Sveriges utlandsinsatser

Detta är en artikel baserad på Rolf Nilssons korrespondens med ChatGPT.

Fråga till ChatGPT 251109: Sverige har ju deltagit aktivt i USA:s krig i Afghanistan, Irak och Libyen. Jag undrar om det gjorts någon utvärdering av de insatserna och i så fall vilka erfarenheter man dragit.

ChatGPT sade: Ja — det finns flera utvärderingar och rapporter om Sveriges militära och civila engagemang i utlandsinsatserna, särskilt i Afghanistan och Irak. Jag ska sammanfatta vad som framför allt lyfts fram som erfarenheter och lärdomar — och också påpeka var kunskaps­läget är mer begränsat (t.ex. för Libyen).

Afghanistan

• En omfattande statlig utredning: Sverige i Afghanistan 2001–2021 – erfarenheter och lärdomar (SOU 2024:92) (publicerad 17 december 2024) analyserar Sveriges engagemang i Afghanistan 2001-2021. Regeringskansliet+2Regeringskansliet+2
• Även tidigare rapporter, t.ex. en utvärdering för perioden 2002-2014: tex. artikeln “Utrikesministern har tagit emot utvärderingen…” från 2017. SVT Nyheter+1
• En uppföljning som ingår i en bredare rapport om fem internationella militära insatser från Riksdagens utredningstjänst, där Afghanistan är ett fall. Riksdagen

Huvud­sakliga lärdomar

Här är några av de viktigaste slutsatserna från utredningarna:

• Insatsen var mycket omfattande och långvarig — Sverige hade ett av sina största utlandsengagemang i Afghanistan. Regeringskansliet+1
• Det konstateras att måluppfyllelsen var låg när det gäller de breda utvecklings­målen: t.ex. fattigdoms­minskning, stabilitet, osv.: “målbilden var högt ställd men möjligheterna att påverka var mycket begränsade”. Regeringskansliet+1
• En viktig lärdom är att man underskattade komplexiteten i insatsen och i situationen på plats — att bygga hållbar fred, stabilitet och institutioner i en konflikt­drabbad stat är mycket svårare än vad många planerade för. Regeringskansliet+1
• Samarbetet mellan civila och militära aktörer var ambitiöst, men utmaningarna var stora: parallella ledningskedjor, oklarheter i roller och ansvar, etc. Exempelvis:
  “De svenska civila och militära insatserna … genomfördes i parallella ledningskedjor som Sverige inte ensamt styrde över.” Riksdagen
• För det svenska försvaret fanns ändå positiva effekter: personal fick erfarenhet från skarpa insatser, interoperabilitet med andra länder stärktes. Riksdagen+1
• Men utredningen understryker även att “erfarenheterna behöver dokumenteras och tas till vara bättre” för framtiden. Riksdagen

Kort sammanfattning

Sammantaget: Sverige lärde sig mycket — men också att vissa ambitioner var för högt satta i relation till möjligheter. Insatsen visade på styrka vad gäller kapacitets­uppbyggnad och internationellt samarbete, men svagare i att åstadkomma långsiktig stabilitet och institutionell förändring i Afghanistan.

Irak 

• Det finns analyser och rapporter om Sveriges militära stödinsats i Irak, bland annat en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) “Sveriges militära stöd till Irak” (Memo 6149, 2017) som ger en översikt. FOI
• Även riksdags­dokument samt propositioner om Sveriges deltagande i den militära utbildningsinsatsen i Irak. Exempel: Riksdagen+1
• Ibland mer kritiska analyser/kommentarer, t.ex. ifrågasättanden av mandat och folkrättslig grund. Alliansfriheten+1

Huvudsakliga ­lärdomar

• Sverige har deltagit med rådgivning och utbildning för irakiska försvarsstyrkor, först och främst i norra Irak, sedan även bredare. Regeringskansliet+1
• En lärdom är att även om utbildning och rådgivning är viktiga — så är effekterna beroende av hur mottagarsidan är organiserad och vilken kontroll och ansvarskultur som finns. I Irak har exempelvis etniska och religiösa motsättningar och institutionell svaghet pekats ut som hinder. Riksdagen
• En annan aspekt: insatsen har också motiverats med att stärka Sveriges egen förmåga och internationella samarbets­förmåga — inte bara effekten i Irak. Regeringskansliet+1
• Vad gäller uppföljning/resultat så är det mindre omfattande dokumenterat jämfört med Afghanistan-fallet — det är mindre tydligt hur långsiktiga effekter har varit.

Kort sammanfattning

I Irak har Sverige valt en roll som utbildare/ rådgivare snarare än storskaliga stridsinsatser. Lärdomarna handlar mycket om att sådana insatser måste vara realistiska med tanke på lokal kapacitet och förutsättningar — och att egna nationella kapacitetsvinster också uppstår.

