Red.: Hur går kriget egentligen för Ryssland? Sedan kriget inleddes 24 februari 2022 har Nato förstärkts genom att Sverige och Finland blev medlemmar. Nato har förstärkts kraftigt militärt. Media skriver inget om bakgrunden till kriget. Kritiken mot Ryssland är en enorm i Väst och har sannolikt försvagat Rysslands relation till länder utanför Väst och därmed Globala Syd.
Några frågor jag har eller fått höra: Ska Ryssland gå med på vapenvila? Och släppa återstoden av Donbass mot hävande av sanktioner? Erbjuda sig att själv använda en del frysta pengar till återuppbyggnad både i Donbass och i övriga Ukraina? Föreslå non-aggressionspakt med Väst?
En artikel av Andrew Korybko 24 februari
”Ryssland står inför fem geostrategiska utmaningar när den särskilda militära operationen går in på sitt femte år”
Som alltid förväntas Ryssland säkerställa sin suveränitet, säkerhet och därmed sin överlevnad genom ett kreativt samspel mellan sina politiska, militära, underrättelse-, diplomatiska, expert- och civilsamhällesgrupper.
Rysslands speciella operation mot det NATO-stödda Ukraina har just gått in på sitt femte år. De tre senaste årsdagarna har reflekterats över här, här och här, och i enlighet med traditionen kommer denna artikel att granska vad som har hänt under det senaste året och prognostisera vad som kan komma att hända under det kommande året. Generellt sett står Ryssland nu inför fem geostrategiska utmaningar som förväntas forma dess inställning till de USA-medierade fredssamtalen med Ukraina och dess övergripande strategi, nämligen:
—– —–
* Natos inflytande är på väg att utvidgas längs hela Rysslands södra gräns
Förra årets ”Trump Route for International Peace and Prosperity” (TRIPP) längs Armeniens södra provins Syunik har en dubbel funktion som en militär-logistisk korridor för Nato genom Sydkaukasien till Centralasien. TRIPP, som leds av medlemsstaten Turkiet med allierade Azerbajdzjan som språngbräda över Kaspiska havet, hotar att revolutionera Rysslands regionala säkerhetssituation till det sämre om dessa hot inte hålls i schack, särskilt om det uppmuntrar Kazakstan att följa i Ukrainas fotspår.
* USA stöder återupprättandet av Polens förlorade stormaktsstatus
”September 2025 var den mest händelserika månaden för Polen sedan kommunismens fall” av de 18 skäl som räknas upp i den föregående analysen, som gör att Polen kommer att spela en central roll i USA:s nationella säkerhetsstrategi för att hålla Ryssland i schack efter det att konflikten i Ukraina är över. Landet har redan EU:s största armé, ligger mitt i viktiga militära logistikkorridorer och är mycket angeläget om att återupprätta sin förlorade stormaktsstatus och därmed också den historiska rivaliteten med Ryssland på Moskvas bekostnad.
* EU militariserar och uppgraderar sin militärlogistik i en aldrig tidigare skådad omfattning
EU:s de facto-ledare ”Tyskland konkurrerar med Polen om att leda inringningen av Ryssland”, inte minst genom de nästan 100 miljarder dollar i försvarsupphandlingsprojekt som landet godkände bara under förra året. EU som helhet militariseras också med hjälp av den 800 miljarder euro stora ”ReArm Europe Plan”. För att göra saken ännu mer oroande för Ryssland fortsätter arbetet med det ”militära Schengen” för att optimera utplaceringen av trupper och utrustning mot dess gränser, och de baltiska staterna har nyligen åtagit sig att ansluta sig till detta också.
* Indien verkar genomgå en USA-vänlig storstrategisk omkalibrering
Indien började anpassa sig till vissa av USA:s intressen efter deras handelsavtal, som förklaras här, vilket skulle kunna eliminera tiotals miljarder dollar i ryska budgetintäkter om Indien verkligen minskar sin import av rysk olja, som USA hävdar att landet har gått med på. Detsamma gäller för Indien, som möjligen avstår från nya dyra militärtekniska projekt från Ryssland. Denna USA-vänliga stora strategiska omkalibrering kan också sätta mer press på Rysslands främsta kinesiska partner och därmed omforma den asiatiska geopolitiken.
