
Delar av koalitionsregeringen utanför Slottet efter det första regeringsmötet den 25 juni 1945. Regeringen siktade på att basera sig på det gemensamma programmet. Från vänster: Socialminister Sven Oftedal (Arbetarpartiet), Sjöfartsminister Tor V. Skjønsberg (Innemansfronten), konsultativ minister Kirsten Hansteen (NKP), arbetsmarknadsminister Johan Strand Johansen (NKP), statsminister Einar Gerhardsen (Arbetarpartiet), försörjnings- och återuppbyggnadsminister Egil Offenberg (H), försvarsminister Oscar Torp (Arbetarpartiet), kyrko- och utbildningsminister Kåre Fostervoll (Arbetarpartiet) och konsultativ minister Conrad B. Svendsen (Innemansfronten).
Av Lars Birkelund – 21 oktober 2026 på Steigan

Rolf Nilsson kommenterar kort ” Den här artikeln innehåller sådant som alla bör veta. Jag skall skicka den till SVT nästa gång jag uppmärksammar propaganda i det de skriver.”
Den andra av fem artiklar, om hur propaganda används för att skapa en känsla av att det inte finns något alternativ till en viss politik.
”Propaganda är mest effektiv när den kommer från dem med en god utbildning – Oxford, Cambridge, Harvard, Columbia – och med karriärer på BBC, Guardian, New York Times, Washington Post.
Dessa organisationer är kända som liberala medier. De presenterar sig som upplysta och progressiva representanter för den rätta moraliska tidsandan. De är antirasistiska, pro-feministiska och pro-HBTQ. Och de älskar krig.
Medan de talar för feminism, stöder de våldsamma krig som berövar otaliga kvinnor deras rättigheter, inklusive deras rätt att leva”
– John Pilger.

Många har förmodligen i vissa situationer haft känslan av att allt är avgjort, innan debatten börjar, om den börjar, utan att förstå varför det har blivit så eller så.
”Några av oss har pratat med varandra”, var talesättet när Einar Gerhardsen och hans män styrde landet. Vad är det, om inte definitionen av en sammansvärjning eller konspiration, en plan, vare sig god eller dålig? Goda avsikter är inte detsamma som goda resultat eller att det är bra för alla.
Gerhardsen-eran 1945-1965
När oppositionsmedlemmar från Norska Folkepartiet och andra hörde att dessa män hade pratat med varandra, insåg de att den aktuella frågan redan var mer eller mindre avgjord. Vid det laget hade kanske radio, TV och andra medier, i samråd med ’någon’, redan bevakat saken ett tag på ett sätt som hade skapat en känsla av självklarhet och oundviklighet.
Stortingets rapport nr 15 (2008-2009) säger något om hur detta sker, även nu.
”Medan det tidigare fanns en åtskillnad mellan frivilliga hjälporganisationer och politiska organisationer som Amnesty International och Nej till kärnvapen, är den stora majoriteten av frivilligorganisationerna nu politiska aktörer och påverkare, utöver att vara operativa biståndsaktörer. Insamlade medel används i nära samarbete med media och internationella mediepersonligheter för att maximera synlighet och politiskt inflytande. Samtidigt samarbetar de allt närmare och oftare med statliga aktörer och näringslivet. Globaliseringen, med dess medföljande medie- och kommunikationsrevolution, har lett till en betydande ökning av dessa aktörers förmåga att nätverka och utöva politiskt inflytande över gränser och aktörer.”
De stora medierna skapar således i många fall, i ”konspiration” med ledande politiker och anslutna organisationer, enighet om och acceptans av politiska förändringar som ”någon” har beslutat om, innan det blir en fråga om omröstning i Stortinget. Detta är ”fabricerat samtycke”, eller fabricerat samtycke/konsensus, som Walter Lippmann kallade processen redan 1922 i sin bok Public Opinion. ”En teknik som används för att kontrollera samhället”.
