Sovjetunionens fall – förspel och följder

15
1107

English: US President Ronald Reagan and Soviet General Secretary Mikhail Gorbachov at the first Summit in Geneva, Switzerland.
Date 19 November 1985
Source Ronald Reagan Presidential Library photo id C31982-11

I kvälls-serien “Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel https://www.globalpolitics.se/sa-banaliseras-europas-historieskrivning/

Jag har nyligen publicerat artiklar om Stalin Vem var Stalin?och olika atiklar om Sovjetunionens insatser under Andra världskriget som denna: Så banaliseras Europas historieskrivning. Tidigare har jag bl.a. publicerat Sovjetunionen under mellankrigstiden – historien skrivs om nu.

Denna artikel baseras främst på en artikel av Anders Persson utifrån Anders Carlssons bok “Resa in i det okända – Oktoberrevolutionen och den sovjetiska erfarenheten” och en artikel av Lennart Palm.


Sovjetunionens fall – förspel och följder

I sin bok diskuterar Anders Carlsson ingående också Sovjetunionens fall, som han främst tillskriver en “revolution uppifrån.” Jag har inte med mig boken på denna utlandsvistelse, men kan åter i lätt modifierad form presentera en ganska detaljrik artikel, som väsentligen är i överensstämmelse med Anders Carlssons bedömning.

Efter Andra världskriget var tillväxten i Sovjetunionen generellt större än i Väst, ofta betydligt större. Under senare delen av Breznevs tid som ledare 1964-1982 skedde en avmattning. Under 1980-1985 var tillväxten bara 1,8 %/år. Men levnadsstandaren har förbättrats avsevärt, samtidigt med en avmattning i politisk skolning och alltför litet demokrati. Detta diskuteras för övrigt ingående i Carlssons bok.

This file was derived from: RIAN archive 850809 General Secretary of the CPSU CC M. Gorbachev.jpg:

Från och med 1985 introducerade den sista sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov reformer i det sovjetiska systemet med ledorden glasnost (öppenhet) och perestrojka (omstrukturering) i ett försök att få slut på en period av ekonomisk stagnation och för att öka demokratin. Viss pressfrihet infördes och val till parlamentet, lokala råd och av president skedde i fria val.

Gorbatjov föreföll att sträva efter en slags blandekonomi, en blandning av fri marknad och av offentligt äga nyckelindustrier. I början fick han stöd av västmakternas ledare, men snart blev det klart att de förordade en snabb och brutal omstrukturering. Andra såg Gorbatjovs program mer som reformer i riktning mot kapitalism i stället för önskvärd, nödvändig demokratisering inom ramen för en socialistisk ekonomi. Detta ledde dock till uppkomsten av starka nationalistiska och separatistiska rörelser.

Före 1991 var den sovjetiska ekonomin den näst största i världen, men under dess sista åren drabbades ekonomin av brist på varor i livsmedelsbutiker, stora budgetunderskott och stor tillväxt i penningmängden, vilket medförde inflation.

Under 1991 ökade den den ekonomiska och politiska oron alltmer, bland annat då de baltiska republikerna lämnade unionen. Vid en folkomröstning i mars röstade en stor majoritet för att bevara Sovjetunionen som en förnyad federation. I augusti 1991 skedde ett försök till statskupp av medlemmar av Gorbatjovs regering, riktat mot Gorbatjov, och med syfte att bevara Sovjetunionen, men det medförde i stället att det kommunistiska partiet förbjöds och att Jeltsins ställning stärktes betydligt. Trots folkomröstningen upplöstes Sovjetunionen 25 december 1991 i 15 postsovjetiska stater.
Jeltsin untitled

Boris Jeltsin valdes till Rysslands president i juni 1991. Efter statskuppen 1991 lyckades han få parlamentet att ge honom extraordinära befogenheter att snabbt omvandla det ekonomiska systemet utan krav på godkännande i parlamentet. Under och efter Sovjetunionens sönderfall genomfördes omfattande reformer inbegripet privatiseringar och liberalisering av marknader och handel, däribland radikala förändringar i linje med den “chockterapi” som rekommenderas av USA (inte för USA, men för andra stater i ekonomisk kris) Internationella valutafonden. Detta har skildrats av Naomi Klein, i “Chockdoktrinen” (som jag inte heller har tillgänglig här).

