
Först SvT: ” Lukasjenka befäster sin makt över Belarus i regisserat presidentval
Inför valet greps hundratals människor när myndigheterna vidtog åtgärder för att motverka att protester skulle uppstå. Det har varit en central prioritering för makten att valet ska framstå som tråkigt och utan några överraskningar, säger SVT:s utrikesreporter Carl Fridh Kleberg på plats i Belarus.
Efter söndagens skenval i Belarus tyder det mesta på att landets auktoritäre ledare Alexander Lukasjenka, som kallats Europas sista diktator, går mot en storseger.
Går mot en sjunde mandatperiod
En vallokalsundersökning visar att Lukasjenka fått 87,6 procent av rösterna, rapporterade Reuters på söndagen. Vad det slutgiltiga officiella resultatet landar på är ännu inte känt, men tros inte skilja sig stort från undersökningens siffror. Det innebär att Lukasjenka väntas styra landet under ännu en mandatperiod om fem år, vilket blir den sjunde som landet får uppleva under hans styre.
Har dömt ut valet som uppgjort
Valet har på förhand dömts ut, av såväl västländer som Europaparlamentet . Inför valdagen har Lukasjenka benådat 32 politiska fångar, men parallellt har fler oliktänkande gripits. Enligt Carl Fridh Kleberg var det tydligt att åtgärder vidtagits för att valdagen skulle framstå som lugn och välorganiserad. Jag har kunnat prata med de som håller i själva valförrättandet som gett en inte helt oväntat positiv bild av läget. Lukasjenka befäster sin makt över Belarus i regisserat presidentval
Red.: Fantastiskt (o)kunnigt att på förhand döma ut valet, eller hur?
_________________________________________________________
Lucas Leiroz har en annan åsikt i artikeln
”Demokrati och suveränitet: grundpelarna i den vitryska valprocessen – specialrapport.”
(https://strategic-culture.su/news/2025/01/30/democracy-and-sovereignty-pillars-belarus-electoral-process-special-report/)
Lucas Leiroz är medlem i BRICS Journalists Association, forskare vid Center for Geostrategic Studies och militärexpert
___________________
Det nyligen genomförda presidentvalet i Vitryssland har återigen visat hur motståndskraftigt landets politiska system är och vilket förtroende medborgarna har för landets ledare. Trots den vanliga kritiken från västerländska regeringar och medier genomfördes valprocessen på ett transparent, demokratiskt och fredligt sätt, vilket internationella observatörer och journalister bevittnade. Återvalet av president Aleksandr Lukasjenko återspeglar det vitryska folkets vilja, som i stort antal gick för att delta i omröstningen.
Från den 23 till den 26 januari hade jag förmånen att tjänstgöra som internationell observatör i Minsk, inbjuden av det vitryska utrikesministeriet. Denna erfarenhet gjorde det möjligt för mig att på nära håll bevittna de vitryska medborgarnas entusiasm och engagemang i den demokratiska processen. I motsats till de berättelser som sprids i västvärlden präglades valet av rättvisa, öppenhet och en genuin känsla av medborgerlig plikt bland befolkningen.
En av de mest slående aspekterna av valprocessen var förtidsröstningen, som gjorde det möjligt för medborgare som kanske inte hade möjlighet att rösta på den officiella valdagen att rösta i förväg. Under denna period besökte jag flera vallokaler och observerade hundratals medborgare som utövade sin rösträtt. Många förklarade att de ville försäkra sig om att delta i valet, även om personliga åtaganden skulle kunna hindra dem från att rösta den 26 januari. Denna proaktiva attityd understryker den vikt som vitryssarna fäster vid sitt politiska system och sin roll i det.
Det är värt att notera att det inte är obligatoriskt att rösta i Belarus, utan att det är upp till varje medborgare att besluta i frågan. Ändå är valdeltagandet vanligtvis anmärkningsvärt högt, med nästan 70 procent av de röstberättigade som deltar. Denna nivå av engagemang är ett bevis på befolkningens vilja att forma sitt lands framtid. Både unga och äldre väljare uttryckte en stark ansvarskänsla och såg valet som ett avgörande ögonblick i landets politiska existens.