Det är en teknik som skapar intrycket av att det inte finns något alternativ till de förändringar som ”någon” vill ha och en känsla av att det är meningslöst och eventuellt riskabelt att kämpa emot. Dessa ”någon” är ofta bara en liten klick människor och det handlar om förändringar uppifrån, inte från ”golvet” eller gräsrötterna. Man behöver inte en majoritet för att skapa förändringar i en demokrati så länge man har en väloljad PR- och beslutsapparat. *
* (Just detta fenomen känner jag igen från boken Konsten att avveckla en välfärdsstat av Pleisner och Altermark, Bokens huvudsakliga fokus
Det åtstramningspolitiska kretsloppet: Boken analyserar hur ideologi, institutioner och politiska beslut samverkar för att stegvis urholka och minska den offentliga välfärden, trots att det saknas brett folkligt stöd för nedskärningar. Ekonomisk och social urholkning: Författarna visar hur finansieringsramar, marknadsanpassning och nya styrningsmodeller leder till att välfärdstjänster gradvis försämras och resurserna sinar. Bakom valslogans: Analysen går djupare än ytlitteratur och politiska kampanjer för att blottlägga de strukturella mekanismer som styr förändringarna i välfärdsstaten, ö.a.)
Huruvida förändringarna är bra eller för vem de är bra är en annan sak. Det visar sig ofta inträffa flera år senare (när det är svårt eller omöjligt att vända processen). Nu vet vi till exempel att förändringar i hur elförsörjningen sker i Norge har lett till betydligt högre elpriser än vad vi förutspådde för några år sedan. Och det var inte ett folkligt uppJust detta fenomenror som ledde till förändringarna. De kom uppifrån. Eller söderifrån, från Bryssel och EU, vilket gör det mycket svårt att vända detta, också för att det finns liten politisk kraft och vilja att trotsa EU bland politikerna i Norge.
”Propaganda är den avsiktliga manipulationen av människors känslor och tankar med hjälp av starka medel för att främja vissa uppfattningar och handlingsmönster.” Detta är definitionen i Store Norske Leksikon. Jag använder förmodligen en bredare definition, mer i linje med den ursprungliga användningen av termen, då propaganda var en neutral term, synonym med upplysningsarbete. SNL igen:
”Det var inte förrän efter andra världskriget som ordet fick en sådan negativ klang. Detta var relaterat till användningen av ordet i Nazityskland, under ledning av propagandaminister Joseph Goebbels. Innan dess gav termen inte sådana negativa associationer (…) i Vladimir Lenins skrifter (…) ”propaganda” används för en rationell användning av argument för att påverka bildade människor, och ”agitation” för användningen av känsloladdade slagord”.
De som har sett AP:s valkampanjaffischer från 1930-talet kanske har märkt att de visuellt har mycket gemensamt med både bolsjevikernas och de tyska nazisternas material från samma period. Detta beror på att Håkon Lie och andra AP:are använde denna estetik eftersom de trodde att den var mest effektiv. I ett internt PM från 1934 står det:
”Kommunisterna i Ryssland, fascisterna i Italien, nazisterna i Tyskland har gett bevis på de resultat som kan uppnås med hjälp av omfattande och modern propaganda. Utan att direkt kopiera andra organisationer utan genom ett förnuftigt utnyttjande av de erfarenheter som finns, kan vår agitation bli betydligt mer effektiv och värdefull än den hittills varit” (återgiven från Diktatorn, Erling Borgens biografi om Haakon Lie, sidan 39).

Jag använder en bred och ursprunglig definition av termen, eftersom det är omöjligt att veta säkert vad någon annans syfte är med att säga eller publicera något (snarare än något annat). Därför brukar jag utgå från effekten av det som sägs, oavsett syftet. Med andra ord: om jag tror att något som sägs har en propagandistisk effekt, att det främjar ”vissa uppfattningar och handlingsmönster” (SNL), brukar jag kalla det propaganda, trots att jag inte kan veta syftet bakom det.
”Faran” med en sådan definition är naturligtvis att nästan vad som helst kan betraktas som propaganda. Men den definitionen överensstämmer fortfarande med den ursprungliga användningen av termen: att bedriva informationsarbete eller ”rimlig användning av argument för att påverka människor”.
Exempel på vad som kan betraktas som propaganda: ”Ryska GUGI har förmågan att ligga bakom det möjliga sabotaget mot Norge” – Thomas Paust i Nettavisen 14 november 2021. Väl tre månader före den ”fullskaliga invasionen” av Ukraina inträffade också något liknande, och i många år innan dess. Finns det ingen annan än Ryssland som har denna förmåga och är detta ens något att skriva om när det inte ens är säkert att det var sabotage?
