Resultat av Kinas president Xis statsbesök i Ryssland

6
1151

Bild på Pål Steigans nättidning.

Källa: Inlägg på Gilbert Doctorows blogg., medan andra artiklar av författaren finns på
Gilbert Doctorows blogg Artiklar på Globalpolitics.se av honom finns här.

Som vi alla vet hänvisar Vladimir Putin och Xi Jinping till sin personliga relation som ”bästa vänner”. Under åren har de haft 40 möten ansikte mot ansikte där de har firat olika landmärken i utvecklingen av sina länder och mellanstatliga relationer. Vid dessa möten firade de till och med födelsedagar tillsammans.

Av Gilbert Doctorow

Gilbert Doctorow.

Formella statsbesök har dock varit få och långt emellan. Kinas president Xis statsbesök i Moskva som avslutades i går var det första i sitt slag på fyra år. Den väntade med stor förväntan av observatörer över hela världen, eftersom den kom i en tid av stor internationell spänning på grund av kriget mellan Ukraina och Ryssland.

I Washington, i London och i Berlin fanns det särskilt intresse för att hitta tecken på att Kina skulle kunna gå bortom sitt diplomatiska och ekonomiska bistånd till Ryssland i detta krig, till den potentiellt förändrade leveransen av militär utrustning till dem. Och vad skulle parterna säga om den 12-punkts fredsplan som Kina hade utfärdat några veckor tidigare, på årsdagen av krigsutbrottet? Skulle Ryssland acceptera föreställningen om kinesisk medling nu när Peking hade bevisat effektiviteten hos sin diplomatiska kår genom att förmedla återupprättandet av förbindelserna mellan Islamiska republiken Iran och Saudiarabien?

I mina egna kommentarer om vad som kan komma ut av statsbesöket som jag publicerade på tröskeln till Xis ankomst, uppmärksammade jag också Putins eventuella acceptans av kinesisk medling och deras fredsplan. Den hade, som jag såg det, potentialen att bidra till ännu djupare klyftor i EU om att fortsätta beväpna Kiev.

Faktum är att redan på statsbesökets första dag antydde den ryska sidan att den kinesiska fredsplanen kunde tjäna som grund för att återuppta förhandlingarna med Kiev. Detta pressmeddelande med en mening från den 20 februari utökades i det gemensamma uttalandet som utfärdades i slutet av Xis statsbesök. Här läser vi följande:

Ryssland välkomnar Kinas vilja att spela en positiv roll för att hitta en politisk-diplomatisk lösning på den ukrainska krisen och de konstruktiva tankar som framförs i dokumentet som utarbetats av den kinesiska sidan ”Om Kinas ståndpunkt med avseende på en politisk lösning av den ukrainska krisen.”
Parterna noterar att för att hitta en lösning på krisen i Ukraina är det nödvändigt att respektera alla länders berättigade farhågor när det gäller säkerhet och att förhindra bildandet av blockkonfrontationer, för att stoppa åtgärder som ytterligare kan föra upp konflikten.
Parterna betonar att ansvarsfull dialog är det optimala sättet att uppnå en varaktig lösning på krisen i Ukraina, och det internationella samfundet bör stödja konstruktiva ansträngningar i detta avseende.
Parterna uppmanar alla att upphöra med alla åtgärder som uppmuntrar eskalering av spänningar och drar ut striderna, för att undvika ytterligare försämring av krisen som leder till att den går ur kontroll. Parterna motsätter sig alla ensidiga sanktioner som går utöver FN:s säkerhetsråd.

Men fler ord betyder inte större klarhet. För er som inte är bekanta med ”träspråk” i dokument från sovjettiden är det föregående en bra introduktion till lärande.

