Specialstyrkornas desperata försök att rädda Pokrovsk misslyckas, AFU står inför en aldrig tidigare skådad kollaps på alla fronter. Situationen för Ukraina blir allt värre och värre. Stora media rapporterar alltmer om kalla, hårda fakta, oavsett om det är bristen på manskap eller elnätskollapsen:
* Utdrag från Simplicius, den 2 november 2025.
- Översättning av Rolf Nilsson.
-
Rolf Nilsson
I enlighet med ovanstående Telegraph-artikel visar den senaste statistiken att antalet deserteringar i Ukraina har skjutit i höjden under 2025:
I Spectator-artikeln ovan, med titeln ”Vem ska rädda de ukrainska trupperna i Pokrovsk?”, vädjar författaren i huvudsak till de ukrainska myndigheterna att rädda trupperna där, snarare än att låta dem ”slaktas” som vid tidigare omringningar, där envisa ukrainska befälhavare vägrade att ge upp mark för att hårdhjärtat beröva Ryssland dess glans så länge som möjligt, till priset av förlusten av många soldaters liv.
…
Den senaste veckan har de ukrainska väpnade styrkorna mött en accelererande kollaps av frontlinjen vars like vi aldrig tidigare skådat, på praktiskt taget alla större fronter. Genombrott har rapporterats överallt från Zaporizjzja-Dnipro-linjen till Pokrovsk, Konstantinovka, Seversk, Lyman och Kupyansk.
…Pokrovsks omringning har blivit en viktig kanariefågel-i-kolgruva (varningssignal, ö.a.) för AFU:s nuvarande tillstånd. Den omringning som ryska styrkor har uppnått runt detta agglomerat verkar vara den tätaste de någonsin lyckats med runt någon stad – om vi ska tro pro-ryska kartor – vilket är ett extremt talande tecken i förhållande till de ukrainska truppernas nuvarande stridsförmåga.
…
Så, vad har vi?
Pokrovsk och Mirnograd är båda snart redo att falla. Kupyansk är redo att falla; Seversk, Krasny Lyman, Novopavlovka och Konstantinovka stormas alla och kommer sannolikt att falla härnäst, med Gulyaypole och andra som sedan belägras.
Ryssland hade vid ett tillfälle i genomsnitt bara erövrat en större stad per år (Mariupol ’22, Bakhmut ’23, Avdeevka ’24). Nu står ryska styrkor i begrepp att störta en hel mängd städer i snabb följd. Likaså har Ukraina inlett en stor ”motoffensiv” varje år sedan krigets början: det fanns Kherson och Kharkov ’22, det ”storslagna” Zaporizjzja ’23 och Kursk ’24. År 2025 har varit det första utan en större ukrainsk motoffensiv.
Dessa två motstridiga fakta ovan berättar en historia: AFU är en uttömd styrka och ryska framryckningar accelererar drastiskt.
Samtidigt har Rysslands attacker mot Ukrainas elnät varit de mest beslutsamma någonsin, och många har noterat ”ovanliga” beteenden som att dubbelangripa (först karftverket/elnätet och sedan…ö.a.) reparationspersonal och skjuta upp gigantiska drönarsvärmar mot varje anläggning, snarare än bara en eller två missiler. Flera ukrainska tjänstemän har redan uppmanat människor att överge Kiev då de varnar för att staden kommer att vara utan uppvärmning under stora delar av den kommande vintern.
Ukrainas viktigaste energimyndighet Ukrenergo:
En ukrainsk kommentator sammanfattar saker och ting – var särskilt uppmärksam på sista stycket:
Roman Ponomarenko skriver på Telegram: ”Ett pessimistiskt inlägg, men det är vad det är. Med tanke på den nuvarande konfigurationen av kriget vi bevittnar, kommer dess slut uppenbarligen inte att vara till vår fördel. Ingen talar längre om 1991 års gränser, och president Zelenskyj har upprepade gånger nämnt sin beredskap att stoppa fientligheterna vid kontaktlinjen. Och även om han ständigt betonar att Ukraina inte kommer att ge upp en enda bit av sitt territorium, ser det praktiska genomförandet av denna avsikt osäker ut. Vi kan för närvarande inte återta dem med militära medel. Och att hoppas att Ryssland frivilligt kommer att ge upp de länder som ingår i dess konstitution (de fyra oblasten, plus Krim, ö.a.) är meningslöst – genom att göra det skulle Putin inte bara delegitimera sig själv som rysk ledare utan också skriva under sin egen dödsdom.
De säkerhetsgarantier som Zelenskyj så desperat söker ser ut som en uppenbar chimär i dagens värld. Varken USA, Europa eller NATO kommer att kämpa för oss, varken nu eller om 5-10-15 år. Det enda vi kan räkna med är en direkt konflikt mellan NATO eller Europa och Ryssland, men först efter att vårt krig är slut. Med tanke på att varken USA eller EU för närvarande finner Rysslands kollaps fördelaktigt eller nödvändigt, är jag inte säker på att Europa aktivt kommer att kämpa ens för sig självt. Mer troligt är att de kommer att försöka köpa sig ur konflikten, antingen med pengar eller territorium. Det är ingen slump att det i de baltiska länderna för närvarande inte finns något förtroende för att NATO kommer att kämpa för dem ens i händelse av direkt rysk aggression.