Jeffrey Sachs

Bland dem som stimulerade detta var den svenske ekonomen Anders Åslund, och den amerikanske ekonomen Jeffrey Sachs som senare intagit en progressiv ståndpunkt i olika ekonomiska och politiska frågor, i motsats till Åslund.

Detta resulterade i en väldig ekonomisk kris med 50 % minskning av både BNP och industriproduktionen mellan 1990-1995.
Demonstration Ryssland 11120_big-754932

Vid privatiseringen övergick kontrollen över företagen från statliga organ till personer med insiderkontakter i regeringen.
* En grupp män utan egna tillgångar, ”oligarkerna”, kunde med stöd av pengar utifrån bli mycket rika och förde sedan enorma tillgångar som arbetats ihop av andra ut ur landet, allt med aktivt stöd av bl.a. USA:s vice finansminister Lawrence Summers, senare chefsrådgivare åt president Obama. Jeltsins egen familj blev mycket rik. Oligarker (dvs. kapitalistiska skurkar) flyttade miljarder i kontanter och tillgångar ut ur landet.
* Försämringen av ekonomin ledde till kollaps av sociala förmåner.
* Födelsetalet sjönk kraftigt medan dödligheten sköt i höjden.
* Fattigdomen ökade från 1,5 % i slutet av Sovjettiden (dvs. mycket lägre än i USA och Sverige idag, men måtten torde variera) till 39-49 % i mitten av 1993.
* 1992 konsumerade genomsnittsryssen mindre än 1991 och en tredjedel av befolkningen levde under existensminimum.
* Under 1990-talet rådde en extrem korruption och laglöshet, kriminella gäng etablerades och alkoholism, HIV och våldsbrott sköt i höjden.

67 % av ryssarna ansåg i en folkomröstning 1992 att arbetarkollektiv var det bästa sättet att privatisera och 79 % ansåg att full sysselsättning var en nyckelfråga. President Clinton i USA beskrev dock Jeltsin positivt som en hängiven reformator. Parlamentet presenterade våren 1993 en budget som inte uppfyllde IMF:s krav på hård åtstramning (ja bara knappt 50 % var ju fattiga), och det läckte ut att IMF skulle dra tillbaka ett utlovat stort lån.

Uppmuntrad av USA och andra västmakter beordrade Jeltsin beordrade militären att storma parlamentsbyggnaden hösten 1993. Under en dag dödades omkring 500-3000 människor och 1000 sårades. (Uppgifterna varierar).

Inför presidentvalet 1996 låg Jeltsin illa till, på 5:te plats, medan kommunistpartiets kandidat Zyuganov låg främst. Rysslands vallagar tillät att man spenderade maximalt motsvarande 3 miljoner US dollar på en kandidat, vilket var vad kommunistpartiet hade råd med. Men Jeltsins läger beräknas ha spenderat mellan 700 och 3000 miljoner dollar, varav en stor del kom från de nyrika skurkarna som kallas oligarker. Stora summor kom från väst. IMF garanterade ett lån på över 10 miljarder dollar till Ryssland. Under första halvåret kom alla viktiga massmedia under kontroll av oligarkerna eller staten, under kontroll av Jeltsin & Co. (Källa: Wikipedia). Valet vanns slutligen av Jeltsin med 54 % av rösterna medan kommunistpartiets kandidat fick 40 %. Så agerade Västs favorit.

