Stoltenbergs memoarer – ett ofrivilligt erkännande av koloniseringen av Europa

Denna artikel är främst en kritik av Jens Stoltenbergs memoarer, men inleds med egna synpunkter från denne .

”Jens Stoltenberg talar klarspråk. I samband med utgivningen av sina memoarer ”På min vakt” berättar den tidigare Nato-chefen i en intervju med Nettavisen att han idag ser två tydliga misstag i sin tid som generalsekreterare – misstag som fick långtgående konsekvenser.

Enligt danska BT handlade det första misstaget om Afghanistan. Stoltenberg medger att Nato stannade kvar för länge i landet efter 20 års krig, eftersom alliansen – under hans ledning – fortsatte att tro på målet om att bygga upp ett fungerande demokrati.

Det andra misstaget är, enligt Stoltenberg, ännu allvarligare – och dess följder märks fortfarande i Europa. När Ryssland annekterade Krim 2014 försökte Stoltenberg få Nato att hjälpa Ukraina att rusta upp sitt försvar. Men hjälpen kom aldrig i den omfattning han hade hoppats på.”

https://www.msn.com/sv-se/nyheter/other/stoltenberg-jag-begick-tv%C3%A5-allvarliga-misstag-som-nato-chef/ar-AA1NWZsA?ocid=BingNewsSerp

Men Arnaud Bertrand har en annan uppfattning i en artikel 6 oktober på https://arnaudbertrand.substack.com/p/stoltenbergs-memoir-is-an-unintentional

Stoltenberg erkänner Europas förnedring och är stolt över det. Otroligt upplysande att läsa Stoltenbergs bok om sin tid som generalsekreterare för Nato.

The Guardian har just publicerat ett långt utdrag ur Stoltenbergs memoarer. Här är vad boken bland annat avslöjar:

• NOLL strategiskt tänkande och NOLL framsynthet.
• Enligt Stoltenberg själv trodde han att Hillary Clinton skulle vinna 2016 baserat på ”instinkt” och blev ”överraskad” när Trump vann.
• Trumps seger gjorde honom mycket ”ängslig”.

Tänk på galenskapen i detta i 2 minuter. Du är generalsekreterare för världens största militära allians, ansvarig för säkerheten för nästan en miljard människor. Ett land finansierar 80–90 % av ditt budget. Det är ett val med två möjliga utfall, och en kandidat har offentligt kallat din allians för ”föråldrad”. Ändå planerar du inte för hans möjliga seger, och du försöker inte heller gå utöver medieuttalandena för att förstå vad han menar. Du vill hellre bara anta att han förlorar baserat på din ’instinkt’, och när han vinner är du ”ängslig”.

Du är i grund och botten inte annorlunda än någon som tittar på CNN i sitt vardagsrum, du tillför inget värde, detta är strategisk dumhet av högsta klass. Som ordspråket säger, ”att styra är att förutse”: det betyder helt specifikt att världens viktigaste militärallians inte styrdes alls – och Stoltenberg medger det i sina memoarer som om det vore helt normalt. Galet!

Och utifrån utdraget är det mycket tydligt att Stoltenberg inte var ensam: ingen var förberedd, alla de europeiska ledarna var i ren reaktionsmodus.

Stoltenberg beskriver ett NATO-toppmöte med Trump i juli 2018, då han hotade med att lämna inte bara toppmötet, utan NATO själv om andra medlemmar inte omedelbart ökade utgifterna.

Scenen, som Stoltenberg beskriver den, är otroligt patetisk: I grund och botten en pappa som meddelar att han kan sänka din lön och barn som kämpar för att förvärra saken. Merkel berättar för Trump om tyska soldater som dödats i Afghanistan ”trots den intensiva oppositionen i mitt land, där många undrade vad Afghanistan hade med oss att göra”. ”Danmarks statsminister bad också om sitt lands offer av soldater och död för USA, och berättade för Trump med  «skälvande stämma” att Danmark har förlorat fler soldater i Afghanistan än USA, i förhållande till folkmängden”.

Alle konkurrerande om att berätta för Trump hur bra han var etc.  Det finns en total brist på förberedelser och en verklig strategisk respons.

När detta kunde ha varit ditt livs möjlighet.