* Polen vill nu ha kärnvapen och Turkiet kan snart deklarera samma avsikt
USA:s beslut att låta det nya START-avtalet löpa ut riskerar att leda till en global kärnvapenrace. Polen uppmuntrades att deklarera sina kärnvapenavsikter, medan RT publicerade en detaljerad rapport om hur Turkiet också kan gå denna väg. Båda är historiska ryska rivaler, och med tanke på att Polen planerar att skapa en inflytandesfär i Central- och Östeuropa och Turkiet planerar att göra detsamma i Centralasien, som nämnts ovan, skulle deras anskaffning av kärnvapen utgöra ett stort hot mot Ryssland och öka sannolikheten för att landet hålls tillbaka.
———-
De fem geostrategiska utmaningar som Ryssland står inför under det femte året av sin specialoperation är formidabla men inte oöverstigliga. Som alltid förväntas Ryssland säkerställa sin suveränitet, säkerhet och därmed sin överlevnad genom ett kreativt samspel mellan sina politiska, militära, underrättelse-, diplomatiska, expert- och civilsamhälles-samfund. De kan välja att sluta ett avtal med USA om Ukraina för att kunna fokusera mer på att ta itu med dessa utmaningar, men inte till vilket pris som helst, vilket är anledningen till att det ännu inte har skett.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Som det gamla ryska ordspråket brukar förtälja men om den ryska historien: ”den ryska historien är lika oförutsägbar som dess framtid”. Men för en regim i Kreml idag som fullständigt vältrar sig i historiens bulimi, och föga intresserar sig för landets framtid – så är historien mycket viktig, kanske den viktigaste.
”Putins chokladask” har den kallats – den ryska stormaktsdrömmen. Fältherren plockar ut de godaste pralinerna, och vips, har man en stormakt som bara grundar sig på Peter den Store, Katarina den Stora, Aleksander III, Stalin – men absolut inte på ryska parlamentarismen efter revolutionen 1905, Lenin, förlusten mot Japan år 1904-1905, den sovjetisk-kommunistiska epoken eller landets demokratisering från året 1990.
Om man tittar på den ryska gränsens grannskap ser vi vilken förödande verkan detta krig haft på det som förr hette och kallades för ”det nära utlandet”, före detta sovjetrepubliker och en del allierade. Numera kallas det än mer drömmande för ”den ryska världen” som dock ingen av dess grannar vill ha och allra minst införa i sina egna länder. Den som sett allehanda kartor från ryska sidan om denna ”den ryska världen” finner en hel del märkliga länder som ingår där; Albanien exempelvis – där Warszawapakten hade en smärre ubåtsbas åren från sent 1950-tal till dess Albanien lämnade Warszawapakten 1968 – i protest mot WP:s invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968. Albanerna var smarta: de lade beslag på de sovjetiska ubåtarna i Albanien. De var aktiva åtminstone långt in på 1990-talet.
Ryska geopolitiken har idag förlorat hela Kaukasus; Azerbajdzjan har mycket dåliga förbindelser med Moskva och har idag de bästa förbindelserna med såväl Turkiet som Israel(!) på det militära planet. Armenien har definitiv lämnat försvarsalliansen CSTO, Georgien har inga som helst diplomatiska förbindelser med Moskva sedan snart 20 år.
Centralasien har sina viktigaste handelsförbindelser med Kina. Ifjol, år 2025, hade C5 (Kazachstan, Turkmenistan, Tadzjkistan, Uzbekistan och Kirgizien) stora diplomatiska toppmöten med oss i Europa – det var första gången på decennier det självisolerade Turkmenistan öppet har förbindelser med Europa på det viset. Landets eviga självproklamerade neutralitet är bruten och neutralitetsmonumentet i huvudstaden Ashchabad sägs numera vara rivet. Politiskt-ekonomiskt har det bildats en ny maktaxel i horisontalen via Kaspiska havet Turkiet-Azerbajdzjan-Turkmenistan (de säga alla förstå varandras turkiska språk rätt väl – inte en egenskap att underskatta i geopolitiska sammanhang) som fortsätter in i övriga Centralasien, tadzjikerna däremot, talar ett persiskt språk. Azerbajdzjan har också usla förbindelser med Iran, då Azerbajdzjan, liksom dagens Indien har vänt sig i anti-islamsk (d.v.s. anti-pakistansk) anda, har upprättat extremt nära politiska och militära förbindelser med…Israel. En ny makthorisontal finns igen i regionen: Azerbajdzjan-Israel-Indien. Mycket oväntat. Det kan vara en tidsfråga en militärallians, som svagt finns mellan Turkiet och Azebajdzjan, kan leda till ett Nato-medlemskap för Azerbajdzjan.
