Ryssland, som hör Europas rop på krig, meddelar att de är redo

Strategic Culture

Alastair Crooke

29 juni 2026

Ryssland har nu fattat det strategiska beslutet som svar på att förbereda sig för krig i Europa.

Deeskaleringsramverket som utvecklades i samtalen mellan USA och Iran i Lucerne förblev i stort sett troget den ursprungliga iranska 10-punktsplanen. Samtidigt grumlade president Trump och vicepresident Vance medvetet vattnet och hävdade att Iran redan har gått med på IAEA:s inspektioner av Irans kärnkraftsanläggningar (ett påstående som upprepade gånger förnekats av Iran): Vance meddelade att IAEA kunde ha påbörjat inspektioner denna vecka. Nej – ”ramverket” hänvisar bara till IAEA:s möjliga övervakning av utspädningen till det 60 % anrikade lagret, förutsatt att en slutgiltig överenskommelse med USA har nåtts.

Trump skrev senare på sociala medier och påstod falskeligen: ”Iran har helt och hållet gått med på kärnvapeninspektioner på högsta nivå långt in i framtiden”. Faktum är att IAEA bara inspekterar det gemensamma iransk-ryska kraftverket i Bushier på Rysslands begäran, eftersom Ryssland vill säkerställa att landet följer sina åtaganden. Med andra ord är det en rysk begäran om att uppfylla sitt eget IAEA-åtagande.

Trump varnade sedan Iran för att han kan behöva ”slutföra jobbet [militärt]” – (om han inte får en särskilt bra överenskommelse) – vilket, säger han, skulle ta ”ungefär en vecka”, och tillägger att Iran kommer att vara skyldigt att använda alla ofrusna iranska medel som ska hållas på ESCROW-konton (konton som kontrolleras av USA) för att köpa ”majs och sojabönor till sitt folk, eftersom deras folk just nu är väldigt hungriga – och de köper uteslutande från oss”.

Så det är ganska tydligt vad som väntar – Trump återgår till sitt New York-förhandlingssätt om fastigheter. I hans bok från 1987, *The Art of the Deal*, spökskriven av Tony Schwartz, råder texten till användning av ”extrema och oförutsägbara krav för att skapa ångest och tvinga fram eftergifter från rivaler”.

Därmed är vi tillbaka till general Kelloggs strategi – Kellogg rådde Trump att det enda som fungerar med Putin eller iranierna är påtryckningar – och sedan ännu mer påtryckningar.

Vänliga Trumpianska taktiker. Visa lite flexibilitet i början för att locka fram motståndarna för att dra in dem i förhandlingar; efterföljande falska påståenden om iranska eftergifter och extrema krav används sedan för att öka trycket på Iran (medan Trump verkar hård inför den arga neokonservativa väljarkåren och mot sin ”bas” hemma).

Denna typ av påtryckningar kan fungera för fastighetsaffärer i New York, men kommer att vara ineffektiva mot både Iran och Ryssland.

Sådana hot kommer att vara kontraproduktiva mot Iran och försätta USA på kollisionskurs. ”Överenskommelsen i Islamabad var inte resultatet av påtryckningar och tvång, utan snarare resultatet av den iranska nationens motstånd och auktoritet”, svarade Qalibaf, den iranska chefsförhandlaren.

I praktiken, som Will Schryver, en skarp observatör av den amerikanska militären, noterar, har Iran tryckpunkter ”fler och mer kapabla än vad USA kan utöva på slagfältet” –

”Enligt min uppfattning, [säger Schryver], har en kraftfull amerikansk militär närvaro i Persiska viken-regionen blivit fullständigt ohållbar. De försöker bara rädda ansiktet nu. Jag tror inte, [avslutar han] att den amerikanska militären kan genomföra ens en 72-timmars högintensiv operation vid denna tidpunkt”.

”Men jag tror att de kommer att försöka. Förmodligen bara Trump-bluff, men det skulle inte förvåna mig om de försöker spela ett sista kort för att få övertaget”. (Kanske efter mellanårsvalet, och med USA som något har återuppbyggt sitt ammunitionsunderskott).

Vilket Iran sannolikt kommer att svara på genom att stänga Hormuzsundet igen och, pari passu (Pari passu är en latinsk term som betyder ”på lika villkor” eller ”med lika steg”. Inom juridik och ekonomi används det för att beskriva när flera parter, tillgångar eller skulder behandlas helt likvärdigt och utan inbördes rangordning, ö.a.) , attackera regional (Gulf) infrastruktur. Trump kommer att utnyttja ekonomin för att se vem som först vågar spela ”Chicken” (dvs. chicken race, ö.a.). Ytterligare en militär satsning kommer sannolikt bara att ytterligare urholka amerikansk militär ställning.

Det är dock mycket möjligt att Trump är beredd att minska sina förluster i Iran – kriget är ändå en belastning för hans mellanårsvalskalkyl – genom att återvända till Ukraina och Ryssland. Kiev Independent släppte en rapport igår, där de citerade en ”högt uppsatt ukrainsk tjänsteman som sa att Trump i hemlighet hade gett Zelensky grönt ljus att agera ”mer djärvt” mot Ryssland”.

Nu kör vi igen, dags för rondellen – ”Trump säger att han inte riktigt tror att Putin kommer att göra någonting utan påtryckningar”, tillade den ukrainska tjänstemannen.

Simplicius spekulerar:

”Trump har uppenbarligen varit frustrerad över sin oförmåga att enkelt lösa någon av de konflikter han hade utlovat. Och nyligen, i kölvattnet av sagan om det iranska memorandumet, erkände han till och med att han nu skulle ”vända sin uppmärksamhet” tillbaka till Ukraina.