Vad vi kan säga är att det inte finns något i de ovan citerade avsnitten som tyder på starten på en ”fredsoffensiv” mot Washington. Att den inte placerades högt upp i Gemensamma deklarationen utan är begravd i den näst sista, åttonde delen talar för sig själv. Under tiden, för sin del, redan innan Xis plan landade i Moskva, hade Washington på förhand avvisat varje möjlig roll för kinesiska medlare eller för deras fredsplan. USA fördömde allt tal om en omedelbar vapenvila som välsignelse för ryskt innehav av erövrat ukrainskt land.

Mitt omnämnande av ”tre språk” gäller inte bara frågan om kriget i Ukraina, utan hela texten i den gemensamma förklaring som statsbesöket avslutades med. Dokumentet är väldigt långt och man behöver kompetensen hos en erfaren Kremlolog för att plocka russinen ur denna kaka, som tyskarna gärna säger.

Skälen till både längden och formen på innehållet i den gemensamma förklaringen framgår av inledningen. Det hänvisar till fördraget om gott grannskap, vänskap och samarbete som undertecknades av Kina och Ryssland 2001, som täckte ett brett spektrum av ämnen inom alla tänkbara områden utöver de vanliga föreställningarna om samarbete i diplomatiska, kommersiella och säkerhetsfrågor. Alla dessa olika gemensamma ambitioner bekräftas i texten till den gemensamma förklaringen med allmänna ord av god vilja och ansträngningar från parterna, att tjäna respektive staters och folks intressen, men nästan utan specifika projekt eller mål.

Från början till slut gav både Ryssland och Kina mycket lite konkret information till journalister som täckte evenemanget, om de långa en-mot-en-mötena mellan de två statscheferna eller om mötena i arbetsgruppen som träffades varje dag under deras tillsyn och omfattade ett begränsat antal tjänstemän på ministernivå, olika vid varje tillfälle.

Ändå, hur konstigt det än kan tyckas 30 år efter Sovjetunionens upplösning, finns det fortfarande kremliologer bland oss ​​som försökte hitta något värt att rapportera om statsbesöket med sitt hantverk. Till och med mainstreammedia som The Financial Times antog utmaningen. Deras journalister fann och tog med i rubriken på en daglig rapport i går att Kina ”håller tillbaka” byggandet av en ny rysk gasledning, känd som Power of Siberia 2. Detta länge omdiskuterade projekt skulle tillföra 50 miljarder kubikmeter gas per år genom att använda gasproduktionscentra i Sibirien och Yamal som hittills har försörjt Europa; de skulle nu tjäna Kina från en ny riktning, över Mongoliet till dess västra regioner.

Medan externa analytiker hade förväntat sig att kineserna skulle sluta avtalet redan nu, så att bygget kunde påbörjas utan dröjsmål, finner vi följande i del 3 av det gemensamma uttalandet:

Parterna kommer att använda sina ansträngningar för att främja arbetet med att studera och komma överens om projektet att bygga en ny gasledning från Ryssland till Kina genom Mongoliets territorium

Financial Times menar att detta vaga språk tyder på att kinesiskt stöd till den ryska ekonomin är mindre entusiastisk än vad Moskva hoppades. De ser det strikt i sammanhanget av Rysslands förmodade ekonomiska beroende av Kina i rollen som ”junior partner”, termen vi hittar i rubriken till en annan artikel i FT från igår.

För min del ser jag också förseningen av godkännandet av Power of Siberia 2 som viktig, men av en annan anledning: vad den säger om Kinas rädsla för eventuell amerikansk inblandning i flödet av kolväten till Kina från Mellanöstern. Det är ett ämne som jag kommer att snart ta upp.

Den enda andra punkten i den gemensamma förklaringen som verkar ha fångat kommentatorernas uppmärksamhet i väst är uppmaningen i punkt 7 till alla kärnvapenmakter att hålla sina vapen strikt inom sina egna nationella gränser. Det skulle naturligtvis innebära tillbakadragande av amerikanska kärnkraftsanläggningar från Västeuropa och Turkiet. Det är en lika stridbar ståndpunkt från Ryssland som dess krav i december 2022 att Nato skulle dra sig tillbaka till sina gränser från 1997, det vill säga innan det expanderade till de tidigare Warszawapaktsländerna.

