Polacker är trötta på att betala för välfärd åt ukrainare i landet.

2
USA-garnison i Polen.

”Polens Ukrainapolitik bör vara pragmatisk och återspegla Ukrainas inställning till Polen.” I slutet av augusti lade Polens president Karol Nawrocki in sitt veto mot ett lagförslag om att förlänga de befintliga sociala förmånerna för ukrainska medborgare som är bosatta i Polen, med argumentet att de offentliga finanserna och ”politiska och sociala känslor har förändrats” sedan åtgärden infördes för mer än tre år sedan.

Som europeanconservative.com rapporterat gäller vetot bland annat ”800+”-förmånen, ett prodemografiskt program som ger familjer 800 zloty (cirka 180 euro) per barn och månad. Det faktum att det pågår en debatt i Polen om huruvida 800+ ska betalas ut till arbetslösa ukrainare som bor i vårt land visar hur mycket polackernas inställning till sina grannar har förändrats, säger Łukasz Warzecha, en framstående politisk kommentator, journalist och författare, känd för sina libertarianska och anti-vänsteråsikter.

En artikel av Artur CIECHANOWICZ

Insänd och översatt av Ivan Kaska.

Källa: https://europeanconservative.com/articles/interviews/poles-are-tired-of-financing-welfare-for-ukrainians-political-commentator-lukasz-warzecha/

Vad handlar egentligen debatten om 800+ för ukrainska medborgare, och vilka är huvudståndpunkterna i denna diskussion? Hur bedömer ni om de olika argumenten är välgrundade?

Debatten har sin upprinnelse i följande: i slutet av augusti lade Polens president Karol Nawrocki in sitt veto mot ett lagförslag om att utöka det befintliga stödet till ukrainska medborgare som vistas i Polen, och föreslog i stället ett alternativt lagstiftningsprojekt som garanterar sjukvård och barnbidrag endast för ukrainare som arbetar och betalar skatt i Polen. Ukrainska och pro-ukrainska aktivister och politiker försökte – som vanligt i sådana situationer – stämpla presidentens utspel som pro-ryskt. De möttes dock av ett exceptionellt starkt stöd från allmänheten för Karol Nawrocki, även från vanliga medborgare.

Hur motiverar polackerna sitt stöd för presidentens veto?
Polen har gett Ukraina och ukrainarna ett enormt stöd ända från början av kriget. Polacker känt av kostnaderna för detta stöd. I detta sammanhang finns det två typer av resonemang som ligger till grund för allmänhetens stöd för presidentens ståndpunkt. Den första är mer känslomässig – den betonar den slående bristen på tacksamhet från Ukraina och ukrainarna. Det andra är mer pragmatiskt och bygger på åsikten att vi helt enkelt inte har råd att stödja dem som är arbetslösa, och jag betonar, dem som inte betalar skatt i Polen. Båda argumenten förenas av övertygelsen att vårt land har gjort mycket, men fått mycket lite i gengäld från den ukrainska sidan. Kiev har inte ens lyckats med symboliska gester av goodwill i historiska frågor, som att tillåta uppgrävningar av polska offer för ukrainska massakrer som började 1943.

Kan vi tala om en radikal förändring i polackernas inställning till ukrainare?
Förändringen var inte plötslig, utan gradvis och konsekvent – något som jag förutspådde från början. I själva verket hävdade jag att ju mer politikerna pressade oss till påtvingade pro-ukrainska attityder, desto djupare skulle motreaktionen bli. Denna förändring är dokumenterad genom regelbundna undersökningar, särskilt de utmärkta återkommande studierna av Dr. Robert Staniszewski vid universitetet i Warszawa. Till en början – i början av kriget – var attityderna mot ukrainare euforiska, men de har sedan dess stadigt svängt i en mer skeptisk riktning. Detaljerade enkätsvar visade att en av de mest motarbetade frågorna var just sociala fördelar. Polackerna började känna sig som andra klassens medborgare i sitt eget land.

