Tre år senare… Strategic Culture menar Rysslands militära intervention i Ukraina är berättigad…

Rolf Nilsson har hittat och översatt denna artikel från 28/2 av ledarredaktionen på Strategic Culture. Tydligen skriven före ”bråket” i Vita Huset.

Ryssland kommer att fortsätta sin militära kampanj för att utrota den nynazistiska regimen i Kiev.

Den här veckan är det tre år sedan Ryssland inledde sin militära intervention i Ukraina den 24 februari 2022.

Moskva har konsekvent förklarat att konflikten i Ukraina är en manifestation av en större geopolitisk konfrontation som orsakats av USA:s och Natos aggression, med Ukraina som ombud. Denna aggression var latent i årtionden och gick tillbaka till slutet av andra världskriget.

Rysslands militära seger mot en nynazistisk regim, som beväpnats till tänderna av en rad västliga fiender, har inte bara besegrat ett ondskefullt proxykrig. Den raserar charaden av västvärldens påstådda moraliska auktoritet. Detta är en epokgörande vattendelare. Det är betecknande att denna händelse inträffar vid en tidpunkt då USA:s och västvärldens globala makt sviktar och vacklar och en ny multipolär ordning håller på att växa fram, en ordning där Rysslands internationella anseende och inflytande ökar.

USA, dess europeiska allierade och de västliga företagskontrollerade nyhetsmedierna har försökt att framställa Ukraina som ett oskyldigt offer för ”oprovocerad rysk aggression”.

Tre år senare har den västerländska berättelsen kollapsat i en hög av propagandalögner. USA, under president Donald Trumps nya administration, har övergett de tidigare påståendena mot Ryssland. I veckan lade USA fram en resolution i FN:s säkerhetsråd som uppmanar till fred i Ukraina och avstår från att anklaga Ryssland för aggression.

Så många som en miljon ukrainska soldater har kanske dödats på slagfältet under de senaste tre åren. Ryssland har inte avslöjat hur många av dess trupper som har dött. Enligt vissa uppskattningar uppgår antalet döda till omkring 100.000.

Konflikten i Ukraina är den största på den europeiska kontinenten sedan slutet av andra världskriget. Det är en tragedi av episka proportioner, särskilt med tanke på att konflikten hade kunnat undvikas genom diplomati.

Trump-administrationen driver nu på för fredsförhandlingar med Ryssland. Den amerikanske presidenten har också erkänt några av de ”grundläggande orsakerna” till konflikten, nämligen den provocerande och oacceptabla idén om att Ukraina skulle gå med i Nato-alliansen vilket hans företrädare förespråkade, och det långsiktiga hot som Natos expansion mot Rysslands gränser utgör sedan slutet av det kalla kriget i början av 1990-talet.

Med andra ord har den amerikanska administrationen nu gått vidare till en punkt för diplomati som det tidigare Vita huset under Biden förkastade.

Det är viktigt att komma ihåg att Moskva veckorna innan fientligheterna bröt ut i slutet av februari 2022 hade lagt fram ett detaljerat och omfattande förslag till ett ömsesidigt säkerhetsavtal mellan Ryssland och den USA-ledda militäralliansen Nato.

Detta diplomatiska initiativ avvisades av Washington och dess europeiska allierade. Avvisandet av förhandlingar gjorde konflikten och den död och förstörelse som följde oundviklig. Det är en djävulsk skam för västmakternas ledare.

I vår veckoliga ledare den 25 februari 2022 stod det: ”Moskva hade varnat för att om dess rimliga säkerhetsförslag inte besvarades, skulle det bli ’militärtekniska åtgärder’. Efter att ha uttömt initiativet till dialog och ömsesidig respekt är nästa fas att använda ett mer ’fysiskt språk’ för att förmedla mening till människor som inte verkar svara på normal dialog. Det är västmakterna och deras arroganta överlägsenhet som är ansvariga för dödliget och nu för återverkningarna.”

Ryssland hade full rätt att vidta militära åtgärder mot Natos obevekliga hot. Konflikten handlade aldrig bara om Ukraina, den handlade om att möta hela det USA-ledda västblocket och dess oförbätterliga aggression mot Ryssland.