Därför kommer vi efter kriget att ha territoriella förluster och ett Putinlett Ryssland vid våra gränser, uppmuntrat av seger och imperial storhet. Det kommer att diktera sina krav för oss på den utrikespolitiska arenan och blanda sig i den interna politiken genom val på alla nivåer. Med tanke på att ukrainare är mycket bra på att gräla sinsemellan, kommer detta inte att vara svårt för fienden att uppnå. Som ett exempel, se på dagens Georgien, som för 15 år sedan var kategoriskt antiryskt.
Och huvudfrågan – kan Ukraina vinna och garantera sig en trygg framtid i åtminstone några decennier? Teoretiskt sett, ja. För detta behöver vi intern destabilisering i Ryssland och ett byte av den styrande regimen där. Detta är möjligt med en omfattande strategi från vår sida (varav en del redan implementeras – fler ryssar än ukrainska soldater dör vid fronten, och attacker mot raffinaderier har utlöst en bensinkris i många regioner i Ryssland; en del arbete återstår att göra – att underblåsa intern konfrontation i Ryssland, såsom mellan ursprungsbefolkningen och migranter, etc.). Men våra ansträngningar ensamma räcker inte. Ukrainas västerländska partners måste också bidra. Är de redo att ta risker, med tanke på att de inte vill att Ryssland kollapsar? En retorisk fråga, om något.”
Det mest avslöjande faktumet om Rysslands plötsliga genombrott på alla fronter är att dessa inte verkar ske på bekostnad av stora mekaniserade angrepp med enorma förluster, som några av Rysslands tidigare officiella ”offensiver” hade gjort. Visst, det har funnits en rad mekaniserade angrepp som vi har bevakat under de senaste veckorna, men dessa har mestadels skett på sekundära fronter; till exempel västra Zaporizjzja, runt Orekhove, i Shakhove, norr om Pokrovsk, etc.
De huvudfronter som diskuterats tidigare verkar alla kollapsa till samma gamla taktik med ”thousand cuts”. Viktigast av vad allt detta innebär är att Ryssland inte synes betala en orimlig kostnad i förluster och utrustning för dessa senaste framgångar, annat än förbrukningsmaterial som cyklar, civila bilar, buchankor (’limpor’ transportfordon typ VW-buss, ö.a.), etc.
Om detta verkligen är fallet, bådar detta extremt dåligt för AFU. Det skulle innebära att en punkt utan återvändo har nåtts där Ryssland inte längre behöver lägga ut överdimensionerade resurser för dessa ackumulerande genombrott, vilket innebär att de bara kommer att fortsätta oförminskat.
Vi vet inte säkert om detta är fallet; till exempel kan det faktum att denna plötsliga kollaps av AFU har motsvarat exakt till ankomsten av Rasputitsa* och andra svåra vinterliknande förhållanden betyda att detta har mer att göra med Rysslands senaste uppsving. Men som jag har sagt många gånger tidigare har Ryssland alltid haft sina största fälttåg under vintern, där Bakhmut- och Avdeevka-operationerna genomfördes.
*(Rasputitsa, som betyder ”dåliga vägars säsong” på ryska, är perioden med leriga förhållanden i Östeuropa som uppstår antingen på våren när snösmältningen sker eller på hösten vid kraftiga regn. Denna lersäsong gör vägar på landsbygden leriga och oframkomliga, vilket historiskt har haft stor påverkan på militära operationer. Fenomenet har bland annat påverkat Napoleons och Tysklands militära kampanjer i Ryssland samt den ryska invasionen av Ukraina 2022. ö.a.)
Dessutom har ryska styrkor i många tidigare fälttåg pressat hårt från början, men sedan utmattat sig genom en kombination av förluster och ankomsten av ukrainska reserver; se: Sumy-fälttåget, Volchansk i Kharkov, etc. Men i det här fallet verkar AFU verkligen bryta samman en masse för första gången, så att det är svårt att se ryska styrkor komma till ett utmattat stopp längs hela fronten från och med nu – det finns helt enkelt för många områden där Ukraina inte längre har manskap för att försvara sig ordentligt.
Vissa har till och med noterat andra intressanta särdrag i Rysslands senaste framgångar – att de intar större bosättningar utan att jämna dem med marken, vilket var fallet för länge sedan med allt från Avdeevka till Bakhmut till och med små som Marinka:
En av de saker jag lade märke till med slaget vid Pokrovsk är att ryssarna, till skillnad från tidigare i kriget, inte har utplånat staden. Det verkar finnas betydligt mindre användning av tung ammunition. Det finns förmodligen olika anledningar till detta. Två som jag kommer att tänka på. Precisionsattacker med drönare har förmodligen till viss del ersatt behovet av tung ammunition. För det andra kan personalproblem inom AFU innebära att det inte längre är nödvändigt.
