Den nya amerikanska nationella säkerhetsstrategin signalerar en massiv förändring av utrikespolitiken; det återstår att se om Washington menar allvar med den
Av Larry Johnson, politisk analytiker och kommentator, tidigare CIA-analytiker och medlem av det amerikanska utrikesdepartementets kontor för terrorismbekämpning på RT 6 december 2025.
Det är en sak att ta fram en skriftlig nationell säkerhetsstrategi, men det verkliga testet är om USA:s president Donald Trump menar allvar med att genomföra den.
De viktigaste slutsatserna är den retoriska deeskaleringen med Kina och att Europa får ansvaret för att hålla Ukraina vid liv.
USA:s nationella säkerhetsstrategi (NSS) 2025, som släpptes av Vita huset den 4 december 2025, markerar en potentiellt djupgående förändring av USA:s utrikespolitik under Trumps andra administration jämfört med hans första mandatperiod som president.
Detta 33-sidiga dokument omfattar uttryckligen en “Amerika först”-doktrin och avvisar global hegemoni och ideologiska korståg till förmån för pragmatisk, transaktionell realism inriktad på att skydda centrala nationella intressen: inrikes säkerhet, ekonomiskt välstånd och regional dominans på västra halvklotet.
Det kritiserar tidigare amerikanska överdrivna insatser som ett misslyckande som försvagade Amerika och positionerar Trumps tillvägagångssätt som en “nödvändig korrigering” för att inleda en “ny guldålder”.
Strategin prioriterar återindustrialisering (som syftar till att den amerikanska ekonomin ska växa från 30 biljoner dollar till 40 biljoner dollar till 2030-talet), gränssäkerhet och avtalsskapande framför multilateralism eller demokratifrämjande.
Det accepterar en multipolär värld, nedgraderar Kina från ett “hot i tempo” till en “ekonomisk konkurrent” och uppmanar till selektivt engagemang med motståndare. Trumps handlingar under de första 11 månaderna av hans presidentskap har dock varit oförenliga med, till och med motsägelsefulla, den skriftliga strategin.
Dokumentet är utan ursäkter partiskt och ger Trump personligen äran för att ha förmedlat fred i åtta konflikter (inklusive vapenvilan mellan Indien och Pakistan, återlämnandet av gisslan i Gaza, avtalet mellan Rwanda och Demokratiska republiken Kongo) och för att ha säkrat ett muntligt åtagande vid toppmötet i Haag 2025 om att NATO-medlemmarna ska öka sina försvarsutgifter till 5 % av BNP.
Det lyfter fram invandring som ett största säkerhetshot, förespråkar dödlig makt mot karteller om det behövs, och avfärdar klimatförändringar och “nettonoll”-politik som skadlig för amerikanska intressen.
Dokumentet organiserar USA:s strategi kring tre pelare: inrikesförsvar, västra halvklotet och ekonomisk förnyelse. Sekundära fokusområden inkluderar selektiva partnerskap i Asien, Europa, Mellanöstern och Afrika.
Här är de viktigaste retoriska strategiskiftena jämfört med de tidigare strategierna som släpptes under Trumps (2017) och Bidens (2022) respektive presidentskap:
• Från global polis till regional hegemon: Till skillnad från Bidens NSS från 2022 (som betonade allianser och stormaktskonkurrens) eller Trumps version från 2017 (som utsåg Kina och Ryssland till revisionister), avslutar detta dokument Amerikas “eviga bördor” utomlands. Det prioriterar Amerika framför Eurasien och framställer Europa och Mellanöstern som nedprioriterade regioner.
• Ideologisk reträtt: Demokratifrämjandet överges uttryckligen – “vi söker fredliga handelsrelationer utan att påtvinga demokratisk förändring” (säg det till venezuelanerna). Auktoritära personer döms inte, och EU kallas “antidemokratiskt”.
• Konfronterande allierade relationer: Europa möter skarp kritik för migration, begränsningar av yttrandefriheten och risker för “civilisatorisk utplåning” (t.ex. demografiska förändringar som gör nationer “oigenkännliga om 20 år”). USA lovar att stödja de “patriotiska” europeiska partierna som motsätter sig detta, vilket drar till sig Kreml-liknande retoriska anklagelser från EU-ledare.
