RT, den 27 juli 2025
Belgrad kommer inte att ge efter för externa påtryckningar och kommer att förbli ”oberoende och suveränt” i sina beslut, har dess president sagt
Belgrad kommer inte att införa sanktioner mot Ryssland under några omständigheter, sa Serbiens president Aleksandar Vucic på lördagen och avvisade uttalanden från sin EU-integrationsminister, som föreslog att landet kunde anpassa sig till EU:s politik i utbyte mot snabbare samtal om medlemskap.
Belgrad kommer dock inte att svika sina principer i jakten på några kortsiktiga vinster, tillade Vucic. Enligt presidenten skulle Serbien fortsätta att söka goda relationer med både Ryssland och EU eftersom denna politik ”har visat sig vara korrekt hittills”.
”Det är den oberoende och suveräna staten Serbiens politik”, sa han. Presidenten kallade också EU-integrationsminister Nemanja Starovics ord för ”vårdslösa” och hävdade att vissa medier i hemlandet och utomlands var för snabba med att dra förhastade slutsatser. ”Serbien kommer inte att införa sanktioner mot Ryska federationen”, uppgav Vucic.
I ett uttalande till den österrikiska nyhetsbyrån APA tidigare i veckan sa Starovic att Belgrad motsätter sig sanktioner mot Ryssland eftersom de ”inte alls skulle påverka Ryssland” utan skulle slå mot den serbiska ekonomin ”i massiv skala”. Han hävdade att Serbien skulle vara redo att helt följa Bryssels politik när ”EU-medlemskap är i sikte”.
Serbien är fortfarande ett av få europeiska länder som har vägrat att införa sanktioner mot Ryssland eller öppet ställa sig på Ukrainas sida i den pågående konflikten. Vucic hade tidigare sagt att EU har pressat Belgrad att överge sin neutrala hållning och bryta banden med Moskva.
I maj blev Vucic en av få europeiska ledare som deltog i segerdagens firanden i Moskva. Den serbiske presidenten besökte, tillsammans med Slovakiens premiärminister Robert Fico, Ryssland trots betydande påtryckningar från Bryssel.
Under besöket bekräftade han Belgrads engagemang för långsiktigt energisamarbete med Ryssland efter ett möte med president Vladimir Putin.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Gemenskapens tecken: En tidigare tysk försvarsminister, numera EU ordförande och tillika allierad med såväl ”Dear Joe” demokraterna som republikanernas företrädare och nuvarande president löper amok i hans militärutrustande såväl som följer ”NATOS” (dolda) instruktioner vars uppdragsgivare har till syfte att förverkliga och göra Europa till Mellanösterns avbild; jo fler förstörda städer desto vackrare är insikten om att ha vunnit. Vad nu än det kan vara. Men det lär inte vara medborgares förtroende.
Robert Fico överlevde en gång, vill han överleva fler gånger? Kanske fråga Von der Leyens hur instruktionerna ser ut vad gäller samtliga sk ”Rysslandsvänner”
Måtte de vara väl skyddade!
För övrigt sopade Trumpeten golvet med af Lögnen som hövligt trasmatta
Med en tysk försvarsminister som sätts i position som EU ordförande är den mest förträffliga i förberedelse till krig.
Och som uppdragsgivarna vet så passar ingen bättre än en tysk eftersom världskrigets fasor i förlusten att ha förlorat mot Soviet är fortfarande sår med stora bölder. Och det utnyttjar amerikanarna som ”trigger”
Det är inte utan skäl som de är att definiera som världens farligaste.
Så inga tyskar ska någonsin få höga poster för att ”förlusten att ha förlorat mot Soviet är fortfarande sår med stora bölder.” Hur många generationer ska der här tillämpas? Och gäller det bara tyskar eller alla som förlorat krig?
Eftersom landet är ockuperat sedan Reagan regimens tid och med det stora antalet amerikanska baser och kärnvapenförråd så är det en klar nackdel med en före detta tysk försvarsminister i position för samtliga EU medlemsländer. Landet Tyskland har visat sig vara underordnat USA i flera decennier. Jenkarna leker låda med tyskarna och har gjort länge. Nord Stream terrorn var angrepp på tysk infrastruktur och de lyfte inte ett finger. Det är bevis nog.
Vilket ”blaj” det är EU som ställer krav på Serbien att genomföra reformer inom områden som rättsstat, korruptionsbekämpning och mänskliga rättigheter.
Serbien har en stor vapenindustri och exporterar vapen till många länder. Ryssland har anklagat Serbien för att skicka vapen till Ukraina så hur neutrala är de egentligen? Den här artikeln borde handla om Serbiens dubbla geopolitik, affärsintressen, korruption och klientelism.
Liksom Hitlertyskland misslyckades med sitt försök att erövra Ryssland kommer EU och NATO misslyckas med ”utvidgningen” mot Ryssland.
Om Ryssland upplever sin existens hotad kommer de att säga ifrån på ett sätt som är både bestämt, uträknat och oåterkallerligt.
Förberedelserna är redan gjorda med en välbehövlig dränering av både USA:s och Väst Europas vapenförråd.