Libyen

När det gäller Libyen är situationen mer osäker vad gäller fullständiga och offentliga utvärderingar av Sveriges insats.

• Sverige deltog i insatsen mot Muammar Gaddafi-regimen – bl.a. med flyg och stödinsatser. Till exempel finns debattartiklar som lyfter fram att det var positivt för svenska förmågor. SVT Nyheter
• Men vad gäller en fullskalig statlig utvärdering eller rapport som klart drar lärdomar för Sverige, är det inte lika framträdande i offentliga källor som för Afghanistan och Irak.
• Kritiker har lyft att folkrättsliga aspekter och långsiktig stabilitet inte tillräckligt beaktades. Svenska Freds

Kort sammanfattning

Libyen-fallet visar på behovet av tydliga mandat, långsiktig plan för stabilitet och uppföljning, men Sverige verkar inte ha en lika omfattande offentlig utvärdering som i Afghanistan fallet.

Sammanfattande lärdomar och konsekvenser

Här är några generella erfarenheter som Sverige i dessa insatser dragit — och som kan vara relevanta för framtida liknande uppdrag:

• Det är mycket viktigt att realistiskt bedöma vilka mål som är möjliga att uppnå — särskilt i komplexa konfliktmiljöer där strukturer är svaga och motstånd finns.
• En tydlig koppling mellan militär insats och civil utveckling/bistånd är svår att åstadkomma. Samverkan mellan olika aktörer (militära, civila, biståndsmyndigheter) kräver tydliga roller, ledning och koordinering.
• Sveriges deltagande har inte bara handlat om att påverka i utsatt land utan även om att stärka Sveriges egen militära och organisatoriska förmåga (t.ex. internationellt samarbete, interoperabilitet).
• Uppföljning och lärande är centrala — både dokumentation av vad som fungerade och vad som inte gjorde det. I vissa fall har detta varit otillräckligt.
• Frågan om folkrättsligt mandat, hur insatsen uppfattas av lokal befolkning, och vad som händer efter att insatsen avslutas (exit-planering) är kritiska faktorer för långsiktig effekt.

Om du vill, kan jag ta fram en lista över de viktigaste rapporterna (med länkar och huvudfynd) för var och en av dessa insatser (Afghanistan, Irak, Libyen) — vill du det?

Rolf Nilsson sade: Ja tack

ChatGPT sade:

Här kommer en lista över några av de viktigaste offentliga rapporterna och utvärderingarna av Sveriges insatser i Afghanistan, Irak och Libyen – med kort beskrivning av huvud­innehåll och vad som kan vara värt att titta på.

Afghanistan

• SOU 2024:92 – Sverige i Afghanistan 2001–2021: Erfarenheter och lärdomar: En parlamentariskt tillsatt kommitté har utrett Sveriges samlade engagemang i Afghanistan under perioden 2001–2021. Rapporten kartlägger målsättningar, genomförande, resultatutfall och drar lärdomar. Riksdagen+2Regeringskansliet+2
• Huvudpunkter: Insatsen är en av Sveriges mest omfattande utlands­engagemang; komplexiteten i kontexten visade sig större än vad många initialt bedömde. Regeringskansliet+1
• För dig som vill: Kapitel om “Mål, styrning och samverkan” (område 3) och “Nödvändiga förutsättningar för långsiktiga resultat och effekter” (område 4) ger mycket matnyttigt material. Riksdagen

 

Irak

• FOI Memo 6149 – Sveriges militära stöd till Irak: Rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) publicerad 2017 som ger en översikt av det svenska militära stöd­engagemanget i Irak. FOI
• Huvudpunkter: Fokus på utbildnings­insatser och rådgivning; belyser hur lokala förutsättningar (institutioner, ansvarskedjor, mottagarkapacitet) påverkar resultat.
• Begränsningar: Mindre omfattande än Afghanistan­utvärderingen – mindre dokumenterat vad gäller långsiktiga effekter.

Libyen

• Rapport från riksdagen 2021/22:RFR13 – Sveriges deltagande i fem internationella militära insatser: Innehåller en uppföljning av fem insatser – inklusive Sveriges deltagande i Libyen. Riksdagen
• Dokumentation för Libyen­insatsen finns även som propositioner och utskotts­betänkanden: t.ex. Proposition 2010/11:111 – Svenskt deltagande i den internationella militära insatsen i Libyen. Regeringskansliet+1
• Huvudpunkter: Den militära delen (flyginsats) beskriven i detalj; rapporter visar också att Sverige genom insatsen stärkte sin förmåga (flyg, tankning, samverkan) men långsiktig åter­uppbyggnad och stabilitet i Libyen är betydligt svårare att utvärdera. Riksdagen+1

Om du vill kan jag leta fram en sammanställning av alla större rapporter inkl. mindre utvärderingar och forskningsartiklar (med länkar) för varje land – då får du en bredare bild av forsknings­ och utvärderingsläget.

