Putins budskap, och förslag till Ukraina efter ”Segerdagen” 9 maj.

En central nyhet idag 11 maj var Putins förslag att han och Zelensky träffas på torsdag, vilket beledsagades av negativa kommentarer i nyhetsprogrammen. Denna artikel på Karl Sanchez’ substack återger ett tal av Putin efter firandet och mot slutet finns Putins förslag till Zelensky. https://karlof1.substack.com/p/after-victory-day-celebration-putins

Sent i kväll träffade Rysslands president Putin media för att sammanfatta firandets händelser. Mycket skrivande och talande har gjorts under de senaste tre dagarna, och Putins tal avslutade allt:

“Vladimir Putin : God kväll, eller kanske god natt redan. Jag vill välkomna alla. Kära damer och herrar, kära kollegor!

Jag vill återigen gratulera er alla till den stora segerdagen! Vi vill tacka våra vänner och utländska partners som var i Moskva med oss under jubileumsfirandet för att hylla generationen av vinnare.

Vi hedrar alla som bidrog till den gemensamma segern över nazismen, inklusive våra allierade i anti-Hitler-koalitionen, kinesiska soldater, medlemmar av det antifascistiska motståndsrörelsen i Europa, kämpar för folkets befrielserörelser i Afrika, i Asien-Stillahavsområdet och volontärer från Latinamerika.

Tillsammans med våra vänner och likasinnade delar vi ett gemensamt minne och respekt för historien, för de verk som skapades av sanna hjältar som kämpade för frihet, och naturligtvis vårt ansvar för framtiden, för att bygga en mer rättvis och säker värld. De frågor som direkt påverkar den stabila och hållbara utvecklingen av hela världssamfundet – Eurasien och andra regioner i världen – stod i centrum för de bilaterala och multilaterala möten som hölls i Moskva.Naturligtvis hölls de i en speciell, högtidlig och festlig atmosfär, men samtidigt var de oerhört rika och informativa, fyllda med ämnen på den politiska, ekonomiska och humanitära agendan.

Dessutom hölls 20 bilaterala möten med statscheferna från OSS-länderna, Asien, Afrika, Mellanöstern, Europa och Latinamerika. Totalt deltog 27 statschefer från OSS, Asien, Afrika, Mellanöstern, Europa och Latinamerika, samt cirka 10 chefer för internationella organisationer i firandet. Sex andra länder var representerade på hög nivå.

Vi är tacksamma mot ledarna från 13 länder som skickade enheter från de nationella väpnade styrkorna för att delta i paraden på Röda torget. Deras marsch sida vid sida med våra paradbesättningar fyllde den allmänna helgdagen med en speciell energi, andan av militärt broderskap, som hårdnade under andra världskriget.

Jag var glad att personligen tacka den koreanska folkarméns militära ledare och framföra mina varmaste ord till soldaterna och befälhavarna för specialstyrkorna i Demokratiska folkrepubliken Korea, som tillsammans med våra soldater, professionellt, jag vill betona detta, samvetsgrant utförde uppgifter under befrielsen av gränsområdena i Kurskregionen från Kievregimens formationer. Jag vill betona att de visade mod och hjältemod, agerade – jag vill säga det igen – i högsta grad professionellt, visade god träning och förberedelse.

Och det var naturligtvis en särskild ära för alla ledare i de två länderna att välkomna segerjubileets huvudhjältar – veteraner från andra världskriget från Ryssland, Israel, Armenien och Mongoliet – till läktarna.

Jag vill påpeka att trots hot, utpressning och hinder, inklusive stängning av luftrummet, kom ledarna från vissa europeiska länder också till Moskva: Serbien, Slovakien, Bosnien och Hercegovina. Jag upprepar: vi förstår vilket massivt tryck de mötte, och därför uppskattar vi uppriktigt deras politiska mod, fasta moraliska ståndpunkt och beslut att dela högtiden med oss, för att hylla minnet av hjältarna från det stora fosterländska kriget och andra världskriget, som kämpade både för sitt fäderneshem och för att bli av med den bruna pesten i hela världen, i hela mänskligheten utan överdrift.

Det är viktigt för oss att miljontals européer, ledarna i länder som för en suverän politik, kommer ihåg detta. Detta ger oss optimism och hopp om att vi förr eller senare, baserat på historiens lärdomar och våra egna folks åsikter, kommer att börja röra oss mot att återställa konstruktiva relationer med europeiska stater. Inklusive de som idag fortfarande inte överger den antiryska retoriken och de uppenbart aggressiva handlingarna mot oss. De försöker fortfarande, som vi kan se just nu, att tala med oss, faktiskt på ett fattigt sätt och med hjälp av ultimatum.