Är en sådan uppfattning berättigad?
Påståendet att ukrainare är privilegierade i Polen har en stark grund, eftersom alla förmåner – identiska med dem som är tillgängliga för polacker – beviljas dem enbart på grundval av deras inresedatum i Polen. Dessutom överskred omfattningen av dessa förmåner avsevärt vad internationella konventioner och EU-förordningar kräver av oss när det gäller ukrainska flyktingars vistelse i EU sedan mars 2022.

Hur kommer det sig att det inte var Donald Tusks kosmopolitiska regering, utan Mateusz Morawieckis (PiS) självutnämnda konservativa regering, som införde åtgärder som privilegierade medborgarna i ett annat land?
Ett karakteristiskt polskt drag är en känslomässig, rättvisedriven förståelse av politik. Så länge detta bara gäller vanliga medborgare är konsekvenserna begränsade. Problem uppstår när politiker agerar på samma sätt – agerar på känslor, känslor och förbittring. En känslomässigt driven politiker är oseriös, och hans handlingar är skadliga, med mycket påtagliga negativa effekter. En av dessa effekter var just att ukrainarna gynnades på polackernas bekostnad – en situation som är otänkbar i någon allvarlig stat.

I en av dina krönikor beskrev du polska politikers känslomässiga hållning gentemot Ukraina som ”ukrainomani”. Var kommer det ifrån?

Den härstammar från en infantil fascination för det polsk-litauiska samväldets historia, när länderna i dagens Ukraina var en del av Polen. En annan faktor är tendensen bland vissa polska eliter att demonisera Ryssland. Och eftersom min fiendes fiende är min vän, ser de okritiskt på denna ”vän”. En annan faktor är Polens inrikespolitiska konflikt, som driver fram extrema ståndpunkter. Om den ena sidan säger ja, måste den andra säga nej – eller tävla om vem som är mest pro-ukrainsk, mest anti-rysk och så vidare. Jag tror att dessa tre faktorer förklarar fenomenet ”ukrainomani”. Ryssland är naturligtvis vår motståndare. Vi måste acceptera detta och reagera därefter. Men varje ”-philia”, ”-fobi” eller ”-mani” i internationell politik förhindrar helt enkelt en korrekt definition av situationen och blockerar därmed ett adekvat svar. Detta gäller i lika hög grad för ukraina eller ukrainofili som för germanofobi, russofobi eller antiamerikanism.

Har inte polska politiker något emot det faktum att Ukrainas politiska och ekonomiska elit fortfarande är påfallande sovjetiska i sitt tänkesätt och långt från europeiska civilisationsvärderingar? Till exempel i hur de behandlar staten i första hand som en privat ekonomisk resurs.

Det stör dem inte, eftersom medvetenheten om detta är mycket begränsad bland eliten. Ibland nämns det informellt av personer som har haft att göra med ukrainare, oftare av dem som är involverade i affärer där. Men det finns nästan ingen kritisk – i sund bemärkelse – inställning till Ukraina bland polska politiker. I västvärlden är detta däremot ganska uppenbart. Detta beror sannolikt på ukrainomani och en viss form av politisk korrekthet.

Så vad bör Polens politik gentemot Ukraina vara?
Framför allt bör den vara pragmatisk – i ordets bästa och mest konkreta bemärkelse. Pragmatisk betyder direkt proportionell – vilket återspeglar Ukrainas inställning till Polen. Ukrainas hållning gentemot Polen är mycket pragmatisk. Ukrainarna gör vad vi tillåter dem att göra. Och detta är på intet sätt en förebråelse mot dem. Vi kan bara skylla på oss själva.

Vi nämnde att polacker känner sig besvikna över ukrainarnas brist på tacksamhet. Det är i sig ett bevis på en brist på pragmatism, eftersom tacksamhet inte är en kategori i internationell politik. Staterna är inte skyldiga varandra tacksamhet. Om vi från allra första början insisterade, som PiS gjorde, på att det vi gjorde för Ukraina inte var transaktionellt, så kände sig den andra sidan inte tvungen att återgälda det.
Dessutom förtalades alla som talade om en transaktionell strategi som en ”rysk nickedocka”. Ändå fanns det tydliga situationer där våra intressen snabbt kolliderade. Framför allt frågan om ukrainsk spannmålsimport till EU och Polen, samt ukrainska transportföretag i Europa.