”Så här avslöjar du propaganda”. Norska handelshögskolan (BI) hänvisar till Garth S. Jowett och Victoria O’Donnells bok Propaganda and persuasion, som skiljer mellan svart, vit och grå propaganda:

”Propaganda är ett avsiktligt, systematiskt försök att forma uppfattningar, manipulera kunskap och kontrollera beteende för att uppnå en respons som främjar propagandistens önskade mål (…)
Jowett och O’Donnell använder termen ”vit propaganda” när källan anges och budskapet innehåller sanningsenlig information. ”Svart propaganda” kommer ofta från en falsk källa och innehåller lögner och felinformation. Enligt Gelders och Ihlen (2010) öppnar detta upp för en blandad kategori av ”grå propaganda” där källan inte identifieras korrekt, och det är osäkert om informationen är korrekt.”
BI fortsätter:
”Vad som är propaganda beror på ögonen som ser. ’Jag övertalar. Den andre använder propaganda’. Propaganda har en stark ideologisk vinkling. Propaganda drivs av institutioner. Den utövas av organiserade grupper, regeringar, företag, sociala rörelser och intressegrupper. Propaganda är baserad på masskommunikation: TV, radio, internet, reklamskyltar. Propaganda tenderar att förlita sig på etiskt tvivelaktiga påverkansmetoder, såsom vilseledande information, förvrängningar, felaktiga framställningar eller undanhållande av information. En viktig egenskap hos propaganda är att den tilltalar känslor, inte logik, och den finns överallt omkring oss. Förmågan att förstå logiska felslut är avgörande för att kunna undvika att engagera sig i propaganda och för att kunna känna igen den”.
Slutligen, om de ”åtta klassiska propagandateknikerna”:
”1. Argumentet ’mannen på gatan’ bygger på föreställningen om vanliga människor eller sunt förnuft. ’Jag är en av er’. En politiker kan till exempel kalla sig populist.
- Att använda sanningssägande är att använda uttalanden från experter eller kända personer för att främja en sak, eller använda individuella berättelser som kan komma från en till synes trovärdig organisation eller grupp för att underbygga effekterna av allt från bantningspiller till örtmedicin.
3. Den allmänna opinionen vädjar till flockmentaliteten – alla gör det.
4. Ensidiga representationer används när bara en sida av en fråga presenteras.
- Överföring använder positiva eller negativa associationer. En vanlig teknik är att ställa upp politiker bredvid flaggor, soldater eller veteraner för att få dem att verka patriotiska. Att koppla en berättelse till en respekterad person, är positiv överföring. Att skapa en analogi mellan en impopulär person och en produkt är negativ överföring.
- Positivt ordförråd är användningen av positivt laddade ord och uttryck som ”frihet”, ”handlingskraft” eller ”familjevärderingar” (på TV kan man utöver detta se att vissa nyheter introduceras med ett leende, andra med allvar, min kommentar)
- Demonisering eller personangrepp är att stämpla motståndare, till exempel genom att kalla dem rasister, drömmare eller poliser.
- En avledningsmanöver innebär att man medvetet drar uppmärksamheten bort från en fråga, dvs. byter ämne.
Propaganda gjennom 100 år, hjemme og ute. Del 1 av 5
Relaterat
Så fungerar propaganda
Många andra artiklar om propaganda på Globalpolitics.se
Och US/UK är de aktörer som gjort propaganda och det vidare begreppet masskommunikation till avancerad vetenskap och spenderat stora resurser på att utveckla det. Så vitt jag vet har Storbritannien inlett den processen och USA därefter drivit det vidare. Till det artikeln påpekar om att det bör komma från universitetsskolade akademiker bör man tillägga att det i Britternas fall dessutom fanns en motsvarighet till en djup stat i form av Cecil Rhodes Angloamerikanska Etablissemang. För omvärlden var detta etablissemang föga känt och ingår inte i etablerade historikers belysning. Med andra ord det hanlar inte blott om akademiker utan mer generellt om hemliga sällskap. Som artikeln berättar ”Några av oss har pratat med varandra”
En bra belysning av begreppet propaganda. Att det handlar om vad som skall främjas. Det finns nu ett väldigt bra tillfälle att behandla hur nyheter framförs. Eftersom Ukraina omnämns i en omfattning som aldrig förr kan vi jämföra hur nyheterna framförs. När skrevs det om att hoppet om fred skulle kunna gynnas av en beskrivning av den egentliga orsaken till att det startade. Men det är en så grundmurad uppfattning om hur Ryssland är. Dvs barbariskt och ociviliserat. Den uppfattningen har troligen sitt ursprung i en snedvridning av den litterära överlägsenheten som upplevdes av det västerländska kulturetablissemanget gentemot den ryska kulturen. Därför satsades det på kongresser för kulturell frihet, där bl.a. Herbert Tingsten och Vilhelm Moberg nämns. En P3-dokumentär från 2013 ger en väldigt bra beskrivning av det.
