Ryssland slår ut Odessas elnät, skär av land- och sjöförbindelser

Bombning av Odessa. Enligt det ryska försvarsministeriet var de huvudsakliga målen hamn- och bränsleinfrastruktur. Attacker rapporterades mot anläggningar i hamnarna i Odessa och Chornomorsk, bränsle- och militärutrustningsdepåer, samt bränsletankar i områdena Bilyary och Novi Bilyary. Military Summary.

Denna artikel av Vladimir Petrovich Fedorov – 11 augusti 2026 publicerades först på Perspektiv. Sedan på
steigan.no

Odessas energisystem är förlamat

Natten till den 10 augusti genomförde ryska styrkor en kombinerad missil- och drönarattack mot Odessas värmekraftverk och sju elstationer i södra Ukraina. De fem viktigaste 330-kilovolts transformatorstationerna som drabbades var Artsyz, Mayaki, Usatovo, Novodesskaya och Tsentrolit i byn Ilyinivka. Dessutom slogs två 110-kilovolts transformatorstationer i Bilhorod-Dnistrovskyi och Karolino-Bugaz ut.

”Skadorna på energiinfrastrukturen i de södra regionerna av Ukraina är av särskild betydelse. Till följd av attackerna togs sju transformatorstationer ur drift, inklusive fem nyclelanläggningar på 330 kilovolt. Tillsammans med skadorna på Odessas värmekraftverk har detta effektivt förlamat Ukrainas södra kraftcentrum”, sade den ryske statskrigskorrespondenten Jevgenij Poddubnyj. Attackerna störde också driften av den kraftbrygga som säkerställer elflödet mellan södra Ukraina och grannländerna Moldavien och Rumänien – vilket begränsar möjligheterna att omfördela kapaciteten inom det ukrainska kraftsystemet.

Hela Odessas elnät har i praktiken slagits ut. Detta är inte bara en tillfällig störning – transformatorstationer av denna typ är extremt svåra att reparera. Det finns en global brist på reservdelar, vilket nyligen rapporterades av Financial Times i samband med amerikanska elleverantörers problem med att få tag på nödvändiga komponenter. För ukrainska transformatorstationer, som ursprungligen byggdes enligt sovjetisk standard, är utmaningen ännu mer akut: reservdelar är knappa i väst.

Vad detta egentligen betyder: Förberedelser för ett markanfall

I samband med de föregående veckornas operationer framträder en bild med tydliga strategiska konturer. Ryssland genomför nu samtidigt: en sjöblockad av alla ukrainska hamnar vid Svarta havet, systematisk förstörelse av broar och järnvägar mellan Odessa och resten av Ukraina, attacker mot vägförbindelserna mellan Odessa och Rumänien, och nu – för första gången – en fullständig störning av stadens elnät.

En sjöblockad är tillräcklig för att förhindra sjöburna leveranser. Men att slå ut elnätet och skära av vägförbindelserna har en annan logik: det är den procedur som används för att förbereda en stad för ett markanfall – eller, med tanke på att ryska markstyrkor finns på östra sidan av floden Dnepr, ett amfibiskt anfall från havet.

Putin besökte Peter Paul-fästningen i Sankt Petersburg sent förra året och visade sina högsta militära personer – inklusive Gerasimov – gravarna för Peter den store och Katarina den stora. Katarina den stora är Odessas grundare. Detta är inte subtil symbolik. Putin har upprepade gånger hänvisat till Odessa som en rysk stad. Ryssland bygger för närvarande ett stort amfibiskt krigsfartyg i Sevastopol, Krim. Det är ännu inte färdigt – men det är möjligt att pråmar och lättare fartyg som byggts i det ryska inlandet kan nå Svarta havet via landets interna kanal- och flodnätverk.

Detta är spekulativa bedömningar. Men de är inte osannolika.

Galendzhik och mordstrategin: Det enda som återstår

En ukrainsk drönarattack på Galendzhik-stranden i Krasnodar kraj-regionen dödade sju badande gäster för några dagar sedan.

Drönarbefälhavaren Robert Brody hävdade senare att attacken riktade sig mot en S-400 luftförsvarsanläggning 20 kilometer från stranden, och att detta system användes för att avfyra ombyggda S-400-missiler mot Ukraina. Båda påståendena är tvivelaktiga: S-400-missiler är mycket dyra och finns tillgängliga i tillräcklig mängd på andra ställen; och ryska stridsfordon är i alla fall inte avfyrningsramper för S-400-raketer, som är för stora och statiska för att spela den roll som Brody beskriver.

Galendzhik, å andra sidan, är platsen för en rapport från Financial Times från 2011 om att ett stort italienskinspirerat palats höll på att byggas för Putin.

Rapporten motbevisades senare delvis – ingenting har någonsin direkt kopplat Putin till byggnaden – men historien har aldrig dött. Den nu avlidne oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj återupplivade den, och Daily Telegraph citerade den igen denna vecka i samband med drönarattacken. Telegraph beskrev byggnaden som en möjlig plats för Putin, men uppgav också att Putin sällan är i Galendzhik – och att han främst befinner sig i Kreml eller i Valdai-residenset öster om Moskva.

Red.: Läs gärna Putins palats.

