Konflikt, som är Sveriges Radios fördjupande utrikesmagasin hade igår morse programmet ”Sverige på frontlinjen.” Om hur Sverige hamnat på frontlinjen i Frankrikes krig mot terrorismen i Västafrika, när man nu skickar ner en hemlig specialstyrka till den offensiva antiterrorstyrkan ”Task force Takuba”.
Jag väljer att återge början av en artikel om detta av utgivarna på Alliansfrihet.se. Sverige största utländska styrkan i franskledda Takuba.
Sverige största utländska styrkan i franskledda Takuba.
Det svenska specialförbandet om 150 man kommer nu att delta i den franskledda Takuba-styrkan.
Beslutet togs av riksdagen redan den 11 juni 2020. I regeringens proposition stod att ”Sverige kommer att delta som en del i en multinationell insats”.
I ett pressmeddelande förra året radade regeringen upp ytterligare sju stater, bland andra Storbritannien och Norge, som i någon form skulle delta i Takuba.
Nu visar det sig att den ”multinationella” styrkan i huvudsak kommer att bestå av Frankrike (240 man) och Sverige (150 man) medan Tjeckien bidrar med 30 och Estland med 40 man. De övriga staterna har bar gett ett politiskt stöd för insatsen men avstår från att skicka trupper.
Frankrike har hela tiden marknadsfört Takuba som en bred europeisk satsning. I ett tal i Brest den 19 januari meddelade president Macron att han kommer att ”justera ned” storleken på den franska delen från 5100 till 4500. Kriget har kostat Frankrike mycket och Macron ville se en ”europeisering” av kriget i Mali.
Som det ser ut nu blir det inte mycket av Macrons önskan om att fler skall dela på krigets bördor.
Nu när svenska soldater skall skickas ned och ta ett stort ansvar för hela operationen börjar riksdagsledamöterna som tog beslutet att få kalla fötter.
Takuba saknar mandat från FN:s säkerhetsråd och svenska regeringen pekar istället på inbjudan från Malis regering som folkrättslig grund. Vi har på den här sajten tidigare kommenterat den skakiga folkrättsliga grunden för Takuba. Någon tid efter inbjudan störtades Malis regering i en militärkupp, vilket svenska regeringen inte såg som något hinder att medverka med soldater i Takuba .
Luigo Di Maio , Italiens utrikesminister var i bråk med Frankrike för något år sedan och då anklagade Di Maio Frankrike för att många länder i Afrika blivit fattiga för att europeiska länder aldrig slutat att kolonisera dessa. Han tog upp CFA-francen som 14 afrikanska länder använder som valuta. Den var tidigare kopplad till franska francen, men numera till euron. Den trycks i Frankrike och de länder som använder den måste deponera halva sin valutareserv i franska riksbankens valv. Då kan Frankrike ha kontroll på CFA-ländernas ekonomi till egen fördel.
I Afrika är det känt att Frankrike använder sig av CFA-francen för att suga ut afrikanska länder, men tack vare Di Maio har det även blivit känt för oss, men det fick jag inte veta av SVT. Därför är många afrikanske länder mer positiva till Ryssland, då de inte ser Ryssland som en kolonialmakt som skall suga ut dem.
Återigen samma visa, att låtsas som man bekämpar terrorister som man själv försett med vapen, och sedan skicka ned ännu mer soldater för att värna sina egna rikedomar.
Proletären har år 2013 intervjuat Mohamed Diarra som representerar det maliska partiet SADI, ett antiimperialistiska parti, det enda som motsätter sig Frankrikes invasion och ockupation.
Ledande personer i partiet har drabbats av visumförbud av Frankrike in i EU, vilket följdes av USA. Då sätter EU och USA munkavle på den demokratiska oppositionen i Mali. De gör sitt yttersta för att sanningen om Mali inte ska bli känd i omvärlden. SADI hindras från att ge presskonferenser, delta i debatter och informera allmänheten i Europa.
Mali är ett av de fattigaste länderna i Afrika, men dess naturresurser är enorma, de har olja gas, uran och guld. Mali är Afrikas tredje exportör av guld. Bara några procent av denna rikedom kommer Malis folk tillgodo.
När Frankrike gick med i kriget mot Libyen och Gaddafi släppte Frankrike 40 ton vapen till islamisterna. Det var så allt började. Dessa vapen hittade sedan sin väg till norra Mali, för att beväpna islamister som hade flytt från Algeriet och som har funnits i norra Mali sedan 2006.
Mohamed Diarra säger att Frankrike säger att de gick in för att rädda Mali från islamisterna. Det är inte sant och det är inte bra. Om vi räddar vårt eget land är vi herrar i det. Om någon annan räddar vårt land blir de herrar över vårt land.
Skräcken är väl även att länder som Kina skall hjälpa dom med investeringar och teknologi så dom själva kan utvinna naturrikedomarna istället för de koloniala utsugarna som USA, EU, Frankrike eller Sverige. Det gäller att hålla kontrollen så ingen blir alltför oberoende och flödet av billiga råmaterial kan fortsätta.