Sverige på väg in i nytt kallt krig

1
472
Peter Hultqvist. Bild Regeringen.

Jag återpublicerar här första delen av en artikel av mycket kunnige Lars-Gunnar Liljestrand från Alliansfriheten.se Alliansfriheten.se: Sverige på väg in i nytt kallt krig.

Läs vidare!


Sverige på väg in i nytt kallt krig

I en artikel på DN Debatt (28/7) gör försvarsminister Peter Hultqvist en genomgång av Sveriges försvarssamarbeten.DN Debatt. ”Värdlandsstödsavtal med Finland planeras”.

Det handlar om en rad avtal och överenskommelser angående övningar, samarbeten och utbyte av säkerhetspolitisk information med olika länder i vår närhet men även med Storbritannien och USA.

Hultqvist slår fast att den svenska alliansfriheten gäller och att samarbetena inte innebär att vi förbinder oss att militärt stödja någon annan stat.

Inte ens det nära militära samarbetet med Finland innehåller någon sådan bindning, även om samarbetet nu skall fördjupas genom ett bilateralt värdlandsavtal.

Militära samarbeten kan stärka det egna nationella försvaret, men de kan också i sin förlängning skapa ett farligt beroende av andra stater, underminera trovärdigheten i alliansfriheten och därmed riskera att vi blir förstahandsmål vid en konflikt i vår närhet mellan stormakter.

Hur den balansen kommer att upprätthållas lämnas öppet i artikeln.

En sak är dock klar. Hultqvist har valt sida i stormaktsrivaliteten och ser Ryssland som Sveriges fiende, och det styr mycket av den politiska linje han stått för under de senaste sex åren.

Redan inledningsvis gör Hultqvist en markering:

”Sveriges försvarssamarbeten med andra länder är avgörande för försvaret av vårt land.”

Svenska försvaret står alltså inte på egna ben, och det finns från politiskt håll lite som pekar på att detta kommer att förändras inom närmaste tiden.

Innebörden av uttalandet blir tydligare om man ser till hur Finland beskriver sitt försvar: Med eller utan stöd utifrån skall finska försvaret försvara landet mot angrepp och även kunna kasta ut en angripare som tagit sig in på territoriet.

Sverige har valt ett så kallat tröskelförsvar, baserat främst på flyg, flotta och missiler som skall verka avhållande på en angripare. Om tröskeln bryter ihop, skall vi sätta vår tillit till militär hjälp utifrån.

Sverige har inte byggt upp något territorialförsvar för hela landet, då markstyrkorna är helt otillräckliga. Trots politikernas försäkran om att man skall satsa på armén prioriteras det dyra tröskelförsvaret år efter år.

Det gör att Sverige har en svag position i förhandlingar om militära samarbeten med andra stater. Omvärlden vet att vi som försvaret ser ut idag inte kan klara oss själva.

Hultqvist har satsat mycket på den så kallade transatlantiska länken. Militära samarbetsavtal med USA skall säkra materielleveranser till förvaret och förhoppningsvis ge oss någon slags trygghet att få militärt stöd i en krigssituation.

Den här uppbindningen till USA tycks ha lett Hultqvist till att följa USA även i situationer och scenarier som ligger långt utanför Sveriges nationella intresse.

På senare år har Sverige deltagit i övningar i Arktis och Nordkalotten, där scenariot uttalat eller underförstått ingått som en del i upprustningen mot Ryssland.

Spänningen i området har ökat markant och både Ryssland och USA rustar och övar alltmer offensivt mot varandra.”

Är det så? På vilket sätt? Vad bör göras?

Läs vidare!

1 COMMENT

  1. Som alla förstår är de offentliga uttalandena ren skuggboxning. Alliansfrihet och Värdlandsavtal med NATO, hur går det ihop ? Har Sverige varit alliansfritt en endaste dag efter Andra världskriget ? Formellt ja, men mentalt aldrig. Varför samövar Sverige inte lika ofta med Ryssland som med NATO, det skulle ju en balans och alliansfrihet förutsätta ?

    Men visst, förskjutningar har skett och bara till det sämre. För att visa hur trogna vasaller man blivit har Sverige och Finland blivit bland de sista som klamrar sig fast vid USA i dess illegala ockupation och krig i Afghanistan. Vem hade i sina värsta drömmar kunnat tro att man en dag måste ta parti för talibanerna ? Men dessa bor som en del av folket i landet som heter Afghanistan och kontrollerar numera 70 procent av landytan. De kämpar för att fördriva främmande ockupanter som installerat en marionettregim i Kabul. Folket är som vinden eller regnet. Det kan inte ha fel. Det kan vara ytterst konservativt och fånget i gamla sedvänjor. Men det är inte utländska makters sak att bedöma deras sedvänjor, dessa omvandlas som de alltid gjort, sakta men dock. Inblandning utifrån bara skadar och är dessutom olaglig enligt FN-stadgan.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here