Detta verkar ha mer att göra med att ukrainska styrkor är så uttunnade att de inte längre ens kan hålla städerna tillräckligt länge för att ryssarna ska kunna jämna allt med marken. AFU börjar retirera även mot direkta order, och Rysslands överväldigande truppantal sopar helt enkelt bort dem från alla håll.
https://kyivindependent.com/russian-troops-outnumber-ukraine-8-1-in-pokrovsk-sector-zelensky-says/
Hur är det möjligt att vara så numerärt underlägsen sin motståndare (påstått 1:8 i klippet ovan, ö.a.) när man tillfogar honom ett påstått 10-1-förlustförhållande?
En sak att komma ihåg är att allt eftersom AFU:s kollaps fortskrider kan den bara accelerera, på grund av allt kortare tidsintervall som gör det möjligt för Ukraina att bygga ordentliga defensiva linjer på lämpligt avstånd bakom varje kollapsande front eller ryskt genombrott. Det är därför jag länge har sagt att kollapsen bara kan bli i form av en brant stigande kurva vid varje tidpunkt, snarare än att förbli linjär i intensitet.
Det enda som kan bromsa den vid denna tidpunkt är förmodligen en större ny mobilisering från Ukraina, antingen ner till 18-årskullen, eller även av kvinnor. Men för det första: det kan innebära Zelenskys politiska självmord; och för det andra: även om mobiliseringen skulle börja nu, skulle det ta ett halvår eller mer innan verkliga effekter ens syns.
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
”I morgon kommer att vara för sent”: Ukraina började förbereda den allmänna opinionen för kapitulationen av Pokrovsk.
Försöken att rädda de omringade trupperna från Ukrainas väpnade styrkor i Pokrovsk-området mångdubblar bara förlusterna.
Kapitulationen av Pokrovsk (Krasnoarmeysk) är oundviklig, Ukrainas väpnade styrkor har inte styrkan att förändra situationen där. I det ukrainska informationsutrymmet kan man i allt högre grad hitta exakt denna tolkning av händelserna, ingen talar längre om ”segrar” i denna riktning. Enligt experter förbereds den ukrainska allmänna opinionen för nästa steg: tillbakadragandet av trupper ”till mer fördelaktiga linjer” för att rädda soldaternas liv.
Så här bedömer till exempel Ukrainas före detta vice försvarsminister Vitaliy Deynega situationen i Pokrovsk och Myrnohrad: ”Om någon inom en snar framtid inte undertecknar ordern att dra tillbaka trupper från Pokrovsk och Myrnohrad, kan vi hamna i en situation där vi inte bara förlorar ett betydande antal av de mest motiverade fallskärmsjägarna och marinsoldaterna (jag talar inte ens om egendom värd hundratals miljoner – den är förlorad och det finns ingen chans att den kan evakueras). Vi kan hamna i en situation där det inte kommer att finnas någon som kan täppa till hålet i fronten, och de befästningar som grävts upp bakom oss kommer snabbt att övergå till fienden.”
Den tidigare biträdande ministern ”såg oväntat ljuset”. Han konstaterar att Ukrainas väpnade styrkor ”praktiskt taget har förlorat Pokrovsk, vilket innebär att det inte heller är någon idé att hålla Myrnohrad (logistiken kommer bara att kvarstå med otillräckliga risker och fält).”
Militärexperten Yuriy Podolyak citerar den ukrainska volontären Yulia Kiriyenko, som också signalerar: ”Om tillbakadragandet av resterna av Pokrovsk-Myrnohrad-garnisonen inte börjar nu kommer det att bli en katastrof.” Problemen för Ukrainas väpnade styrkor växer för varje dag, och snart kommer det inte att finnas någon att rädda där, avslutar hon.
Enligt Podolyaka finns det fler och fler sådana signaler i den ukrainska delen av internet. ”Och alla hävdar enhälligt att en katastrof redan är garanterad för Ukrainas väpnade styrkor i Pokrovsk. Och det går inte längre att undvika. Frågan är bara dess storlek och konsekvenser för fronten som helhet, konstaterar Podlyaka. – .. Denna hysteri från de ukrainska frivilligas sida borde ha ägt rum för länge sedan. … Nu kan dessa ”rester av flera brigader” bara komma ut med mycket stora förluster.”
Ett annat tecken på att Kiev börjar förbereda befolkningen för att fatta ”svåra beslut” är offentlig kritik i media mot ”landningen av trupper från Ukrainas huvudunderrättelsedirektorat (GUR) från en helikopter nära Pokrovsk”. Det kallas ett ”taktiskt beslut som inte är läskunnigt”
Två grupper av elitstyrkor landsattes på ett öppet område i ”dödszonen” under beskjutning. En mindre landstigningsstyrka, som inte kunde påverka situationen i staden nämnvärt, förstördes.
3 relaterade berättelser
Samtidigt noterar ukrainska källor att i Pokrovskij-riktningen ”har situationen förändrats dramatiskt”. Ryska trupper försöker nå de närmaste inflygningarna, ta kontroll över positioner på hög höjd för att få en fördel i eld och observation, och samtidigt pressar de från den västra flanken och försöker också komma in från den norra sidan. – Det här är redan ett försök till halvtäckning för att skapa en effekt av kniptång och pressa in våra styrkor i kvarteren, säger ukrainska källor.