Vi har haft oerhört givande förhandlingar, antagit två gemensamma uttalanden på statschefsnivå och undertecknat ett antal mellanstatliga och mellandepartementala avtal som täcker områden som energi, handel, finans, vetenskap, kultur och mycket mer. Som jag redan har sagt har man kommit överens om att jag i september ska avlägga ett officiellt återbesök i Kina för att fira 80-årsdagen av segern över det militaristiska Japan.

Det är djupt symboliskt och naturligt att de viktigaste, ja, faktiskt de viktigaste minnesevenemangen i samband med 80-årsdagen av slutet av andra världskriget i Europa och Asien kommer att hållas i Moskva och Peking – i huvudstäderna i stater vars folk gick igenom de svåraste prövningarna och betalade det högsta priset i en gemensam segers namn.

Kära kollegor, jag tror att det är uppenbart för alla att frågan om att lösa konflikten i Ukraina också togs upp under samtalen och mötena som hölls i Moskva. Vi är tacksamma till alla våra gäster och vänner för den uppmärksamhet de ägnar denna konflikt och för de ansträngningar de gör för att få ett slut på den. I detta avseende anser jag det nödvändigt att fokusera på detta ämne separat.

I detta avseende vill jag säga: som ni vet har Ryssland upprepade gånger tagit initiativ till eldupphör, men de – dessa initiativ – saboterades upprepade gånger av den ukrainska sidan. Således bröt Kievregimen trotsigt mot det 30-dagars – jag vill betona detta – 30-dagars moratorium för attacker mot energianläggningar från 18 mars till 17 april, ungefär 130 gånger, vilket tillkännagavs i enlighet med vårt avtal med Amerikas förenta staters president, Donald Trump.

Den påskvapenvila som Ryssland initierade följdes inte heller: vapenvilan bröts av ukrainska grupperingar nästan femtusen gånger. Ändå, för att fira segerdagen – och vi anser det också vara en helig högtid för oss, ni kan bara föreställa er hur mycket vi förlorade 27 miljoner – utlyste vi vapenvila för tredje gången på denna heliga högtid för oss.

Samtidigt förmedlade vi också till våra västerländska kollegor, som enligt min mening uppriktigt söker sätt att lösa konflikten, vår ståndpunkt i denna fråga, angående vapenvilan på segerdagen, att vi i framtiden inte utesluter möjligheten att förlänga villkoren för denna vapenvila – men naturligtvis efter att ha analyserat vad som kommer att hända under dessa få dagar, baserat på resultaten av hur Kievregimen kommer att reagera på vårt förslag.

Och vad ser vi? Vilka är dessa resultat? Myndigheterna i Kiev – som ni tydligt kan se själva – svarade inte alls på vårt förslag om eldupphör. Dessutom, efter tillkännagivandet av vårt förslag – och detta hände, som ni kanske minns, den 5 maj i år – inledde myndigheterna i Kiev storskaliga attacker från 6-7 maj. Attacken omfattade 524 obemannade flygfarkoster och ett antal västtillverkade missiler, medan 45 beks – obemannade båtar – användes samtidigt i Svarta havet. Faktum är att under de tre dagarna av den eldupphör vi tillkännagav – den 8:e, 9:e och 10:e – vad ni också såg från massmedia, faktiskt från era rapporter, var tydligt: under denna tid gjordes fem riktade försök att attackera Ryska federationens statsgräns i östra Ukraina, i området kring Kurskregionen och vid korsningen med Belgorodregionen, exakt under de dagar då den eldupphör vi tillkännagav. Dessutom inleddes ytterligare 36 attacker i andra riktningar. Alla dessa attacker, inklusive försök att ta sig in på Ryska federationens territorium i Kurskregionen och Belgorodregionen, avvärjdes. Dessutom anser våra militära experter att de inte hade någon militär betydelse, att de enbart genomfördes av politiska skäl, och att fienden led mycket stora förluster.

Som jag redan har sagt, avvisade myndigheterna i Kiev inte bara vårt förslag om eldupphör, utan försökte också, som vi alla har sett, skrämma ledarna för de stater som samlats för firandet i Moskva. Ni vet, kära kollegor, när jag träffade kollegor här i Moskva fick jag denna idé. Jag vill dela med mig av följande: Vem är ni som försökte skrämma dem som kom till Moskva för att fira segern över Nazityskland? Vilka försökte ni skrämma? De som kom till oss är trots allt ledare, inte genom sin officiella position, inte genom sin ställning, utan genom sin karaktär, genom sin övertygelse och genom sin vilja att försvara sin övertygelse. Och vem försökte skrämma dem? De som står i givakt framför och hyllar och applåderar före detta SS-soldater? Och upphöjer dem som samarbetade med Hitler under andra världskriget till nationalhjältar? Det förefaller mig som att detta är ett försök med uppenbart olämpliga medel, och de som försöker göra detta motsvarar inte den förändring de själva förväntar sig.