• Kinapolitik: Erkänner misslyckat engagemang; söker “ömsesidigt fördelaktiga” band men med avskräckning (t.ex. Taiwan som en prioritet). Ingen fullständig frikoppling, men begränsningar av teknik/beroenden.
• Multipolär acceptans: Uppmanar regionala makter att hantera sina sfärer (t.ex. Japan i Östasien, arabisk-israeliskt block i Gulfen), vilket signalerar amerikansk återhållsamhet för att undvika direkta konfrontationer.
NSS representerar ett seismiskt skifte i USA:s inställning till Nato, och betonar ”förskjutning av den ekonomiska bördan” framför ovillkorligt alliansledarskap. Den utformar Nato inte som en värdebaserad gemenskap utan som ett transaktionellt partnerskap där amerikanska åtaganden – trupper, finansiering och kärnvapengarantier – är knutna till att europeiska allierade möter branta nya krav.
Denna America First-omkalibrering prioriterar amerikanska resurser för Indo-Stillahavsområdet och västra halvklotet, och deeskalerar i Europa för att undvika “eviga bördor”. Viktiga förändringar inkluderar att stoppa NATO:s expansion, kräva 5 % av BNP:s försvarsutgifter senast 2035 och återställa “strategisk stabilitet” med Ryssland via en vapenvila i Ukraina.
Medan USA bekräftar Artikel 5 och dess kärnvapenparaply, signalerar det potentiella partiella tillbakadraganden senast 2027 om Europa inte tar ett steg framåt, vilket riskerar alliansens sammanhållning mitt i demografisk och ideologisk kritik av Europa. När Ryssland slutför Ukrainas nederlag kommer NATO:s fortsatta existens att vara en genuin oro.
USA sätter normaliseringen av relationerna med Ryssland bland “kärnintressen”
Strategin ger Trumps diplomati äran för NATO:s 5%-löfte vid Haagtoppmötet 2025, men varnar för “civilisationsutplåning” i Europa på grund av migration och låga födelsetal, och spekulerar i att vissa medlemmar kan bli ”majoritets-icke-europeiska” inom årtionden, vilket potentiellt urholkar deras anpassning till amerikanska intressen.
Trumps NSS signalerar en dramatisk förändring i USA:s politik gentemot Ukrainakonflikten genom att i huvudsak lägga ansvaret för att hålla Ukraina flytande på européerna. Den del av NSS som handlar om Ukraina innebär en vanföreställning när det gäller de europeiska staternas militära kapacitet:
Vi vill att Europa ska förbli europeiskt, återfå sitt civilisationsmässiga självförtroende och överge sitt misslyckade fokus på kvävande regleringar… Denna brist på självförtroende är tydligast i Europas relation med Ryssland. Europeiska allierade har en betydande militär gentemot Ryssland på nästan alla sätt, utom med kärnvapen.
Till följd av Rysslands krig i Ukraina är de europeiska relationerna med Ryssland nu djupt försvagade, och många européer ser Ryssland som ett existentiellt hot. Att hantera de europeiska relationerna med Ryssland kommer att kräva betydande diplomatiskt engagemang från USA, både för att återupprätta förhållandena för strategisk stabilitet över hela den eurasiska landmassan och för att minska risken för konflikt mellan Ryssland och europeiska stater.
Det är ett centralt intresse för USA att förhandla fram ett snabbt upphörande av fientligheterna i Ukraina, för att stabilisera de europeiska ekonomierna, förhindra oavsiktlig eskalering eller expansion av kriget och återupprätta strategisk stabilitet med Ryssland, samt för att möjliggöra återuppbyggnaden av Ukraina efter fientligheterna för att möjliggöra dess överlevnad som en livskraftig stat.
Ukrainakriget har haft den perversa effekten att det ökat Europas, särskilt Tysklands, externa beroenden. Idag bygger tyska kemiföretag några av världens största bearbetningsanläggningar i Kina, med hjälp av rysk gas som de inte kan få tag i på hemmaplan.
Trumpadministrationen befinner sig i konflikt med europeiska tjänstemän som har orealistiska förväntningar på kriget, baserade på instabila minoritetsregeringar, av vilka många trampar på grundläggande demokratiska principer för att undertrycka oppositionen.