Därefter ökande fattigdom.
Med hjälp av sina ekonomiska rådgivare och med stöd av IMF, drev Jeltsin igenom stora budgetnedskärningar och avskaffade prisreglering på baslivsmedel. När den asiatiska finanskrisen drabbade Ryssland 1998 minskade BNP än mer och landet tvingades inställa betalningarna. 1989, före de ekonomiska reformerna, levde 2 miljoner i Ryssland på mindre än 4 dollar om dagen, medan antalet i mitten av 1990-talet uppgick till 74 miljoner enligt Världsbanken och 25 % levde i akut fattigdom.
Den synnerligen ansedda medicinska tidskriften Lancet rapporterade 2009 att dödligheten ökade och att medellivslängden minskade i de flesta post-socialistiska länder i Europa i början av 1990-talet. Man fann att massprivatiseringsprogrammen (överföring av minst 25 % av stora statligt ägda företag till den privata sektorn inom 2 år) var förenade med en ökning av dödligheten bland vuxna män med 13 %. Detta genomfördes snabbast och mest genomgripande i Ryssland, där också dödligheten ökade mest.

Ryssland tog på sig ansvaret för att betala Sovjetunionens skulder, trots att dess befolkning bara utgjorde hälften av befolkningen i Sovjetunionen vid upplösningen. Den 31 december 1999 avgick president Jeltsin och lämnade över till den nyutnämnda premiärministern Vladimir Putin, som sedan vann presidentvalet 2000. Putin undertryckte den tjetjenska upproret. Höga oljepriser och den inledande svaga valuta följt av ökande inhemsk efterfrågan konsumtion och investeringar har hjälpt ekonomin att växa flera år i följd vilket förbättrat levnadsstandarden och ökat Rysslands inflytande på världsscenen. Medan många reformer under Putins presidentskap har kritiserats av västerländska nationer som odemokratiska,har Putins ledarskap med ordning, stabilitet och framsteg gjort honom tidvis mycket populär i Ryssland. Genom en självständig hållning visavi USA & Co, och genom sitt stöd för FN:s stadgan under Syrienkrisen har han blivit allt mer impopulär bland ledare i väst.

Kanske är det då inte så konstigt att så många ryssar är positiva till kommunismen. Det förklarar inte varför så många i USA är kritisk till kapitalism, men kanske hänger det ihop?

intressant.se, , , , , ,, ,, , , , , , , ,, ,

15 COMMENTS

  1. Har du tagit din medicin i dag?

    (Denna kommentar har postats av en person i Lund som använder flera olika alias och ibland tar en annans persons namn. Det är inte tillåtet i detta forum. / redaktören)

    • Valle. Tänk om man man skulle kunna fråga DN:s anglo-sionistiska skribenter betydligt hövligare frågor än din, i anslutning till deras storvulna krigshetsande villfarelse-texter, vilka fyllts med olika former av osanning. Då skulle man inte behöva bojkotta dem för att verka för fred på riktigt. Det skulle t.o.m. kunna bli relevant och intressant att besöka och att läsa.

      Att Anders tar in din internettrolling visar på en överdriven respekt för hög yttrandefrihetsnivå, i min mening.

  2. Jeffrey Sachs progressiv? Ja mycket ska man läsa innan ögonen faller av.

    Var Sachs än kom – Bolivia, Polen, Sovjetunionen, Estland och med flera – genomförde han en allt annat än progressiv ekonomisk politik. Han är ingen socialist, och kommer aldrig att bli det.
    I en artikel på hans egen blogg 2013 försvarar han sig själv, och skyller andra på dess genomförande på det han föreslog. Han säger ‘Skyll inte på doktorn för hur patienten mår när han kommer till akuten’.
    I det här fallet var det doktorn – och det hela kapitalistiska sjukhuset – som medvetet gjorde patienten dålig.
    http://jeffsachs.org/2012/03/what-i-did-in-russia/

    • Visst är han prokapitalistiskt, men det finns verkligen olika schatteringar av detta. Bra att han ändrat synsätt en del.

  3. Större utgifter än inkomster har konsekvenser.

    Ett genombyråkratiserat ekonomisktpolitiskt etablissemang utan fri prisbildning är receptet på ekonomisk katastrof. Därpå följer politiskt sammanbrott. Sammanbrottet fördjupas när det politiska systemet kollapsar, det tar tid att anpassa produktion och konsumtion till nya förutsättningar.

    Det sovjetiska imperiets europeiska undersåtar blev fria, men händelsen som sådan kan inte bedömas idealistiskt. Den hade materialistiska och ideologiska grunder, SUKP´s historia kom till ett logiskt slut.