Jag vill upprepa det ännu en gång: vi har upprepade gånger föreslagit steg mot ett vapenvila. Vi har aldrig vägrat att inleda en dialog med den ukrainska sidan. Låt mig påminna er ännu en gång: vi avbröt inte förhandlingarna 2022, men det gjorde den ukrainska sidan. I detta avseende föreslår vi trots allt att myndigheterna i Kiev återupptar de förhandlingar som de avbröt i slutet av 2022 och återupptar direkta förhandlingar. Och, jag betonar, utan några förhandsvillkor.

Vi föreslår att vi utan dröjsmål börjar nästa torsdag, den 15 maj, i Istanbul, där de hölls tidigare och där de avbröts. Som ni vet har våra turkiska kollegor upprepade gånger erbjudit sig sina tjänster för att organisera sådana förhandlingar, och president Erdogan har gjort mycket för att organisera dem. Låt mig påminna er om att som ett resultat av dessa förhandlingar utarbetades ett gemensamt utkast till dokument, och det paraferades av chefen för Kievs förhandlingsgrupp, men på västvärldens insisterande kastades det helt enkelt i papperskorgen.

Imorgon ska vi ha ett samtal med Turkiets president, Erdogan. Jag vill be honom att ge en sådan möjlighet att hålla förhandlingar i Turkiet. Jag hoppas att han kommer att bekräfta sin önskan att bidra till fredssträvandena i Ukraina.

Vi är fast beslutna att förhandla seriösa med Ukraina. Syftet är att eliminera grundorsakerna till konflikten och att uppnå en långsiktig och varaktig fred i ett historiskt perspektiv. Vi utesluter inte att vi under dessa förhandlingar kommer att kunna enas om nya vapenvilor, om ett nytt eldupphör. Dessutom skulle en verklig vapenvila, som inte bara skulle iakttas av Ryssland utan även av den ukrainska sidan, vara det första steget, jag upprepar, mot en långsiktig och hållbar fred, och inte en prolog till den väpnade konfliktens fortsättning efter upprustningen, försörjningen av Ukrainas väpnade styrkor och det febrila grävandet av skyttegravar och nya fästen. Vem behöver en sådan värld?

Vårt erbjudande ligger, som man säger, på bordet. Beslutet ligger nu hos de ukrainska myndigheterna och deras handläggare, som, vägledda, verkar det som, av sina personliga politiska ambitioner, och inte av sina folks intressen, vill fortsätta kriget med Ryssland i händerna på ukrainska nationalister.

Jag upprepar: Ryssland är redo för förhandlingar utan några förhandsvillkor. Nu är det militära operationer, ett krig, och vi erbjuder oss att återuppta förhandlingar som inte avbröts av oss. Nå, vad är det för fel med det?

De som verkligen vill ha fred kan inte annat än stödja den. Samtidigt vill jag återigen uttrycka min tacksamhet för de medlingstjänster och insatser som gjorts av våra utländska partners, inklusive Kina, Brasilien, länderna i Afrika, Mellanöstern och nyligen den nya administrationen i Amerikas förenta stater, i syfte att uppnå en fredlig lösning på den ukrainska krisen.

Sammanfattningsvis vill jag återigen tacka alla som delade med oss de festliga firandena tillägnade 80-årsdagen av segern över nazismen. Jag är övertygad om att den anda av solidaritet och harmoni som förenade oss i Moskva dessa dagar kommer att fortsätta att hjälpa oss att bygga ett fruktbart samarbete och partnerskap i framsteg, säkerhet och freds namn.

Med detta tillfälle vill jag också framhålla den stora roll som journalister, representanter för internationella nyhetsbyråer, TV-kanaler och pressen spelade, vilka bevakade jubileumshändelserna, samt det mångåriga programmet med pågående förhandlingar och arbetsmöten. Vi har gjort mycket för att få människor runt om i världen att känna den unika atmosfären under de nuvarande helgdagarna i Moskva. Självklart vill jag tacka er för detta möte, eftersom det är ganska sent och alla är naturligtvis redan trötta.

Tack så mycket för din uppmärksamhet, eftersom klockan är nästan halv två på morgonen eller till och med mer än halv två på morgonen i Moskva, låter jag dig gå med Gud.

Tack så mycket för din uppmärksamhet. Hej då. [Min betoning]”

                             ********************************************************

Ett mycket skickligt drag av president Putin, välformulerat och välformulerat. Ett utmärkt svar på den 30-dagars vapenvila som omedelbart krävdes av Zelenskyj och hans besättning. De första orden från Zelenskyj mun när han äntligen får veta att han måste förhandla måste vara: Jag upphäver mitt dekret om att inte förhandla – allt annat är inte trovärdigt. Det är ganska enkelt. Ryssland kommer att fortsätta sin SMO tills den andra sidan slutligen kapitulerar för samtalen. Poängen är att tvinga nazisterna och deras EU/Nato-stödjare att förbinda sig på ett eller annat sätt när sommaren börjar. Enligt min mening får vi reda på hur nazistiskt EU/EG har blivit.