Sveriges farligaste beslut? Om NATO, Ryssland och priset för strategisk blindhet

16

 

Den tidigare FN-vapeninspektören och underrättelseofficeren Scott Ritter hävdar i intervjun “The Most Catastrophic Decisions by Sweden – Can Cause Bloodbath” att Sverige riskerar att bli en frontlinjestat i en växande konfrontation mellan NATO och Ryssland. Hans argument är att svenska beslutsfattare underskattar hur Moskva uppfattar Sveriges militära integration med NATO och amerikansk militär närvaro.

Ritter använder ett språk som är betydligt skarpare än vad som normalt förekommer i svensk säkerhetspolitisk debatt. Men bakom retoriken finns en fråga som borde diskuteras oavsett politisk hemvist:

Hur ser Sverige ut från Moskva?

Under större delen av 1900-talet byggde svensk säkerhetspolitik på alliansfrihet. Inte därför att svenska ledare älskade diktaturer eller ogillade västvärlden, utan därför att man ansåg att Sveriges främsta säkerhetsintresse var att undvika att bli slagfält mellan stormakter. Efter medlemskapet i North Atlantic Treaty Organization har logiken förändrats. Sverige är inte längre en buffert. Sverige är en del av en militär allians. För regeringen är detta en trygghetsgaranti. För Ritter är det ett strategiskt risktagande.

Säkerhetsdilemmat som alla ignorerar

Internationella relationer präglas ofta av det som forskare kallar säkerhetsdilemmat. Den ena sidan rustar för att känna sig säkrare. Den andra sidan uppfattar detta som ett hot och rustar mer. Resultatet blir att båda känner sig mindre säkra än tidigare.

NATO beskriver sina förstärkningar som defensiva. Ryssland beskriver dem som offensiva. Båda sidor hävdar att de reagerar på den andra. Det är exakt denna mekanism som under stora delar av kalla kriget förde världen till randen av kärnvapenkrig.

Den svenska debatten fokuserar ofta på frågan: “Hur skyddar vi oss mot Ryssland?” Men betydligt mer sällan ställs frågan: “Hur minskar vi risken att Sverige blir ett prioriterat mål vid en stormaktskonflikt?”  Ritters svar är tydligt. Han menar att ökad NATO-integration gör Sverige till en mer attraktiv militär måltavla i händelse av ett större krig.   Man behöver inte dela hans slutsats för att inse att frågan är legitim . Historien visar att militär planering inte alltid utgår från goda avsikter. Den utgår från kapacitet, geografi hotbedömningar och hegemonitänkande.

Pål Jonsons perspektiv

Sveriges försvarsminister Pål Jonson argumenterar för motsatsen.

Enligt regeringen minskar NATO-medlemskapet risken för angrepp genom kollektiv avskräckning. Sverige blir säkrare därför att ett angrepp på Sverige skulle innebära konflikt med hela alliansen.   Detta är den dominerande uppfattningen bland västliga regeringar och försvarsorganisationer. Men ett FIRE-perspektiv kräver att även den dominerande berättelsen granskas.  Hisrorien visar att politiskt  styrda  och starkt vinklade konsensusuppfattningarcofta visar sig vara katastrofala misstag.

Sveriges farligaste beslut?

John Kennedy

Kennedy visste något dagens ledare riskerar att glömma. Under Cuban Missile Crisis insåg John F. Kennedy att den farligaste politiken är den som lämnar motståndaren utan en väg ut. Kärnvapenmakter måste kunna backa utan total förödmjukelse. Annars uppstår ett läge där båda sidor uppfattar kapitulation som farligare än eskalation. Det är just den risken Ritter varnar för. Inte att kriget är oundvikligt. Utan att politiker gradvis kan skapa en situation där ingen längre vågar bromsa.

Den moraliska frågan

Visa källbilden

Här blir Desmond Tutu relevant. Tutu skulle sannolikt inte först fråga vilket militärblock som har rätt.

Han skulle fråga: Minskar denna politik mänskligt lidande? Minskar den risken för krig? Eller flyttar den bara slagfältet närmare våra barn och barnbarn? Det är frågor som varken NATO-anhängare eller NATO-kritiker kan undvika. Och kanske är det där den verkliga debatten borde börja.Inte med lojalitet till ett läger.