”Som sådant är det troligt att Trump i hemlighet skulle i hemlighet ha uppmuntrat européerna att ’forma slagfältet’ för att ’mjuka upp’ Ryssland inför vad Trump härnäst kan ha planerat”.

Om detta är sant (och det är det förmodligen), leker européerna med tändstickor och riskerar att antända en konflikt.”.

E3-ledarna, Starmer, Merz och Macron, mötte Zelenskyj den 7 juni för att lova både orubbligt stöd och – i samband med att de utlovade ytterligare påtryckningar på Ryssland –

”underströk det akuta behovet av att skala upp produktionen av jaktplan för luftförsvar; djupgående attackkapacitet och gemensam utveckling av antiballistiska missiler – och ytterligare stödja den ukrainska väpnade styrkans framtida uthållighet”.

Kort sagt, européerna avser att öka djupgående attacker mot Moskva och Sankt Petersburg, vilket sannolikt kommer att döda och oroa dess invånare.

E3 planerade noggrant hur de skulle arrangera det kommande G7-toppmötet, EU-toppmötet, med Zelenskyj presenterad vid båda evenemangen och där man lovade att öka trycket på ”president Putin att gå med på ett omedelbart och fullständigt eldupphör, med den nuvarande kontaktlinjen som utgångspunkt”. Europeiska ledare lovade också att samordna inför NATO-toppmötet i Ankara (7-8 juli) för att uppnå ökade löften om militärt stöd till Ukraina.

E3-staterna förbereder sig uttryckligen med nya missiler för att slå djupare och mer destruktivt in i Ryssland. Den brittiska regeringen har till exempel meddelat att —

”Det brittiska projektet för att utveckla billiga avancerade långdistansvapen för Ukraina har nått en betydande milstolpe, med tre brittiskt designade system som framgångsrikt flygtestats. De markavfyrade vapnen ska enligt uppgift kunna träffa mål mer än 500 km bort, med en hastighet av 600 km/h – samtidigt som de bär en stridsspets på 225 kg”.

Enligt Financial Times var Trump ”mycket imponerad och entusiastisk” av Ukrainas senaste kampanj med långdistansattacker mot mål djupt inne i Ryssland vid förra veckans G7-toppmöte. Vid toppmötet gick Trump också med på att öka sanktionerna mot rysk energi.

Det är tydligt att E3 hade planerat en större psy-op för att övertyga Trump om att Ukraina inte befann sig i underläge gentemot Ryssland (som Trump kanske hade fått höra), utan tvärtom hade återtagit initiativet, och att USA borde stödja den europeiska agendan för att tvinga fram en rysk kapitulationsagenda (vapenvila, oförändrade gränser, ersättningar betalade av Ryssland och krigsförbrytarrättegångar för ryska tjänstemän åtalade för brott, etc.).

Denna utveckling har lett till två viktiga händelser från Rysslands sida:

För det första har högt uppsatta Kremlmedarbetare, särskilt Jurij Usjakov, Putins talesperson, under de senaste tre dagarna sagt att ”andan” i Anchorage-toppmötet, och dess därmed sammanhängande överenskommelser, ”i praktiken har kollapsat” – ”USA övergav dem”. Moskva förväntar sig inte längre att dessa åtaganden ska uppfyllas och fokuserar enbart på att säkra sin egen ”seger” med militära medel.

Utrikesminister Lavrov gick längre och beskrev Alaska-mötet som ett amerikanskt ”knep” utformat för att köpa tid för Ukraina att återuppbygga och återupprusta sin militär – i huvudsak jämfört med Minskavtalen som på liknande sätt framställdes som ett bedrägeri.

Biträdande utrikesminister Sergej Rjabkov sa:

”Vi ser också att Washingtons linje närmar sig den mest rabiata anti-ryska politiken som förs av USA:s närmaste europeiska allierade – nämligen Storbritannien och Frankrike”.

Detta representerar ett enormt strategiskt skifte. Ryssland söker inte längre en relation med Washington, även om kontakten med Washington DC kommer att fortsätta.

Den andra utvecklingen härrör från president Putins tal i St George’s Hall till militärkadetter den 23 juni. Putin sa sammanfattningsvis till de unga officerarna att västvärlden tillverkar ett ryskt hot och anklagar sedan Ryssland för att skapa just det hotet. Detta, sa Putin, är ett historiskt upprepat mönster som går tillbaka till 1941.

Putin antydde att en tröskel nu hade passerats: Han uppgav att medan NATO-länderna fram till nyligen hade begränsat sig till att stödja Kievregimen i att föra krig mot Ryssland, talar västvärlden idag öppet om att förbereda sig för ett krig mot Ryssland och bygger upp sina militära offensiva budgetar. Tysklands förbundskansler Mertz har varit ganska högljudd i detta avseende, sa Putin.

Rysslands svar, sade han, är inriktat på att modernisera sin kärnvapentriad och sin armé, och stärka stridsförmågan hos rymdstyrkorna och flottan. Det uttryckliga omnämnandet av kärnvapentriaden i direkt anslutning till diskussionen om västerländsk förberedelse för krig mot Ryssland var verkligen ett tydligt budskap till Trump och européerna.

Ryssland har hört de europeiska ropen på krig. Man har nu fattat det strategiska beslutet som svar att förbereda sig för krig i Europa.

(Mina fetningar i texten, ö.a.)