Återigen, i vår ledare för tre år sedan konstaterade vi följande: ”Ryssland har i åratal varnat för att USA:s och NATO:s aggressioner utgör en kritisk fara för den internationella säkerheten och måste upphöra. USA:s upphävande av vapenkontrollavtal (ABM-, INF- och Open Skies-avtalen) och utvidgningen av missilhot nära Rysslands gränser var inte längre acceptabelt. Ukraina är egentligen bara en del av den större bilden. Men den här veckan har Ryssland äntligen agerat för att stoppa aggressionen. Det är en historisk vattendelare.”

I veckan uttryckte Rysslands president Vladimir Putin hopp om att förnuft och diplomati kan råda under Trump-administrationen för att förhandla fram en fredsuppgörelse i Ukraina. Putin varnade också för risken att diplomatin skulle kunna saboteras av västmakterna, som helst ser att deras proxykrig mot Ryssland fortsätter – oavsett hur många dödsoffer det orsakar eller riskerna för ett fullskaligt kärnvapenkrig.

Det är inte klart om Trumpadministrationen kan vara en pålitlig part. Trump förlängde i veckan de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland med ytterligare ett år – vilket inte är något gott tecken. Han har visserligen uttryckt förståelse för Rysslands djupa oro, men den amerikanske presidenten är ombytlig och nyckfull. Han verkar vara benägen att svänga i sina ståndpunkter. Förra veckan kallade han Ukrainas avgående president, Vladimir Zelensky, för ”diktator” (vilket förmodligen är korrekt). Men den här veckan förnekade Trump yttrandet samtidigt som han undertecknade ett stort gruvavtal med Zelensky i Washington.

Låt oss inte heller glömma att Trump under sin första administration var medskyldig till att starta krig när han 2019 godkände Javelin-missiler till den ukrainska regimen – första gången som tabut att leverera dödliga vapen bröts. Trump rev också upp fördraget om kärnvapen med medellång räckvidd och Open Skies-avtalet, vilket allvarligt provocerade spänningarna med Ryssland.

Den här gången har Trump, på ett bra sätt, vänt upp och ner på relationerna med de europeiska allierade genom att avvisa deras deltagande i fredssamtal med Ryssland. Sprickan i den transatlantiska alliansen har kastat en enorm skugga av tvivel över att NATO-blocket kan hålla ihop efter 76 års existens.

Trump har åtminstone skapat ett utrymme för dialog och potentiell fred. Det återstår dock att se om hans administration lyckas lösa de systematiska orsakerna till konflikter.

Det kan visa sig att Washington bara försöker rädda USA:s ansikte efter ett pinsamt nederlag i Ukraina och försöker vältra över kostnaderna på sina europeiska lakejer, snarare än att skapa ett verkligt säkerhetsavtal som Moskva kräver.

Washingtons senkomna avfärdande av narrativet om ”rysk aggression” bevisar att narrativet var grundlöst. Det väststödda kriget i Ukraina med hundratals miljarder dollar och euro har drivits på lögner och bedrägerier. Det är oerhört kriminellt.

Ryssland inledde sin särskilda militära operation för att skydda den etniskt ryska befolkningen som hade utsatts för obevekliga, mordiska attacker av den Nato-stödda Kievregimen, som CIA hade installerat i kuppen 2014.

Ryssland har återtagit historiska territorier genom folkomröstningar i regionerna Donetsk, Lugansk, Zaporozhye och Kherson. Andra historiska territorier är också på väg att återtas, inklusive Kharkiv och Odessa, hamnstaden som grundades av den ryska kejsarinnan Katarina den stora på 1700-talet.

Ryssland kommer att fortsätta sin militära kampanj för att utrota den nynazistiska regimen i Kiev.

Och Ryssland kommer att se till att NATO-blocket (om det fortsätter att existera, vilket är tveksamt i nuläget) aldrig får fotfäste på det ukrainska territoriet. Detta inkluderar att förkasta alla falska idéer från Storbritannien och Frankrike om att sätta in ”fredsbevarande trupper”.

Debaclet bland USA och dess europeiska allierade är ett bevis på Rysslands rättfärdigande och varför det var helt berättigat att vidta militära åtgärder mot Nato i Ukraina.

Rysslands fiender är inte i någon position att handla. De har ingenting att handla med.

Rysslands rättfärdigande innebär att det inte kan bli något dåligt avtal – eller några kompromisser som Trump fantasifullt tror. Ryssland gör rätt i att insistera på alla sina krav på säkerhet och respekt.