Förr ansågs det omöjligt: om vare sig Armenien eller Azerbajdzjan skulle ansökt om Nato-medlemskap, skulle det motsatta landet hamnat direkt i Moskva militära zon. Med den nya armenisk-azeriska fredsavtalet, undertecknat i Washington hos president Trump fjol, 2025 – så finns inte längre den motsättningen. Både Azerbajdzjan och Armenien erövrar nu de västliga institutionerna tillsammans, man behöver inte längre godkännande av Moskva. Den missionerande ryska världens har misslyckats i de regioner som tydligen skulle lyda under Moskva.
Putins krig har stängt ned den tilltänkta nya stormaktsdrömmen och det underlag den bygger på, ”Russkij mir”, den Ryska världen.
Ser man utmed de ryska gränserna, finns just geopolitiskt och geostrategiskt sett ingen granne att bygga den nya stormakten på. Även hur kriget skulle sluta i Ukraina – så finns en sak kvar i minnet kvar hos de gamla grannarna och de före detta allierade: den ryska makten är alltid hänsynslös och våldsam. Varför vill en ansvarsfull regering ingå i det?
Ditt inlägg är präglat mer av ideologisk övertygelse än pragmatisk retorik. Artikeln här ovan beskriver ju läget. Det ser mycket allvarligt ut förRyska Federationen. Tidigare Ryssland under tsartiden och fram till nu har ju varit mer utsatt för yttre hot än tvärtom! I dessa samtal som pågår här så anser jag att ”tyckande” är underordnat den oro för världsfreden de flesta av oss känner. När det gäller RF:s egen historieskrivning så har vi motsatsen här i väst, där historien lyser med sin frånvaro. Så, vad vore bättre än att RF fick utvecklas utan yttre aggression, utveckla handel mellan alla länder och att det även borde gälla ambitionen som BRICS länderna proklamerat?
Tack! Intressant om läget i ”Russkij mir”. Håller med varför skulle ett land vilja knyta sig till en hänsynslös och våldsam granne, freds-rörelsen i Sverige borde kanske svara på den frågan.
Varför ska Sverige knyta sig till världens hänsynslösaste och våldsammaste land på andra sidan Atlanten och som redan har sina ynkliga vasaller i Europa under sin stövel?
Nu anfaller USA och Israel helt oprovocerat Iran. Magdalena Andersson säger att det är Irans fel!
Det är Sverige som borde svara på frågan varför vi knyter oss till hänsynslösa och våldsamma nationer, precis som Benny säger.
Oprovocerat? Snarare det mest fram provocerade anfallet i världshistorien.
Och anfallet är ju Irans (Ukrainas) fel. Om Iran (Ukraina) ”bara” hade gått med på USAs (Rysslands) krav, hade det inte blivit något krig. Oj, skrev jag krig. Militär specialoperation skall det naturligtvis vara……
Touché! Christian
Christian
Jösses vad var det här?
USA har inte gjort annat än provocerat och jävlats med Iran sedan 1953 när CIA kuppade bort Irans demokratiskt valde president Mossadeq.
USA har inget i den världsdelen att göra och angreppen mot Iran har alla varit totalt oprovocerade.
Köp dig en historiebok Christian.
Anders Åberg!
Hade Iran bara gått med på USAs krav hade kriget kunnat undvikas. Det kan heller inte uteslutas att Ryssland i bakgrunden saboterade förhandlingarna och därmed på ett mycket syniskt sätt offrade det iranska folket.