Vore ju bättre om EU såg om sitt eget hus med den enorma korruption som pågår i Bryssel innan man pekar finger? Serberna borde visa fingret åt EU i stället för att bry sig om det kriminella nästet som kallas EU-parlamentet.
Ryssland befriar Tjasov Jar👏 Fler byar och städer står på tur👌
Jo, så är det.
Västvärlden med alla sina wunderwaffen leveranser står handfallna.
russofob allehanda ”kan gotta sig i” följande😩
https://simplicius76.substack.com/p/sitrep-8125-chasov-yar-falls-pokrovsk
Vad ska folkmordsapologeter av typen Anderssl spinna om Rysslands krigslycka? Hamas, Hamas? 😂
Eller detta: ”Russia’s President Vladimir Putin announces completion of first mass-production Oreshnik. The hypersonic missile system is already being delivered to Russia’s forces”.
kommer russofob allehanda hänvisar till T-70 tanks?😂
’Russia Wants Victory’ and Nothing Can Stop It👌
https://sputnikglobe.com/20250801/scott-ritter-russia-wants-victory-and-nothing-can-stop-it-1122540049.html
Det intressanta med fallet Serbien är att befolkningen är mycket delad. Man vill ha både goda förhållanden med såväl Europa som med det ryska, jag skulle tro att andelen putinistiska anhängare är i Serbien de allra högsta i Europa (men jag kan ha fel). De kulturella och religiösa relationerna i det serbisk-ryska är mycket både lika och nära. Jag känner märkligt nog till flera par från vardera rysk som serbisk sida gift sig med varandra. Själsligt och andligt står man mycket nära varandra i det serbisk-ryska.
Men å andra sidan kan knappast Serbien klara sig industriellt och ekonomiskt i ett omgivande hav av idel EU-länder (som statistiskt går framåt betydligt fortare och effektivare än just Serbien självt), och Serbien är snart det sista landet (förutom den märkliga staten Kosova (som flera EU-länder vägrar erkänna, bland andra Spanien med sin komplicerade nations- och regionindelning och som på serbiska heter regionen Kosovo-Metohija) i den här regionen som saknar såväl medlemskap i både Unionen och Nato.
För Serbien är självklart detta förhållande strategiskt ohållbart, sett framåt i tiden; som det enda landet som måste ha hårda tullar och utrikes handels- och reserättigheter som resten av östra Centraleuropa och hela Sydeuropa gjort sig av med för länge sedan. I länder som Bosnien-Hercegovina och Serbien ser man med viss avundsjuka idag hur (till slut) det en gång krisande Grekland nu kunnat återhämta sig med sitt medlemskap i både Unionen och Euron, någon Grexit blev det inte överhuvudtaget, ty européerna tar hand om de sina. Den Euro som en gång i krisens början var ett rejält handikapp men med tiden blev en råstyrka för just Grekland. Den europeiska solidariteten fungerade. Den ynnesten har vare sig Serbien eller Bosnien-Hercegovina i dagsläget.
Serbien har hittills varit en trogen vapenleverantör till just Ukraina, till både rysk säkerhetstjänsts som putinisternas rejäla upprördhet. Men Serbien har inget val. Det är så geopolitiska och militära förhållandena ser ut mellan Berlin och Kyiv.
I det ryska angreppskriget mot Ukraina har de facto Serbien sedan länge valt sida. Om det står knappast någon tvekan, precis som hela Kaukasus (Georgien, Azerbajdzjan och Armenien) redan frivilligt ramlat ur den ”ryska världens” förr geopolitiska zon. Inte heller Serbien ingår längre i Putin-Rysslands geopolitiska pol. Det är det putinismens stormaktsdrömmar nu lett till: närmast totalförlust av samtliga territoriella grannallierade. Med de numera alltmer kyliga kontakterna med Turkiet och Syriens regimkollaps, tar sig inte längre ryskt flyg ut genom södra Europa, där man måste (och det i fredstid! – i krig och konflikt är självklart denna utväg kompakt stängd) betala höga överflygningskostnader till turkarna, och Balkanländerna kommer putinisterna numera inte åt alls leveransvägen för att till exempel försörja ”ön Serbien” mitt inne i Europeiska unionen. Så även Serbien är numera närmast helt förlorat för den store militärbefälhavaren Putin, som resultat av dennes felkalkylerade invasionskrig: den geostrategiska omgivningen av förutvarande vänner och allierade har numera gått under, det detta första halvåret kollapsade azerisk-ryska förhållandet är ett typiskt resultat av putinisternas hybris. Serbien är likaså ett gott uppvisningsexempel på just detta, och ett klart bevis på den ryska imperialistiska fantomsmärtan.
Serbiens ekonomiska och politiska framtid ligger självklart i Europa, eftersom det också geografiskt ligger där.
Det är det 21:a århundradets utrikespolitiska huvudregel: man har goda politiska och handelsmässiga relationer med sin närhet och sitt grannskap.
Men Serbiens vägar och vägval är inte direkt självklara i närtid. Hennes framtid blir mycket intressanta för oss alla att få följa. Det kan ofta säkert vara en generationsfråga. Den yngre halvan av befolkningen är som vanligt alltid pro-europeisk.