En P3- dokumentär från 2013…
https://sverigesradio.se/play/avsnitt/171467
Den moderna propagandans fader heter Edward Bernays och han var kusin till Sigmund Freud (öknamn Fraud p g a att han skräddade sina ”psykoanalytiska” resultat efter eget tycke).
Västmedier är de primära kanalerna för västs propaganda. Som alla vet vid det här laget så ägs och styrs västmedier av stammedlemmar till Bernays och Freud. Därför är västmediernas propaganda i själva verket sionist propaganda och inget annat. Se bara hur sionist medier framställer folkmordet i Palestina som en picknick. I rest my case.
Den moderna propagandans fader heter Edward Bernays. Han var kusin till Sigmund Freud (öknamn Fraud pga att han friserade sina resultat för att bekräfta sina fantasier om psyket). Bernays skrev sin bok om propaganda som håller än idag år 1928. Som bekant så var det även Bernays bok som fick kvinnor i USA att röka. Bernays var med och starta gulds åldern för cancerindustrin.
Västs medier är de primära kanalerna för västs propganda. Och som nästan alla vet vid det här laget så ägs och styrs västmedier av sionister. Därför är västs propaganda i själva verket sionist propaganda. Exempelvis är propagandan mot Ryssland sionist krigsföring förklätt till ”demokrati”, ”mänskliga rättigheter”, ”frihet” och dylik allt i syfte att störta staten och sedan så förverkliga den sionistiska (våt)drömmen stycka upp Ryssland i sju delar. Kriget mot Ryssland är egentligen ett sionisternas krig finansierat och utfört av väst med landet 404 som murbräcka. Det förklarar den kompakta anti-Ryssland propagandan i väst medier. I Sverige anförs propagandan mot Ryssland av blaskorna Aftonljug och Ljugexpressen.
Vill man skydda sig mot (sionist)propagandan så gör man klokt i att leta efter alternativa medier, d v s ej sionist ägda medier. GP är ett av dessa. Och så finns en hel del andra norska, svenska, tyska och engelska alternativa medier som inte för sionist propaganda. Det gäller att vara vaksam för är man inte det så lär västs (sionist) medier vilseleda dig att hata offren och sympatisera med bovarna. Se bara på hur sionist medier målar Palestinierna som jo är offer för det värsta folkmordet detta sekel framställs som bovara.
”Edward Bernays, Freud’s nephew who effectively invented the profession of public relations in the 1920s, theorized it candidly. In Propaganda, published in 1928, he explained that in a mass society, opinions are not formed through direct persuasion but through the groups and leaders whom people trust. This led to a method he would call the “third-party technique”: do not tell the public what you want, but have someone the public considers impartial say it. In his memoirs, he recounted a classic example. Hired by a bacon manufacturer, he did not buy advertising space; instead, he had a doctor opine on whether a hearty breakfast was healthier than a light one, gathered the endorsement of thousands of colleagues, and had it reported in the newspapers as news. The product was barely mentioned. The doctors were.
The tobacco industry brought this method to its full maturity. On January 4, 1954, as early research was linking smoking to lung cancer, the major American tobacco companies published a “frank statement to smokers” in hundreds of daily newspapers, announcing the creation of an independent research committee. For decades, that committee funded studies, conferences, and scientists whose primary function was not to prove that smoking was harmless, but to keep the controversy alive. Doubt was the product. And doubt, to be credible, needed white coats.”
https://strategic-culture.su/news/2026/10/29/expert-as-weapon/