Utan med en enkel men avgörande fråga: Hur bygger man säkerhet utan att samtidigt bygga nästa katastrof?

Leif Elinder

Leif Elinder
Barnläkare och samhällsdebattör

FIRE – Freethinking, Internationally Recognized Experts. I min skrivning använder jag begreppet FIRE för att lyfta fram analyser från internationellt respekterade forskare, diplomater och militära experter vars perspektiv ofta saknas i dominerande medienarrativ.

 

Föregående artikelJudinna i Ukraina: Zelenskys skamliga hyllning av ledande nazist:
Nästa artikelRyssland: Nästa slag kommer att bli mer smärtsamt
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

16 KOMMENTARER

  1. Lyubov Stepushova 27.05.2026 12:32
    EU ignorerar varningar om attacker mot Kiev för att undvika panik. Men det är oundvikligt
    Brottsbekämpande myndigheter » Militärnyheter
    Europeiska ledare beslutade att inte evakuera sina diplomater från Kiev och tog alla risker. Och de är enorma, eftersom de kan leda till att fronten för Ukrainas väpnade styrkor kollapsar.
    EU:s brottsbeslut – Låt diplomaterna dö..
    Bryssel och Berlin reagerade oansvarigt på det ryska utrikesministeriets förslag att lämna Kiev i samband med de kommande anfallen mot staden. Det tyska utrikesministeriet kallade till sig Rysslands ambassadör Sergej Nechayev och sade att tyskarna ”inte kommer att låta sig skrämmas” och kommer att fortsätta ”kraftfullt stödja Ukraina.” Europeiska kommissionens talesperson Anita Hipper sade vid en genomgång i Bryssel att Europeiska unionen inte skulle evakuera sina diplomater från Kiev, utan tvärtom, öka det militära stödet. Hipper anser att ”sådana hot luktar desperation mot Ryssland,” eftersom landet ”lider nederlag på slagfältet och nu återigen tar till hot mot civila och civil infrastruktur.”

    Om så vore fallet skulle Kiev för länge sedan ha liknat Gazaremsan, som helt förstördes av Israel. Ryska federationens väpnade styrkor genomför inte riktade attacker mot civil infrastruktur, utländska diplomatiska beskickningar, kulturinstitutioner och journalistbyråer. Men de kan naturligtvis drabbas av sekundära faktorer: det ukrainska luftförsvaret och olyckor.
    EU:s och Tysklands agerande faller under definitionen av brottslig vårdslöshet. Att lämna folk i zonen för tillkännagivna attacker mot militära anläggningar innebär att medvetet förbereda en provokation. Men motivet för ett sådant beslut är tydligt – en massflykt av diplomater kan väcka panik bland befolkningen och näringslivet.

    Lätt att fatta beslut medan man sitter i Bryssel
    När det gäller diplomatiska protokoll ogiltigförklarar Moskvas varning alla anspråk mot Ryssland vid incidenter.
    Detta är välkänt i diplomatiska yrkesföreningar, till exempel i Union Syndicale Service Extérieur inom Europeiska unionen (USFE), som verkar inom ramen för Europeiska externa insatstjänsten (EEAS). Hans ståndpunkt kokar ner till att inte en enda standardbunker för diplomater är designad för moderna vapentyper, såsom Kinzhal, Zircon hypersoniska komplex eller Oreshnik medeldistans ballistiska system. Och själva försvarsstrukturerna byggdes enligt gamla regler, utformade för att skydda mot artilleri, fragment och vanliga kryssningsrobotar.
    ”Den symboliska närvaron av EU-flaggan i Kiev håller på att bli en politisk fetisch. Bryssel kräver att diplomater ”visar motståndskraft”, men denna motståndskraft finansieras av den dagliga psykologiska utmattningen hos människor som sitter under jorden medan politiker i säkra huvudstäder gör högljudda uttalanden,” sade en av diplomaternas fackföreningsrepresentanter till Politico.
    Västerländska militära experter påpekar att det största hotet mot Kiev kommer att ske under de kommande tre dagarna, särskilt mellan 00:00 och 07:00, då det finns en möjlighet att en ny attack kommer att inträffa i helgen.