En stor europeisk majoritet vill ha fred, men den önskan omsätts inte i politik, till stor del på grund av dessa regeringars undergrävande av demokratiska processer. Detta är strategiskt viktigt för USA just för att europeiska stater inte kan reformera sig om de är fångade i en politisk kris.
Inte överraskande har denna del av Trumps NSS utlöst ett panikslaget ramaskri i Europa. Europeiska ledare, inklusive den tidigare svenske premiärministern Carl Bildt, kallade det “till höger om extremhögern” och varnar för allianserosion.
Analytiker vid Center for Strategic and International Studies (CSIS) berömmer dess pragmatism, men flaggar för kortsiktighet och förutspår ett “ensammare, svagare” USA. Kina ser positivt på försäkringar om suveränitet, men är fortfarande medvetna om ekonomiska påtryckningar. I USA anser demokrater, som representanten Jason Crow, det vara “katastrofalt” för allianser, dvs. Nato.
Sammantaget signalerar strategin en inåtgående vändning från USA, vilket tvingar NATO-allierade att själva finansiera säkerheten samtidigt som de riskerar splittrade partnerskap med Europa. Den positionerar USA som en rik halvklotsmakt i en multipolär ordning, som satsar på avtal och industriell återhämtning för att upprätthålla globalt inflytande utan överdriven utvidgning.
Relaterat.
Ny nationell säkerhetsstrategi för USA – Fästning USA, Konkurrera ut Kina, Stryp Europa, Glöm Resten
Bli gärna månadsgivare!
Du kan också donera med Swish till 070-4888823.
Till skillnad från mycket annat i USAs utspel är det realistiskt att de temporärt drar sig undan från den oerhörda risk som de själva har frambringat och som deras vasaller i deras tjänst nu medverkar till att trappa upp hotet om en global konflikt av mycket allvarligt slag. USA har själva byggt upp hela systemet med infiltration och korruption av vasallernas lydrike. Men det finns en viss tröghet i systemet så marionetterna fortsätter att förflytta sig i tangentens riktning som USA har riktat in från början. När USA har byggt upp sig kan de ändra sig igen. En förutsättning för en rimligare värld är att omvärlden förbereder sig på ett förutsättningslöst sätt och väntar sig det värsta för att kunna undvika det.
Det är tydliga tecken på infiltration när en avdankad politiker som för ett kvartal sekel refereras till som statsminister, nu tjänstgör i kulisserna.
Som mer eller mindre “kontinuerligt” styrelseledamot i Rand Corporation genom årtionden ända sedan början av ’02 så här lagom efter 9/11 och i olika engagemang åvunnit sig sådana meriter att få det kända epitet “folkmordsmilljonären” visar att Underrättelsen har kunskapsknapparna i ordning. Vad annars!
Det är inte utan anledning att de nämns hundar, jfr. Clintons uttryck.
NATO har använts och används av USA, för att försvaga EU och Ryssland, med hjälp av Victoria Nuland och stöd till ukronazi, medelst EU-medborgarnas egna skattemedel, genom etablerad medias ensidiga krigshets och de NATO-vurmare som majoriteten själva har valt.
Militärindustrin håvar in storkovan. Folket betalar till synes villigt för sitt eget rånmord, även vad gäller de “säkra och effektiva” “myocardit” “blodpropps” och “turbocancer” “C19-injektionerna” … som verkar ge folk MAC-adresser … till synes till medical/military “wireless body area network” (Sug på den!)
EU verkar ha använts av USA, Storbritannien och Norge, för skapa slakt på ukrainare och ryssar, samt göra storkovan på försäljning av vapen, gas och olja till EU.
33-sidor pekar på den ritual-sekteristiska pyramidsekten Frimurarorden och deras heliga önskan om ett tredje världskrig. (ref. Albert Pike) … men det är naturligtvis en *trumvirvel* Konspirationsteori, trots att Trump är en kungakrone-krönt Frimurare!
Om alla länder hade en fredlig “nationen först”-doktrin som avvisar global hegemoni och ideologiska korståg till förmån för pragmatisk, transaktionell realism inriktad på att skydda centrala nationella intressen: inrikes säkerhet, ekonomiskt välstånd och regional dominans så skulle allting kunna vara toppen, så även internationellt solidariskt.