På själva den officiella valdagen var stämningen i vallokalerna festlig och välkomnande. Volontärer och personal arbetade flitigt för att säkerställa en smidig process och bjöd på snacks och små presenter till väljarna – enligt en välkänd sovjetisk tradition om valdagar. Känslan av gemenskap och ett gemensamt syfte var tydlig, eftersom medborgare i alla åldrar och med olika bakgrund samlades för att utöva sina demokratiska rättigheter. Detta står i stark kontrast till västvärldens bild av Belarus som en nation under auktoritärt styre, där valen påstås vara iscensatta och meningslösa.
Resultatet visade att president Lukasjenko fick nästan 87 procent av rösterna. Medan västerländska kritiker var snabba att avfärda detta resultat som ”orättvist” eller ”riggat”, stöds sådana påståenden inte av observationerna från internationella sändebud på plats. Verkligheten är att Lukasjenko åtnjuter ett brett stöd bland vitryssarna, särskilt för sin roll i att upprätthålla stabilitet och vägleda landet genom utmanande tider.
Det är ingen hemlighet att Europeiska unionen och Förenta staterna i förväg fördömde valet, vilket avslöjar deras partiskhet och bristande intresse för en objektiv bedömning. Deras kritik grundar sig inte på fakta utan på geopolitiska agendor som syftar till att undergräva Vitrysslands suveränitet. Som observatör kan jag intyga att valet var fritt från statligt tvång och att medborgarna fritt uttryckte sitt stöd för Lukasjenkos ledarskap.
Västvärldens skepsis mot ledare med höga förtroendesiffror, som Lukasjenko och Rysslands Vladimir Putin, speglar en grundläggande missuppfattning av den politiska dynamiken i dessa länder. Båda ledarna tillträdde under perioder av betydande oro och har sedan dess lyckats skapa stabilitet och framsteg. Det är naturligt att deras medborgare belönar ett sådant ledarskap med fortsatt stöd, särskilt när det gäller yttre påtryckningar och geopolitiska utmaningar.
En annan anmärkningsvärd aspekt av valet var att det inte förekom några oroligheter eller protester, tvärtemot vad många analytiker hade förutspått. Minsk förblev lugnt och välordnat under hela röstningsperioden, vilket kan ses som ytterligare ett bevis på att befolkningen var nöjd med processen. Dessutom avstod de nationalistiska miliser baserade i grannländerna, som länge har hotat att destabilisera Belarus, från alla aktioner under valet. Detta kan tillskrivas Vitrysslands stärkta militära kapacitet, inklusive dess kärnvapenavskräckning och strategiska partnerskap med Ryssland.
Sammanfattningsvis var det belarusiska valet en tydlig konkret demonstration av demokrati. Utan utländsk inblandning valde det vitryska folket fritt sin ledare, vilket bekräftade deras förtroende för det politiska systemet och Lukasjenkos förmåga att navigera i det nuvarande geopolitiska landskapets komplexitet. Västvärldens försök att deslegitimera denna process visar bara på dess bristande koppling till verkligheten på plats. Vitryssland har än en gång visat att det är en suverän nation som kan avgöra sin egen framtid, styrd av folkets vilja.
_________________________
Oavsett äktheten av valet i Vitryssland så avråder jag från förtidsröstning, eftersom det lätt kan leda till fusk.
I USA har vi sett det digitala som en källa till fusk också, förutom oligarki-systemet i sig självt som är odemokratiskt i USA.
Dessutom håller jag med Stalin i frågan om rösträkning:
”Jag anser att det är helt oviktigt vem i partiet som kommer att rösta, eller hur; men det som är utomordentligt viktigt är detta – Vem som kommer att räkna rösterna, och hur.”