Det verkar som om Kiev redan har förlikat sig med förlusten av Pokrovsk och Myrnohrad, och nu bryr de sig bara om hur de ska ta sig ur situationen utan att förlora ansiktet, det vill säga med mindre skada på ett redan skamfilat rykte.
Sergey Valchenko
Författare: Sergey Valchenko (Sergej Valtjenko)
Som en kort slående tanke finns två problem; dels 1) hur det ryska samhället överhuvudtaget ska kunna ta hand om de många återvändande från fronten (något som fungerar uselt redan idag och skapar svårt våld och svåra socio-politiska problem hemmavid) och dels 2) hur omvärlden skall agera och reagera på minsta ryska territoriella ”framgångar” – vare sig europeiska, asiatiska (inkluderat Kina) liksom nordamerikanska länder kommer någonsin, av egna säkerhets- och principskäl, att erkänna dessa med våld erövrade som ”nya ryska territorier” som dessutom helt saknar lagstöd i FN-stadgan – redan nu finns stor underliggande kinesisk tvekan hur (och att) Kina befinner sig på en rysk sida som är helt kontraproduktivt illegal mot internationell lag. Kina har klart angivit i många år, att något erkännande ens av halvön Krim inte kan ensidigt komma i fråga.
Och den sammanlagda effekten av de här två kombinerade ståndpunkterna kommer den putinistiska diktaturen inte att komma att lösa. Inget av de ryska grannländerna kommer att komma att lita på detta land så länge som den putinistiska övervåldspolitiken existerar. Det är en framtidsnöt som den nya ryska imperialismen inte kan lösa; hur andra fria, oberoende länder skall kunna överhuvudtaget kunna lita på och ingå principiella avtal med härskaren i Kreml, som genom hela sin karriär konstant valt våldets väg – Euroasiens buse i kvarteret, med alltmer tilltagande uselt rykte.
De här faktorerna är – till dags datum – ett helt olösligt ryskt strategiskt och geopolitiskt framtidsproblem – det vill säga allt putinismen ”kämpat för” (med våld och invasionskrig), dessutom under kraftig ekonomisk och social försvagning, i regionen sedan år 2014 kommer att förbli både olöst och icke-erkänt på det internationella planet. I det saknar putinisterna helt strategi, och dessutom redan sedan planeringsstadiet. Det internationella gensvaret och erkännandet kommer att princip bli noll.
Tja, hur gör man i andra länder? De soldater som kan anpassar sig till ett civilt liv medan andra grottar ner sig i hemskheterna och börjar ta droger vilket är vanligt i framförallt USA! Men i din värld så kommer de ”underlägsna” ryssarna att misslyckas eftersom det är en del av västvärldens propaganda att påstå sådant! Din lögn om det ”putinistiska imperiebygget” är ju ett påhitt som du fått från propagandans fulmedia!
Du är verkligen bra på att roa oss, Johan !
Var det VVP eller Victoria Nuland som brände 5 miljarder dollar (utöver Soros-miljarder) för att ta över Ukraina ? (Efter första försöket, kallade ”den oranga revolutionen”.)
Var det Ryssland eller FSA som organiserade en statskupp i Kiev ?
Den mångsekelgamla världsplågan som heter London & fillialer har – helt obekymrat – förstört ännu ett land i sin strävan att uppnå odelat världsherravälde.
Ett par miljoner människor har dödats eller lämlästats, utöver de som skadats och fördrivits.
Som ”bonus” har Västeuropas ekonomi torpederats, och brittiska gamlingar har frysit ihjäl i sina bostäder för att de inte har råd med uppvärmning.
Marskalk Bernadotte visste att akta sig för Englands eviga krig, medan dagens mähän inte har vett att hålla fast vid neutralitetspolitiken (eller ens att lyssna på Otto von Bismarcks råd). Napoleon III lurades till att delta i Krimkriget på Englands sida och sedan avsattes ; de idioter som förser banderisterna med pengar, diplomatiskt stöd och vapen kommer förhoppningsvis att skaka galler framöver.
Läs gärna Dags att erkänna statskuppen i Kiev, Ukraina, efter 11 år!
USA:s biologiska laboratorier och experiment i Ukraina
Mycket intressant inlägg.
Det här är nog så verkligheten ser ut.
Jag läser SVT Ukraina nyheter och de har inte något särskilt motstridigt att komma med.
Donald Trump verkar heller inte särskilt sugen på att skicka Tomahawkmissiler till Ukraina.
Istället försöker han köpa krigsivrarna i Senat och Representanthus med ytterligare sanktioner mot Rysk olja och gas som samtidigt gynnar USA:s egna export inom det området.
På så sätt är Donald Trump lik Vladimir Poutin i Ryssland.
Fosterlandet främst!
Även om USA:s korta historia inte medger något särpräglat kulturland eller Nationalanda jämfört Ryssland eller Kina.
Idag är det nog så att USA och Donald Trump kämpar mer för USA:s egen överlevnad än för att med Imperialism regera hela Världen.