Att tillämpa Kremlologins konst på statsbesöket har använts med största effekt när man försöker identifiera ämnena för de stängda ministermötena. I avsaknad av officiell information om vad som diskuterades, än mindre överenskommits, har kommentatorer gjort sin gissning genom att titta på vilka som var närvarande vid dessa möten och vilka som inte var med. Denna teknik användes i går kväll av en av paneldeltagarna på Vladimir Solovyov talkshow angående dag två av besöket. Arbetsgruppen bestod av personer från transport och handel. Paneldeltagarens slutsats var att de diskuterade den nya logistiken, de nya leveranskedjorna från Ryssland till Kina för kolväten, spannmål och mycket mer.

Den här typen av kremliologi erbjöd mycket mer intressanta möjligheter när den ryske militäranalytikern Andrei Martyanov påpekade att arbetsgruppen för dagen inkluderade Rysslands högsta militära försäljningstjänsteman, vilket är precis motsatsen till vad västerländska experter skulle ha förväntat sig, med tanke på Rysslands upplevda beroende av Kina för att hålla igång sina krigsansträngningar i Ukraina medan dess egna ammunitionsförsörjning körs ut .

Nästan alla experter på internationella frågor i väst tar det för givet att den största militära potentialen i världen utanför det kollektiva väst finns i Kina. De tittar på Kinas storlek i termer av befolkning, BNP, militärbudget och känner sig säkra på att Ryssland, med en tiondel av befolkningen, har en ännu lägre andel av BNP och med en militärbudget mindre än en fjärdedel av Kinas, och de är inte i tvivel om vem som är vem.

Men, som jag har sagt ganska länge, är de tidigare nämnda indikatorerna en opålitlig prediktor för Hard Power , och Martyanov är helt klart av samma åsikt. Jag hänvisar läsarna till videon där han argumenterar för att den rysk-kinesiska arbetsgruppen den första dagen av besöket talade om Kinas möjliga förvärv av Rysslands olika hypersoniska missiler, särskilt de som är anpassade för att förstöra hangarfartyg och andra ytfartyg. Som de flesta vet är dessa vapen unika i världen. Och av flera skäl som är lätta att nämna kan de vara till stor nytta för Kina för att hålla den amerikanska flottan på avstånd, det vill säga 1 500 km eller mer till sjöss.

YouTube-spelare

I sitt första tal efter att ha blivit vald av partikongressen för en ny mandatperiod sa Xi Jinping att den kinesiska militären måste skapa en ”stålmur” för att säkra landet mot fiender. I mitt första försök att tolka det uttrycket såg jag det som en referens till ”den stora muren”, som var en aldrig tidigare skådad ingenjörsbragd för sin tid och som syftade till att försvara Kina mot barbarerna utanför Han-folkets territorier. Jag såg denna ”vägg ​​av stål” som en skyddande omkrets i Sydkinesiska havet för att hålla USA och allierade flottor ute.

Chrustjov

Under de senaste dagarna ser jag dock en annan referens antydd av ”Stålmur”, nämligen ”Stålstaketet” från 1962 som Adlai Stevenson vid FN deklarerade skulle införas av USA för att säkerställa att sovjetiska missiler och andra vapen inte skulle levereras med fartyg till Kuba. Precis som de ryska invändningarna mot Natos eventuella installation av missiler i Ukraina är en direkt påminnelse om 1962 med omvända roller för nyckelaktörerna, så kan vi i det kinesiska fallet gentemot Taiwan se en liknande rollomvändning där USA också spelar rollen som att Chrusjtjovs Sovjetunionen i Kuba och Kina inför en marin blockad mot Taiwan för att hålla amerikanska vapen borta. För att säkerställa att USA inte skulle försöka bryta en sådan blockad skulle dessa ryska hypersoniska missiler vara ett mycket användbart mothot.

