschilds (och rockefeller) var ute efter Romanoffs (som NM rotschilds svor 1815, han skulle undanröja pga dåvarande tsaren hade undergrävt alla möjligheter till rotschildarnas första Nwo försök, Wienkongressen) cch självklart Rysslands tillgångar. Precis som idag.
Sionisterna kapade idéen direkt, och rotschilds finansierade Marx att skriva. Det är möjligt och troligt att Marx själv aldrig förstod komplotten för han erhöll minimalt med medel av girigbukarna
((bl a för att rotschildarna inte skulle avslöja sig som Avantgardledarskiktet för den bolsjevikiska världsrevolutionen och som alltid haft sitt origo i ’City’ of London men också för att de är vad de är, girigbukar (jmf förste rockefeller som putsade på sitt vanrykte genom att ’möta publiken’ och slänga pennies till de fattiga..Skam)), och svalt under långa perioder, precis som hans familj gjorde. Tror t om att några av hans barn dog av undernäring. Men det är inget som förvånar, ’City’ gör likadant idag med sina ekonomiska bojkotter och mot Gaza. ’City’ och deras stooges är en skamfläck.
Ho Chi Min var kommunist på riktigt, för han brydde sig om folket (vilket bolsjevikerna som bekant aldrig gjorde mot ryssarna eller någon annan etnisk grupp, förutom mot sig själva såklart…the whoos), och Deng Xiao Pi, de var äkta.
Karl Tingström,
Nej, jag sprider inte felaktigheter i det avseendet.
Sovjetrepubliken finns inte längre och idag är det Ryssland eller Ryska Federationen.
Men du kan titta på filmen nedan hur produktionen fungerade i Sovjetunionen och vad som kommunistdiktaturen prioriterade.
Den här filmen belyser livsmedelsförsörjningen och tar upp ”detaljer” som jag tror är ganska främmande för oss idag.
When Bread Became Gold: The Untold Story of Soviet Food Lines
https://www.youtube.com/watch?v=j5M36NX0gQg
The Futility of War, Godfrey Bloom
https://worldwarthreedocumentary.com/first-post/