  4. Planekonomi är ett toppstyrt system utan automatisk korrigering via fritt utbud och fri efterfrågan. Planekonomi etableras samtidigt med, och förutsätter politisk diktatur och styrd nyhetsförmedling. Diktaturen hindrar planekonomins generaler från att uppfatta läget och fatta korrekta beslut. Själva den politiska koloss som tvingar igenom planekonomin hindrar den sen från att fungera. Planekonomi kan fungera under kortvarigt terrorvälde, diktaturen kan svälta och plåga bönder till stordåd, men den kan aldrig ekonomiskt överträffa kombinationen fria konsumenter/fria producenter. Sovjetunionens sammanbrott förutsågs redan av Churchill, men med våld lyckades Partiet hålla ihop det befästa fattighuset i många extra årtionden. Att Ryssland inte längre går på steroider och har återtagit sin naturliga roll är bra för dess omgivning. Man ska inte sörja det blodbesudlade och amoraliska imperiets sammanbrott, utan glädja sig. Talande nog gick nedmonteringen nästan utan våld, medan etableringen av den monopolpolitiska ekonomin innebar decennier av terror mot den egna befolkningen, och mot grannarna.

    • Planekonomi används i alla större företag runtom i världen. Det används inom större verksamhetsgrenar och projekt, som i militären och i NASA.
      I fattiga länder som Sovjetunionen Kina försökte man sig på det. Sovjet utvecklades från efterblivet land till världens andra stormakt på 40 år, trots över 20 miljoner dödade och en väldig förstörelse av landet under Andra världskriget. Och egna misstag.

      Kina under Mao

      * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror för Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.

      Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

      * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

      “Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

      Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.


      Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

      Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.Kina 70 år – vad har hänt?

      Östtyskland hade inte Västtysklands ekonomiska och industriella resurser 1945. Och Marshallhjälpen hjälpte Västtyskland, och stärkte samtidigt USA:s ekonomi samt minskade inflytande av vänsterrörelser av olika slag.

      Wikipedia skriver “Trots den ekonomiska åderlåtningen under 1940-talet och 1950-talet blev Östtyskland snabbt en av de viktigaste ekonomiska kuggarna i Comecon. Östtyskland byggde upp sin ekonomi med inriktning på verkstadsindustri och kemiteknisk framställning.”. Men också “Under 1970-talet stagnerade planekonomin alltmer och finansiella kriser följde under hela 1980-talet. “

      DN skrev 2017 ”Många av oss hade ett bättre liv i DDR”, vilket återgav en inte ovanlig uppfattning.

      Tillväxten i BNP i Östtyskland och i Västtyskland per capita (%/year). ( Sleifer, Jaap (2006). “Chapter 3.3: High Growth of an Underachiever?”. Planning Ahead and Falling Behind: The East German Economy in Comparison with West Germany 1936-2002. )
      Östtyskland Västtyskland
      1945–1960 6,2 10,9
      1950–1960 6,7 8,0
      1960–1970 2,7 4,4
      1970–1980 2,6 2,8
      1980–1989 0,3 1,9
      Total 1950–1989 3,1 4,3

      Sedan fanns det brister i dessa planekonomier och i andra förhållanden i dessa länder. För litet reell demokrati.Lyckliga östtyskar 30 år efter murens fall?

      Kuba:s ekonomi hämmas oerhört av USA:s hårda, olagliga sanktioner.