Med dessa risker för den kinesiska säkerheten i åtanke måste jag återigen ta upp förseningen i Power of Siberia 2-pipelineavtalet. Det antyder för mig att den kinesiska ledningen ännu inte fruktar att eventuella amerikanska svidande sanktioner kommer att införas och inte förväntar sig en direkt militär konfrontation inom en snar framtid.

Som de säger på rysk TV, ”tiden får utvisa.”


Inlägg på Gilbert Doctorows blogg.

Föregående artikelVad händer i Ukraina? Viktigt möte lördagen 25 mars på Solidaritetshuset
Nästa artikelDet har aldrig i historien funnits ett större behov av en stor anti-krigsrörelse 
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

6 KOMMENTARER

  1. Ryssland+Kina=💞💞💞
    Ryssland+Kina=💞💞💞
    Ryssland+Kina=💞💞💞

    Lögnimperiet 🎚🎚🎚
    Lögnimperiet 🎚🎚🎚
    Lögnimperiet 🎚🎚🎚

  2. Afrika: Ryssland avskriver 20 miljarder skulder och ger bort sin spannmål

    Västerländska medier och politiker klagar regelbundet över Rysslands inflytande i Afrika. Som den nuvarande utvecklingen visar finns det många goda skäl för Afrika att stödja Ryssland och inte västvärlden.

    Västerländska medier och politiker anklagade förra sommaren Ryssland för att blockera ukrainska hamnar för att förhindra ukrainska vetetransporter till världens fattigaste länder och på så sätt beväpna hungern. Även om det var en lögn från början till slut, eftersom det var Ukraina som förhindrade exporten i utbyte mot västerländska vapen, var det en ganska framgångsrik internationell anti-rysk mediakampanj.

    Spannmålsavtalet och väst
    När spannmålsavtalet slöts visades det än en gång att anklagelserna mot Ryssland var lögner. Spannmålet som sedan exporterades från Ukraina gick nästan uteslutande till Europa, men inte till de svältande länderna i Afrika.

    Endast cirka tre procent kom dit, vilket kan läsas på den aktuella sidan i FN.
    Spannmålsaffären krävde också att västvärlden skulle ge upp de hinder som infördes genom dess sanktioner mot exporten av rysk spannmål och rysk konstgödsel till de svältande staterna. Det här är sanktioner mot ryska banker, eftersom det inte kan finnas någon export utan betalning, och det är sanktioner mot ryska hamnar och logistikföretag, eftersom någon måste transportera spannmål och gödsel. Men västvärlden har inte tagit bort dessa hinder och fortsätter att hindra exporten av rysk gödsel och spannmål.

    Detta går till och med så långt att europeiska stater förhindrar transport av rysk gödsel, som hölls kvar efter att sanktionerna infördes i europeiska hamnar. Ryssland erbjöd sig då att ge bort dessa gödselmedel till mottagare i behövande länder, men EU-länderna fortsätter att hindra transporter. Jag rapporterade senast om detta i slutet av februari med exemplet Lettland, med vilket FN förhandlar om avlägsnande av de akut nödvändiga gödselmedlen.

    Ryssland har nu gått med på en förlängning av spannmålsavtalet, men inte med 120 dagar som planerat, utan bara med 60 dagar. Och Ryssland har satt som villkor för en ytterligare förlängning av spannmålsavtalet att västvärlden äntligen genomför sin del av åtagandena. Om inte västvärlden gör detta kommer Ryssland inte att förlänga spannmålsavtalet ytterligare efter det.

    Naturligtvis vet alla att västerländsk media bara väntar på detta, och sedan återigen anklagar Ryssland för att använda hunger som vapen. Rysslands president Putin reagerade på detta och lovade de afrikanska staterna att de i det här fallet skulle ge dem de tidigare levererade mängderna spannmål gratis. Västmedia rapporterade inte om detta och man kan anta att de inte kommer att göra det i framtiden heller.