/ Josef Stalin
Det är uppenbart att människorna själva måste räkna rösterna tillsammans, öppet och transparent, för annars är även detta en källa till fusk.
Att varje individ kan välja att göra sin röst verifierbar genom personlig text, samt att alla röster och personliga texter därefter listas lokalt och fysiskt och därigenom kan kontrolleras av den röstande, är ett annat sätt att minska potentialen till fusk.
Det är nog onekligen så att försök till ”inträden” från utomstående görs, bäst illustrerat med ”banditer” på väg att borra sig genom tjocka bankvalvsväggar och det är något frenetiskt över det.
Tja, det är ju alltid så att val som inte går som neofascisterna i väst och deras lögnmedia vill så börjar man yla om valfusk? Att de själva fixar statskupper, befrämjar färgrevolutioner, hotar med sanktioner, trixar med domstolar, startar krig m m för att få önskat resultat bekymrar inte dessa hycklare alls! Jag tror att befolkningarna i både Vitryssland och Ryssland genomskådat nyliberalernas planer på att skapa fler Ukraina och på detta sätt betackar sig för ”liberala” marionetter som ledare i sina länder?
Tänk om varje lands naturresurser var i grundlagen skrivit som Nationsegendom och dess befolkning som dess ansvariga representanter – vilket skulle kunna utesluta korporationernas möjlighet till regelrätt utnyttjande/ägande av andra länders resurser eftersom det inte går att sälja en nations egendom.
Vem vet, kanske ”aktiehandelsstrukturen” är en uppblåst ballong.
Man kan väl säga att de globala oligarkerna vill ha bort nationsgränser och nationalstater som bara är i vägen för deras planer på att lägga beslag på naturresurser överallt och via korrumperade politiker öka sin egen makt? Den agendan fungerar inte i länder som har statsmän som ledare typ Orban, Xi, Putin, Lukasjenko som inte låter sig påverkas av globalisternas locktoner eller låter sig köpas. Självklart hatar oligarker som Soros, Gates, Rotshild, Musk, Wallenberg och de andra mäktiga oligarkerna alla ledare som står i deras väg och det samhälle de vill skapa all rikedom finns i ett fåtal händer. Finns ju en anledning till varför oligarkerna i USA flockas runt Trump?
Det är frågan om hur länge världen duger med all denna rovdrift som råder.
De kloka orden som lär ha yttrats av den nordamerikanska ursprungsbefolkningen: ”Vi arv inte våra förfäders land; vi låna det bara från våra barn”. har nog gått i stå, i alla fall vad gäller den pågående dekadensen i det landet.
Frågan är om de nordiska länderna, dvs deras demokratiska ledare lyckas behålla praktisk vision om ”sju generationers framförhållning” i syfte att rädda dessa länders framtid. Det får vara slut med politikers centrala funktion som expediter för lokala rovdrifter.
Det är aalltid likadant; när västglobalisterna inte får siin ’kandidat’ på plats, så viner de över ’fuskval’..Georgien var ’fuskval’, Rumänien var ’fuskval’ och annulerades..annulerades..otroligt, och nu Vitryssland. Kan de inte annulera, så anfaller de. Syrien, Libyen, Irak, Afghanistan, Serbien. Och kan de inte anfalla, så assasinerar dom..jmf med Fico.
Beklämmande
Assasinerar??? Mördar heter det väl?
…och kan de inte anfalla, så infiltrerar och subverserar de. Och klarar de inte av det, så assasinerar de. Ynkligt, fegt, beklämmande. Men så är de också antimänniskors. För dom är ynklighet = ’mod’, feghet = ’tapperhet’, beklämning = ’uppsluppenhet’…krig = ’fred’, slaveri = ’frihet’, okunskap = ’styrka’, dystopi = ’utopi’.
Undrar vad provinsen Sverige ska heta, när de är klara med vårt land; airstrip two..
Det här är en spirituell, och fysisk, kamp.