Något belägg för denna spekulation eller belägg för denna spekulation. Iran och Ryssland hade en mycket bra relation. Iran hade godtagit alla rimliga förhandlingskrav:
” Den 26 februari äger den tredje omgången av de pågående förhandlingarna mellan USA och Iran rum i Genève. Efter tre timmar pausades samtalen för att ge förhandlarna möjlighet att kommunicera med sina regeringar. De förväntas fortsätta senare idag.
Iran fortsätter att erbjuda minskningar av sitt kärnkraftsprogram i utbyte mot att sanktionerna hävs. Irans utrikesministeriums talesperson Esmaeil Baghaei insisterar på konkreta resultat:
”Dagens diskussioner var mycket seriösa, och vi hoppas att vi i samtalen som äger rum ikväll kommer att se en fortsättning på dialogen om att häva sanktionerna och kärnkraftsfrågor – den här gången på ett mer operativt sätt, med praktiska förslag och genomförbara initiativ”, sa Baghaei.
Att Baghaei insisterar på dessa är ett tecken på att de villkor som den amerikanska delegationen har erbjudit var vaga och saknade detaljer.
Innan dagens runda började publicerade Wall Street Journal en lista (arkiverad) med ”stränga” krav som USA ställer till Iran. Dessa är:
avveckla dess tre huvudsakliga kärnkraftsanläggningar – i Fordow, Natanz och Isfahan
leverera allt sitt återstående anrikade uran till USA
acceptera permanenta restriktioner utan solnedgångsklausuler*
nollanrikning, med potentiell tillåtelse av låg anrikning för medicinska ändamål
* (En solnedgångsklausul (engelska: sunset clause/provision) är en bestämmelse i en lag, regel eller ett avtal som innebär att den automatiskt upphör att gälla efter ett visst datum, om den inte uttryckligen förlängs genom ett nytt beslut. Syftet är att tvinga fram en utvärdering och minska regelkrångel, ö.a.)
I utbyte mot det skulle USA erbjuda … inget konkret:
USA erbjuder endast minimala sanktionslättnader till Iran som en del av en överenskommelse, … USA vill se Iran följa villkoren under en längre period och, om det bedöms hålla sig till avtalet, kan landet med tiden begära ytterligare sanktionslättnader och andra förmåner, sa tjänstemännen.
Varför tror USA att Iran kan vara villigt att ge upp allt för ingenting?
Om de krav som WSJ publicerade är verkliga kommer förhandlingarna ingenstans eftersom de bryter mot flera av Irans röda linjer.” Iran – USA:s förhandlare blockerar framsteg med orimliga krav.
Christian
Visst, hade Iran bara gett upp sitt försvar och låtit Israel krossa dem så hade allting varit underbart och fantastiskt!
Intelligent reflektion där Christian.
Man kan också vända på det och säga att om USA hade slutat terrorisera Iran så hade kriget kunnat undvikas, men det är klart om man som du är en supporter av imperialistiska krig på andra kontinenter än den egna, så kan man ju inte resonera på det viset. Jag däremot kan utan vidare göra det.
Helt Fel, Denaucler.
Det är det allt värre aggressiva Nato med nazi-packet i EU:s korridorer som nu utgör det största hotet mot fred och säkerhet. Då EU bildades framställde man Unionen som ett ”fredsprojekt”. Men hur låter det nu? Krigshets och upprustningsparanoia, med falska förespeglingar om att vi måste försvara oss, fast vi pumpar in skattemedel i ett proxykrig som vi inte överhuvud alls behöver delta i .
Nu är det alldeles för många ”nazisympatisörer” som intagit maktpositionerna i Europa. Det är mycket illa. Detta hade redan förutsetts av trovärdiga personer som varnat redan vid EU:s tillblivelse. Allt för många högt etablerade nazister undslapp Nürnberg-rättvisan tyvärr. Det är sannolikt deras revanschistiska ättlingar som intagit maktpositionerna i EU, fast man försöker dölja det på olika sätt.
Det är inte ens någon hemlighet Erik! Både Urusla von Ljugen och förbunds-Hitler Merz är nära släkt med högt uppsatta nazister under Hitlers Tyskland och äpplet har inte fallit långt bort från trädet. I Kanada så sitter ättlingar till ukrainska nazister i regimen och i USA så grundade gamla nazister CIA efter förebild från Gestapo vilket hela världen lider av än idag.