    I slutet av denna artikel kommer jag att översätta den del av president Putins tal som han höll för de afrikanska staterna den 20 mars vid den ryska internationella parlamentariska konferensen, så att läsare i Tyskland kan få reda på vad Putin sa i ämnet.

    Skuldsanering
    Dessutom har Ryssland avskrivit mer än 20 miljarder dollar i skuld till afrikanska länder. Putin konstaterade också detta i sitt tal, från vilket jag kommer att citera i slutet av denna artikel.

    Vid det stora toppmötet mellan Ryssland och Afrika i Sotji 2019 gav Putin ett löfte att skriva av 20 miljarder dollar i skuld till afrikanska länder, och Ryssland har uppfyllt sitt löfte. Dessutom hjälper Ryssland många afrikanska stater med energiförsörjning och säkerhetspolitik, vilket är en mardröm för väst, eftersom militärt samarbete med Ryssland är mer effektivt för afrikanska stater än med väst.

    Inte minst av den anledningen har stater som Mali och andra före detta kolonier nyligen utvisat de franska trupperna från sina länder, vilket lett till flämtningar och uppflammande artiklar i västerländsk media mot det ryska privata militärföretaget Wagner, som gör mycket effektivt och bra arbete i afrikanska länder utför. För att på något sätt bromsa inflytandeförlusten infördes till och med sanktioner mot Wagner, men det hindrar inte afrikanska länder från att fortsätta framgångsrikt samarbete.

    Det är därför ingen överraskning att afrikanska stater vänder sig bort från väst och mot Ryssland och Kina, eftersom Ryssland och Kina erbjuder ett ärligt samarbete baserat på respekt och lika villkor, medan västerländska stater fortfarande beter sig som kolonister som invaderar afrikanska länder. Stater vill diktera hur de bör utvecklas politiskt och ekonomiskt.

    Putins uttalanden i originalljudet
    Jag har inte översatt hela Putins tal till Rysslands internationella parlamentariska konferens med afrikanska länder, utan har begränsat mig till den del som handlar om spannmålsavtalet och Afrikas livsmedelssäkerhetsfrågor.

    Start av översättning:
    Jag betonar att vårt land uppfyller alla sina skyldigheter när det gäller att förse länderna på kontinenten med livsmedel, gödningsmedel, bränsle och andra viktiga produkter och därigenom bidra till deras livsmedels- och energisäkerhet.

    Du vet säkert att vi är redo att leverera en del av våra frysta varor i europeiska länder, inklusive konstgödsel, gratis, och de första leveranserna har redan gått gratis till länder i nöd. Men vi är tyvärr handikappade även här.

    Till stor del på grund av de afrikanska ländernas behov gick Ryssland nyligen med på att förlänga Istanbulöverenskommelsen om export av ukrainsk mat över Svarta havet och häva blockaden av rysk jordbruksexport och transporter av gödselmedel i ytterligare 60 dagar.

    Samtidigt insisterar vi på paketkaraktären av detta avtal – främst i intresset för afrikanska och andra utvecklingsländer som behöver stora mängder mat – vi insisterar på att de viktigaste ryska kraven efterlevs, särskilt, som jag sa, i ett försök att spannmål och konstgödsel levereras till behövande afrikanska länder och inte till de välnärda europeiska marknaderna, till de välnärda europeiska länderna. Av den totala mängden spannmål som exporterades från Ukraina gick 45 procent till europeiska länder och endast 3 procent till Afrika. Jag ska säga två ord till om det.