Detta kräver inga öppna gränser eller skyhög arbetslöshet, vilka i kombination skapar både hög mordfrekvens och rasism åt SD, NMR och AfS, MEN en nationellt sund politik måste ju kombineras med en solidarisk politik, d.v.s. en balanserad “klassisk vänster”, a la Olof Palme!
En modern Olof Palme-vänsterpolitik finns bara i ett parti, d.v.s. det jag har startat och leder, men folk är mest likt zombies, liksom opåverkbara s.k. NPC:s, oförmögna att resonera sakligt med evidens.
Istället sväljer hela vänstern monopolkapitalistisk etablerad medias repetitioner, med hull och hår, i fråga efter fråga. Mängden repetitioner styr deras hjärnor. Ingen tittar på data, analyserar och resonerar. Ingen har modet att avvika från gruppens indoktrinering.
SSU är fyllt med egoistiska karriärister. S-kvinnor och Reformisterna vägrar bryta sig loss ur NATO-slickeriets Kanslihushöger-ukronasse-parti. Ingen vill lyssna på Puttes version av saken. De vill få fred genom att försöka mörda Putte… Detta är nivån på deras fredliga s.k. “medvetande”. Jag kallar det “medvetslöshet”.
Trump har rätt i en sak. Det behövs en “nödvändig korrigering” för att inleda en “ny guldålder”.
Gränssäkerhet och avtalsskapande behövs! Multilateralism får inte leda till att massimport från Ryssland, Kina eller Indien undergräver nationell självständighet! Utbytet måste alltid vara win-win!
Demokrati med demokratikörkort, som lägger en grundnivå i förmåga att resonera, är som yttrandefrihet med viljan att lyssna på andra, d.v.s. passande.
Utan “kritiskt tänkande”, utan viljan att kunna skilja mellan lögn och sanning, utan viljan ta in nya evidens och viljan att ändra uppfattning, utan förmågan att titta på data och förstå data, samt utan analysförmåga, så saknas grunden för en fungerande demokrati, men blir till en slags massmedial fösning av boskap, vart fjärde år.
“Nettonoll”-politik, vad gäller CO2, ÄR ekonomiskt frihandels-självmord för alla nationer som genomför den, när andra nationer inte gör det. Samtidigt vill efterblivna/mutade miljöpartister ha öppna gränser och att den globala frihandeln ska tuffa runt med billiga plastprodukter på de sju haven. Kuckeliku!
… åt Rothschilds, antar jag, samt kanske åt andra tomtar på Romklubben som uppfann klimathotet? Källa: klimatforskaren Jacob Nordangård.
Själv tittade jag på data 2014 genom Bob M Carter. Med en aning “kognitiv dissonans” ändrade jag uppfattning i frågan. Jag ser kärnvapenkrig och ny istid som det största klimathotet.
Håller med i kritiken av Europa för migration, begränsningar av yttrandefriheten och risker för “civilisatorisk utplåning”, men kanske mest p.g.a. hög arbetslöshet och krigshetsen som kan utlösa kärnvapenkrig, inte så mycket p.g.a. människors etniska ursprung (för jag ser inte svenskar som något överlägset folk, men snarare ett otroligt underlägset och naivt folk, nästan mer underlägsna än de indoktrinerade paranoida israeler jag träffade i Indien) förutom om invandrare envetet skulle avla barn likt kaniner i flera generationer, förstås, med tanke på exponentialfunktion och ekologisk hållbarhet, men det verkar inte vara ett problem, utom i undantagsfall och man verkar kunna styra detta politiskt/kulturellt som i Kina och via religiösa ledare med lite vett bakom pannbenet, vilket man t.ex. gjort i Bangladesh.
Vet inte om “en stor europeisk majoritet vill ha fred”, egentligen, för bland svenskar och ukrainare märker jag ingen vilja att lyssna på den andra sidan, mestadels “Putte ska dö”-attityd rakt ur fulmedia.
Intressant att Calle anser att hans eget stöd till en odemokratisk korrupt ukronazi-regim, som kommit till makten genom statskupp, INTE är “extremhöger”…
Kan detta vara svaret? ( Mycket bra tidigare text till min fråga ) Vore intressant.
https://www.youtube.com/watch?v=xUJ3ERxLEzU&t=1929s