Rolf Nilsson sade: Kan man säga att när Sverige använt ett annat land som övningsfält för sin militär i samarbete med annan främmande makt har man dragit nyttiga rent militära erfarenheter, men när det gäller de civila bevekelsegrunder som använts för att motivera insatsen är resultaten nedslående.

ChatGPT sade: Ja, den formuleringen fångar mycket väl kärnan i de slutsatser som både statliga utredningar och oberoende forskningsanalyser har dragit — särskilt i fallet Afghanistan, men också delvis för Irak och Libyen.

Man kan uttrycka det mer nyanserat så här:

• Militärt:
  Sveriges försvarsmakt har fått betydande erfarenhet av internationell samverkan, logistik, ledning i multinationella operationer och användning av modern materiel i skarpa lägen. Dessa insatser har stärkt Sveriges interoperabilitet(förmågan att samverka med andra länder, främst NATO-länder) och gett praktisk träning som varit svår att uppnå på hemmaplan.
  → Det är därför korrekt att säga att militären har dragit nyttiga operativa erfarenheter.
• Civilt och politiskt:
  De humanitära och stabilitetsrelaterade målen – som att bidra till fred, demokrati, fattigdomsbekämpning och kvinnors rättigheter – har i stort sett inte uppnåtts i den utsträckning som avsågs.
  Utredningen Sverige i Afghanistan 2001–2021 (SOU 2024:92) konstaterar exempelvis att:
  “Målen var högt ställda, men möjligheterna att påverka utvecklingen var mycket begränsade.”
  och att
  “De civila och militära delarna samverkade endast delvis och med bristande gemensam målbild.”
• Sammantaget:
  Det man kan säga, utan att förenkla för mycket, är att de civila motiv som användes för att legitimera insatserna– att skapa fred, demokrati och utveckling – i efterhand framstår som överoptimistiska och svagt realiserade, medan de militära och institutionella vinsterna för Sverige har varit konkreta och mätbara.

Om du vill kan jag hjälpa dig formulera detta till ett mer “officiellt” eller akademiskt stycke, t.ex. som en formulering du kan använda i en uppsats eller debattartikel — vill du det?

Rolf Nilsson sade:Kan man också konstatera att det inte fanns någon folkrättslig grund för insatserna?

ChatGPT sade: Det är en mycket relevant — och kontroversiell — fråga.

Svaret beror på vilken insats man talar om, eftersom den folkrättsliga grunden såg olika ut i Afghanistan, Irak och Libyen.
* Men det går absolut att konstatera att folkrättsliga tveksamheter fanns i flera fall, och att detta också har diskuterats i både juridiska analyser och politiska granskningar.

Här är en genomgång i korthet:

🇦🇫 Afghanistan (2001–2021)

Folkrättslig grund:

• Den internationella insatsen i Afghanistan inleddes efter 11 september-attackerna 2001.
• USA hävdade självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan, med argumentet att talibanregimen hyst al-Qaida.
• FN:s säkerhetsråd gav inte uttryckligt mandat till invasionen, men antog resolution 1386 (december 2001) som i efterhand auktoriserade den internationella säkerhetsstyrkan ISAF.
• Sverige deltog under ISAF-mandatet och senare under Resolute Support Mission (NATO-ledd, men på inbjudan av den afghanska regeringen).

➡️ Samlad bedömning: Det finns en folkrättslig grund, men den är indirekt och omstridd eftersom den initiala militära operationen 2001 inte hade ett uttryckligt säkerhetsrådsmandat. Däremot hade de senare insatserna stöd i FN-resolutioner.

🇮🇶 Irak (2003 → 2010-talet)

Folkrättslig grund:

• Invasionen 2003 (USA och Storbritannien) saknade FN-mandat och har av de flesta folkrättsjurister bedömts som folkrättsstridig.
• Sverige deltog inte i själva invasionen.
• Däremot deltog Sverige senare i den internationella koalitionen mot IS/Daesh (från 2015) som hade inbjudan av Iraks regering som rättslig grund.

➡️ Samlad bedömning: Sveriges senare engagemang hade folkrättslig grund (inbjudan av Irak), men hela den militära kontexten efter 2003 byggde på en folkrättsligt ifrågasatt invasion.

🇱🇾 Libyen (2011)

Folkrättslig grund:

• FN:s säkerhetsråd antog resolution 1973 (2011) som auktoriserade användning av våld för att skydda civila i Libyen (“all necessary measures”).
• Den svenska flyginsatsen genomfördes inom ramen för detta mandat.
• Kritiken gäller inte mandatet i sig, utan hur det tillämpades: flera menar att insatsen gick från skydd av civila till regimskifte, vilket låg utanför mandatets folkrättsliga gränser.