Kom ihåg att det är 2018, året före Ukraina och ett år efter att Macron hade börjat hänvisa till behovet av ”strategisk autonomi” för Europa:

Trump erbjöd i huvudsak strategisk autonomi på ett guldfat, under en period av fred i Europa, det var perfekt! Istället för att utnyttja tillfället som det var, slösade européerna – inklusive Macron – bort all sin energi på att bara försöka bevara status quo och låta oss se vad det ger under de kommande åren…

Det är otroligt nedslående, och ännu värre är att Stoltenberg skriver om det som om han hade hanterat en kris väl, utan att vara medveten om att han hade skrivit ett erkännande om strategisk konkurs.

Kolonisering av sinnena

Det som verkligen slår till i utdraget är hur koloniserat Europa har blivit, från och med natten till det amerikanska valet, då Stoltenberg «organiserade en fest med vänner och kollegor i sin bostad i Bryssel. «Vi satte upp en stor TV i vardagsrummet och de serverade hamburgare».

Faktum är att hela utdraget, och förmodligen stora delen av boken, handlar om USA: Den är besatt av vad amerikaner tycker, vad amerikaner vill, vad amerikaner kan göra. Europa existerar knappt som ett ämne med egna intressen, mål eller handlingskraft: det är bara ett objekt som reagerar på amerikanska drag. Boken låter som dagboken till en ängslig eunuck i kejsarpalatset, besatt av kejsarens humör och definierar framgång som att upprätthålla välvilja.

En annan del av utdraget är extremt viktig i det sammanhanget. Stoltenberg beskriver hur han instruerade alla i Nato att ha ”självdisciplin” gentemot Trump, ”inte reagera på Trumps tweets eller offentliga framträdanden, inte skratta åt videor, inga skämt om golf eller hans manér”. Nolltolerans var grundläggande. Även en liten grupp individer som gör narr av honom kan sprida sig i en organisation och sprida sig som en oljefläck. Och om Washington visste att NATO-personal stod där och skrattade åt Donald Trump, skulle det ha varit förödande.

Detta är hans besatthet: inte strategisk planering, inte europeiska intressen, utan tänk om någon i Washington får veta att européerna inte är tillräckligt vördnadsfulla inför kejsaren.

Så ser framgångsrik imperialism ut: de koloniserade blir de mest ivriga utförarna av koloniseringen. I ännu större utsträckning än i den kejserliga kärnan, bland annat: sist jag kollade var det tillåtet att titta på och göra Trump-skämt i USA. Men de är förbjudna i Bryssel.

Europa är död som politisk enhet

På ett ännu djupare plan avslöjar boken inte bara att européerna saknar strategisk självständighet eller är mentalt koloniserade, utan att de verkar ha förlorat själva begreppet om vad politisk myndighet är, vad politik är.

Stoltenberg och EU-ledarna, som han kallar sig själv och andra, är inte politiker med stort ”P”, utan enkla administratörer, små byråkrater.

Se hur Stoltenberg formulerar sin ”framgång”: han hindrade mötet från att misslyckas, övertygade Trump att acceptera en ansiktsräddande formel, lyckades med att inte irritera chefen. Vad önskar Europa egentligen att uppnå?

Man jämför ofta dagens Europa med slutet av Qing-imperiet under förnedringens århundrade. Men trots alla Qings misstag var de faktiskt medvetna om sin situation, visste att de blev förnedrade och förstod att det fanns ett större politiskt mål: nationell återuppbyggnad. Politiken var levande även under kolonialiseringen.

Men vad är motsvarigheten i Europa? Var finns medvetenheten om att något grundläggande är fel? Stoltenbergs memoarer visar en man som tror att han har lyckats utifrån en helt obalanserad definition av framgång. Patienten vet inte ens att han är sjuk. Den europeiska eliten har idag förlorat även den mest grundläggande politiska medvetenheten.

Den franske intellektuelle Emmanuel Todd talade nyligen om en ”process av intellektuell och moralisk degeneration” där ”alla föreställningar om sanning, ära, reflektion” går förlorade i Europa.

Denna bok är ett perfekt exempel: en man som dokumenterar sin oförmåga att förbereda sig eller reagera politiskt, beskriver scener med förkastlig underordning och förnedring, och presenterar det hela som en framgångssaga. Degenerationen är total när den beskrivs som ett väl utfört arbete.

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.