Det går inte att förneka det: mönstret av ukrainska drönaroperationer mot Valdai, Galendzhik och på andra håll pekar på en strategi att försöka likvidera Putin personligen. Det är inte första gången denna strategi har försökts – drönarattacken mot Kremls verkställande makt 2023 var enligt de ryska sidan ett mordförsök. Men det är första gången som det är den enda återstående ukrainska strategin av någon omfattning.

Zelenskyj sa öppet på julafton 2025 att alla ukrainare delar önskan om ”en specifik individs död” – en tydlig referens till Putin. Och det är svårt att se vad som mer återstår som strategi i Kiev: drönaroffensiven har misslyckats, sanktionsregimens effektivitet har urholkats, sjöblockaden mot Ukraina fungerar, luftförsvaret är uttömt och frontlinjerna ger vika.

Det som återstår: försök att förlama Ryssland genom att avsätta eller avliva presidenten. Det är desperat – och det skulle förmodligen inte förändra krigets gång ändå. Medvedev är en frispråkig hårdför; Mishutin är den formella nummer två; och säkerhetsrådets kollektiva ledning skulle förmodligen söka en ännu mer resolut linje, inte ett fredsavtal.

Orehiv: Ryssland kontrollerar cirka 30 procent

Det ryska försvarsministeriet bekräftade att de ryska styrkorna som går in i Orehiv kommer från general Tiplinkijs Neper-grupp – luftburna styrkor som anfaller från sydväst. Rapporter från flera ryska militära kanaler tyder på att ryska styrkor nu kontrollerar cirka 30 procent av Orehivs område – främst den södra delen av staden. Det finns ingen visuell bekräftelse på denna exakta siffra, men rapporterna kommer från så många olika oberoende kanaler att det är svårt att avfärda dem.

Byn Malaya Tokmachka, vid infarten till Orehiv från sydväst, är enligt uppgift nästan helt rensad från ukrainskt motstånd – endast en gata i den nordöstra änden av byn är enligt uppgift fortfarande omtvistad. Med Malaya Tokmachkas och södra Orehivs fall under rysk kontroll är försörjningslinjerna till ukrainska styrkor i centrum och norr om staden avskurna eller under konstant press. Orehiv är redan djupt i en ficka utan meningsfulla försörjningslänkar från norr. Det klassiska mönstret – infiltration, avskärning, logistisk strypning, kaotisk kollaps – utspelar sig återigen.

Galuzin: Ryssland kommer inte att förhandla – och Zelenskyj måste avgå.

Den ryske biträdande utrikesministern Michail Galuzin – en framstående medlem av Medinskys förhandlingsgrupp – gav en lång intervju till den statliga nyhetsbyrån TASS där han uttryckligen redogjorde för den ryska positionen.

Rysslands minimikrav är: fullständigt ukrainskt tillbakadragande från alla fyra annekterade regioner, att Ukraina ger upp sina NATO-ambitioner och förbinder sig till permanent neutralitet, att Ukrainas försvarsstyrkor drastiskt minskas, att högerextrema organisationer som Azovbrigaden och Högersektorn likvideras, och att Ukraina, med rysk terminologi, avnazifierar sitt politiska liv.

Galuzin avvisade också alla nuvarande medlingsförslag – européerna är ”ingenstans”, sa han, och amerikanska ord om intresse för förhandlingar motsägs av amerikanska handlingar: Starlink-data, underrättelser, vapen och produktionsstöd för Ukraina. Det är inte förenligt med en roll som fredspartner. Och – viktigast av allt – Galuzin antydde att en varaktig lösning kräver att Zelenskyj och hans inre krets lämnar makten i Kiev.

Det är den ryska positionen per den 10 augusti 2026. Det är inte en förhandlingsposition. Det är en sammanfattning av vad ett Ryssland som tror att det vinner förväntar sig av den andra sidan.

Den sunni-muslimska triangeln: Saudiarabien köper tid

Saudiarabien, Turkiet och Pakistan håller på att formalisera en försvarsallians. Det är ett drag som vid första anblicken ser imponerande ut – de tre mäktigaste sunnistaterna i ett militärt avtal. Men en närmare titt avslöjar något annat. Saudiarabien har stora finansiella reserver, men en militär som har misslyckats med att stoppa Houthi-attacker på sitt eget territorium. Pakistan har en stor armé, men allvarliga ekonomiska problem och är redan bundet av befintliga förpliktelser. Turkiet kämpar med kroniska underskott och stigande energipriser.

Alliansen är inte en maktdemonstration – det är en signal om att Saudiarabien inte längre litar på att USA försvarar landet.

Alliansens verkliga innehåll är förmodligen ekonomiskt: Saudiarabien betalar Pakistan och Turkiet för politisk solidaritet och militär symbolik, samtidigt som de utforskar möjligheterna till en direkt dialog med Iran – troligen via Kina och Ryssland som mellanhänder – för att öppna Hormuzsundet och de andra energikorridorerna igen. Det är ett försök att uppnå strategisk autonomi från Washington – gradvis, försiktigt och utan att formellt bryta med alliansen. Det är ett mönster vi kommer att se mer av under de kommande månaderna.

Denna kommentar publicerades av Perspektiv.

Video med Glenn Diesen och Stanislav Krapivnik