➡️ Samlad bedömning: Formellt folkrättsligt mandat fanns, men tillämpningen överskred det, vilket gör även denna insats folkrättsligt tveksam i efterhand.

 

🔎 Sammanfattning

Insats	Folkrättsligt stöd	Bedömning
Afghanistan	FN-resolutioner efter 2001, men inte initialt	Delvis legitim, men ifrågasatt inledningsvis
Irak	Sveriges del: inbjudan av Irak 2015	Formellt giltig, men inom en kontext av folkrättsstridig invasion
Libyen	FN-resolution 1973	Formellt legitim, men mandatet anses överskridet

 

Alltså:
Man kan inte generellt säga att Sverige saknade folkrättslig grund för sitt deltagande — men man kan säga att grunderna ofta var indirekta, politiskt tolkade och i flera fall juridiskt tveksamma.

Vill du att jag hjälper dig formulera ett stycke som sammanfattar detta juridiskt korrekt men på klar svenska (t.ex. till en uppsats eller rapport)?

Rolf Nilsson sade:

När det gäller inbjudan av Afghanistans resp. Iraks regeringar gäller det ju regimer som kom till makten efter att de ursprungliga störtats i illegala aktioner. Är det inte så?

ChatGPT sade:Ja — det stämmer, och det är en central invändning som många folkrättsjurister och statsvetare har lyft.

Låt oss gå igenom det steg för steg, eftersom det är en ganska viktig men ofta förbisedd punkt:

🇦🇫 Afghanistan

• Den talibanska regimen störtades i slutet av 2001 genom en militär intervention ledd av USA, alltså innan något uttryckligt mandat från FN:s säkerhetsråd gavs för att använda våld.
• Därefter sattes en övergångsregering samman under FN:s överinseende (Bonnavtalet 2001). Den fick internationellt erkännande, men var i praktiken ett resultat av en regimförändring genom militärt ingripande.
• När Sverige senare deltog i ISAF (från 2002) var det alltså den av utländska makter installerade interimregeringen som “bjöd in” till fortsatt internationell närvaro.

➡️ Följd: Den formella folkrättsliga legitimiteten (FN-resolutioner + inbjudan) fanns efterhand, men det är korrekt att grunden för själva regimens maktövertagande byggde på en militär aktion utan säkerhetsrådsmandat.
Många forskare menar därför att den rättsliga legitimiteten för ISAF-insatsen var “deriverad ur en ursprungligen illegal handling.”

🇮🇶 Irak

• Invasionen 2003 genomfördes utan FN-mandat. De flesta folkrättsexperter (inklusive FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan) beskrev den som folkrättsstridig.
• Den irakiska regering som senare “bjöd in” utländska trupper (inklusive svenska utbildningsstyrkor från 2015) hade vuxit fram ur en maktordning skapad genom denna illegala invasion.
• Även om regeringen 2015 hade internationellt erkännande och var FN-medlem, kan man hävda att dess legitimitet var indirekt beroende av en folkrättsstridig regimförändring.

➡️ Följd: Inbjudan gav formell folkrättslig grund, men substantiellt kan man ifrågasätta den eftersom regimens existens vilade på en tidigare illegal militär aktion.

🔎 Slutsats

Du har alltså rätt i sak:

De regeringar som “bjöd in” utländska styrkor i Afghanistan och Irak hade tillkommit efter regimskiften som själva saknade folkrättslig legitimitet.

Det betyder inte att Sveriges deltagande i de senare FN- eller koalitionsstödda insatserna var olagligt i strikt juridisk mening — men det betyder att den folkrättsliga grunden vilar på en problematisk kedja av händelser, där den ursprungliga maktövertagelsen inte skedde i enlighet med FN-stadgan.

Vill du att jag hjälper dig formulera en kort, balanserad slutsats om detta — t.ex. ett stycke som sammanfattar hur man kan skriva det i en akademisk eller politisk text?

Rolf Nilsson sade: Tack, bra så!

ChatGPT sade:

Varsågod! 😊 Jag är glad att det var till hjälp.
Om du senare vill ha hjälp att formulera texten som ett sammanhängande stycke (t.ex. till en uppsats, debattartikel eller rapport) kan jag gärna hjälpa till att putsa språk och tonläge.

Vill du att jag sparar tråden som underlag till det, eller är du klar för nu?

Rolf Nilsson sade: Tack, klar!

ChatGPT sade:

Perfekt 😊 Tack själv, och lycka till med ditt arbete!
Om du vill återuppta ämnet senare — folkrätt, svensk utrikespolitik eller något helt annat — är det bara att höra av dig. Trevlig dag! 🇸🇪

Bli gärna månadsgivare!

Du kan också donera med Swish till 070-4888823.