      • Att Kina utvecklades under Mao är helt klart, men statistiken enbart ljuger. Man började på en mycket låg nivå. Om du ökar din inkomst från 2 kronor pr dag till 4 kronor per dag har du statistiskt ökat inkomsten 100%, men det är lång till fattighets nivån på 30 kronor per dag. Att det blev klart bättre efter att Kina dumpat den katastrofala demokratin mellan 1912 och 1949, samma demokrati som Sverige tillämpar idag, kan folk än idag vittna om. Det beskrivs som rena himmelriket mellan 1950 och 1956. Problemet med Mao tiden var inte någon planekonomi utan hur man försökte tillämpa den, med hård centralstyrning. En storlek skulle pass alla, alla order var top-down. Maos alla projekt var som bekant katastrofer, det var dåtidens planekonomi i tillämpning. Sverige tillämpar fortfarande en sådan centralstyrd planekonomi. Kina tillämpar inte längre en centraliserad planekonomi, trots att propagandan vill göra det gällande. Men kallar det ”socialism med kinesiska förtecken”. Det betyder att man öppnar för möjligheter, inte styr centralt. De nya järnvägarna är ett exempel. Telekommunikation och 5G är ett annat. Att avskaffa byråkrati och hämmande lagar och regler ett annat, vilket har öppnat för teknologiindustrin. Att bekämpa terrorism, korruption och segregation, ett annat, osv. Sverige går i motsatt riktning, mer begränsande lagar och regler, skydd för terroristerna, hårdare centralstyrning, mer propaganda genom media. Själv tror jag inte på det.

        • Ja Kina utvecklades – mycket bättre än Indien som 1949 stod på ungefär samma nivå. Mao uppmuntrade lokala initiativ. Man lyfte fram utvecklingen och samarbetet i en fattig folkkommun. Under Maos tid var Kina först i världen med syntetiskt penicillin. Jag hörde själv Blekingens rikaste man, moderate riksdagsmannen Hans Wachtmeister med förtjusning tala om sin resa till Kina omkring 1978, och skrev om det som sin främsta utlandsresa. En moderat kommunpolitiker i Karlshamn berättade entusiastiskt på ett möte om sin Kinaresa. Han hade försökt finns missnöjda människor att fotografera där under en resa på en månad men lyckades.

          Utdrag ur en artikel Vad finns att lära av Kulturrevolutionen?

          Vad säger statistiken?
          * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
          Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

          * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

          “Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

          Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.

          • Bara som en lite fotnot, Kina kände till penicillinet redan för 2,500 år sedan och använde det. Man visste att odlade man mögel på ett visst sätt stoppade det infektioner. Det användes endast vid sårskador, aldrig internt. Man visste inte var det var, men beskrivningarna finns kvar och idag vet vi att det var vad vi kallar penicillin. Det ligger fortfarande många hemligheter begravda i TCM. Det har ju just vetenskapligt bevistas att Lianhua Qingwen motverkar coronaviruset. Nu tror man att en anledning till att bekämpningen av viruset i Kina var så framgångsrik är att alla i Kina, mig inkluderad, mer eller mindre automatiskt tar några doser Lianhua Qingwen och lite C-vitamin vid första förkylningssymptomen.

  5. En viktig aspekt på falska nyheter och falsk historieskrivning är UTELÄMNANDET. Var och en är givetvis fri att skriva vad som helst hur som helst om Stalin och Sovjetunionen. Om man talar om politik och politiker bör man fokusera på vilken klass politikern tjänar och vilken klass politikern tillhör. Således bör klass och därmed produktionsförhållanden var väsentliga termer i framställningen. Detta synsätt lyser dock med sin frånvaro både i den inledande texten och i de allra flesta kommentarerna. Därmed bibringas läsaren uppfattningen att Stalin, hans politik och Sovjetunionen har något med socialism att göra. Inget kan vara mer felaktigt.

    • Håller helt med. Så är det även i Sverige just idag. Information utesluts systematiskt och selektivt för att lämna ett viss förutbestämt intryck. Utbildningsradion skulle sända en dokumentär om Tibet, men den censurerades helt öppet på den enda grunden att den var gjord av kineser. Grövre kan inte rasismen bli, och det i dagens Sverige, och det ekar mycket tydligt förra seklets rasförföljelser.

      • Rasism? När man döljer att en granskning av en autoritär regin har gjorts av regimen själv finns det ju bara två möjligheter. Antingen ta bort den helt eller sända den med kraftiga varningsflaggor. Allt annat är oseriöst och detta har definitivt ingenting med rasism att göra. Snarare ett exempel på oskicket att dra till med rasist-kortet varje gång någon har avvikande mening.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here