Det kanske varit så tidigare men den tiden har nu gått USA förbi.
Imperier tycks ha en förmåga att vara ändliga precis som det mesta annat på den här Jorden.
Förhoppningsvis även ondskan.
Det som till sist blir evigt är Gud med sin Skapelse.
MOSKVA, 3 november. Vice ordförande för Ryska federationens säkerhetsråd Dmitrij Medvedev påpekade att ju mer väst spenderar pengar för att stödja Kiev, desto fler territorier kommer så småningom att återgå till Ryssland och desto mer fruktansvärt kommer slutet för Kievregimen att bli.
Medvedev kallade representanter för det ukrainska ledarskapet, som har slösat bort miljarder dollar i västerländsk finansiering under flera år, för ”blodiga Kiev-clowner”.
”Ju mer västvärlden spenderar sina pengar på att stödja KKK, desto mer fruktansvärt kommer historiens slut att bli för regimen av blodiga Kiev-clowner. Och desto större kommer vårt territorium att vara, som så småningom kommer att återgå till vårt hemland Ryssland, sade Medvedev.
Vice ordföranden i säkerhetsrådet påpekade att även om man tar hänsyn till stölden av Kievregimen har västvärlden tilldelat ”kritiskt mycket” till Ukraina. – Med de här pengarna skulle det vara möjligt att bygga ett nytt, neutralt och välmående Ukraina.
Den biträdande chefen för säkerhetsrådet påminde om USA:s agerande i Afghanistan, under perioden 2001–2021. Washington spenderade 2,3 biljoner dollar bara för att ”överföra makten från talibanerna till talibanerna”.
Med hjälp från väst kommer samma sak att hända med regimen i Kiev som USA gjorde i Afghanistan, betonade Medvedev. ”Det kommer att bli ett återvändande av våra medborgare och de ryska myndigheterna till de ursprungliga ryska länderna”, skrev han och gratulerade på den kommande nationella enhetsdagen.
Dmitrij Medvedev Ryssland
Frågan är hur pass den nytillsatte israeliska ambassadören i Moskva är lierad med amerikansk/israelisk utrikespolitik. Han lär bl a ha varit stationerad i WDC.
Detta med det i åtanke att Iran är allierad med Ryssland.
Det är i synnerhet av betydelse, med tanke på de krigsbrott som USA/Israel har begått och begår och som med världssamfundets tysta godkännande börjar får nyansen av normalitet. Därför är ingets lands ledare längre säker. Lönnmorden bärs i tjocka portföljer innan de verkställs
Vilda västerns referensramar har expanderat till att omfatta världens diplomatiska färdigheter: skjut först, fråga sedan.
Jag litar tyvärr inte på Usa MINSTA lilla, men annars intressant inlägg av arbetarklass. Jag menar sedan längesen att Usa Nato EU västvärlden får sluta lägga av med skitet. Låt oss fråga hur mycket mark har Ukraina tagit tillbaka under HELA året? INGET. Det är tvärtom och de är Ryssland som tagit mera mark och stärkt sina positioner. Många tusentals och tusentals ukrainska människoliv HELT bortkastade onödan. Det enda man kan och kunnat under en längre period av Ukraina Usa Nato västvärlden är att försvaga Ryssland. Man begår terrorattentat efter terrorattentat mot Ryssland som exempelvis mot oljedepåer och gas anläggningar. Det är så detta krig pågått och pågår. Det finns INGET annat att visa upp. Man vill försvaga Ryssland och skada landet så mycket som möjligt. Ukraina kommer föralltid vara trasig då åratal av detta SKIT som saknar motstycke fortsatt pågår. 4del av befolkningen har lämnat landet och gissa hur många av dessa som återvänder till konkursboet när vi närmar oss 4år nu. Dessa har etablerat sej i sina nya hemländer. Hur många 100tusentals ukrainska människoliv har också gått förlorade HELT i onödan. Det är säkert uppe i en miljon man nu. Ukraina kommer ALDRIG bli Nato land vilket man borde varit ärliga om från början. De även krävs att ALLA 30länder godkänner detta vilket ALDRIG kommer ske. Lägg ned skitet Usa Nato EU västvärlden ni har redan förlorat. Släpp Donbass som ändå vill tillhöra Ryssland och som vill slippa bli slaktade så som de var under 8år under Minsk avtalen. Sanktionerna som saknar motstycke i världen har också TOTALT misslyckats vilket även förvånade mej. Gå hem lämna Ryssland ifred. Sluta med terroristattackerna. Slut fredsavtal där Donbass och söderut mot Krim vill tillhöra moderlandet Ryssland. Nato medlemskap finns EJ på tapeten ändå och sluta prata SKIT. EU medlemskap inga problem. Sluta mjölka och stjäla Europas befolknings pengar på detta största korruptions skandal som det egentligen är, men det är ett annat ämne det. Fred GENAST
Nu när USA har Sverige underordnat både DCA avtalet och NATO, förutom krigsfånarna i EU, som på låtsas är ovänner med USA, så går de skinande planerna som tänkt.