    Jag betonar att endast om vi tar hänsyn till vår ståndpunkt kan vi säkerställa ett rättvist och fullständigt genomförande av Svartahavskornavtalet, och frågan om vårt fortsatta deltagande kommer att bero på detta. Jag skulle vilja informera dig om följande. Från 1 augusti 2022 till 20 mars i år lämnade 827 fartyg Ukraina, varav endast tre miljoner ton spannmål gick till Afrika och 1,3 miljoner ton till de fattigaste afrikanska länderna. Nästan 45 procent gick som sagt till välbärgade europeiska länder, även om affären presenterades under mottot att vi måste skydda Afrikas intressen.

    Förresten vill jag uppmärksamma er på att samtidigt, trots alla restriktioner och restriktioner för rysk spannmålsexport, levererades nästan 12 miljoner ton rysk spannmål till Afrika.

    Och jag skulle vilja tillägga en sak till. Om vi efter de 60 dagarna äntligen bestämmer oss för att inte förnya detta avtal är vi redo att kostnadsfritt skicka till dessa länder från Ryssland hela beloppet som har skickats till de mest behövande länderna i Afrika under den senaste perioden.
    översättningens slut
    https://www.anti-spiegel.ru/2023/afrika-russland-erlaesst-20-milliarden-schulden-und-verschenkt-sein-getreide/

  3. Bra där M. Det är HELT korrekt. Läst och sett exakt det. Tycker och tyckt att västliga massmedierna under HELA denna kris varit vidrigare än vidrigaste. Det är HELT otroligt hur vidriga man är TROTS bevisen på pannan på dom. Dom har varit och är fortfarande på sitt livs största hjärntvätt kampanj som saknar motstycke. Hjärntvättar folket under HELA krisen. Men många har börjat se SKITSNACKET i flertalet länderna där man protesterar och demonstrerar också i många fall. Sedan finns såkallade ”sovande”folket där de blandat. Man antingen bara skiter i allt, trots att dessa vet läget, eller tror på dom rena lögnerna

  4. Kommentarerna i väst visar igen hur katastrofalt okunnig ”väst” är om Kina. Det gäller även denna artikel. De blir en hel rad av fakta fel.

    ”ryska hypersoniska missiler vara ett mycket användbart mothot”
    Kina har faktiskt också hypersoniska missiler som är operativa. Man har bra inte gjort så mycket väsen av sig.

    ”Hard Power” och ”Rysslands förmodade ekonomiska beroende av Kina i rollen som ”junior partner”
    Så fungerar inte Kina. Medan väst alltid tänker och fungerar i banor av styrka, konflikt och motsättningar, vilket även är grunden för västs politiska system dom kallar för ”demokrati”. Den starke skall bestämma och har rätt att avskaffa den svages rättigheter. Kina fungerar istället efter principen att finna samarbete och harmoni. Ryssland kan sägas ha ett beroende av Kina ekonomiskt och teknologiskt och produkter, men Kina har ett beroende av Ryssland för material, energi och naturresurser. En utmärkt grund för samarbete.

    ”Nästan alla experter på internationella frågor i väst”
    Samtidigt bör vi komma ihåg att den gamla väst och USA dikterade internationella ”regelbaserade ordning” är tydligt på väg ut. Nu är det alltmer Asiens och främst Kinas internationella multipolära ordning som gäller. Ordet ”expert” kommer från latinets uttryck för ”av erfarenhet”, och tydligt finns den kunskapen och erfarenheten ännu inte i ”väst”. Väst länderna tänker och fungerar fortfarande som hela världen kolonisatörer.

    Sedan är det väl inte Ukraina som krigar med Ryssland, utan i verkligheten USA. Ryssland vill befria ryska områden i Ukraina från utländsk överhöghet precis som en gång Norge befriades fredlig från svensk överhöghet 1905. Det är helt i samklang med traditionell folkrätt, inte västlig påtvingad folkrätt. Kina anser att folkrätt vilar på historisk traditionell grund. Inte nyligen påkomna regler, regler som som regler dikterats av västs otaliga krig och invasioner. Donbas och Krim är alltså nu en del av Ryssland, som det historiskt varit, och väst skall respektera det.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here