    Panik i Kiev är oundviklig om Moskvas beslutsamhet inte försvinner
    Om attackerna verkligen är effektiva och systematiska, kommer en spontan evakuering av miljontals människor från Kiev och andra större städer. Detta kommer att få en extremt tung och destruktiv påverkan på Ukrainas försvarsmakts front och provocera fram en storskalig logistisk, bränsle- (flyktingar köper bensin) och managementkris. Kiev måste använda tusentals säkerhetsstyrkor som kallats in från fronten för att stoppa plundringen, reglera trafiken på vägarna och skydda kritiska noder. Logistikens förlamning inom några dagar kommer att leda till en kritisk försvagning av Ukrainas väpnade styrkors försvar på LBS, vilket de framryckande ryska trupperna omedelbart kommer att utnyttja.

    Beslutet om Kiev fattades personligen av president Vladimir Putin efter attacken av långdistans ukrainska UAV:er den 22 maj mot byggnaden för Luhansk statliga pedagogiska högskola, där studenter befann sig. Som ett resultat dog 21 personer, ytterligare 65 skadades. Enligt internationell humanitär rätt är det ett krigsbrott att attackera studenter. Barnen i byggnaden deltog inte och kunde inte delta i fientligheterna, och det fanns inga militära anläggningar nära högskolan.

    Vi tillägger att USA inte stödde Ukrainas antiryska deklaration vid FN som fördömde beslutet att inleda attacker mot militära anläggningar i Kiev. Utrikesdepartementet håller officiellt fast vid ståndpunkten att FN bör bidra till att avsluta konflikten och inte anta deklarationer som är ”antagonistiska mot ena sidan” och endast skjuter upp fredssamtal.
    Läs författarens Telegram-kanal.

  2. Att som svensk försvarsminister stå upprätt i luften och tro sig stå på platt mark lär knappast hålla en längre tid.
    Så lär många stå efter att ha utbildats i brittisk krigsakademi vars komplexa perspektiv är byggt på sekelgammal äganderätt fjärran från jämlikhet och mänsklighet.
    Att Sveriges statsminister väljer en sådan försvarsminister vars meriter är sk ”vapenindustrins guldkarriär” visar vems ansvaret är att riskera landets befolkning.
    Sådan total avsaknad av kunskap om landets helgd, som i historiskt hänseende betraktats som neutral stat, är häpnadsväckande. Det förklarar också termen politiker som i grund och botten egentligen är piccolokarriär åt mäktiga krigsmarodörer.

    Det verkliga hotet mot Sveriges befolkning är politiker vars främsta drivkraft är emotionellt hat/förakt framför faktaorienterad verklighet.
    Och det är inte Rysslands problem.

    • Överens! Problemet är att vi inte kan rösta ” rätt”. Det stadiet är passerat, som alternativen ha utvecklats! Ett första steg vore att avpolitisera public service, hur nu det ska gå till, utan gatans parlament? Vi är oorganiserade i dagsläget, fem över tolv?

  3. ”European countries’ approach to talks with Russia changing — media”

    Och EUs Kaja Kallas reprenterar inte europeisk befolkning. Det är stor skillnad mellan av hat blindade politiker och normal europeisk befolkning.
    Fördelen med Kallas hat är att EUs trovärdighet minskar och kan leda till upplösning av unionen

    • Sergei Lavrov kallade Kalas kvinnan med hennes rätta namn: I-D-I-O-T

  4. Det behövs bara en sak för att skapa fred! Att komma överens!

    Det krävs att Sveriges och EUs ledande politiker börjar prata MED den ryska ledningen.
    Kommunikation och diplomati är vägen framåt mot en fredlig värld.

    • ”Javisst, det är ju så enkelt, fred handlar bara om att ‘komma överens’. Tänk att ingen har kommit på det tidigare.

      Det enda som krävs är att Sveriges och EU:s ledare sätter sig ner och småpratar lite med den ryska ledningen, så löser sig allt. Lite fika, några vänliga ord, och plötsligt försvinner alla konflikter.