Och nu i denna normalitetens era där människorättsorganisationer som FN fungerar som annonserande taltrattar för mordindustrin, typ: svältkatastrof hotar i ….., Israel förbereder attack på flyktläger, etc, så är det förvånansvärt att ingen klocka ringer!
För det kommer att vara mycket enklare att, i globalismens tid, rättfärdiga sönderslagna byggnader i Sverige av den enkla anledningen att militären måste praktisera i syfte att hålla sin kompetens som yrkesmördare, krigsstollar och liknande i toppform
Skulle nu någon få för sig att ifrågasätta sådant så är det bara att läsa i avtalet: immunitet råder, dvs staten Sverige göre sig icke besvär.
Om något hotar amerikansk säkerhet (denna globalismens skräck) i redan ordnat avtal ska Sverige behandlas på samma sätt som japanerna med några välplacerade bomber på lagom avstånd från de amerikanska baserna.
Det är som sagt att referera till tidigare rikspolischef. Han lär ha sagt efter terrorattentatet i Stockholm att detta var den nya normaliteten. De invigda vet hur det ligger till.
Pokrovsk är BEFRIAD och snart är turen kommen till Krasnoarmeisk därefter följer det mödosamma arbetet med att städa upp.
Dessutom sipprar det nyheter om att 85% av Volchansk är BEFRIAD, d v s, under kontroll av Rysslands armé.
Ur askan i elden helt enkelt. Vad har russofob allehanda att säga om det? Ryssland har slut på krut? Rysslands armé är dålig utrustad? Låg moral? Ni är jo så mångordiga så vi förväntar oss långa utläggningar om hur och varför🤭
Dessutom är tiden äntligen kommen för dvärgen Pål Jonsson att ta på sig sin militär mundering och åka till fronten för att försvara den demoNkratin. Glöm inte att ta din dvärg kompanjon uffe kris-ensson med, Pålle.
Föraktet som känns mot svenska politiker, varav vissa är nämnda, är bortom beskrivning. Så ofattbart att ett land som Sverige, neutralitetens land har offrats till de globala krigsgamarna och det av sk landsmän/niskor som borde kunna sitt lands historia och värna om dess värde.
Var vägen mot fördärvet formad, ja rent av stämplat när mordet på Sveriges statsminister Olof Palme verkställdes.
svenska politiker och för den delen västerländska politiker förtjänar förakt och endast förakt.
och det stämmer Palme röjdes för att bana vägen för mediokra figurer som ulf kris-ensson att titulera sig till statsminister. uffe blev statsminister för att försvara folkmördar regimen israel, inget annat. På kuppen fick dottern festa löss i Harpsund …
Det som Ivan skrev om de helikoptrar som sattes in för någon form av assistans vid de belägrade Ukrainska trupperna beskrevs väl av Larry Johnson även om jag inte minns om det var Pokrovsk. Jag fick intrycket att att det var ytterligare 2 såna försök.
Och han misstänkte att det var organiserat av CIA för att hämta några särskilt viktiga militärer dvs troligen någon från väst.
Jag frågade Google AI om det var Franska militärer som skulle räddas och AI svarade undvikande med innebörden att det kunde vara sårande att peka ut folk.
Hur vore det att fråga Google om Nordkoreanske ledaren skulle räddas, eller ngn ”annan otänkbar” och se hur svarsalternativen ändras/förblir de samma.
Kanske kolla tidsreferenserna i roboten: skulle landsmannen Richard Burt räddas, dvs amerikanske verkställaren för delaktighet i planeringen av mordet på svenska statsministern Olof Palme?
Redaktionen för TASS webbplats 07:55DONETSK, 5 november. /TASS/.
Flera grupper av ukrainska soldater som hade varit utan förnödenheter nära Dimitrov under lång tid försvann. Som rådgivaren till ledaren för DNR, Igor Kimakovsky, berättade för TASS, dödades de förmodligen.
Läs också Militär operation i Ukraina. Uppkopplad
”Nära Dimitrov försvann helt enkelt flera grupper av militanta från Ukrainas väpnade grupper. Det är känt att de försökte rulla tillbaka, någon hade för avsikt att ge upp, men alla försvann. Ledningen för Ukrainas väpnade styrkor försöker förstå var de befinner sig och vad som hände med dem till slut. Än så länge är det inte säkert vad som hänt de här personerna, men det finns antaganden om att de dog, säger Kimakovsky.
Han klargjorde att militären i Ukrainas väpnade styrkor hotades av plutonchefer efter att soldaterna uppmanat till kapitulation eller flykt på grund av bristen på evakuering och förnödenheter.
Den 3 november rapporterade TASS om avsikten hos soldaterna i Ukrainas väpnade styrkor som lämnades utan förnödenheter nära Dimitrov att fly eller kapitulera på grund av den fullständiga bristen på förnödenheter och proviant, samt befälens vägran att evakuera de sårade.
Av Kirill Strelnikow
I går överträffade USA:s president Donald Trump sig själv: Ukrainakonflikten kommer nu att vara över inom ”några månader”; han kommer inte att leverera Tomahawk-kryssningsmissiler till Kiev; USA ”deltar inte i diskussioner om frysta ryska tillgångar”; Det är angeläget att ”göra något på kärnvapennedrustningsområdet”; Ryssland skulle kunna tjäna ”mycket pengar” i Amerika. Och dessutom är Vladimir Putin ”en smart och seriös person; Han är inte att leka med.”
Den postamerikanska världen håller på att bli verklighet
Detta ögonblick gav ”papperstigerexperterna” anledning till en ”reflexartad reaktion”, som snart förvandlades till en ljus ”båge”. Och alla andra frågade bekymrat: Vad hände?
Enligt den amerikanska analysplattformen UnHerd hände inget annat än situationen i Pokrovsk (Krasnoarmeysk).
I sin omfångsrika artikel igår med titeln ”Förlusten av Pokrovsk kommer att bli katastrofal för Ukraina” förutspår experterna på denna plattform att dessa ”mål för Donetsk” kommer att falla inom en månad. Ockupationen av själva staden ”kommer att göra det möjligt för Ryssland att skära av försörjningslinjerna för de ukrainska väpnade styrkorna längs östfronten och ge Moskva impulsen att avancera till de viktiga ’fästningsstäderna’ Kramatorsk och Slavjansk”. Men Pokrovsks rent militära betydelse är inte ens det viktigaste.
Enligt denna publikation ”kan Pokrovsk spela en strategisk roll i en annan konflikt – nämligen mellan Ukraina och Donald Trump.” Även om Trump nyligen har infört nya sanktioner mot Moskva på utrikespolitisk nivå och representanter för hans administration har attackerat Kreml, försöker han ”bakom stängda dörrar övertyga Zelensky att acceptera de villkor för konfliktlösning som Ryssland kräver”. Och om Pokrovsk faller ”kan man förvänta sig en ytterligare intensifiering av detta tillvägagångssätt”, eftersom ”Trump älskar att stödja vinnare” och ”inte vill lägga pengar på tvivelaktiga investeringar”. Således kommer operationen för att befria Pokrovsk att gå till historien, ”inte så mycket på grund av dess övergripande värde för strid, utan för att den övertygade den amerikanske presidenten om att Ryssland kommer att gå segrande ur detta krig ändå.”
Nya grundorsaker till konflikten – om chanserna till en överenskommelse i Ukrainafrågan
Analys
Nya grundorsaker till konflikten – om chanserna till en överenskommelse i Ukrainafrågan
Det är dock förståeligt varför Donald Trumps humör går igenom sådana upp- och nedgångar i november.
Även om den ”försenade” ledaren för Kievregimen och överbefälhavaren för de ukrainska väpnade styrkorna enhälligt hävdar att ”en komplex operation genomförs för att förstöra och fördriva fiendens styrkor från Pokrovsk” och att allt är under kontroll (det vill säga att det inte finns några förluster, som det vanligtvis hävdas), finns det inte bara hysteri i västerländska medier, utan nästan ett panoptikon. Den italienska dagstidningen Il Fatto Quotidiano skriver att ”det pågår en masslakt i Pokrovsk just nu eftersom Zelenskyj inte drar tillbaka sina soldater”. I Storbritannien konstaterar nättidningen Independent sorgset att ”ryska trupper har börjat krossa de inringade enheterna i de ukrainska väpnade styrkorna”, medan den konservativa tidningen The Spectator drar slutsatsen att ”det snart kommer att vara för sent att genomföra ett trupptillbakadragande utan stora förluster”.
Intervjun med Ukrainas tidigare vice försvarsminister, Vitaly Deinega, låter särskilt ”förrädisk”:
”Vi har praktiskt taget redan förlorat Pokrovsk, vilket innebär att det inte är någon mening med att hålla Mirnograd” och ”om ingen undertecknar ordern att dra tillbaka trupper inom en snar framtid, (…) Vi skulle inte bara kunna förlora ett betydande antal högt motiverade fallskärmsjägare och marinkårssoldater, utan det skulle inte finnas någon kvar för att fylla luckan vid fronten, och de befästningar vi byggde bakom skulle snabbt falla i fiendens händer.”
Åsikt .. Varför hotar Belgiens försvarsminister Moskva?
Uppenbarligen innebär den uppkomna situationen i Krasnoarmeysk och Kupjansk (liksom i Liman och Yampol) att inte bara det amerikanska ledarskapet utan också vissa europeiska politiker nu är mycket bättre på att förstå denna brutala och obevekliga verklighet.
Till exempel har den belgiske försvars- och utrikeshandelsministern, som nyligen hotade att ”utplåna Moskva från jordens yta”, gjort en tydlig reträtt: Han hävdar nu att han inte sagt detta, utan att ”tidningen De Morgen har förvrängt allting” – och att allt detta är ”illvilligt, falskt och orättvist”.
Stephen Karganovic Den 5 november 2025
Den nynazistiska regimen i Kiev ägnar sig öppet åt avskyvärda metoder mot civila icke-stridande som utgör en allvarlig kränkning av internationell rätt och ett brott mot mänskligheten.
Med fullständig straffrihet ägnar sig den nynazistiska regimen i Kiev öppet åt avskyvärda metoder mot civila icke-stridande som utgör en allvarlig kränkning av internationell rätt och ett brott mot mänskligheten. I takt med att ryska trupper avancerar och tar kontroll över ett ökande antal städer och bosättningar är ett av de sätt på vilka myndigheterna i Kiev hanterar den pinsamma situationen innan de ryska trupperna anländer att genomföra massdeportationer av den lokala ukrainska befolkningen till områden i eftertruppen som de fortfarande kontrollerar.
Tvångsförflyttning definieras juridiskt som tvångsförflyttning av individer eller grupper från deras etablerade hem eller territorier, på grund av statlig politik eller konflikter. I Ukraina genomförs fördrivningar som passar in på denna definition på militära order. Det finns ingen förklaring till detta som bygger på militär nödvändighet eller på grund av en rimlig oro för civilbefolkningens säkerhet. Det finns inte heller något som tyder på att de deporterade personerna har gett sitt samtycke i förväg. Skälen till deportationerna är helt propagandistiska och politiska.
Tvångsförflyttning av civila erkändes som ett brott av Nürnbergtribunalen. Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) kriminaliserar tvångsförflyttning eller deportering av civila som ett brott mot mänskligheten. Förbudet mot förflyttning eller deportation av civila kodifierades formellt som en del av internationell straffrätt i den fjärde Genèvekonventionen, ”Angående skydd för civilpersoner i krigstid”, som trädde i kraft den 12 augusti 1949. I en resolution om grundläggande principer för skydd av civilbefolkningen i väpnade konflikter, som antogs 1970, bekräftade FN:s generalförsamling dessutom att ”civilbefolkningar, eller enskilda medlemmar av dem, inte bör bli föremål för … tvångsförflyttningar”. I en resolution om skydd av kvinnor och barn i nödsituationer och väpnade konflikter, som antogs 1974, förklarade FN:s generalförsamling att ”tvångsfördrivning, begången av krigförande under militära operationer eller i ockuperade områden, ska betraktas som brottslig”.
Tillämpligheten av dessa normativa bestämmelser på de ukrainska myndigheterna är obestridlig även mot bakgrund av FN:s flyktingkommissariats vägledande principer om internflyktingar, särskilt princip 5, som föreskriver följande:
Statlig praxis understryker också skyldigheten för parterna i en konflikt att förhindra fördrivning på grund av sina egna handlingar, åtminstone de handlingar som är förbjudna i och för sig (t.ex. terrorisering av civilbefolkningen eller urskillningslösa attacker). Som anges i de vägledande principerna om internflyktingar:
”Alla myndigheter och internationella aktörer ska respektera och säkerställa respekt för sina skyldigheter enligt internationell rätt, inklusive mänskliga rättigheter och humanitär rätt, under alla omständigheter, för att förebygga och undvika förhållanden som kan leda till fördrivning av personer.”
De citerade konventionerna och normativa principerna som reglerar beteendet mot civila icke-stridande i områden av väpnad konflikt är otvivelaktigt tillämpliga på myndigheterna i Kiev eftersom de är en del av den offentliga och sedvanerättsliga internationella rätt som Ukraina, som medlem av FN, är skyldigt att följa.
Men tyvärr insisterar inte regeringar och internationella institutioner på att den ska göra det. Knappt, om ens någon, ägnas uppmärksamhet åt de skamlösa kränkningar som Ukraina kontinuerligt begår i detta avseende. Regimen i Kiev ställs inte till svars för sina övergrepp mot ukrainska civila.
Kievregimens användning av civila i stridszoner som brickor i propagandasyfte måste kraftfullt fördömas och den internationella allmänna opinionen måste göras medveten om detta oacceptabla beteende. Samtidigt som den ryska regeringens kommission för krigsförbrytelser fokuserar på enskilda förövare, vilket den med rätta borde, måste den också kasta ett starkt ljus över regimens kränkningar av internationell humanitär rätt som denna. De pekar inte bara ut enskilda förövare utan anklagar kollektivt hela den beslutsfattande nivån inom Kievregimens ledning.
Tyska tidning Bild ger en bra bild av det schmertzamma slutet för ukrozionazi armén.
”Ukrainian commanders have admitted they fear a serious defeat in the cities of Kupyansk and Krasnoarmeysk, which have been surrounded by Russian forces, Bild has reported. Kiev has continued to deny the gravity of the situation in the two cities.
Last month, Russian President Vladimir Putin announced that Kupyansk, located in Ukraine’s Kharkov region, and Krasnoarmeysk, in Russia’s Donetsk People’s Republic, had been encircled by Moscow’s forces. He urged Kiev to agree to an honorary surrender of the blockaded troops. Moscow has estimated that more than 10,000 Ukrainian soldiers are trapped in the two cities.
While Kiev continues to claim that it holds the two cities and that the Russian Army is being pushed back, “internal analyses tell a different story,” Bild reported on Tuesday, citing several Ukrainian officials and military commanders who asked to remain anonymous.”
Vad säger russofob Challe Bildt om detta? Nada?😩