Vi bör därför sätta gränser och ställa krav. Ett enkelt exempel: i debatten kring presidentens veto sa Nawrockis kritiker att det hindrade Polen från att finansiera Starlink-system för Ukraina. Jag ser ingen anledning till att Polen skulle finansiera Ukrainas satellitkommunikationssystem, som – det är väldigt lätt att verifiera – hamnar på auktioner. Men om vi hade knutit Starlink-finansieringen till konkreta villkor, som att begränsa ukrainsk lastbilstrafik i EU, skulle det ha varit pragmatiskt. Den hållning som president Karol Nawrocki har presenterat gentemot Ukraina och ukrainarna kan mycket väl vara början på en sådan förändring. Om det var upp till mig skulle vår politik gentemot Ukraina vara en spegelbild av Ukrainas politik gentemot Polen.

Ser du en möjlighet till förändring i den här riktningen?
Det finns ett mycket starkt stöd bland allmänheten för det – opinionsundersökningar visar detta. Till och med den nuvarande regeringen måste ta hänsyn till det. Frågan är om de som nu säger något annat än för två år sedan är trovärdiga. Det nuvarande största oppositionspartiet, PiS, har ändrat sin position något, men det är svårt att säga hur mycket av detta som är uppriktigt, och hur mycket som är opportunism eller opinionsdrivna. Jag syftar här också på den tidigare presidenten Andrzej Duda, vars intervjuer i dag låter som om han, när han kommenterade de polsk-ukrainska förbindelserna, talade om en annan president och en annan regering än sin egen PiS-regering.
Ursprunglig artikel: europeanconservative.com

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.

Föregående artikelNED, CIA:s lagliga fönster
Nästa artikelFredsplan för Gaza?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. Polackerna blir lika blåsta av sin maktelit som nästan alla andra länder i EU och Sverige är väl långt framme på det här området också? Det är väl bara Ungern och Slovakien som inte låtit sig luras!

  2. Polackerna börjar känna av och inse SKITSNACKET som varit dessa åren. Vi hade legat mer risigt till om inte Fico vann valet. För kärringen före Fico tillhörde också dom värsta i EU bortsett från nordiska och baltiska länderna. Politiker och ledare MÅSTE vara pragmatiska och kunna vara diplomatiska annars KRÄVS kurs för det. Kan man inte vara pragmatisk och diplomatisk har man INGET i politiken att göra. Känslor, ilska, bitterhet funkar EJ i de politiska livet. När gäller EU har man sett detta så de saknar motstycke under modern tid. HELT korkade. Tävlar sinsemellan om vem som är störst ryssfientliga och ryssofobiska. Besluten i flesta av dessa länder har ju HELT varit åt skogen. Sedan att något land tar emot några tusental kvinnor ser jag inte som problem. Vi vet som bekant att flesta europeiska befolkningens män älskar slaviska/ukrainska kvinnor. Hur många av dessa kvinnor är inte ihop/gift med en sådan man idag exempel?Vore intressant att veta. Fick se ett klipp förra året där ett gäng ca4-5st polska kvinnor började tröttna rejält på dessa kvinnor framför kameran inne i en butik. Dom beklagade sej att så många av dom fått komma in i landet och snor deras män. Dom ser bra ut och man ser ingen direkt skillnad på polska och ukrainska. Ukrainska kvinnor är tydligen undergivna och älskar att ta hand om deras man. Stanna hemma ta hand om allt som har me hemmet att göra, ja riktiga hemmafruar. Man har ENDAST sett ogenomtänkta hyperaktiva och högst korkade beslut av EU under HELA denna kris. Känslomässiga, bitterhet, ilska och många som direkt kända ryssofobiska och ryssfientliga korkskallar. Sverige är INGET undantag här som tillhör ett av dom värsta ryssofobiska och ryssfientliga länderna i EU

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here