      Det låter ungefär som att säga till någon som utsätts för ett övergrepp att de bara ska ”samarbeta” så blir allt bra. Problemet är ju inte bristen på dialog, det är att ena sidan faktiskt använder våld.

      • Ryssland måste ta till ”våld” för att säkra dess existens. USA/Nato låter inte Ryssland vara i fred. Provocerar man fram Ryssland så ska man inte klaga på varför landet gav svar på tal. Att sedan klaga ”aj, det gör ont”, är bara trams Stasi

        • Att påstå att Ryssland “måste” använda våld för sin existens är rent nonsens. Ingen har attackerat Ryssland.

          • Fråga Voldemort Kokainsky. Han vet exakt när Ryssland blev attackerat eftersom det var han som attackerade Ryssland. Du kan även fråga hans Olena Kokainskaya, Voldemorts fru (när hon inte är på sina köpingsrundor i Paris).

  5. Många I ryssland och i väst kritiserar Ryssland och Putin för att inte slå så hårt som de skulle kunna. Jag har en känsla av att Ryssland avvaktar västs ekonomiska kollaps och hoppas kunna slippa döda många Europeer för att underlätta en kommande normalisering. Om det stämmer kan det förklara varför Ryssland vänder andra kinden till så mycket. Annars håller jag med kritikerna att det ser märkligt ut.
    Jag anser absolut inte att såna kritiker är Troll utan kritiken är realistisk men jag kan inte läsa Ryssarnas tankar, så jag kan inte utesluta att det handlar om att motverka långsiktigare förgiftade relationer som antas bli följden om EU satte in trupper som Ryssland i enlighet med löfte skulle förinta. Så Ryssland vill skjuta upp att EU sätter in trupp genom att Ryssarna skyndar långsamt och inger EU hopp att Ukraina kan klara det själv. Under riden ser man att amerikaner påstår att deras ekonomiska kollaps närmar sig och uppgifter om Kinas faktiska framsteg motsäger i alla fall inte att väst har det allt svårare att hävda sig. Frågan är hur säkert Ryssland kan bedöma hur lång tid de behöver vänta. I svenska medier trummar de in budskapet hela tiden att tom Putin påstås tro att de inte klarar det. Jag är övertygad om att Ryssland kunde öka trycket mycket om de ville utan att använda kärnvapen. Så jag ser såna mediala budskap som ren bluff.
    Jag gissar att Ryssland har spioner i Kiev som de är rädda om också eftersom de kan få info som kan minska risken att eliten mördas. I Kiev finns också västpersonal eventuellt i djupa bunkrar (80-90m ner) men det råder osäkerhet om Oreshnik möjligtvis alstrar en chockvåg som når hela vägen.

  6. Det här är inte blindhet, utan medvetna beslut från ett häng sionist’politiker’..polituner helt enkelt, som gör exakt vad de blir beordrade att göra (på hemliga möten, och de är åtskilliga under ett år). Att tro de vill ha fred, är ett hugskott. De som styr västvärldens politruker, gör det genom att äga ländernas statsskuld (det är inte utlåning som är det primära för parasiterna, utan ägandet av skulden vilken med de kan styra ett lands ’folkvalda’ i precis vilken riktning de vill. Och nu är det storkrig som gäller för dom.

    I varje steg i deras långsiktiga maktövertagningsplan, ingår krig, revolter, kaos men det främsta för dom är krig, storkrig mot de ’som står i vägen för dom’. Idag är det Iran, Ryssland, Kina, Nordkorea. Igår var det Tyskland 1914-1945, krig de planerade för i 20år. Att resonera idealistiskt runt dessa marodörer, är inte meningsfullt.
    Bl a därför det är precis vad de vill vi ska göra; slösa med vår tid. När de är kartlagda och inringade, kan man prata moral och ideal. Men eftersom de orden inte existerar i deras vokabulär, måste vi veta vad de strävar efter och med vilka ord. Och det är bl a som sagt; taktik, strategi och krig, för att slå ut alla hinder..i e länder och medborgare. Så är det bara

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here

Upptäck mer från Global Politics

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa